1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige i internationella forum bör verka för att
WTO-systemet ersätts med förhandlingar som präglas av öppenhet,
transparens och folkligt deltagande.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att den i internationella forum bör verka för att förhandlingar i
WTO skall kunna bedrivas på rättvisa villkor genom att u-länderna ges
utredningshjälp samt personellt och finansiellt förhandlingsstöd.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att den bör verka för att WTO i sina regler skall skriva in att
man accepterar nationella miljöregler som baseras på
försiktighetsprincipen.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att den bör verka för att internationella miljöavtal och
FN-konventioner skall utgöra utgångspunkter vid förhandlingar om
WTO-systemet.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att den bör verka för att miljömärkning av produkter skall
stödjas av WTO:s regelsystem.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att den skall verka för att förhandlingar inom WTO-systemet
skall utgå från grundläggande ILO-konventioner när det gäller
avtalsrätten, stridsrätten och organisationsfriheten.
2 Privatiseringens och avregleringens följder
Under de senaste 10 åren har makten över allt fler av livets områden
flyttats över till ett fåtal transnationella företag och aktörer på
valutamarknader. Om denna process fortsätter urholkas demokratin.
Handlingsutrymmet för de demokratiska institutionerna minskas och
medborgarna berövas möjligheten att utkräva ansvar för politiska beslut
som direkt påverkar deras liv.
Kraven på fullständig rörelsefrihet för kapital, förekomsten av
skatteparadis och den explosionsartade ökningen av spekulativa transaktioner
gör att folkvalda i alla världens länder riskerar att bli helt beroende av de
stora
ekonomiska aktörernas välvilja. De sociala konsekvenserna av denna
utveckling syns nu över hela världen. Den avreglering av arbetsmarknaden
som ägt rum i många länder har lett till sämre arbetsvillkor och ökad
vanmakt. Samtidigt vill starka krafter avveckla välfärdssystem och sociala
trygghetssystem i många länder. Gemensamma tillgångar säljs ut, ofta utan att
besluten föregås av en öppen debatt. I länder som har ett offentligt
pensionssystem, däribland Sverige, drivs löntagarna att förlita sig alltmer på
privata pensionsförsäkringar. Detta leder till ytterligare ökad makt för
finansmarknaderna. Dessutom förmedlar dessa förändringar budskapet att
solidaritet är något förlegat.
Särskilt allvarlig är utvecklingen för många fattiga länder i syd. Flera av
dessa är allvarligt pressade av en orimlig skuldbörda. Många drabbas
dessutom hårt av den globala ekonomins nyckfullhet. För att få stöd bör dessa
länder underordna sig kraven i Internationella valutafondens (IMF) struktur-
anpassningsprogram. Det innebär att utrymmet för en politik baserad på
solidaritet och social rättvisa blir allt mindre. I praktiken har detta lett
till
avreglerade marknader, utförsäljning av gemensamt ägda företag och en
nedskärning av den sociala välfärden till ett minimum.
3 Nödvändigheten av reglerad handel
Uppgivenhet inför mäktiga kapitalintressen är vanligt bland politiker i
dag. Ett exempel på detta är det förslag till globalt investeringsavtal, MAI
(Multilateral Agreement on Investment), som förhandlades fram inom
OECD utan offentlig debatt. Under förevändningen att främja
sysselsättning och ekonomisk utveckling var OECD-länderna beredda att
lägga alla rättigheter hos investerarna medan enskilda länder kunde
stämmas inför skiljedomstol av storföretag. När planerna, i
förhandlingarnas slutskede, blev allmänt kända stoppades avtalet efter
kraftiga protester. Kritiken riktade sig både mot form och innehåll i
MAI-förhandlingarna.
Kritiken mot att internationella investeringar över huvud taget regleras är
däremot liten. Investeringar i världshandeln bör regleras för att vi ska kunna
bryta med den ordning som gäller i dag - att det internationella kapitalet
bestämmer utan att behöva ta hänsyn till demokratiskt fattade beslut.
