1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om statens roll i näringspolitiken.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om kommunernas roll i näringspolitiken.1
3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av
kommunallagen i syfte att underlätta prövning av kommunal
näringsverksamhet.1
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en effektivare konkurrenspolitik.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om genomförande av Småföretagardelegationens förslag.
6. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om sänkta skatter och
avgifter i enlighet med vad som anförs i motionen.2
7. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändringar i
reglerna för fåmansföretag.3
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om kvinnligt företagande.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om framtidens arbetsmarknad.4
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av krafttag mot svartjobben.3
11. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till åtgärder för att
stimulera tjänstesektorn i enlighet med vad som anförs i motionen.3
12. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändringar i lagen
om offentlig upphandling i syfte att förverkliga principerna om
affärsmässighet, konkurrens och icke-diskriminering.2
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om forskning, utveckling och innovationer.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om utbildning och kompetensutveckling samt behovet av
inriktning på företagande och entreprenörskap.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ökad ägarspridning genom utförsäljning av statliga företag.
16. Riksdagen beslutar att för budgetåret 2001 anvisa anslagen under
utgiftsområde 24 Näringspolitik, med följande förändringar i förhållande
till regeringens förslag, enligt uppställning:
Ett land som vill åstadkomma ekonomisk utveckling,
förstärkt välfärd och rika möjligheter till arbeten måste
bedriva en näringspolitik som stimulerar enskilda initiativ
och företagande. Politikens roll är i detta sammanhang att
skapa en god jordmån för nya och växande företag.
Inriktningen i Kristdemokraternas ekonomiska politik vilar på kunskapen
om att arbete och välfärd åt alla bara kan uppnås genom att ansvarstagande
individer, familjer och företag tillsammans tillåts att utvecklas och växa med
trygga och stabila regler. Det privata näringslivet har varit, är och kommer att
vara ryggraden för Sveriges välfärd. De nya jobben skapas när enskilda
människor finner det vara mödan värt att starta eller utveckla ett företag. Den
privata sektorns andel av den totala produktionen behöver således vidgas.
Förädling av råvaror och viktiga uppfinningar runt sekelskiftet, i en miljö
av stabila institutioner och ett företagarvänligt klimat, utvecklade Sverige
från
ett av Europas fattigaste jordbruksländer till ett av världens rikaste länder
runt
1970. Under cirka 25 år från 1970 har emellertid förutsättningarna för
företagande och ekonomisk utveckling gått kraftigt bakåt i Sverige.
Sjuttiotalet innebar en era av i många stycken skadlig lagstiftning och en
dramatisk höjning av skatten på arbete. Detta har starkt hämmat Sveriges
välfärdsutveckling.
Målet för Kristdemokraternas näringspolitik är att bygga en långsiktig och
stabil grund för välfärden och sysselsättningen genom ökat företagande inom
sociala och ekologiska ramar. Detta står också i samklang med
Kristdemokraternas målsättning att uppmuntra ett ökat personligt
ansvarstagande. Det är olyckligt - även när det gäller villkoren för
företagande - att så många fortfarande uppfattar det som om staten har
huvudansvaret för våra liv. Den höga skattenivå, inte minst på arbete, som
krävs för att finansiera ett sådant offentligt åtagande försvagar dessutom
tillväxtkraften i ekonomin och de nya jobben blir färre.
Många lever fortfarande i föreställningen att varje förbättring av villkoren
för företag och företagare leder till motsvarande försämring för arbetstagarna.
Men det är inte på det viset. Den viktigaste fördelningspolitiska uppgiften
idag är att åstadkomma fler jobb i en hårdnande internationell konkurrens. I
en värld där nationsgränser spelar allt mindre roll kan inte ett land hålla sig
med regelverk och skatter som rejält avviker från omvärldens. Politikers
uppgift är att skapa sådana villkor att enskilda människor startar företag och
att befintliga företag kan expandera i Sverige. Det är då som jobben kommer,
och det är då som finanserna för kommunen, landstingen och staten
förbättras. Det är egentligen bara så som den välfärd som vi vant oss vid kan
upprätthållas.
Enligt de internationella jämförelser som årligen görs av IMD (Institute for
Management Development) och WEF (World Economic Forum) hamnar
Sverige återigen efter sina grannländer. Det behövs nu en rejäl uppryckning
genom ett batteri av åtgärder som förbättrar förutsättningarna för tillväxt och
nya jobb.
Enligt en rapport från Nutek, som publicerades i augusti 2000, har sedan
1997 46 större företag flyttat från Sverige. En allt större andel av våra
universitetsutbildade väljer att etablera sig utomlands. Vi förlorar företag,
kunniga medarbetare och huvudkontor till andra länder som förmår att skapa
ett bättre klimat än det som Sverige i dag kan erbjuda. Exempel på större
företag som inte längre styrs från Sverige är: ABB, AGA, Alfa-Laval, ASG,
AstraZeneca, Autoliv, BTL, Esselte, Ikea, Kockum, Nobel, Saab PV,
Securitas, Stora, Volvo PV. Vilket företag står på tur?
Problemet idag är att den socialdemokratiska regeringen saknar en vision
om hur Sverige ska utvecklas med nya och växande företag. Därför saknar
man också en strategi för hur en sådan utveckling ska kunna åstadkommas.
De reformer som fyrklöverregeringen genomförde 1991-94 för att stärka
arbete, sparande och företagande har misstänkliggjorts, baktalats och till vissa
delar rivits upp.
Några grundläggande
principer
Privat äganderätt och avtalsfrihet
Marknadsekonomins civilrättsliga grund är frivilliga avtal
mellan självständiga aktörer. Detta förutsätter en privat
äganderätt. I jämförelser med andra västeuropeiska länder har
Sverige ett sämre lagligt skydd för äganderätten, särskilt när
det gäller ersättning vid expropriation. Kristdemokraterna
anser att den enskilda äganderätten måste erkännas som
fundamental princip och ges grundlagsskydd.
Gemensamt etiskt handlingssätt
Man måste kunna lita på ingångna avtal. Ett inte oväsentligt
problem idag är en allmän försvagning av det etiska
medvetandet och rättsuppfattningen som även berör det
ekonomiska livet. En sund marknadsekonomi förutsätter en
gemensam etisk grund där dygder som personligt
ansvarstagande och hederlighet betonas mer aktivt än vad
som skett i vårt land under lång tid. Ekonomin är ett av de
områden som mest påverkas av kulturella förhållanden. Man
kan finna ett tydligt gemensamt drag för de områden där
nyföretagande blomstrar; tillit. Det handlar om att vi
förväntar oss ett visst beteende av våra medmänniskor. Där
man samarbetar och litar på varandra, där frodas
företagsamhet. Tillit är inte något som kan skapas genom
direkta politiska beslut. Politiken måste ändock bidra till en
process där samhällets inneboende tillit förstärks. Denna
process måste dessutom förstärkas genom att familjerna och
skolan får bättre förutsättningar att fungera och förmedla
positiva normer.
Subsidiaritetsprincipen
I Sverige har under lång tid funnits en samhällsordning
uppbyggd utifrån centralism och maktcentrering. När nu
regleringstänkande och centralism framstår som ett praktiskt
misslyckande behövs ett ideologiskt verktyg för
maktfördelningen. Den kristdemokratiska
subsidiaritetsprincipen är en god utgångspunkt för en ny syn
på maktfördelning i all mänsklig organisation, även i
relationen näringsliv-samhälle.
Subsidiaritetsprincipen innebär att beslut ska tas och uppgifter utföras på
lägsta möjliga effektiva nivå. Samtidigt ska det finnas en högre nivå som kan
verka stödjande för den lägre nivån. Det handlar om rätt makt på rätt plats.
Vill en högre nivå ta åt sig en uppgift från den lägre nivån måste den högre
nivån bevisa att den lägre nivån är ur stånd att fullgöra sin uppgift på ett
tillfredsställande sätt och att den högre nivån kan göra det bättre.
Stärkt personligt ansvarstagande
Det personliga ansvarstagandet måste stärkas på bekostnad av
kollektivism och centralstyrning. Denna princip är central i
den kristdemokratiska ideologin. En brytning av den etiska
förflackningen kan endast ske genom att vi alla tar ett ökat
personligt ansvar. Resurser måste behållas av och ges mer
direkt till de enskilda individerna så att ansvarstagandet ges
realistiska möjligheter att fungera.
Social och ekologisk
marknadsekonomi
Kristdemokraterna förespråkar en social och ekologisk
marknadsekonomi. Idéerna utvecklades efter andra
världskriget som en motvikt till kapitalismen/liberalismen
och marxismen/socialismen. Den kristdemokratiska
marknadsekonomin vill förena frihet och solidaritet.
Grundläggande är frihet under ansvar. En god balans mellan
den enskilde och samhället eftersträvas. Marknadsekonomin
uppmuntrar till enskilda initiativ och ansvarstagande. Statens
roll ska vara att sätta ramarna för en sund konkurrens,
kontrollera tendenser till kartell- och monopolbildning, ta
särskild hänsyn till mindre verksamheter, säkra social
trygghet för alla samt se till att miljöhänsyn tas. Jordens
resurser bör användas så att vi med gott samvete kan
överlämna dem och en god miljö till kommande generationer.
Regleringar, kontrollinstrument men också ekonomiska
styrmedel måste användas för att stimulera en långsiktigt
hållbar produktion och konsumtion. Sunda statsfinanser är en
grundläggande förutsättning för en positiv ekonomisk
utveckling.
