Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om behovet av en gemensam energipolitik inom EU.
Motivering
FNs utvecklingsprogram, FNs avdelning för ekonomiska och sociala
frågor samt Världsenergirådet har nyligen utkommit med sin bedömning
av energiläget i världen, World Energy Assessment. Rapporten blir ett
underlag inför behandlingen av energifrågan i FNs kommitté för hållbar
utveckling våren 2001 och inför uppföljningsmötet Rio+10 år 2002.
Det är en bred genomgång som utgår från kravet på ekonomisk, social och
miljömässig hållbarhet. I behovet att förena försörjningstrygghet med en
långsiktigt hållbar utveckling pekar den på stora förändringar i det framtida
energisystemets sammansättning. Den utgör samtidigt en utmaning för
världens politiker till gemensamma tag för att möjliggöra en utveckling där
energiförsörjningen kan förenas med en hållbar miljö. Det krävs samarbete på
global nivå för att lyckas.
En annan fråga på global nivå som ställer utomordentligt stora krav på
energipolitiken är klimatfrågan, där Kyotoprotokollets genomförande nu
förhandlas. EU har ett åtagande om att gemensamt minska sina utsläpp av
växthusgaser med 8 %. Andra delar av världen har andra åtaganden.
Gemensamt för alla industriländer är att uppnå en minskning på drygt 5 %
från 1990 till perioden 2008-2012.
Beroendet av omvärlden visar sig också på annat sätt i det svenska
energisystemet. Genom den avreglerade energimarknaden och ökad
överledningskapacitet mellan kontinenten och Sverige är vi idag alltmer
beroende av aktörer utanför vårt lands gränser. En del av detta beroende har
visat sig skapa problem. I ökad utsträckning importeras energi som
producerats på ett ur miljösynpunkt oacceptabelt sätt. Kraven på
energisystemet varierar starkt mellan de olika europeiska länderna.
Mot ovanstående bakgrund är det olyckligt att EU saknar en långsiktig
energipolitik. Behovet av en gemensam politik bli än mer angeläget, när EU
utvidgas med nya länder i öst.
Försörjningstryggheten men i än högre grad miljökraven, och då inte minst
behoven att minska växthusgaserna, motiverar en samordnad politik.
Energiproduktionen står för drygt hälften av de miljöproblem som är
förknippade med utsläpp till luft. Ändå saknar EU en sammanhållen
energipolitik. Även EU:s externa insatser speglar en bristande insikt om
energifrågans vikt. EU:s biståndsmedel går endast till några få procent till
energiområdet.
Behovet av en gemensam energipolitik inom EU framstår som uppenbart.
Mot bakgrund av kravet på EU-insatser inom klimatpolitiken och
utvidgningen av EU brådskar dessutom frågans lösning. Regeringen bör
därför driva på för att EU ska få en sammanhållen energipolitik.