Innehållsförteckning
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om statens arbetsplatsinriktade tillsynsverksamhet.
2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till minskning av antalet tillsynsmyndigheter i enlighet med vad som anförs i motionen.
Tillsynsverksamheten
Begreppet "tillsyn" användes år 1994 i mer än 500 olika lagar. Därutöver fanns bestämmelser om tillsyn i ett betydande antal förordningar och föreskrifter. Inom ramen för sitt tillsynsarbete bedriver olika myndigheter förebyggande arbete med informationsverksamhet och rådgivning. Andra myndighetsuppgifter som ingår i tillsynsbegreppet är föreskriftsarbete, inspektioner och åtgärder för rättelse, exempelvis utfärdande av förelägganden.
Myndigheterna är av varierande slag. Det finns utpräglade tillsynsmyndigheter, som exempelvis Yrkesinspektionen. Andra myndigheter har tydligt angivna tillsynsuppgifter vid sidan om annan verksamhet. Hit hör t.ex. Kemikalieinspektionen. Slutligen finns det myndigheter där regleringen är oklar - Naturvårdsverket uppfattas som en tillsynsmyndighet men begreppen tillsyn eller kontroll förekommer inte i instruktionen.
Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) studerade 1998 tillsynen inom miljöområdet. Här utövar Yrkesinspektionen tillsyn över den inre miljön och Naturvårdsverket över den yttre. Därtill kommer Kemikalieinspektionens kemikaliekontroll, liksom den mer specialiserade tillsynsverksamhet som bedrivs av myndigheter som t.ex. Elsäkerhetsverket, Sprängämnesinspektionen, Statens strålskyddsinstitut, Sjöfartsinspektionen och Livsmedelsverket.
Problemet
I den ovan nämnda ESO-rapporten (Ds 1998:50) kunde man konstatera att regeringens styrning av myndigheterna skilde sig påtagligt åt. Arbetarskyddsstyrelsen har i långt högre grad än Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket själv fått prioritera arbetsuppgifter och välja åtgärder och arbetsmetoder. Som en följd av detta varierar omfattningen av och metodiken i de föreskrifter som utfärdas mellan de tre myndigheterna. I nästa led medför detta stora variationer i hur länsstyrelser och kommuner sedan utövar sin tillsyn enligt miljö- och kemikalielagstiftningen.
För det enskilda företaget är det till stor nackdel redan att en och samma arbetsplats inspekteras av flera olika myndigheter. Inte minst för småföretagarna framstår den bristande samordningen som ett problem.
Olika tillsynsmyndigheter har olika kultur och tenderar att placera bevisbördan olika. Flera myndigheter har tagit efter Yrkesinspektionens systemtillsyn d.v.s. man inriktar mer av tillsynen mot företagens egenkontroll och bl.a. den organisation, kompetens och de rutiner som har byggts upp för denna. På många tillsynsområden är detaljkontrollen dock fortfarande mycket långtgående.
Denna blandning av ett mer konsultativt arbetssätt och ett mer polisiärt försvårar för den enskilde företagaren. Återigen blir det de små och medelstora företagen som drabbas särskilt hårt av den bristande samordningen mellan olika tillsynsmyndigheter.
Samordna tillsynsmyndigheterna
Ett gott näringsklimat förutsätter att den offentliga, arbetsplatsinriktade tillsynen samordnas betydligt bättre. För att åstadkomma detta anser vi att antalet tillsynsmyndigheter skall minska. Ökad tyngdpunkt bör läggas vid systemtillsyn. Inspektionsverksamheten måste också samordnas för att inte i onödan ianspråkta resurser hos det enskilda företaget.
Stockholm den 5 oktober 2000
Mikael Odenberg (m)
Kent Olsson (m)
Patrik Norinder (m)
Christel Anderberg (m)
Henrik Westman (m)
Ewa Thalén Finné (m)
Anna Åkerhielm (m)
Rolf Gunnarsson (m)
Anna Lilliehöök (m)