Ny tid för näringslivet
När framtidens näringsliv, åtgärder för ekonomisk tillväxt
och ökad sysselsättning diskuteras är det viktigt att beakta de
förändringar som gör att de gamla recepten inte längre
fungerar.
Viktiga förändringar är bland annat globalisering, regionalisering,
utvecklingen i Europa, höjd utbildningsnivå och informationstekniken. Dessa
förändringar innebär nya förutsättningar för den nationella politiken. Den
miljö av nationella monopol och regleringar mot utlandet som fanns för bara
15-20 år sedan gav vissa möjligheter att driva en nationell särpolitik. Detta är
inte längre fallet. Sverige blir allt djupare integrerat i Europa och är en del
av
den internationella marknaden med mycket begränsat utrymme att driva en
avvikande näringspolitik med detaljregleringar och selektiva åtgärder.
Däremot är de nationella politiska ramarna, som bland annat ska stimulera
expansion och sysselsättning, fortsatt viktiga.
Informationstekniken
Informationstekniken håller på att förändra praktiskt taget all
mänsklig verksamhet - inte bara näringslivet utan våra
privatliv, sjukvård, utbildning, nöjen och så vidare. Inom
näringslivet handlar det inte bara om de så kallade "IT-
företagen", utan alla företag kommer att tappa
konkurrenskraft och slås ut om de inte följer med i
utvecklingen.
Ny teknik förändrar gamla strukturer. Tidigare leddes stora företag som
pyramider, med tydlig orderstruktur. I dag fungerar de mer och mer som
"nätverk" av små och medelstora företag, vilka knyts samman med modern
datateknik. Genom globala nät kan man kommunicera dygnet runt och
samverka utan att behöva klumpas samman i otympliga storföretag.
Tidigare måste företagen, förenklat uttryckt, välja mellan att producera
med hög produktivitet och kvalitet men till höga kostnader å ena sidan eller
att välja lågkostnadslokalisering - men då acceptera lägre kvalitet. Nu,
däremot, blir det allt vanligare och lättare att kunna producera billigt men
ändå med hög kvalitet. Alltfler regioner med låga kostnader öppnas för
modern produktion, samtidigt som det blir allt lättare att flytta modern teknik
dit.
Sverige har fört en dålig
näringspolitik
Uppgiften för den nationella politiken kan beskrivas som att i
den öppna och avreglerade regionen Sverige - eller i delar av
densamma - skapa tillräcklig attraktionskraft så att
internationellt (och svenskt) kapital, kompetens och teknik
lockas hit. Det förutsätter i allmänna ordalag en miljö för
företagande som är så bra att fler företag väljer att etablera
sig här. Fattiga länder som börjar sin industrialisering får
vanligen sin attraktionskraft genom låga lönekostnader.
Därefter klättrar de uppåt och adderar annan kompetens,
alltmedan kostnaderna stiger. Sverige har relativt höga
kostnader, en liten hemmamarknad och dessutom ligger vi
geografiskt avsides. Det betyder att vi för att skapa god
attraktionskraft måste kompensera för dessa nackdelar genom
att vara desto bättre på andra områden. Det handlar bland
annat om god infrastruktur, skatteregler som gynnar arbete,
sparande och företagande, tillgång till god kompetens, sunda
offentliga finanser och frihandel.
De snabbväxande regionerna i världen kännetecknas just av att de har
lyckats skapa sådan attraktionskraft och attraherat ny produktion i stor skala.
Recepten har skilt sig åt i vissa avseenden, men gemensamt för dem alla är
satsningen på exportdriven tillväxt, avreglerade marknader, aktiva åtgärder
för att locka internationellt kapital, liten offentlig sektor i förhållande till
den
privata, högt sparande och goda utbildningssystem.
Sverige har uppenbarligen under det senaste kvartsseklet bedrivit en
felaktig och misslyckad politik. Landet har under en lång rad av år haft en
alltför svag tillväxtkraft. Från att 1970 ha varit det tredje rikaste landet
bland
OECD-länderna har Sverige rasat till plats 18 på rankinglistan och passerats
av en rad länder som betraktats som betydligt fattigare än Sverige. Den
svenska modellen, som för tjugofem år sedan med rätta beundrades över hela
världen, har undan för undan underminerat sig själv.
Den internationella integrationen, utmaningen från nya konkurrenter och
de kvardröjande svenska skuldproblemen kommer att kräva en fortsatt
anpassning av den svenska ekonomin till den internationella konkurrensen.
Sverige har ett kvartsekels försummelser att ta igen, samtidigt som ribban från
omvärlden hela tiden höjs. Inser och erkänner man inte detta kommer klyftan
mellan den nödvändiga marknadsanpassade ekonomiska politiken å ena sidan
och traditionell vänsterretorik å den andra att bli alltmer oöverstiglig.
Dagens höga tillväxt skapar goda ekonomiska förutsättningar för reformer.
Snart kommer en ny lågkonjunktur och då måste åtgärder ha vidtagits annars
faller Sverige tillbaka ytterligare i jämförelse med övriga länder. Regeringen
borde för länge sedan ha gjort något åt strukturproblemen. Högkonjunkturen
innebär ett gott tillfälle för detta.
Expansionsstarka områden
Vår uppfattning är att det är framför allt två områden som
kommer att vara särskilt expansionsstarka. Sverige intar en
tätposition inom informationstekniken (IT). Med IT ges mer
likartade förutsättningar för olika regioner genom att fysiska
avstånd får mindre betydelse. Det ger möjligheter till ökad
växtkraft och stärkt nyföretagande i geografiskt avlägsna
regioner.
Vartannat nystartat företag är ett tjänsteföretag. Uppdragsverksamhet
bedöms vara den stora tillväxtsektorn fram till år 2015. En slumrande bransch
med stor potential är hushållssektorn. Varje vuxen lägger i genomsnitt ner
cirka 26 timmar i veckan på hushållsgöromål vilket motsvarar 3,7 miljoner
heltidsarbeten. Höga skattekilar gör att den legala marknaden för tjänster
riktade till hushåll är näst intill obefintlig, medan en omfattande svart sektor
breder ut sig. Stimulanser för att påskynda utvecklingen av antalet
tjänsteföretag skulle få påtagliga effekter på antalet nya jobb. Skatten på
arbete måste minska. Också från resurshushållningssynpunkt är ett ökat
utrymme för tjänstesektorn, till exempel när det gäller reparationer och
underhåll, angeläget. Åtgärder inom detta område följer senare i motionen.
De mindre företagen kommer att bli allt viktigare för Sverige. Jämfört med
1950 finns idag färre jobb i den privata sektorn. Hela sysselsättningsökningen
sedan andra världskriget har skett i den offentliga sektorn. Idag är det
istället i
det privata näringslivet nya jobb måste skapas. Och då främst i de små
företagen.
De traditionella basnäringarna, skogen, stålet och kemin, liksom övrig
industri kommer fortsatt att vara betydelsefulla. Den förnyade
näringspolitiken måste dock ta sin främsta utgångspunkt i de nya näringarna
och de små företagen.
Globalisering
Världshandeln ökar nu flera gånger snabbare än
världsproduktionen. Handeln sker också i ett helt nytt
konkurrensläge. Gamla nationellt skyddade branscher och
sektorer utsätts för konkurrens. Efter krisen kommer Asien att
med ökad konkurrenskraft fortsätta att ta marknadsandelar
inom världshandeln. Ett vitaliserat USA försöker att öka sina
marknadsandelar i Europa. Det räcker inte för oss svenskar
att kunna konkurrera i Västeuropa - nu är det
världskonkurrens som gäller.
En miljard människor tar nu, under loppet av en enda generation, klivet
från fattigdom till en sorts global medelklasstillvaro. Ingen vet i dag hur
länge
den snabba tillväxten kan fortsätta, men Världsbanken har i en rapport dragit
upp ett scenario, enligt vilket dagens i-länder under de kommande 25 åren
minskar sin andel av världsekonomins totala produktion från två tredjedelar
till en, medan u-länderna ökar sin andel i motsvarande grad. Under de
kommande decennierna sker därmed en aldrig skådad överföring av
ekonomisk - och sannolikt också politisk - makt bort från den "gamla" i-
världen i väst. Det rör sig om djupgående förändringar av världsekonomins
funktionssätt.
Lägre skatter
Gör något åt strukturproblemen!
Tillväxten i svensk ekonomi blir under år 2000 3,9 %, enligt
budgetpropositionen. Också konjunkturbilden för nästa år ser
ljus ut. Nu är det tid för Sverige att se till att komma i takt
med omvärlden när det gäller en rad olika skatter.
Skattepolitiken måste ges en sådan inriktning att vi också långsiktigt kan
åstadkomma en högre tillväxt än tidigare. Endast så kan vi på sikt öka
välfärden för alla. De skattesänkningar som därför borde prioriteras är de som
direkt påverkar utbud av såväl arbetskraft som kapital positivt. Det är annars
stor risk för att inte minst flaskhalsar på arbetsmarknaden snabbt åter bromsar
tillväxten.
Det handlar t.ex. om skattesänkningar som stimulerar individen till högre
utbildning och ökade arbetsinsatser och samtidigt underlättar för företagen att
anställa och expandera. Det handlar om skattesänkningar som gör det mer
lönsamt att driva, utveckla och äga företag i Sverige.
