Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att avreglera fjärrvärmen.
Motiv för mitt förslag
Efter ett antal år med avreglerad elhandelsmarknad där följden blivit lägre
elpriser för konsumenterna är det nu dags att gå vidare. I dag sitter många
konsumenter fast i ett fjärrvärmesystem där de i realiteten inte kan
påverka sina priser. Fjärrvärmeaktörer kan bygga nya anläggningar, och
även om en sådan investering kan vara ekonomiskt mycket tveksam kan
den alltid räknas hem genom höjda taxor. Detta sker utan att konsumenten
kan agera, det är bara att betala en ny högre taxa.
En tillsynsmyndighet behövs som bevakar hur kommuner och andra
aktörer sätter sina taxor, eftersom det i princip är en monopolmarknad, och
dessutom bör en avreglering av fjärrvärmemarknaden möjliggöras. Ett sätt att
öka konkurrensen är, till exempel, att en industri med mycket spillvärme får
möjlighet att sälja den värmen på det lokala fjärrvärmenätet direkt till
konsumenten. För att börja skapa konkurrens och ett sunt marknadstänkande
även på fjärrvärmemarknaden måste handeln med fjärrvärme avregleras och
en tillsyn av taxesättningen skapas.
En väg att gå, som också Energimyndigheten utreder, är s.k. tredjeparts-
tillträde. Med tredjepartstillträde menas att en tredje part (utöver
fjärrvärmeföretaget som äger och driver ledningsnätet och kunderna som får
sina leveranser av hetvatten) får tillträde till ledningsnätet och därmed ges
möjlighet att konkurrera med fjärrvärmeföretaget om produktion och
försäljning av hetvatten. Tredjepartstillträde till fjärrvärmenät innebär vidare
att de befintliga fjärrvärmenäten öppnas för externa producenter, som ges
möjlighet till ett reglerat tillträde till nätet för att kunna sälja värme
direkt till
kunder, utan att detta skulle kräva ett samförstånd med nuvarande
fjärrvärmeföretag. Tillträdet skall då ske till icke-diskriminerande regler för
anslutning av produktionsanläggningar till fjärrvärmenät.
Som poängterats tidigare ger tillverkningsprocessen inom vissa industrier
(oljeraffinaderier, kemiföretag, pappers- och massabruk m.fl.)
överskottsvärme som kan säljas till externa användare. Sättet att organisera de
svenska fjärrvärmenäten medför att dessa industrier i princip är hänvisade till
en enda köpare av denna värme. Spillvärmen kan inte säljas i konkurrens med
det lokala fjärrvärmeföretaget. I stället blir fjärrvärmeföretaget ensam köpare
och återförsäljare av överskottsvärmen. Fjärrvärmeföretagets kontroll över
försäljningen medför att spillvärmen kan köpas in billigt.
I en aktuell omförhandling av ett befintligt leveransavtal har
spillvärmeföretaget och fjärrvärmeföretaget helt olika uppfattningar om
värdet på spillvärmen. Fjärrvärmeföretaget vill betala så lite som möjligt,
medan företaget med spillvärmetillgångar vill ha ett pris som utgår från vad
alternativpriset för värme är för kunderna.
En slutsats är att det inte finns någon marknadskonkurrens på utbudssidan
(d.v.s. konkurrerande eller potentiellt konkurrerande producenter av
hetvatten) eller någon legal styrning som systematiskt kan ge fjärrvärmepriser
som är lägre än marknadspriset på värme, d.v.s. vad kunderna alternativt kan
köpa värme för. I de fall fjärrvärme säljs till lägre pris än konkurrerande
alternativ, är det enbart en självpåtagen ambition hos det lokala
fjärrvärmeföretaget att hålla låga priser.
Tredjepartstillträde skulle kunna vara ett medel som skulle innebära en
vitalisering av de svenska fjärrvärmeföretagen genom att en effektiv
konkurrens i produktionsledet skulle kunna öka omvandlingstrycket och ge
lägre fjärrvärmepriser.
Energimyndigheten har tidigare utrett den svenska fjärrvärmemarknaden,
med slutsatsen att det behövs ytterligare utredningsarbete. Mot bakgrund av
resonemanget ovan borde regeringen kunna besluta att det ytterligare
utredningsarbete som Energimyndigheten skall utföra bör ha som mål att ge
förslag som underlättar en avreglering av fjärrvärmemarknaden.