Förhoppningen är därför att nya förhandlingar ska leda till en reglering av
internationella investeringar som har sin utgångspunkt i goda arbetsvillkor,
uthållig utveckling, demokrati och rättvisa villkor för u-länderna.
Kapitalets allt starkare makt framställs ofta som en naturlag. Det är ett
synsätt som effektivt berövar medborgarna den demokratiska makten.
Vänsterpartiet menar att utvecklingen aldrig är förutbestämd. Det finns inget
skäl att acceptera ökad ekonomisk instabilitet, vidgade sociala klyftor och
minskad demokrati. Makten över samhällsutvecklingen behöver inte läggas i
händerna på ett antal mäktiga spekulanter som bara tar hänsyn till sina egna
intressen. Det är fullt möjligt att välja andra vägar. Men erfarenheten säger
oss att de starka ekonomiska intressena inte kommer att tillåta detta utan stark
opinionsbildning från folkrörelser och demokratiskt valda politiker.
4 Tobinskatten
En idé som drar till sig allt större intresse är den amerikanske ekonomen
och nobelpristagaren James Tobins förslag att införa en skatt på
spekulativa transaktioner på
Valutamarknaden. Pengarna från den s.k. Tobinskatten skulle kunna gå till
finansiering av utbildnings-, hälso- och sjukvårdsinsatser i fattiga länder och
för att främja en hållbar utveckling. Dessutom skulle genomförandet av en
s.k. Tobinskatt ge en signal om att de demokratiska institutionerna är beredda
att ta strid mot osund spekulationsekonomi. Tobinskatten är en symbol för att
en annan färdriktning är möjlig. Vi anser att Sverige i internationella
sammanhang verkar för att den s.k. Tobinskatten genomförs, vilket vi
utvecklar ytterligare i separat motion.
5 Vem är frihandelsvän? Vem är
protektionist?
Bistånd är en nödvändig och väsentlig del av en politik för global rättvisa.
Men strukturerna inom världshandeln är betydligt viktigare. Det
grundläggande felet med dagens värld är inte att biståndet är för litet, utan
att det behövs.
De rika länderna bör öppna sina marknader ytterligare, så att de fattiga
länderna får tillträde till dem. U-ländernas behov bör vara styrande. EU visar
en alltför stor slutenhet mot omvärlden, vilket missgynnar u-länderna och i
stället gynnar en produktion som inte alltid är effektiv och rationell. EU bör
minska tullar och överge protektionismen.
WTO skulle kunna stå för ordning och reda i världshandeln. Alternativet är
"djungelns lag" där den starkes rätt råder. Ett öppet, demokratiskt och
fungerande WTO byggt på stabila och rättvisa spelregler skulle kunna vara de
små och svaga ländernas bundsförvant. Men i dag fungerar WTO utan
transparens och öppenhet. Förhandlingar sker ofta genom utpressning av
fattiga, beroende länder och de rika länderna använder WTO för att förbättra
villkoren för sin egen import och export.
U-länderna utgör en klar majoritet av WTO:s medlemsländer vilket borde
ge möjligheter att påverka förhandlingar och regler. Samtidigt saknar många
u-länder resurser för att kunna delta i förhandlingar på samma villkor som
rika västländer. Det är heller ingen hemlighet att WTO-förhandlingarna ofta
avgörs i slutna rum och korridorer dit tredje världens länder sällan har
tillträde. Beslutet att avsätta pengar i en fond för länder som saknar
förhandlingskapacitet är välkommet. Mer bör dock göras för att
förhandlingarna inom WTO ska kunna bedrivas på rättvisa villkor. U-
länderna behöver utredningshjälp, personellt och finansiellt förhandlingsstöd.
Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.