Internationaliseringen och integreringen av ekonomierna i alltfler
avseenden har gradvis tvingat fram en förändrad syn på beskattningen. Det
finns inte längre samma utrymme för stora avvikelser i beskattningen av t.ex.
kapital som är extremt lättrörligt över nationsgränserna. Detsamma gäller i
växande grad också för kvalificerad arbetskraft. Samtidigt har den svaga
sysselsättningstillväxten under flera decennier i Sverige, liksom stora delar av
övriga Europa, fokuserat på skatten på arbete. Lägre skatter på arbete har
också blivit en uttalad målsättning från EU för att långsiktigt få bukt med
arbetslösheten.
Utformningen av skattepolitiken kan i allt högre grad sägas ha blivit en del
av ett lands grundläggande konkurrenskraft. Skattetrycket i Sverige är mycket
högt, både i ett internationellt och historiskt perspektiv, och måste sänkas
väsentligt för att bli konkurrenskraftigt och möjliggöra en långsiktigt högre
tillväxt. En högre beskattning i Sverige på kapital och humankapital leder allt
snabbare till att kapitalet söker sig andra vägar och det blir allt svårare att
attrahera kvalificerad arbetskraft. Resultatet blir att den långsiktiga
tillväxtkraften försvagas. Sverige har i hög grad fått känna av detta.
Konkurrensnackdelar på skatteområdet har bidragit till många
uppmärksammade företagsutflyttningar och alltfler företag bedömer att de
kommer att få ökade svårigheter att behålla ung och välutbildad arbetskraft
inom landet likaväl som att attrahera kvalificerad utländsk arbetskraft.
Beskattning av arbete
Skattesystemet måste ge incitament för arbete. Principen om
lika lön för lika arbete får inte via skatte- och
bidragssystemen resultera i principen om lika inkomst oavsett
om man arbetar eller ej. Skattereformens mål om enkelhet
och en maximal marginalskatt om 50 % måste gälla. Den
statliga skatten ska därför uppgå till max 20 %.
Regeringens förslag om skattemässig särbehandling av utländska experter
som arbetar i Sverige är ett tydligt uttryck för en situation som i längden blir
ohållbar.
Målet med en reformering av skattesystemet är att fler ska kunna klara sig
på sin lön, att förbättra företagens utvecklingskraft och att sänka det totala
skattetrycket. Skatterna måste sänkas så att hushållen kan köpa varor och
tjänster på marknaden i stället för att köpa svart. Skattereformen (1990-1991)
var ett viktigt steg mot ett bättre skattesystem. Den reformen är nu nästan helt
förfuskad. Arbetet med att utforma ett väl fungerande skattesystem i Sverige
måste således gå vidare.
Kristdemokraterna anser att grundavdraget skall höjas i
inkomstbeskattningen. Det är orimligt att beskatta låginkomsttagare så hårt
som i Sverige. Förslaget utvecklas närmare i Kristdemokraternas
skattepolitiska motion. Skatterna på hushållstjänster skall minskas kraftigt.
Kristdemokraterna har tillsammans med Folkpartiet och Moderaterna
förslagit en 50 % skattereduktion vid köp av hushållstjänster.
Gränsen för reseavdrag skall sänkas från 7 000 till 5 000 kronor. Detta
gynnar dem med långa avstånd till jobbet. Den särskilda löneskatten på vinst-
andelar skall slopas.
Sänk arbetsgivaravgifterna
För framför allt små företag med endast ett fåtal anställda
innebär arbetsgivaravgifterna en betydande kostnad i
verksamheten och om man skulle vilja nyanställa. För att
underlätta för de mindre företagen föreslår vi att
arbetsgivaravgifterna reduceras med totalt 10 procentenheter
på löneunderlag upp till 900 000 kronor om året.
I dag reduceras arbetsgivaravgifterna med 5 procentenheter på
löneunderlag upp till 852 000 kronor per år, eller med maximalt 3 550 kronor
per månad. Med Kristdemokraternas förslag blir reduktionen maximalt 7 500
kronor per månad. För egenföretagare bör löneunderlaget höjas till 250 000
kronor per år.
Beskattning och regler för
fåmansföretag
Det finns särskilda regler för beskattning av ägare i
fåmansbolag. Reglerna är, trots att flera förändringar gjorts
sedan de infördes 1990, fortfarande ofördelaktiga jämfört
med dem som gäller för andra företag.
Skattereglerna för fåmansbolagen är ytterligt komplicerade. För den
enskilde företagaren är det mycket svårt att genomskåda skatteeffekterna vid
olika händelser. Det är djupt otillfredsställande att inte regelverket kan
överblickas, tolkas och förstås av dem som faktiskt berörs. På det viset skapas
inte ett klimat i vilket nya företag uppstår och frodas.
Ett särskilt problem gäller den utdelning ägaren tar ut, vad som ska ses
som intäkt av kapital och vad som är inkomst av arbete, lön. Idag gäller att
som kapitalinkomst räknas endast ett belopp motsvarande statslåneräntan plus
5 %. Resten räknas som lön och beskattas därefter. De som äger aktier i ett
börsnoterat företag betalar normal 30-procentig kapitalskatt. Innan ägaren
betalar skatt på utdelningen har utdelningen också beskattats i företaget (så
kallad dubbelbeskattning).
Det finns ytterligare en rad regler för fåmansbolag som snarast bör
förändras. Utgångspunkten måste vara att delägare i fåmansaktiebolag ska
beskattas och behandlas lika som delägare i större bolag. Dagens regler
hindrar företagen från att bygga upp en kapitalbas vilket motverkar
investeringar och expansion.
Kristdemokraterna anser att förslag till nya, enkla regler som jämställer
fåmansföretagen med andra företag snarast måste utarbetas.
Beskattning av kapital
Skatteregler och lagstiftning måste stimulera sparande. En
minimimålsättning är att sparandet kan resultera i en real
avkastning även efter skatt. Villkoren för sparande får inte
försvåra för sparkapitalet att kanaliseras till företagssektorn
för att nyttiggöras för investeringar i näringslivet. En översyn
bör göras av arvs- och gåvoskattereglerna. Det är rimligt att
företagsförmögenhet (arbetande kapital) i princip undantas
från arvs- och gåvoskatt för att kunna hålla samman
familjeföretag vid generationsväxlingar.
Beskattning av aktier
Regeringen har drivit igenom att A-aktier ska tas upp till
noterat värde på grund av att latent skatteskuld inte längre ska
beaktas vid värderingen. Det finns flera motiv till varför
aktier vid förmögenhetsbeskattning inte ska tas upp till fulla
värdet. Det främsta skälet är att det i kursen ligger en latent
skatteskuld avseende reavinst vid en framtida försäljning som
belastar aktierna. Det är orimligt att beskatta en skatteskuld.
Regeringen har också skapat en skarp gräns mellan A-aktier som tas upp
till 100 % och aktier noterade på OTC- och O-listorna som är skattefria vid
förmögenhetsbeskattningen. Lagrådet ansåg att förslagets konsekvenser
kunde te sig skäligen godtyckliga och att förslaget stred mot det
grundläggande intresset att lika fall behandlas lika. Men regeringen brydde
sig inte om Lagrådets invändningar. Den kostnad som förmögenhetsskatt på
aktieinnehavet för med sig för aktieägarna leder till att växande företag
undviker registrering och att företag vars aktier är registrerade på A-listan
söker sig därifrån. Förmögenhetsskatten får en hämmande effekt på
riskkapitalförsörjningen.
Kristdemokraterna anser att dubbelbeskattningen på utdelningar skall
avecklas. Förmögenhetsskatten skall avvecklas successivt under de närmaste
åren.
Aktiebolagsbeskattningen
Bolagsbeskattningen i Sverige måste ligga i paritet med
bolagsskatten i våra viktigaste konkurrentländer.
Kapitalrörligheten från mogna till nya dynamiska sektorer av
näringslivet måste bli smidig. I denna strukturomvandling
spelar små och medelstora företag en mycket viktig roll. För
att finansiera andra mer angelägna skattesänkningar förordar
Kristdemokraterna en höjning av bolagsskatten från dagens
28 % till 30 %. Fortfarande kommer då Sverige att ha en
bolagsskatt som väl kan hävda sig internationellt. Höjningen
ger möjlighet att avskaffa den tillväxtfientliga
förmögenhetsskatten.
Statens roll i
näringspolitiken
Statens roll i samhällsekonomin ska vara att sätta ramar och
övervaka spelreglerna på marknaden, ansvara för
samhällsplanering och infrastruktur samt att skapa
förutsättningar för långsiktig tillväxt. När staten agerar såväl
domare som spelare på marknaden är risken stor att
konkurrensen snedvrids och att investeringar inte görs på ett
optimalt sätt i de företag som har de bästa förutsättningarna.
En renodling av statens roll bör bland annat ske genom en successiv
utförsäljning av statliga företag.
En av statens viktigaste uppgifter är också att bedriva en ansvarsfull
finanspolitik som ger förutsättningar för stabila statsfinanser, låg inflation
och
minskande statsskuld. Avbetalningar av statsskulden leder till minskande
ränteutgifter för statsbudgeten och på sikt också till ökat förtroende för
svensk
ekonomi. En balanserad finanspolitik är en förutsättning för låga räntor och
på både kort och lång sikt för ett gott investeringsklimat. Att Sverige står
utanför EMU sedan starten den 1 januari 1999 innebär inte att kraven på
finanspolitiken minskar. Kristdemokraterna anser att Sverige bör ansluta sig
till EMU:s tredje steg. För företagsamheten skulle det betyda att
transaktionskostnaderna sjunker vid affärer med de vanligaste exportländerna.
