Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om fungerande kommunikationer i Dalarna.1
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder för att förhindra arbetskraftsbrist i Dalarna.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om tillgång till riskkapital.2 4. 1 Yrkande 1 hänvisat till TU.
2 Yrkande 3 hänvisat till SkU.
Regional utveckling i Dalarna
Dalarna - problem och möjligheter
Säg Dalarna och Du tänker på Vasalopp eller vackra faluröda hus som liksom skapade för Carl Larsson att bara måla av. Säg Dalarna och Du tänker på den sköna Siljansbygden, dalahästarna från Nusnäs, Koppargruvan i Falun eller Dan Anderssons djupa skogar. Säg Dalarna och Du tänker på envisa bönder som med kraft protesterat mot Gustav Vasas pålagor eller på ett företagsamt dalfolk som framgångsrikt kunnat slå mynt av naturtillgångarna i skog och mark.
Men det finns också ett annat Dalarna. Ett Dalarna där befolkningen minskar och allt färre flyttar in. Det finns ett Dalarna som ännu inte märker av den ekonomiska uppgången lika tydligt som t.ex. tillväxtområdena runt huvudstaden. Ett Dalarna som liksom många andra skogslän drabbats hårt av saneringen av den svenska ekonomin under 1990-talet.
Vi vill bryta den utvecklingen. Vi vill skapa förutsättningar för Dalarna att växa. Möjligheterna finns i form av initiativrika, företagsamma människor som trivs i den goda miljön. De statliga insatserna bör inriktas på att ta tillvara allt detta samt skapa olika strukturella förutsättningar för länet att utvecklas. På några viktiga områden behövs en kraftsamling för att främja tillväxt och arbete.
Dalarna behöver goda kommunikationer
Det handlar för det första om tillgång till goda kommunikationer och annan infrastruktur. Flera kommuner bildar tillsammans en lokal arbetsmarknad. För att den ska fungera väl krävs goda kommunikationer i form av vägar, järnvägar, data- och telekommunikation. Det måste gå snabbt att förflytta sig till arbete, studier och olika former av samhällsservice inom den lokala arbetsmarknaden.
Kollektivtrafiken bör vara väl utbyggd. Sänkningen av momsen på kollektivtrafik är en välkommen åtgärd som kan öka tillgängligheten till de allmänna kommunikationerna. Emellertid finns i ett delvis glest befolkat län som Dalarna områden som kollektivtrafiken inte når. För att komma till arbetet och olika former av service är därför tillgång till bil många gånger en nödvändighet. Höjt reseavdrag förbättrar situationen för pendlande löntagare. Den ökade bensinpriserna, främst till följd av stigande dollarkurs och priser på oljemarknaden under senare år, medför att pensionärer, studerande, arbetslösa och andra som inte omfattas av reseavdragen får en allt mer pressad situation.
När det gäller vägnätet kan konstateras att det inte är tillräckligt bra för att möta den omfattande turisttrafiken. Inte minst för näringslivets utveckling är det angeläget att väganslagen höjs för att säkra underhåll, bärighet och andra insatser för industrins transporter. En stor satsning på utbyggnad av E 16 från Bergen i Norge, via Torsby i Värmland fram till Malung och Borlänge och ut i Gävle är angelägen.
Tillgången till tågtrafik kommer att förbättras avsevärt genom den interregionala satsningen på Tåg i Bergslagen. För turisttrafiken är en utbyggnad av elektrifierad järnväg till Sälenområdet med förlängning till Norge avgörande. Denna bör lyftas fram i kommande satsningar på infrastruktur.
Dalfolket måste kunna bo kvar i länet
För det andra måste olika åtgärder vidtas för att underlätta för människor att bo och verka i Dalarna. En sådan möjlighet är att se över reglerna för så kallad arbetskraftspendling. Genom att ge ett skattemässigt gynnat stöd kan en person, kanske under en lågkonjunktur, bo kvar i ett utflyttningslän men arbeta i en tillväxtregion. Ur ett samhällsperspektiv måste det vara mer rationellt att en person som har en viss utbildning eller visst yrkeskunnande kan fortsätta med denna typ av arbete i en annan region genom t.ex. veckopendling. På så sätt kan flaskhalsar och inflationstryck undvikas i tillväxtregionen.
Alternativet kan annars i många fall vara att hela familjen nödgas flytta. Underlaget för skolor, daghem etc. minskar. Om dessutom sambon eller maken arbetar i offentlig sektor accentueras arbetskraftsbristen och det uppkommer en ond cirkel.
Dalarna står inför arbetskraftsbrist
För det tredje kompetensförsörjningen. Det är i grunden bra för ett samhälle att dess ungdomar ser sig omkring i världen genom att flytta till arbete, högre utbildning eller företar resor efter avslutad gymnasieskola. Det som är allvarligt är att alldeles för få av dessa ungdomar återvänder till sin hembygd senare i livet. Det kommer att bli allt svårare för den grupp av unga människor som finns kvar i utflyttningslänen att räcka till för att möta det ökade behovet av arbetskraft i sektorer med stora pensionsavgångar.
Redan idag finns svårigheter t.ex. att rekrytera nyckelpersoner inom vården eller industrin. I takt med att de gamla blir allt fler och behovet av välfärdstjänster regelmässigt ökar med stigande ålder är det ytterst angeläget att med kraft möta denna problematik. Tillgång till högre utbildning i närområdet, fungerande lokala arbetsmarknader som underlättar för medflyttande make/sambo att få arbete är viktiga faktorer som måste fungera väl i detta syfte.
Dalaföretagen behöver riskkapital
För det fjärde riskkapitalförsörjningen. Undersökningar visar att bristen på så kallat riskkapital är ett stort hinder för tillväxt i många av Dalarnas små företag. Det finns affärsidéer som inte förverkligats men som med tillgång till riskkapital kan leda till mer företagande och fler arbetstillfällen som vårt län så väl behöver.
Det finns många förklaringar till detta. Riskkapitalbolag investerar sällan i tidiga skeden. Många av länets tillväxtföretag är dessutom små, vilket betyder att behovet av riskkapital relativt sett är litet. I en avvägning där riskkapitalbolagens arbets- och uppföljningsinsats ställs mot det måttliga engagemanget riskerar därför våra tillväxtföretag att bli utan riskkapital.
Ett sätt att öka riskkapitalförsörjningen i Dalarna och andra skogslän är att ge de riskkapitalbolag som arbetar mot små och medelstora företag i området en ur skattesynpunkt gynnad situation. Den modell med löntagar- och pensionskapital med Québec i Canada som förebild torde kunna vara intressant också ur ett Dalaperspektiv.
Stockholm den 29 september 2000
Per Erik Granström (s)
Bengt-Ola Ryttar (s)
Laila Bäck (s)
Barbro Hietala Nordlund (s)