Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförts om stöd till svensk varvsnäring.
Motivering
Svensk varvsindustri har under de senaste 20 åren genomgått en radikal
strukturförändring, vilket inneburit en utveckling från ett antal stora varv
för civil fartygsbyggnation, till dagens fåtal mindre varv. Alla med en
gemensam nämnare - de kämpar med ojämlika marknadsvillkor på en
internationell marknad. Strukturförändringen har inneburit att ca 15 000
arbetstillfällen försvunnit från Sverige till länder som subventionerar sin
varvsindustri. EG-fördragets varvsstödsregler (Rådets förordning nr
1540/98) innebär att kontraktsbaserat stöd kan lämnas med högst 9
procent för större fartygsbyggnadskontrakt, och då bara till varv som utför
nybyggnation och/eller ombyggnader. Enligt stödförordningen skall
driftsstödet upphöra den 31 december 2000, men såvitt nu kan bedömas
kommer statliga subsidier att behållas i flera länder ett antal år framöver.
Således sägs Tyskland förbereda kraftfulla åtgärder i Bryssel för att förmå
EU att fortsätta med varvssubventioner, så länge inga reella resultat
uppnås i kontakterna mellan Korea och EU i pris- och kapacitetsfrågor.
Italienska ministeriet för transport och sjöfart förbereder former för
skattelättnader och andra åtgärder för att kringgå ett eventuellt EU-beslut
om att slopa subsidier. Finland återinförde så sent som våren 2000 ett
varvsstöd för att säkra sysselsättningen på de stora varven.
Detta innebär att de mindre varven i bl.a. Göteborg, Karlskrona och
Landskrona får fortsätta att kämpa för sin överlevnad, och med marginaler
som varken medger investeringar i ny teknik, eller förnyelse/underhåll av
varvsanläggningar, dockor, kajer och kranutrustning. Enkelt uttryckt, för att
kunna konkurrera måste våra svenska varv vara minst nio procent mer
effektiva än sina utländska konkurrenter. Mot bakgrund av detta föreligger
det en stor risk för att vi får uppleva en andra vågens varvsnedläggelser inom
några år, om inte den svenska varvsnäringen får möjlighet att konkurrera på
lika villkor. Samtidigt kan vi konstatera att marknadsförutsättningarna är
goda, eftersom världshandelsflottan är föråldrad och måste ersättas med nytt
tonnage. Behovet av förnyelsen ökar möjligheten för våra svenska varv att
konkurrera om order och kontrakt, allt under förutsättning att jämlik
konkurrens råder.
En kort sammanfattning av dagens problembild kan tecknas enligt
följande:
- Det existerar inga jämlika konkurrensvillkor idag. Övriga sjöfartsnationer
subventionerar sin varvsindustri med allt från nio procent av
kontraktssumman och uppåt. Utöver detta ges investeringsbidrag till
varvsanläggningar av olika slag samt strukturstöd. Våra svenska varv
kommer inte i åtnjutande av stöd, vilket kan ge bisarra effekter. Till
exempel bygger i dag Bruces Shipyard AB båtskrov, vilka bogseras till
Norge för att utrustas/inredas där. Anledningen är inte brist på kompetens
eller kvalitet på det svenska varvet, utan kan sökas i att norska staten
subventionerar sin varvsindustri.
- Teknikutvecklingen. Svensk skeppsbyggnadsteknologi har genom åren
varit mycket framstående, vilket resulterat i fartygskonstruktioner med
användande av ny teknik inom såväl logistik som miljö. Den ojämlika
konkurrensen gör emellertid att varvsindustrins intjäningsförmåga inte
längre medger satsningar inom teknikutveckling och miljö.
- Uppskjutna investeringar och eftersatt underhåll i varvsanläggningar.
Eftersom marginalerna är mycket små har av lönsamhetsskäl investeringar
i varvsanläggningar, dockor, kajer och kranutrustning fått stå åt sidan. I
längden innebär detta ytterligare försämrad konkurrens.
- Skeppsbyggarkompetensen naggas i kanten. Fortfarande finns
skeppsbyggarlinjen kvar vid Chalmers i Göteborg, men tyvärr är
förutsättningarna för praktik och arbete vid svenska varv dåliga. Det är
huvudsakligen inom arbetskraftens äldre åldersgrupper
skeppsbyggarkompetensen finns. Återväxten på ungdomssidan är klart
hotad, och hotar i sin tur näringens överlevnad på sikt.
- Ökade krav på miljö- och arbetsmiljöinvesteringar. De senaste årens
genomförda lagstiftning innebär såväl ökade kostnader som krav på
investeringar inom miljöområdet i Sverige, vilket är viktigt, men minskar
möjligheterna för en jämlik konkurrens.
- Produktionssvackor. Vid produktionsvariationer/-svackor till följd av
oregelbunden orderingång tvingas varven ofta lägga s.k. säkerhetsvarsel,
vilket med principen sist in - först ut oftast drabbar den yngre
arbetskraften. På sikt utarmar detta såväl föryngringen inom
varvsarbetarkåren som tillvaratagande och överföring av kompetens.
- Arbetstillfällen försvinner ur landet. Påståendet att det skulle vara
fördelaktigt för statskassan att svenska redare utnyttjar utländska
varvssubventioner har en baksida. Vi avhänder oss alla tillväxtmöjligheter
som uppstår när en marknad växer, liksom att tillvarata
marknadsmöjligheter. Exempel: Idag beställer norska varv fartygsskrov i
Sverige med material, som levereras från Norge. Kontraktssumman för ett
fartygsskrov är ca 20 procent av den totala kontraktssumman för färdigt
fartyg. Resterande delar av kontraktet effektueras av det norska varvet,
vilket resulterar i missade arbetstillfällen i Sverige. Till detta skall läggas
att en varvsarbetare i genomsnitt genererar 3-4 sysselsättningstillfällen i
underleverantörs- och komponentledet.
- Andra konkurrensfaktorer. Faktorer som påverkar näringen starkt är den
stärkta svenska valutan, vilken fördyrar import av material och
komponenter till fartyg. Vidare har den ekonomiska recessionen i Asien
tvingar bl.a. sydkoreanska varv att dumpa priserna på marknaden, vilket
ytterligare skärper konkurrensen om fartygsorder.
Den kvarvarande svenska varvsindustrin måste värnas. I EG-fördraget
uttalas visserligen att inblandade länder skall avveckla sina varvsstöd per
31 december 2000, vilket vore den bästa lösningen för svensk
varvsindustri, men ännu finns inget som pekar på att så kommer att ske.
Mot bakgrund av detta bör regeringen i vårpropositionen för år 2001 göra
en förnyad prövning av frågan om statligt stöd till varvsnäringen.