Kristdemokraternas mål när det gäller statsfinanserna framgår av
budgetmotionen.
Attityder till företagande
Den politiska attityden till företagare och företagande är inte
minst viktig för att fler än i dag ska känna att det är lönt att
starta eller vidareutveckla företagsidéer eller verksamheter.
Under alltför lång tid har företagare från politiskt håll enbart
betraktats som outtröttliga skatteobjekt. Inte sällan har
attityden varit att de flesta företagare nog är skattesmitare
som behöver klämmas åt genom fler och hårdare regler. Detta
har lett fram till en ständigt växande regelskog och ett
ständigt växande kontroll- och uppgiftslämnarmaskineri.
Om Sverige ska klara den framtida välfärden krävs det fler och nya företag
som vågar anställa och vidareutvecklas. Då måste också attityden från
politiskt håll förändras så att det blir högsta prioritet att förenkla och
utforma
regler som berör företagare på ett betydligt bättre sätt än i dag.
Konkurrens och avreglering
En viktig orsak till att Sverige placerar sig dåligt i den så
kallade välfärdsligan är det höga prisläget, till följd av
bristande konkurrens och delvis omfattande regleringar. Vi
får enkelt uttryckt ut förhållandevis lite för våra pengar. I
debatten om vår ekonomiska utveckling fokuseras oftast helt
och hållet intresset till ökningstakten i BNP. Men minst lika
viktigt är vad vi kan få ut av de pengar vi använder för privat
och offentlig konsumtion. Marknadsekonomin förutsätter en
effektiv konkurrenspolitik som förhindrar marknadsdelning,
prissamverkan och som utövar fusionskontroll.
Konkurrenspolitiken kan dämpa prisstegringstakten. Den
svenska konkurrenspolitiken bör harmoniseras med
utvecklingen inom Europeiska unionen.
Många indikationer finns på att en stor del av det potentiella
nyföretagandet hindras av ett alltför omfattande regelverk. En ökad
avreglering bör ske för att ge utrymme för konkurrens. Samtidigt bör
konkurrenslagen skärpas och övervakningen bli effektivare. Såväl privata
som offentliga monopol och oligopol ska alltid motverkas. Avreglering bör gå
hand i hand med ökat personligt ansvar och ett etiskt riktigt handlande.
Minskad yttre styrning och formella regler måste vägas upp av en personlig
inre etisk kompass och övertygelse, inom ramar som uppmuntrar den enskilde
till arbete, sparande och ansvarstagande.
Rättvis konkurrens mellan offentligt
och privat
Kommuner och myndigheter bedriver i ökad utsträckning
näringsverksamhet på konkurrensmarknader. Exempel på
detta är tvätteritjänster, fastighetsskötsel, gym, städning och
catering. Detta pågår trots att kommunallagen i princip
förbjuder kommuner och landsting att konkurrera på
företagens marknader.
Kristdemokraterna anser att kommunalt och statligt ägande bör avvecklas
på marknader där privata företag konkurrerar, eller skulle kunna konkurrera,
och där inte sociala eller hälsomässiga restriktioner motiverar ett offentligt
ägande.
Kvarvarande konkurrenshämmande regleringar i den privata sektorn bör
identifieras och avvecklas. Småföretagardelegationens lista borde snarast
genomföras. Kommunallagen bör ändras så att det blir lättare att få prövat i
domstol om kommunal näringsverksamhet strider mot lagen.
Snedvridande företagsstöd
Många småföretag har problem med att offentligt stöd i olika
former ges till deras konkurrenter. I Konkurrensverkets
rapport Småföretag - förslag för ökad tillväxt (1997:3) finns
en rad exempel på kommuner som verkar
konkurrenssnedvridande. Det handlar om kommuner som gett
penningbidrag, gratis eller subventionerad arbetskraft,
nedsatta lokalhyror m.m. Sådana stöd är inte tillåtna enligt
kommunallagen, men förekommer ändå alltför ofta. Det är
främst små företag som råkar illa ut. Det är mycket svårt att
överklaga ett kommunalt beslut som innebär stöd till en
konkurrent. Om företaget som drabbas inte är
kommunmedlem i kommunallagens mening är det omöjligt.
Om beslutet om stöd tagits av ett kommunalt bolag går det
över huvud taget inte att överklaga.
Kommunallagen bör ses över, och det bör göras lättare för företag att
överklaga kommunala beslut om stöd i olika former till företag. Besluten bör
också kunna prövas i domstol.
Konkurrensverket
Konkurrensverket bör få ökade resurser och en mer
framträdande roll än i dag. Nya regeringsförslag bör
granskas, inte bara utifrån ett småföretagsperspektiv, utan
också utifrån ett konkurrensperspektiv.
Näringslivspolitik för nya
företag
Småföretagarens betydelse i svensk ekonomi har ökat och
kommer att öka i framtiden. Omkring 3 av 4 av de privata
företagen i Sverige har ingen anställd, vilket gör
soloföretagaren till Sveriges vanligaste företagare. Det är
därför angeläget att Sverige får ett mer småföretagsvänligt
klimat än hittills. Det är i mindre företag som de flesta nya
arbetstillfällen skapas.
Svenska företag behöver färre och
enklare regler
Avregleringens betydelse för den framtida ekonomiska
utvecklingen kan aldrig betonas för mycket. Under den
borgerliga regeringen tillkallades en särskild
avregleringsdelegation med uppgift att driva på
avregleringsarbetet samt föreslå förändringar som stärker
konkurrensen och ökar utrymmet för nyetableringar.
Erfarenheterna från andra länder där avregleringsarbetet tas på allvar, som
Storbritannien, Holland, England och Irland visar att det krävs ett starkt
politiskt stöd från allra högsta nivå. Vi menar att statsministern och
finansministern bör leda och politiskt ansvara för arbetet.
Småföretagardelegationens rapport innehåller en lång rad förslag som är av
sådan art att de dramatiskt skulle underlätta för småföretagen utan att
statsfinansiella kostnader uppkommer. Samhällets kostnader för
tillväxthämmande regler är betydande. Priset betalar medborgarna, främst i
form av sämre levnadsstandard och begränsad valfrihet. Det arbete för bättre
och enklare regler som inleddes av den borgerliga regeringen måste
skyndsamt återupptas.
Av småföretagardelegationens 81 konkreta förslag till regelförenklingar
har idag, två år senare, bara 28 helt eller delvis genomförts. 53 av förslagen -
dvs närmare 2/3 - är fortfarande inte genomförda. (Källa: Rapport från SAF
sept 2000)
Kristdemokraterna anser att de flesta av delegationens återstående förslag
kan och bör skyndsamt genomföras. I det följande kapitlet presenteras en rad
konkreta förslag.
Solnedgångsparagraf
Regelverken som berör företagare upplevs som svåra att
överblicka och begripa. En svensk företagare har över 4 000
regler och cirka 20 000 trycksidor att hålla reda på och varje
år tillkommer cirka 5 000 sidor med omarbetade eller nya
regler. Den totala regelmängden som berör företagare måste
minska. Kristdemokraterna anser att en så kallad
solnedgångsparagraf bör införas så att företagsregler som inte
använts på fem år eller mer kan slopas.
Snabbare patent
Främjandet av innovationer är självfallet en viktig del av en
politik för ökad tillväxt. Många mindre företag skapas kring
ett begränsat antal unika innovationer. Patentinstitutet är av
stor betydelse för att skydda innovationen under den period
som den utvecklas tekniskt och kommersiellt. Detta har
delvis tillgodosetts genom det samarbetsprojekt PRV och
RSV genomfört, men ytterligare, konkreta åtgärder behövs.
Patentskydd för enklare uppfinningar
Livscykeln för nya produkter blir allt kortare. I tolv av EU:s
femton medlemsländer har man valt att möta behovet av ett
snabbare, enklare och billigare skydd för kortlivade produkter
med ett särskilt bruksmönsterskydd. Ett enklare skydd för
uppfinningar efter den modell som förordas i EU:s grönbok
Bruksmodellskydd bör utredas och därefter införas i Sverige.
Moms och uppbördsdeklaration
De nya skatteinbetalningsrutinerna har inneburit förenklingar.
Däremot har andra regler förändrats och försämrats i den nya
systemet.
I det nya systemet med skattekonto är straffavgiften orimligt hög. Den
drabbar aktiebolag med 1 000 kronor, även om den månatliga deklarationen
bara är en dag försenad, och andra skatteskyldiga med 500 kronor. I vissa,
enligt taxeringslagen 5 kap. 5 § närmare angivna fall bestäms
förseningsavgiften till fyra gånger nämnda belopp. Dessutom har
förfallodagen ändrats när det gäller inbetalning av skatt, arbetsgivaravgifter
och moms, så att betalningen anses ha skett när pengarna kommit in på
skattemyndighetens konto, och inte som tidigare den dag då betalning skedde
i post eller bank. Detta har gjort att företagare nu även måste kalkylera med
eventuella förseningar i postgången, helgdagar, klämdagar med mera.
