Riksdagen tillkännager som sin mening vad i motionen anförs om en ny
regionalpolitik.
Frigörande
regionalpolitik - utan
centralstyrning
Den mycket negativa befolkningsutvecklingen i Norrland
fortsätter. De fyra nordligaste länen har sedan 1995 förlorat
5.000-6.000 personer årligen. Så får det inte fortsätta.
Orsakerna till denna utveckling är säkert många, men den
avgörande orsaken är en rad politiska beslut som de senaste
tio åren missgynnat glesbygdens befolkning. Den statliga
utredningen - SOU 1996:13 - som redovisades 1997
konstaterade att statliga rationaliseringar, besparingar och
nedläggningar hade vidgat de regionala skillnaderna i landet.
Åren efter 1997 har Regeringen genomdrivit beslut som
ytterligare försvårat möjligheterna att leva, bo och ha sin
utkomst av ett riktigt jobb i de glest bebyggda delarna av
vårt land.
De drabbade sektorerna är försvaret, polisväsendet, domstolarna,
postservicen, kommunerna och landstingen. Nedskärningarna har också
drabbat väginvesteringarna och drift och underhåll hårt, vilket lett till ökade
kostnader för hushållen och företagen. Vägavstängningarna under
tjällossningsperioden har både i antal och tid ökat avsevärt och medfört stora
svårigheter beträffande råvaruförsörjningen till skogsindustrierna vid kusten.
Andra exempel är ständiga höjda energi- och bränsleskatter som påverkar
hushållen och företagen i norra Sverige betydligt hårdare än motsvarande i
södra delarna av vårt land. Klimatet innebär väsentligt högre
energiförbrukning och bristen på kollektivtrafik kräver två bilar per hushåll
som går flera tusen mil årligen.
Särlagstiftning och höga punktskatter snedvrider konkurrensen och
hämmar den sedan urminnes tider betydelsefulla gränshandeln mellan Finland
och Sverige. Laxfiskeförbudet under stora delar av året utanför de outbyggda
älvarna är ytterligare en åtgärd som får negativa effekter och sannolikt leder
till att yrkesfisket tvingas upphöra, fisket som i generationer utgjort
utkomsten för många familjer och gjort det möjligt att bo kvar i skärgården.
Det är angeläget att hänsyn tas till de sammantagna effekter som
förändringar i den statliga politiken får för olika delar av landet. Noggranna
konsekvensanalyser måste alltid göras innan beslut fattas. Tyvärr kan vi
konstatera att Regeringen tillsammans med stödpartierna visat stora brister i
detta avseende och har därmed ett stort ansvar för glesbygdens negativa
utveckling.
Från avgångna socialdemokratiska ministrar kommer ibland erkännande
och för många kända sanningar. Tage G. Peterson - tillhörande
socialdemokratins inre kärna - skriver i sin senaste bok: "Socialdemokratin
tömde landsbygden på folk och har aldrig haft någon politik för en levande
landsbygd." Det är bara hålla med - så är det.
Om hela Sverige skall leva måste snabba förändringar ske i Sveriges
Riksdag.
Regionalpolitik i ny
tappning
Den hittillsvarande regionalpolitiken har varit misslyckad.
Utredningar har visat att den förda regionalpolitiken sen den
infördes i mitten av 60-talet inte varit värd insatsen eller i
vart fall har resultatet varit mycket begränsat. Den senaste
ESO-rapporten som redovisades den 30 september 1999
säger att nuvarande regionalpolitik haft ingen eller negativ
effekt på utvecklingen i stödområdena.
Även om det finns lyckade etableringar som tillkommit med
regionalpolitiskt stöd är det nu nödvändigt att vända bladet och förändra
politikens inriktning. Lokaliseringsstöd, bidrag och paketlösningar som
snedvrider konkurrensen måste bort och ersättas med mer av generella
åtgärder. Nedsättning av arbetsgivaravgifter i stödområden som utjämnar de
regionala kostnaderna och nuvarande transportstöd är förslag som borde
kunna accepteras.
Våra nordiska grannländer, väster och öster om oss, har betydligt lägre
arbetskraftskostnader, vilket innebär att företagarna i norra Sverige har sämre
förutsättningar än sina konkurrenter i Norge och Finland.
Företagarna är inga "dysterkvistar", ej heller är de bidragsjägare, de vill
endast ha likvärdiga konkurrensvillkor som andra. Det måste vara möjligt att
arbeta och leva på sitt företagande och inte bli misstänkliggjord och
diskriminerad som småföretagare. Vi måste tillåta att det stannar mer pengar
kvar i företagen, för investeringar, utveckling och tillväxt.
Framtidens regionalpolitiska stöd bör endast innefatta nedsatta
arbetsgivaravgifter som utjämnar regionala kostnadsskillnader samt
nuvarande transportstöd. Det är en förutsättning för företagarnas möjligheter
att utvecklas i norra delen av vårt land.