1. Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs i motionen om
införandet av en förseningsavgift för de nätbolag som i strid med
regelverket försvårar bytet av elleverantör.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs i motionen om att
kundens anläggningsidentitet skall anges på nätfakturan.
Inledning
Genom näringsutskottets initiativ har en motvillig regering tidigare
tvingats att lägga förslag om ett införande av schablonberäkning på
elmarknaden. Detta har inneburit ett slopat krav på s.k. timmätare vid
byte av elleverantör, kortare uppsägningstid och kostnadsfria byten.
Åtgärderna har stärkt konsumenternas ställning på elmarknaden och
skapat förutsättningar för priskonkurrens.
Samstämmiga uppgifter visar dock att ytterligare åtgärder krävs för att
förbättra konkurrensen på elmarknaden. Av Energimyndighetens rapportering
till regeringen framgår att leverantörsbyten i många fall präglats av
omfattande fördröjningar. Detta innebär att många kunder inte kunnat byta
leverantör som planerat. Elleverantörerna belastas av extra personal- och
administrationskostnader samt ekonomisk kompensation till kunder som inte
får leverantörsbytet genomfört i tid. Reformens och elmarknadens
trovärdighet kan skadas om inte situationen snabbt förbättras, skriver
myndigheten i sin senaste rapport till regeringen.
Enligt en nyligen genomförd TEMO-undersökning är det bara 10 procent
av hushållen som har bytt elleverantör. Ytterligare 18 procent har fått sänkt
elpris genom att kontakta sin existerande elleverantör, men hela 72 procent av
hushållen har alltså hittills varit passiva. Detta faktum innebär - enligt
beräkningar gemensamt framtagna av SABO, Hyresgästerna, Riksbyggen,
HSB och Fastighetsägareförbundet - att hushållen årligen betalar totalt 2,5-
3,0 miljarder kronor för mycket till elbolagen.
Det är Energimyndighetens slutsats att ledningen hos nätbolagen i högre
grad måste fokusera kring den del av nätverksamheten som rör hantering av
leverantörsbyten, mätning, beräkning och rapportering. Regelverket anger
klart och tydligt hur berörda aktörer skall agera vid ett leverantörsbyte och
vilka tidsfrister som gäller. Nätbolaget skall inom fem arbetsdagar antingen
sända ett meddelande om vad som är felaktigt eller ofullständigt i anmälan,
eller bekräfta densamma.
Landets nätbolag har till följd av schablonreformen under en begränsad tid
tvingats göra i vissa fall betydande nyinvesteringar i datorsystem och
förändringar i sina administrativa rutiner. Vissa inkörningsproblem är därför
naturliga och måste accepteras. Det saknas dock en naturlig mekanism som
gör det lönsamt för nätbolagen att tillhandahålla den information som är
nödvändig för en fungerande elmarknad i konkurrens.
I första hand är det kunderna som drabbas av problem på grund av
bristande rapportering och därmed försenade leverantörsbyten m.m. Andra
som drabbas hårt är marknadens nya elhandlare utan såväl egen produktion
som tidigare etablerad kundstock. Dessa elhandlare får för närvarande anses
vara den nya schablonberäknade elmarknadens viktigaste aktörer, eftersom de
generellt är mest aktiva i kampen om kunderna och framför allt är tydligt
prisledande på marknaden. Det torde vara dessa elhandlare som är känsligast
för störningar i leverantörsbytesprocessen och som har mest att förlora på ett
försämrat förtroende från kunderna på grund av brister i den reformerade
elmarknadens funktion.
Förseningsavgift
Svenska kraftnät har i en rapport till regeringen aktualiserat frågan om en
sanktion för de nätbolag som inte följer regelverket, detta i syfte att ge
bolagen starkare incitament (morot och piska) att sköta rapporteringen.
Energimyndigheten avvisar detta förslag och hänvisar bl.a. till att
myndigheten redan med nuvarande regelverk har möjlighet att genom
föreläggande - som kan förenas med vite - ingripa mot nätbolag som inte
följer reglerna för leverantörsbyte, att ett sanktionssystem inte är
självadministrerande och att ett införande i vart fall först skulle kräva en
grundlig utredning.
Konkurrensverket anser dock att exempelvis en förseningsavgift kan vara
ett väl avvägt instrument för att bättre motivera nätbolagen att inom
stipulerade tidsgränser sköta sin rapportering såväl mot Svenska kraftnät som
mot elleverantörer. Detta är också en uppfattning som har framförts av bland
andra Villaägarnas Riksförbund, Hyresgästernas Riksförbund, Lantbrukarnas
Riksförbund, Sveriges Fastighetsägareförbund, HSB och Oberoende
Elhandlare.
Det är av synnerlig vikt för schablonberäkningsreformens och
elmarknadens trovärdighet hos kunderna att rutiner kring leverantörsbyten
och rapporteringen av mätvärden snabbt förbättras. Regeringen bör därför ge
Energimyndigheten i uppdrag att snabbutreda formerna för en av
Energimyndigheten administrerad förseningsavgift för de nätbolag som inte
uppfyller regelverkets krav.
Anläggningsidentitet på nätfakturan
En anmälan om ett leverantörsbyte skall innehålla uppgift om
anläggningsidentitet. Enligt Energimyndighetens rapportering är denna
för leverantörsbytet nödvändiga uppgiften ofta okänd för kunderna och
kan följaktligen inte heller anges av elleverantören.
Det är naturligt att anläggningsidentiteten klart och entydigt framgår av
nätfakturan till kunden. Regeringen bör därför ge Energimyndigheten i
uppdrag att genomföra eventuellt nödvändiga kompletteringar av föreskrifter,
inklusive sanktionsmöjligheter, för att raskt säkerställa att så sker.