Kristdemokraterna vill mildra straffavgiften för försenad deklaration och ha
en översyn av vad som ska räknas som betalningsdag.
Enklare allmänna försäkringar
I dag belastas företagaren med mängder av administrativa
frågor när till exempel ett sjukfall klassas om till arbetsskada,
eftersom beräkningsunderlagen är olika. Många individer har
också svårt att kontrollera att de verkligen har fått rätt
ersättning. Utgångspunkten för en reformering bör vara att
ersättningsnivåerna hålls konstanta medan reglerna görs
enklare.
Enklare självdeklaration för
företagare
Nästan ingen av landets cirka 700 000 egenföretagare klarar
av att deklarera på egen hand och hela 72 % tar hjälp av en
expert, enligt en undersökning gjord av Riksskatteverket.
Problemen med självdeklarationen har samband med de krav
som ställs på bokföring och bokslut och den krångliga
utformningen av bland annat skattereglerna. Målet för ett
förenklingsarbete är att en egenföretagare ska kunna
deklarera själv utan hjälp utifrån.
Enklare kontakter med myndigheter
Många företagare upplever att myndigheter har dålig service
och inte finns tillgängliga när de behövs. Det kan dessutom ta
orimligt lång tid att få ett ärende avgjort hos en myndighet.
Myndigheterna bör också kunna lämna bindande löften om
hur lång tid det får ta att avgöra ett ärende.
Kristdemokraterna anser att myndigheterna måste betrakta företagare som
sina kunder och därmed anpassa servicenivå och "öppettider". Vidare bör
statliga myndigheter och kommuner utse informationsansvariga
kontaktpersoner för företagen för att rätt kunna hänvisa den som söker
information. Myndigheterna bör i sina årsredovisningar redovisa hur service-
och informationskraven klarats gentemot företagen när det gäller
handläggningstider, väntetider i telefon osv.
Informations- och samrådsplikt vid
markarbeten
Många företagare har drabbats av att plötsligt få gatan utanför
affären uppgrävd av det lokala gatukontoret. För framför allt
små butiker eller serviceinrättningar i hyrda lokaler kan detta
innebära ett ekonomiskt avbräck. Småbutiker är ofta
beroende av att kunderna enkelt kan se och kliva in i lokalen,
eftersom det ofta rör sig om oplanerade köp, där
bekvämlighet och tillgänglighet är avgörande faktorer för
försäljningen. Om företagarna fick möjlighet att samråda med
dem som ska utföra markarbetena i god tid skulle många av
dessa problem kunna undvikas.
Kommun eller annan som beslutar om trafikavstängningar, vägarbeten
eller liknande bör åläggas samrådsplikt med de företagare som drabbas av
ingreppen.
Tillgång på riskkapital
Det är viktigt att det finns riskkapital, inte minst riskkapital
för att finansiera produkternas eller tjänsternas mycket tidiga
utveckling. För att möjliggöra och möta ett ökat
nyföretagande och en utveckling av befintliga företag måste
tillgången på riskkapital öka. Speciellt måste de onoterade,
mindre och nya företagens finansieringsbehov säkras. De
företag som inte producerar materiella varor har ofta svårt att
erhålla kapital för att finansiera sin affärsidé. Detta är ett stort
problem vilket framför allt missgynnar kvinnliga
entreprenörer då majoriteten av de företag som startar upp
inom exempelvis servicesektorn startas av kvinnor.
Bristen på kapital i små företag beror till stor del på att de och deras ägare
varit och är skattemässigt missgynnade jämfört med ägarna till stora företag.
På grund av den lägre soliditeten har man haft svårt att få banklån,
exempelvis för att finansiera marknadsföring av nya produkter. Därutöver har
de små företagen haft brist på ägarkapital, bland annat beroende på en dålig
marknad för placeringar i små och onoterade företag samt att det för
privatpersoner ofta tett sig mer lönsamt och riskfritt att spara sina pengar i
bank eller obligationer. Den så kallade dubbelbeskattningen har också fått
negativa konsekvenser för företagens riskkapitalförsörjning.
Ta bort dubbelbeskattningen
Risksparande ska inte beskattas hårdare än det helt riskfria
banksparandet och sparande i obligationer. Avkastningen på
det riskbärande egna kapitalet i aktiebolag beskattas med 51
% medan avkastningen på riskfritt sparande beskattas med 30
%. En allvarlig effekt av dubbelbeskattningen är att vinster i
företagen inte delas ut till de enskilda aktieägarna så att
vinster kan strömma över till nya företag där de skulle kunna
skapa investeringar och nya jobb. Därmed försvåras det
annars naturliga flödet från stagnerande företag och branscher
till mer framtidsinriktade.
Dubbelbeskattningen blir också alltmer orimlig att upprätthålla på en
internationaliserad världsmarknad. Om företag ska välja Sverige för
nyetableringar och om företag ska stanna kvar i landet krävs det att
dubbelbeskattningen slopas.
De senaste åren har den svenska börsen präglats av ett allt större utländskt
ägande. Detta är en konsekvens av en politik som gör att svenskar inte kan
äga svenska företag på lika gynnsamma villkor som utländska ägare. Detta är
ytterligare ett skäl till att slopa den svenska dubbelbeskattningen.
Dubbelbeskattningen på utdelningar för fysiska personer måste slopas.
Stimulera privatpersoner att investera
En väl fungerande marknadsekonomi med god finansiering
av småföretag behöver en stor andel privata finansiärer.
Dessa är vanligtvis mer riskvilliga än andra finansiärer, och
är därför särskilt viktiga under tider med behov av strukturell
förnyelse. Privata finansiärer är ofta mer beredda att ta risker
vid företagsetableringar, vilka innebär stora
investeringsrisker. Goda villkor för privat riskfinansiering i
småföretag är av dessa skäl viktiga.
Personer som köper nyemitterade aktier i onoterade bolag ska ha möjlighet
till skattereduktion (ett riskkapitalavdrag). Avdrag ska få göras mot inkomst
av kapital likaväl som mot inkomst av tjänst. Reduktionen ska även gälla köp
av aktier i egna och närståendes fåmansföretag. Avdragsrätten ska gälla
investeringar upp till en nivå av 100 000 kronor. Skattereduktionen ska
medges även för indirekta riskkapitalinvesteringar via ett företag eller en fond
som gör de direkta investeringarna. Denna form möjliggör bättre
riskspridning för enskilda investerare. Riskkapitalavdraget ska vara
permanent. Avdragsrätten ska ses som en kompensation för den större risk det
innebär att köpa aktier i små, onoterade företag.
Kristdemokraterna vill införa ett riskkapitalavdrag på investeringar upp till
100 000 kronor i onoterade bolag.
Sparande bör uppmuntras
Sparande framställs ibland som ett betydande problem och en
av orsakerna till djupet i den ekonomiska krisen och den höga
arbetslösheten. Detta är ett i grunden felaktigt synsätt.
Kristdemokraternas syn på sparande kan härledas bland annat
ur den kristdemokratiska förvaltarskapstanken.
Att spara i Sverige missgynnas med gällande skatteregler. Det gör att
hushållen får sämre möjligheter att bygga upp en buffert för oväntade utgifter,
eller för investeringar. Men det gör också att en allt större andel sparande
sker
utomlands. Den socialdemokratiska regeringen har genom olika förslag
ytterligare skärpt beskattningen på olika former av sparande.
Sparande behövs och ska premieras. Det enskilda sparandet är viktigt både
ur individens eget, liksom ur statens och kommunernas perspektiv. Det
enskilda sparandet är av vikt även för svenskt näringsliv. Ett högt sparande är
angeläget för att säkerställa tillgången till kapital för att motsvara de
investeringar som är nödvändiga för att klara förnyelsekraven i näringslivet
och för att i ett längre perspektiv klara sysselsättning och välfärd.
Kristdemokraterna vill fördubbla avdragsrätten för pensionssparande från
ett halvt till ett helt basbelopp.
Kvinnligt företagande
Det kvinnliga företagandet har en stor potential som hittills
inte fått utrymme att blomma ut. Kvinnor har inte samma
tradition som män att driva företag och därmed inte lika
många förebilder. Det är framför allt män som byggt upp de
företagartraditioner och organisationer som idag utgör
marknaden. Ett ökat kvinnligt företagande kan ge näringslivet
förnyelse och ökad mångfald. Det kvinnliga företagandet bör
därför uppmuntras och stödjas.
Reformerad lönebildning
och arbetsmarknad
Under 1970-talet och större delen av 1980-talet låg de
svenska löneökningarna betydligt över såväl
produktivitetsökningen i Sverige som löneutvecklingen i
jämförbara länder. Detta betalades med ökad inflation, så
trots höga nominella löneökningar under 1980-talet blev
reallöneökningen noll. I början av 1990-talet låg de svenska
löneökningarna under EU-genomsnittet under några år, men
på senare år har de åter ökat över EU-snittet.
Liksom när det gäller marginaleffekter finns det en utbredd insikt om att
den svenska lönebildningen under många år har fungerat dåligt. Inte minst
LO-ekonomer brukar fokusera på lönebildningens stora betydelse för
sysselsättningen. Lönesumman motsvarar ungefär hälften av BNP, vilket gör
att även små procentuella förändringar får stort genomslag på
samhällsekonomin.
Staten bör i egentlig mening inte avgöra vilka löneavtal som får träffas.