6 På u-ländernas villkor
Då WTO-länderna misslyckades med att komma överens om
dagordningen för en ny runda av förhandlingar om frihandel och
minskade tullar i Seattle 1999 öppnades nya möjligheter för diskussioner
om en ny global dagsordning. Valet står mellan ett sammanbrott för hela
WTO-systemet eller en ny form för handel som tar hänsyn till u-ländernas
behov, till ekologisk hållbarhet och till grundläggande mänskliga
rättigheter.
Om WTO-systemet bryter samman kan det innebära att länderna sluter sig
inåt och bygger upp nya handelshinder. Ett sammanbrott kan leda till att
handelsvillkor avtalas mellan enskilda stater eller handelsblock, till exempel
mellan EU och USA. I så fall skulle oenigheter avgöras bakom förseglade
dörrar och ekonomiska eller till och med militära påtryckningar kan användas
gentemot fattiga länder.
Därför bör i stället WTO-systemet reformeras. Vi får aldrig överlåta åt de
rika länderna och multinationella företagen att diktera villkoren på
världsmarknaden.
WTO-systemet präglas av slutenhet, byråkrati och lobbyism. För att en
global dagsordning ska kunna förverkligas krävs att det nuvarande
WTO-systemet ersätts med förhandlingar som präglas av öppenhet,
transparens och folkligt deltagande. Inom WTO bör mycket större hänsyn tas
till de fattigare ländernas krav. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen
som sin mening.
7 Frihandel eller rättvis handel
Det krävs ett hårt politiskt arbete för att förena de många intressen som
ska samspela i internationella förhandlingar. Sveriges samarbete med
utvecklingsländerna bör prioriteras så att nya konstruktiva allianser kan
skapas. Utgångspunkten för sådana allianser bör vara att dessa länder ges
fullt tillträde till EU:s egna marknader; utan tullar, kvoter och
diskriminerande antidumpningsbestämmelser. Stor hänsyn bör tas till
u-ländernas rätt och möjlighet att skydda sina egna intressen i en
uppbyggnadsfas. Multinationella företag ska inte ha rätt att tillägna sig
och utnyttja patent och intellektuella rättigheter i hela världen.
Rättvis handel bör vara slagordet snarare än fri handel. På miljöområdet
bör tre krav stå i centrum:
- WTO ska skriva in i sina regler att man accepterar nationella miljöregler
som baseras på försiktighetsprincipen.
- internationella miljöavtal och FN-konventioner ska utgöra utgångspunkten
för förhandlingar inom WTO-systemet.
- miljömärkning av produkter ska stödjas av WTO:s regelsystem.
Detta är svårt nog. Men det allra svåraste är sannolikt att få in ett synsätt
som tar sin utgångspunkt i arbetstagarnas rättigheter. Fattiga länder
fruktar att allt tal om rättigheter för löntagare kommer att användas som
ett hinder för deras tillträde till världsmarknaden. Å andra sidan är det helt
oacceptabelt om frihandeln innebär att arbetstidslagstiftning,
arbetsmiljöregler och fackliga rättigheter ifrågasätts som en följd av
snedvriden konkurrens.
Därför bör förhandlingar inom WTO-systemet utgå från grundläggande
ILO-konventioner när det gäller avtalsrätten, stridsrätten och
organisationsfriheten. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin
mening.
8 Vem är motståndare till rättvis handel?
Det stora motståndet mot denna nya globala dagsordning finns inom de
rika länderna och inom EU. Ibland framställs EU felaktigt som själva
sinnebilden för frihandel. Men bakom den inre marknadens
frihandelsregler finns en protektionistisk union som värnar sina egna
storföretags konkurrenskraft och som deltar i utplundringen av tredje
världen.
Sverige bör därför med all kraft verka för att ekologisk hållbarhet utgör
ram för handelsavtal, att krav på fackliga rättigheter och rimliga arbetsvillkor
accepteras och att tredje världens legitima rättigheter erkänns.