Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av att ytterligare utreda hur den sociala ekonomin kan
användas för att lösa olika ekonomiska och samhälleliga problem.
Motivering
De nya samhällsstrukturerna som växer fram benämns ibland
kunskapssamhället och ibland informationssamhället. Ingen har dock
kunnat komma med något helt övertygande svar på vad de nya
företeelserna kommer att betyda för allmänheten och det politiska
systemet. Många inser att tidigare etablerade ståndpunkter inte är
applicerbara på dagens situation men man är samtidigt osäker på i vilken
riktning en omorientering måste ske.
Den sociala ekonomin utgår ifrån att genom mobilisering av lokala
resurser, samarbete och bildande av olika nätverk utveckla såväl
näringslivsstrukturer som sociala strukturer. Det är fråga om att människor
som har behov av arbete, service av olika slag, barnomsorg och annat som
förknippas med välstånd och social trygghet själva skapar sina arbetstillfällen,
sina egna system för distribution och försäljning av varor och tjänster, sina
vård- och omsorgssystem osv.
Arbetsgruppen i Kulturdepartementet om den sociala ekonomin och dess
utveckling överlämnade 1998 rapporten Social ekonomi i EU-landet Sverige.
Regeringskansliets arbete med den sociala ekonomin har därefter följts av ett
märkbart ökande intresse i omvärlden. I rapporten slår arbetsgruppen fast att
det är viktigt att den offentliga sektorn har det grundläggande ansvaret för att
tillhandahålla medborgarna det som är offentliga åtaganden. Detta hindrar
inte att stat, landsting och kommuner kan lämna över det faktiska utförandet
av uppgifter till andra aktörer. I det fortsatta utredningsarbetet bör villkoren
för verksamhet i föreningar, kooperativ, ömsesidiga företag, stiftelser, lokala
utvecklingsgrupper och liknande sammanslutningar prövas i ljuset av
överväganden om det offentliga åtagandet samt relationer, roll- och
ansvarsfördelning mellan staten och denna tredje sektor, menar
arbetsgruppen.
Det finns en nära koppling mellan arbetsmarknadspolitik, närings- och
regionalpolitik. Det är därför utomordentligt viktigt att förstärka den
pågående utvecklingen av samordning av insatserna för företagande och
arbete. Den sociala ekonomin har i många fall framgångsrikt utvecklat
metoder och former för detta. Dessa möjligheter är särskilt tydliga ur ett
underifrånperspektiv som kan leda till lokal samverkan för arbete och
företagande som en helhet. Härigenom kan lokalsamhället fås att utifrån sina
egna förutsättningar leva och växa utan att på konstlad väg hållas vid liv av
olika sorters statsbidrag och samhällsstöd.
Den demografiska strukturen i Sverige, i kombination med den tekniska
utvecklingen och en ökad medellivslängd, kommer att ställa samhället inför
stora utmaningar i början av nästa sekel. Detta gäller inte minst
äldreomsorgen. Här kan säkerligen den sociala ekonomin med lämpliga
hjälpmedel komma att spela en stor roll. Ett annat område där den sociala
ekonomin redan har visat sig kunna spela en viktig roll är vård- och
rehabilitering för missbrukare.
En grupp som ofta framhålls i samband med utveckling av social ekonomi
är personer med utländsk bakgrund. Anledningen är dels att det ofta i denna
grupp finns erfarenheter som kan bidra till nya verksamheter, dels att det
krävs okonventionella och nyskapande lösningar för att tillgodose behov av
service och arbetstillfällen i gruppen. En särskild aspekt är det ökande
behovet av vård och omsorg hos den stora gruppen äldre som är födda i andra
länder.
Den sociala ekonomins instrument som leder till de ovan angivna målen
kräver vissa förutsättningar som kan delas in i tre grupper.
För det första visar samlade europeiska erfarenheter att om skapandet av
kooperativ och organisationer av olika slag skall bli framgångsrikt måste det
politiska systemet i attityd och handling ställa sig positivt. Det gäller t.ex.
lagstiftning, institutionell infrastruktur och ett utbildningssystem som ger en
lämplig förberedelse för rollen som företagare. I Sverige finns en rätt
heltäckande lagstiftning. Däremot brister det fortfarande i fråga om de
attityder som intas av myndigheter och näringslivsorganisationer m.fl.
gentemot den sociala ekonomin. Det finns också stora brister i fråga om
officiella data och statistik över den sociala ekonomin. Den officiella
statistiken är helt enkelt inte upplagd på ett sätt som medger riktiga
jämförelser mellan olika slags företagsformer och andra organisationers
ekonomiska roll i samhället. Detta bidrar i hög grad till att det är svårt att
ge
en tydlig bild över den sociala ekonomin i Sverige.
För det andra krävs det ett väl utvecklat rådgivningssystem som kan ta
hand om människors önskemål beträffande lämpliga företagsbildningar m.m.
I Sverige finns speciella organisationer som tar hand om rådgivning till
presumtiva kooperativa företagare och andra verksamma inom den sociala
ekonomin. En fråga är dock om tillgången till denna rådgivning motsvarar
behovet på tillgång till en jämn kvalitet och kvantitet på de erbjudna
tjänsterna.
För det tredje krävs det tillgång till finansiella instrument, alltså
riskvilligt
kapital för investering i den sociala ekonomins företag och organisationer
men också institut som kan träda in när det ordinarie bank- och kreditväsendet
inte motsvarar vanliga medborgares servicekrav. Tillgång till särskilda, för
den sociala ekonomin anpassade finansiella instrument saknas helt i Sverige.
De tillgängliga kapitalförsörjningsinstituten är inte på något sätt inriktade på
eller förberedda på de speciella krav som ställs av den sociala ekonomins
organisationer.
Vi anser att regeringen inom ramen för t.ex. Kulturdepartementets arbete
med social ekonomi bör ta upp och allsidigt diskutera de möjligheter som den
sociala ekonomin kan erbjuda för att bidra till lösning av de problem som kan
förväntas under 2000-talet. Vi har gett en del exempel på områden där vi
anser att den sociala ekonomin kan komma att spela en stor roll framöver utan
att vi för den skull vill låsa diskussionen kring bara de här angivna
företeelserna. I det sammanhanget vill vi starkt understryka att de frågor som
skall diskuteras hör intimt samman med övriga regionalpolitik- och
näringslivsfrågor och alldeles särskilt med små och medelstora företag.