Däremot bör staten skapa sådana spelregler som gör att till exempel risken för
ökad arbetslöshet tas med som en kostnad när avtal ska tecknas, liksom
vinsten med en lägre arbetslöshet. Incitamenten för fackföreningarna att ta
hänsyn till risken för ökad arbetslöshet är i princip obefintliga. I själva
verket
ingick det som en del i den så kallade solidariska lönepolitiken att facken inte
skulle behöva tänka på eventuell arbetslöshet, det var statens uppgift att
finansiera a-kassorna.
Den moderna arbetsmarknaden präglas av ett ökat behov av flexibilitet,
mer korttidsanställningar och ett allt större kunskapsbehov. Den nya
situationen på arbetsmarknaden kräver att de nuvarande
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ses över. Det är avgörande för den
fortsatta ekonomiska utvecklingen att riksdagen snarast fattar beslut som
undanröjer flaskhalsarna på arbetsmarknaden. Nu krävs individuella
handlingsplaner när det gäller att anpassa en arbetsmarknadspolitisk åtgärd
till vad som efterfrågas på marknaden och den enskildes förutsättningar.
Sveriges arbetstagare är historiskt sett kända för sin kompetens. Ska detta
även gälla framgent, måste vi fortsätta att satsa på ett bra och modernt
utbildningsväsende. Fungerande kunskapskedjor hos medborgarna, från det
att man börjar skolan fram till en universitets- eller högskoleexamen, innebär
att Sverige kan fortsätta att konkurrera med en hög kompetensnivå.
Nedan presenteras några förslag för att förbättra arbetsmarknadens
funktionssätt och uppnå en bättre balans i lönebildningsprocessen, så att
resultatet från löneförhandlingarna i större utsträckning kommer att motsvara
det samhällsekonomiska utrymme som följer av ökad produktivitet.
Allmän obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring
Kostnaderna för arbetslösheten bör synliggöras genom en
högre egenfinansiering av en allmän och obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring. Egenfinansieringen bör uppgå till 33
% och kompenseras fullt ut för den enskilde genom en
generell höjning av grundavdraget. Höjningen av avgiften
med cirka 140 kronor per månad kompenseras fullt ut med
sänkt inkomstskatt.
En fungerande lönebildning
Lagen som reglerar kollektivavtalen bör ses över för att öka
den enskildes rättigheter och främja en bättre fungerande
lönebildning. Bland annat bör möjlighet för enskilda
löntagare att sluta avtal med arbetsgivare utan hänsyn till
gällande kollektivavtal underlättas. Riskerna för att enskilda
arbetstagare utnyttjas otillbörligt genom att hamna i en
underlägsen position, exempelvis vid hög arbetslöshet, måste
beaktas i denna översyn.
Arbetsmarknadens parter bör eftersträva ökad flexibilitet vad gäller
lönebildning för ungdom. Lägre ingångslöner inom vissa branscher kan vara
ett verksamt sätt att få fler unga i arbete. Detta bör i första hand lösas
avtalsvägen.
Vinstdelningssystem för de anställda kan med fördel utgöra en del i den
framtida lönebildningen. Ett sådant system skapar en god och flexibel
koppling mellan företagens vinster och de anställdas ersättningar.
Arbetsgivaravgifter bör inte tas ut på ersättning från ett vinstdelningssystem.
Arbetsmarknadspolitik
Vi anser att arbetsmarknadspolitiken måste utgå från
subsidiaritetsprincipen, det vill säga att det en lägre nivå
klarar av på egen hand ska inte högre nivåer lägga sig i.
Arbetsmarknadspolitiken ska vara subsidiär på så sätt att
samhällets insatser ska vara stödjande, dock utan att skada
ordinarie arbetsmarknad.
Vi vill reformera arbetsmarknadspolitiken genom att bland annat utveckla
praktik/lärlingssystem för ungdomar, så att möjligheterna att komma in på
arbetsplatser ökar. Vi vill också öka den lokala samverkan och minska
rundgången i åtgärder för att därmed minska arbetslösheten. Kommunerna,
arbetsförmedlingarna och försäkringskassorna bör samverka för att hjälpa de
arbetssökande.
Arbetsmarknadsutbildningen bör i högre grad samordnas med det reguljära
utbildningsväsendet. Den kvalificerade yrkesutbildningen måste utökas. Det
är av största vikt att se över arbetsmarknadspolitiken så att den anpassas till
marknadens krav. Det behövs ett nära samarbete mellan näringslivet och
arbetsförmedlingarna runt om i landet för att de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna ska få den genomslagskraft som efterfrågas bland företagen.
Tjänstesektorn
Ett område som till följd av skattesystem och attityder hållits
tillbaka är den privata tjänstesektorn. En mer offensiv politik
krävs som förbättrar förutsättningarna för nya jobb i denna
sektor.
Krafttag mot svartjobben
Den ekonomiska brottsligheten och den svarta sektorns
utbredning är ett mycket allvarligt strukturproblem i den
svenska ekonomin. Enligt Riksrevisionsverket (RRV)
omsätter den svarta sektorn mellan 50 och 60 miljarder
kronor om året i Sverige. Effekterna av den svarta ekonomin
innebär ett årligt skattebortfall uppemot 40 miljarder kronor.
RRV:s undersökning visar också att uppemot 800 000
personer per år arbetar svart. Det finns dessutom alarmerande
signaler om att den svarta sektorn ökar i omfattning.
Förutom att skattesystemet frestar många till lagbrott, leder det också till
att sektorer av ekonomin där det egentligen både finns ett utbud och en
efterfrågan inte kan växa. En sådan sektor är hushållstjänster. Här skulle en
stor mängd vita jobb kunna uppstå om bara skattesystemet omformades.
Svartarbetet med enkla hushållstjänster omsätter omkring 3 miljarder kronor
varje år, enligt en utredning gjord av RSV. Lägger man till de reparationer
och underhåll i hemmen som utförs svart, och svarta bilreparationer, får man
totalt minst 10 miljarder kronor i svart ersättning per år för tjänster kopplade
till hemmen. Därför vill vi omgående införa den modell som vi presenterat
tillsammans med Folkpartiet och Moderaterna.
Men Kristdemokraterna vill också underlätta för de arbetstagare som
erbjuds hemservice som löneförmån från sina arbetsgivare. Dagens
förmånsvärde är satt så högt att få har råd att ta emot löneförmånen. Om vårt
förslag om en 50-procentig skattereduktion för hushållstjänster förverkligas
bör också förmånsvärdet sänkas. Då skulle till exempel många personer som i
dag arbetar i överhettade branscher kunna ta emot denna förmån, och
skattesystemet blir därmed effektivitetsbefrämjande samtidigt som det skapas
nya arbetstillfällen. Den svarta sektorn innebär även betydande problem för
de seriösa företag som redan finns och verkar på den vita marknaden. Den
snedvridna konkurrensen från den svarta sektorn leder till att seriösa
företagare inte har en chans om de inte också fuskar med vissa regler. I några
branscher har detta blivit en ond cirkel, där företag "tvingas" fuska för att
överleva på marknaden.
Dagens situation riskerar att leda till en kraftigt urholkad skattemoral. Ett
fungerande rättssamhälle bygger på att lagstiftningen är förankrad i
människors rättsuppfattning så att man av egen kraft och vilja lyder lagarna.
Vita jobb och rättvis konkurrens
För att komma till rätta med den svarta sektorn krävs en
mängd åtgärder. Kristdemokraterna vill här lyfta fram några
viktiga punkter:
En ny skattereform i skattesystemet måste vara utformad så att det inte
utmanar moralen. Enkelhet, låga skattesatser, effektivitet, generalitet och
breda skattebaser måste därför vara utgångspunkten. Den ständigt pågående
internationaliseringen innebär också att skattesystemet måste reformeras så att
inte fler företag och arbetstillfällen flyttar utomlands samtidigt som inhemsk
verksamhet konkurreras ut av andra länders till följd av skattesystemet och
inte till följd av produktivitetsskillnader. Vidare måste arbete och utbildning
löna sig bättre än i dag. Skatten på arbete måste därför sänkas genom att
återupprätta "30/50" när det gäller marginalskatterna.
Socialförsäkringssystemen måste reformeras. Att jobba svart måste genom
socialförsäkringssystemens konstruktion bli att fuska med sig själv. Det nya
pensionssystemet är ett bra steg i denna riktning.
Det behövs mer resurser till rättsväsendet. Mer resurser till bekämpning av
ekonomisk brottslighet och en effektivare skatteindrivning är nödvändigt för
att upprätthålla de lagar som finns. Detta gör också att konkurrensen inte
snedvrids till förmån för den som fuskar. Konkurrensverkets roll måste
stärkas när det gäller att verka för en effektiv och rättvis konkurrens i privat
och offentlig verksamhet.
Den största utmaningen är att återupprätta den allmänna viljan att handla
rätt och riktigt. Utan en ökad moralisk medvetenhet och vilja till hederlighet
är det förhållandevis lönlöst att omforma skattesystemet. Värderingar och
attityder hos individer och grupper kan politiker naturligtvis inte besluta om.
Men politiska partier kan och ska bidra till opinionsbildningen. Det är vår
förhoppning att Kristdemokraterna kan tillföra något i den debatten.
Offentlig upphandling
I en undersökning av Nämnden för offentlig upphandling
(NOU) framkom att en femtedel av de kommun- och
landstingsägda bolagen trodde att de inte omfattades av lagen
om offentlig upphandling. Vidare trodde många av bolagen
att de inte ens omfattades av kommunallagen. Detta är
alarmerande och bevisar att mycket måste göras för att
konkurrens ska ske på lika villkor för samtliga företag på
marknaden.
Det samlade värdet av den offentliga upphandlingen beräknas uppgå till
ungefär 400 miljarder kronor per år. Beloppet motsvarar cirka 20 % av BNP.
De kommunala inköpen dominerar och uppskattas till omkring 170 miljarder
kronor.
Den offentliga upphandlingen fungerar tyvärr inte som den ska i Sverige.
Många små företag har kommuner, landsting och myndigheter som sina
kunder. Den utbredda användningen av ram- eller avropsavtal i offentlig
upphandling försvårar för småföretag att få order. De tre lagar (lagen om
offentlig upphandling, lagen om otillbörligt upphandlingsbeteende och
konkurrenslagen) som rör upphandling och konkurrens i offentlig och privat
sektor fungerar i dag dåligt och det finns en gråzon i kommunallagen som är
större än vad den borde vara. Vidare är ansvarfördelningen oklar. De
inblandade myndigheterna är Nämnden för Offentlig Upphandling,
Konkurrensverket, Konkurrensrådet, Kammarkollegium samt
Kommerskollegium. Vi Kristdemokrater anser att det är nödvändigt att se
över den splittrade myndighetsbilden.
Småföretagardelegationen konstaterar att lagen om offentlig upphandling
(LOU) fungerar dåligt. Det som behövs är ett samlat grepp om
upphandlingsproblematiken i syfte att förverkliga idéerna om affärsmässighet,
konkurrens och icke-diskriminering som ligger till grund för lagstiftningen.
1997 inrättades Rådet för konkurrens på lika villkor mellan offentlig och
privat sektor med en försöksverksamhet på tre år. Rådet är granskande och
rådgivande men saknar fortfarande sanktionsmöjligheter varför problemen
kvarstår.
Kristdemokraterna vill göra lagen om offentlig upphandling mer kraftfull i
en sammanhållen översyn i syfte att förverkliga principerna om
affärsmässighet, konkurrens och icke-diskriminering. Stora upphandlingar bör
delas i fler order så att även mindre företag har en chans att vara med i
budgivningen.
Forskning, utveckling och
innovationer
Det är avgörande för svenskt näringslivs konkurrenskraft att
tillräckliga resurser satsas på forskning och utveckling. De
större och forskningsintensiva börsföretagen avsätter stora
belopp för forskning och utveckling (FoU). Men även de
mindre och medelstora företagen spelar en viktig roll för
teknisk utveckling och förnyelse inom näringslivet.
Grundförutsättningen är ett bra allmänt företagsklimat med
lönsamma företag. Men det är dessutom nödvändigt att
samhället bistår de mindre företagen för att de ska kunna ta
del i forsknings- och utvecklingsarbetet.
Det mest naturliga är att skatteregler och lagstiftning utformas så att de
mindre företagens forsknings- och produktionsutveckling underlättas i
kombination med att de får möjligheter att söka särskilda forskningsbidrag.
Innovationer tas inte tillräckligt väl om hand i Sverige. I flera
konkurrentländer stöder staten mycket aktivt utvecklingen av nya idéer.
Patent som skulle kunna tas till vara av den svenska industrin exporteras till
andra länder. Möjligheter för anställda att utveckla egna idéer på
arbetsplatsen med rätt till eget patent bör utredas. Avtal om delad vinst skulle
kunna vara en form för samverkan.
Förutom ett allmänt bra investerings- och företagsklimat måste ytterligare
åtgärder vidtas som främjar kommersialiseringen av innovationer i Sverige.
Av avgörande betydelse är att innovatörer och exploatörer kopplas ihop.
Royalty på patenterade uppfinningar bör vara skattefri i två år - det skulle
höja innovationstakten, snabbare omsätta innovationer på marknaden och
minska incitamenten att placera royaltyinkomster utomlands. Satsningen på
innovativ teknikupphandling till mindre företag och uppfinnare bör utökas.
Erfarenheter från USA, Storbritannien och Nederländerna pekar på
framgångar med sådan riktad upphandling. I USA kanaliseras minst en
procent av all statlig teknikupphandling till små och medelstora företag. Nya
rön inom FoU bör göras mer lättillgängliga för småföretagen.
Immateriella rättigheter bör ges ett bättre skydd. Kopiering av produkter
och varumärken är ett allt större problem. Lagstiftningen på detta område bör
stärkas. Ägare av immateriella rättigheter bör ges bättre ekonomiska
möjligheter att försvara sin rätt till patent och varumärke genom ett bättre
försäkringsskydd. Hur idéer bäst skyddas bör vara föremål för fortsatt
översyn.
Utbildning och
kompetensutveckling
Den viktigaste konkurrensfördelen i framtiden kommer att
vara kunskap. Kunskap är en förutsättning för utveckling,
innovationer eller flexibilitet i konkurrensen med andra
företag. Utbildning, kompetensutveckling och det ständiga
lärandet kommer därför att vara ytterst centralt i framtiden.
I en internationell jämförelse finner vi att få svenskar väljer att utbilda sig
på universitet och högskola. I äldre åldersgrupper är andelen högre, vilket
tyder på en negativ tendens. Utbildningsnivån inom industrin förefaller
generellt vara lägre i Sverige, bland annat är andelen civilingenjörer i
industrin låg. Bland små och medelstora företag verkar denna situation vara
ännu mer alarmerande. Antalet utbildade forskare är oroande lågt, att
kopplingen från FoU till produktion som genererar ett förädlingsvärde är
sämre än i många andra länder, samt att vår FoU är alltför koncentrerad till
stora företag i några få branscher.
Utbildning för företagande
Skolan ska spela en viktig roll för att ge eleverna förståelse
för företagandets roll och betydelse i samhället. Många
gånger ger skolan en bra utbildning för att bli löntagare men i
en tid när vi behöver många nya företagare ska också skolan
hjälpa till att lägga grunden till det klimat som är nödvändigt.
Den eftergymnasiala utbildningen kan innebära ett mer omfattande
samarbete mellan näringsliv och utbildningsväsende. Folkhögskolor skulle
kunna satsa på kurser om företagande och om hur man startar eget företag.
Folkhögskoleformen, som bland annat innebär en stor frihet vid uppläggning
av kurser, passar väl för denna typ av utbildning. Arbetsmarknadspolitiken
bör i ökad utsträckning uppmuntra till eget företagande.
Även på universitets- och högskolenivå är det viktigt med kurser och
utbildningar inriktade mot företagande och entreprenörskap. Det är också
viktigt att knyta kontakter mellan det lokala näringslivet och högskolorna.
Utbytet mellan högskolor/universitet och näringsliv måste förbättras för att
stimulera kommersialiseringen av forskningen. Så kallade arbetslivscentra,
som nu växer upp på flera högskolor, bör uppmuntras. Här möts näringsliv,
högskola och studenter på ett naturligt och berikande sätt.
Forskning och utbildning måste prioriteras om svenskt näringsliv ska
kunna fortsätta att utveckla produkter som är internationellt
konkurrenskraftiga. Goda forskarmiljöer är viktiga för att behålla forsknings-
och utvecklingsverksamhet i Sverige.
Ständigt lärande
Ökade krav på flexibilitet i arbetslivet ställer också allt större
krav på fortlöpande kompetensutveckling. Olika metoder för
att stimulera till såväl egen kompetensutveckling som
utbildning inom arbetslivet måste prövas. En väg kan vara via
utbildningskonton som innebär att arbetstagare och
arbetsgivare ges möjlighet att, upp till en viss nivå, avsätta
pengar till ett avdragsgillt konto. Under studietiden kan man
ta ut pengar från kontot för att finansiera inkomstbortfallet.
Det uttagna beloppet belastas då med inkomstskatt. För den
enskilde innebär ett individuellt utbildningskonto en utmärkt
möjlighet att ta ansvar för sin egen utveckling.
Kompetens är något annat än formell utbildning. En människas kompetens
består också av de erfarenheter hon gjort och de praktiska färdigheter hon
erövrat. Kontakter som byggts upp, egenskaper och personlighet, samt
attityder är också delar av en persons kompetens. Kompetensutveckling och
det ständiga lärandet är därför i stor utsträckning beroende av den
organisation arbetet har och den uppmuntran och stimulans som ges på
arbetsplatsen till eget ansvar och utvecklandet av egna idéer.
Lärlingsutbildning
Behovet av ett fungerande lärlingssystem är stort. Trots
välvilliga uttalanden och löften från ansvariga politiker om
att utveckla möjligheterna till lärlingsutbildning inom det
svenska utbildningssystemet och inom
arbetsmarknadspolitiken sker ytterst lite. De ansatser som
görs sker dessutom ofta med fel utformning.
Kristdemokraterna vill se ett eget program inom gymnasieskolans ram med
en flexibel utformning och få centrala regler. Det är viktigt att
lärlingsutbildningen knyts nära det lokala näringslivet, där praktik varvas med
teori redan från första terminen.
IT och kommunikationer
Bra kommunikationer är en förutsättning för att skapa
regional balans och ett effektivt näringsliv över hela landet.
Järnvägar, vägar och telekommunikationer måste byggas ut
för att Sverige ska kunna erbjuda landets olika delar en bra,
säker och miljövänlig trafikförsörjning till lägsta möjliga
kostnader. Trafikpolitiken ska inriktas mot en fri konkurrens
mellan olika transportslag. Miljöaspekter och trafiksäkerhet
måste vägas in i utbyggnadsplaner och beskattning. Sveriges
trafikförsörjning måste så långt möjligt harmoniseras med
EG:s gemensamma transportmarknad. Trafiksituationen i
storstäderna måste förbättras vad gäller framkomlighet och
miljö, bland annat genom satsning på bättre kollektivtrafik
och utbyggnad av kringfartsleder.
Ett av de områden som är centrala för den framtida tillväxten och
sysselsättningen är IT-området (informationsteknik). Utvecklingen vad gäller
nya produkter och ökad användning kan minska de regionala skillnaderna
mellan olika företag. IT kan ge småföretag storföretagens fördelar, utan att
belasta dem med deras nackdelar, genom att småföretagen samverkar i
grupper.
Den offentliga sektorn bör göra all upphandling elektroniskt. Denna måste
ske på ett sådant sätt att även små företag har goda möjligheter att ta del av
förfrågningar och lägga anbud. Alla offentliga handlingar bör kunna nås
elektroniskt. All offentlig information i elektronisk form bör vara kostnadsfri.
Det ska inte vara förbehållet storföretag och stora tidningsredaktioner att söka
i offentliga informationsdatabaser.
Reformera den offentliga
sektorn
Den offentliga sektorn måste reformeras. Monopol leder till
högre priser och ineffektivitet oavsett om det gäller att
producera varor eller tjänster. Nyföretagsamhet kan bli viktig
byggsten i en ny struktur med ett mer decentraliserat och
kundstyrt serviceutbud för bl.a. vård och omsorg.
Stat, landsting och kommuner bör koncentrera sig på sådana verksamheter
där offentliga insatser verkligen kan förväntas vara överlägsna enskilda och
kooperativa initiativ bedrivna i små, decentraliserade företag där ett nära,
personligt ansvar får ersätta kollektiv fjärrstyrning. Hur stor andel av den
traditionellt offentliga servicen som ska erbjudas i privat regi måste avgöras
av medborgarnas val i ett utbud av olika tjänster.
Behovet av en reformering av den offentliga sektorn innebär inte att dess
uppgifter anses obehövliga utan snarast att de i ökad utsträckning bör
erbjudas av fler aktörer. En del av den kommunala verksamheten kan med
fördel skötas på entreprenad. Möjligheterna att driva enskilda, kooperativa
och föreningsdrivna daghem, vårdcentraler och servicehus måste förbättras.
Politikerna måste i högre grad än hittills renodla sin roll som
konsumentföreträdare, och inte samtidigt påta sig dubbelrollen som
producentföreträdare.
Samverkan inom olika former av kooperativ verksamhet har goda
möjligheter att bli intressanta alternativ bland annat i reformeringen av den
offentliga sektorn. Personalkooperativ, föräldrakooperativ, producent- och
konsumentkooperativ är former som kan frigöra kreativitet, utvecklingskraft
och konstruktivt samarbete.
En reformerad offentlig sektor som effektiviserar och renodlar sin
verksamhet ställer ökade krav på enskilda innevånares personliga
ansvarstagande. Detta ansvarstagande kan i sig leda till nytänkande och
utveckling av de uppgifter som tidigare tillhandahållits av det offentliga. Ett
ökat personligt ansvarstagande måste ges materiella förutsättningar att
fungera genom att skatteuttaget sänks i motsvarande mån.
Sprid ägandet
Statens främsta uppgift inom näringspolitiken är att skapa
ramar och regler för företagens verksamhet samt att bidra till
gynnsamma förutsättningar för långsiktig tillväxt och
värdeskapande. Vi anser att eftersom det är staten som sätter
spelreglerna inom näringspolitiken bör staten inte själv äga
företag, förutom i undantagsfall. Statens dubbla roller inom
näringspolitiken hindrar förutsättningarna för att bedriva en
sund och rättvis konkurrens.
Staten är en mycket stor aktie- och företagsägare och omsätter idag
betydande belopp. Det statliga ägandet är till nackdel för ekonomins
funktionssätt, för företagen och deras anställda, och innebär en orimlig
inlåsning av den förmögenhet som nationen disponerar över.
Det finns många skäl för en försäljning av statens aktier, dels för att
renodla statens roll, dels för att sprida ägandet. Ett spritt ägande och sund
konkurrens i en väl fungerande ekonomi skapar trovärdighet och får även
riskkapitalmarknaden att fungera. Ett omfattande privat sparande i aktier är en
av de viktigaste förutsättningarna för att nya företag ska kunna bildas och nya
jobb skapas. Ett tredje skäl för en privatisering av det statliga ägandet är att
det förbättrar förutsättningarna för de företag som det handlar om. Oklara
roller gör att offentligt ägda företag lätt blir verktyg för politiska
ambitioner,
vilket på lång sikt drabbar tillväxten och skapandet av nya jobb i Sverige. En
ägarspridning ger företaget behövligt kapital för framtida investeringar, något
som inte bör finansieras ur statsbudgeten. Försäljningen ska ske till
marknadsmässiga priser och i den takt som är möjlig med tanke på andra
introduktioner på aktiemarknaden. Alla företag bör dock inte säljas. Staten
ska inte avhända sig inflytandet över och ansvaret för t.ex. Systembolaget.
Utifrån ett kristdemokratiskt synsätt finns det alltså anledning att gå vidare
med att minska det statliga ägandet av företag, i princip enligt det program
som antogs av riksdagen hösten 1991. Utöver dessa bör ytterligare företag bli
föremål för försäljning. Till de företag som snabbt kan säljas hör bl a Civitas
Holding, resterade delar av Telia, Nordic Baltic Holding samt Assi Domän.
De företag som är aktuella är sådana som är verksamma inom
konkurrensutsatt verksamhet. Monopolföretag kan inte säljas innan
omstrukturering skett. Vid utförsäljning bör allmänheten och de anställda i
företagen vara en viktig målgrupp.
Regionala tillväxtavtal
Enligt vår uppfattning är det tveksamt om de regionala
tillväxtavtalen kan spela den roll som regeringen förväntar
sig. De förslag på tillväxtavtal som har förhandlats mellan
regeringen och länsstyrelserna/sektorsorganen är av
varierande kvalitet vilket gör att förutsättningarna för
genomförandet av tillväxtavtalen ter sig ganska olika ute i
landet.
Vi Kristdemokrater menar dock att det är viktigt att ta till vara på den kraft
och process som arbetet med framtagandet av regionala tillväxtavtal runt om i
länen har inneburit. Sverige genomgår stora förändringar, och för att hela
Sverige ska kunna leva måste hänsyn tas till de varierande lokala
förutsättningar som finns ute i landet. För att få en väl förankrad och
fungerande regionalpolitik måste de lokala förutsättningarna och de enskilda
människornas behov sättas i fokus.
Näringspolitikens mål
Regeringen föreslår i budgetpropositionen för första gången
att ett särskilt mål formuleras för respektive politikområde.
Kristdemokraternas förslag till mål lyder: Att främja en
hållbar ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning genom fler
och växande företag. Politikens roll är att skapa en god
jordmån för företagande. Arbete och välfärd åt alla uppnås
genom att ansvarstagande individer, familjer och företag
tillsammans tillåts växa med goda och stabila regler.
Anslagen
Beträffande regeringens förslag till anslag under
utgiftsområde 24 för budgetåret 2001 föreslår vi förändringar
enligt följande:
38:1 Myndigheten för
företagsutveckling:
Förvaltningskostnader
Anslaget på 103 miljoner går till en ny myndighet som bland
annat ska täcka förvaltningen av den nya myndigheten för
företagsutveckling och ALMI Företagspartner AB. Vi
föreslår en besparing med 5 miljoner kronor.
38:3 Myndigheten för analyser,
omvärldsbevakning och utvärdering:
Förvaltningskostnader
Anslaget på 70 miljoner går till en ny myndighet som är en
sammanslagning av NUTEK förvaltningskostnader, Stiftelsen
Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet och
Statens institut för regionalforskning. Vi föreslår en
besparing med 10 miljoner kronor.
38:16 Konkurrensverket
Kristdemokraterna vill öka Konkurrensverkets möjligheter att
driva viktiga konkurrensmål. Ett bidrag föreslås därför på 2
miljoner för budgetåret.
38:20 Kostnader för omstrukturering
av vissa statligt ägda företag m.m.
Företag som är verksamma på en konkurrensutsatt marknad
ska inte ägas av staten. Statliga företag bör alltså avyttras i
den takt som marknaden kan absorbera. Utförsäljningen bör
finansieras inom bolagen. Kristdemokraterna föreslår en
besparing på 20 miljoner kronor.
39:6 Näringslivsutveckling i
Östersjöregionen
Kristdemokraterna avvisar regeringens förslag till stöd till
företagsetableringar utanför vårt lands gränser. En besparing
föreslås därför på 300 miljoner kronor för budgetåret.
40:2 Konsumentverket
I budgeten föreslår regeringen en ökning med över 8 miljoner
kronor till Konsumentverket. Kristdemokraterna vill begränsa
ökningen av anslaget till
5 miljoner kronor och istället öka anslaget till
Konkurrensverket. En besparing föreslås därför på 3 miljoner
kronor.