I motionen föreslås åtgärder för en levande skärgård, bl a
tillgången till postal infrastruktur, kostnader för transporter
och ett utökat självbestämmande.
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om skatteuttaget för fastigheter i Stockholms skärgård.1
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om tillgången till grundläggande service i Stockholms
skärgård.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om ökade möjligheter till självbestämmande för
Stockholms skärgård.2
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att varutransporter i skärgården kostnadsmässigt bör
likställas med liknande transporter på fastlandet.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförts om ökad marktillgång för bostadsbyggande.2
6.
1 Yrkande 1 hänvisat till SkU.
2 Yrkandena 3 och 5 hänvisade till BoU.
Motivering
Skärgården har stor betydelse för Stockholmsregionen, både
ur kulturell, turistisk och rekreationssynpunkt. Ofta glöms det
bort att Stockholms skärgård faktiskt har störst betydelse för
dem som bor där året runt, det är deras hembygd. För alla oss
andra som besöker skärgården är det just skärgårdsborna som
gör det möjligt för oss att få alla dessa upplevelser ett besök
innebär. Det är därför av central betydelse att möjligheterna
till utveckling och tillväxt även kommer boende i Stockholms
skärgård till del.
Både Landstinget och Länsstyrelsen i Stockholms län har antagit och
arbetar efter skärgårdspolitiska program. Mycket har gjorts på regional och
kommunal nivå för att främja skärgården, vilket är positivt. Dock går det inte
att bortse från statens roll på både nationell och regional nivå när det gäller
att
ge skärgården möjligheter för utveckling och tillväxt. Staten har, genom
regeringars och myndigheters agerande, på olika sätt medverkat till att
försvåra skärgårdsbefolkningens möjligheter. Skattepolitiken är ett sådant
exempel, myndigheters spariver ett annat.
Statens roll är att aktivt arbeta för att skapa och ansvara för de
grundläggande förutsättningar som är nödvändiga för att kreativitet och
entreprenörskap skall kunna utvecklas fullt ut. Arbetet med detta är idag
otillfredsställande. Inte minst gäller det att regering och riksdag ännu inte,
trots många år av debatt och förslagsställande, kunnat komma fram till en
varaktig lösning avseende de problem som den statliga fastighetsskatten
skapar. 1998 sänktes visserligen skatteuttaget till 1,5% av taxeringsvärdet och
taxeringsvärdena låstes på 1997 års nivå. Genom att låta de höjda
markpriserna slå igenom i taxeringsvärden, så som regeringen nu aviserat för
2001, kommer skatteuttaget att öka i skärgården även om procentsatsen sänks
till 1,2%. Detta är inte acceptabelt. På detta område har regeringen ett viktigt
uppdrag att se till att skärgårdsborna kan bo kvar och att skatteuttaget
återställs till en rimligare nivå. Detta bör ges regeringen till känna.
Staten har genom sina myndigheter och verk på ett oroväckande sätt
reducerat sina verksamheter som varit baserade i skärgården, dessa
verksamheter har ofta varit förknippade med samhällsservice och trygghet.
Det gäller bl a Posten AB som därtill meddelade att man på sikt avser att
avskaffa alla postkontor i hela landet. I Stockholms skärgård har Posten
avvecklat verksamhet och postkontor i rask takt under de senaste 20 åren. Att
ha tillgång till postal infrastruktur, i någon form, är viktigare än att det
enbart
skall vara bolaget Posten AB som sköter om detta. En större mångfald av
driftsformer skulle kunna lösa denna uppgift. Även Sjöfartsverket har dragit
ned på olika tjänster stationerade på t.ex. Söderarm och Landsort. Även
förändringarna inom försvaret har inneburit färre arbetstillfällen i skärgården.
Denna utveckling leder på sikt till att förutsättningarna för skärgården
minskar. Staten har ett ansvar för att en grundläggande samhällsservice även
kommer skärgårdsbefolkningen till del. Detta bör ges regeringen till känna.
Riksdag och regering måste kontinuerligt medverka till att
skärgårdsfrågorna ges större tyngd. Ett förslag som diskuterats är att inrätta
en
särskild skärgårdsriksdag. Detta skulle kunna fungera något liknande
Sametinget, där skärgårdsborna via valda ombud fattar beslut om för
skärgården viktiga utvecklingsfrågor. Jag anser att detta är en möjlig väg att
stärka självbestämmandet bland skärgårdsbefolkningen. Staten bör ställa vissa
utvecklingsmedel till skärgårdsriksdagens förfogande.
En annan möjlighet för att fördjupa demokratin och på ett mer påtagligt
sätt ge skärgårdsborna i Stockholm möjlighet att fatta beslut om sina egna
angelägenheter vore att inrätta en särskild skärgårdskommun om de själva
önskar. Geografiskt skulle den kunna bestå av alla skärgårdsöar utan fast
landförbindelse och skulle då få ca 11.000 invånare. Dagens
skärgårdskommuner, Norrtälje, Österåker, Värmdö, Haninge och Nynäshamn,
har en mycket stor del av sin befolkning boende på fastlandet och i
kommunernas tätorter. Det är inte alltid säkert att fastlandsbornas intressen
sammanfaller med skärgårdsbornas. I Finland finns en s.k. skärgårdslag
instiftad. Denna har inneburit en mycket positiv utveckling för exempelvis
Åland, där bl.a. skärgårdsturismen skapat många arbetstillfällen. Åland består
dessutom av många små kommuner med stort självbestämmande. Regeringen
bör inta en positiv hållning om önskemål framförs om en skärgårdsriksdag
eller bildandet av en ny skärgårdskommun. Detta bör ges regeringen till
känna.
Kommunikationerna är oerhört viktiga för skärgården. Stockholms läns
landsting är i Stockholms län ansvarigt för kollektivtrafik såväl till lands som
till sjöss. Tidigare lämnades ett statligt stöd för bedrivande av sjötrafik.
Detta
bör åter aktualiseras på lämpligt sätt. Att transportera varor till och från
skärgårdsöarna är för många företagare och privatpersoner i skärgården
förenat med betydande kostnader, inte minst för flera omlastningar. Det är
angeläget att staten tar ett ansvar för att varutransporter i skärgården
kostnadsmässigt likställs med liknande transporter på fastlandet. Detta bör ges
regeringen till känna.
För att människor skall kunna leva och arbeta i skärgården även i
framtiden behöver bredbandsnät byggas ut även i skärgården. Detta skapar
möjligheter till distansarbete och skapar förutsättningar för utflyttning till
skärgårdssamhällena. Staten måste ta ett heltäckande ansvar för att alla
hushåll i hela Sverige får möjlighet till uppkoppling på nätet.
Men för att fler människor skall kunna flytta ut till skärgården och för att
skärgårdsbornas egna barn skall kunna bo kvar måste frågor kring
marktillgång för bostadsbyggande lösas. Detta är redan idag ett problem på
flera öar. Den fysiska planeringen har visserligen kommunerna ansvar för,
men staten måste uppmärksammas på detta och via Länsstyrelsen i
Stockholms län initiera överläggningar med kommunerna i syfte att skapa
förutsättningar för fler bostäder i skärgården. Det finns även skäl att se över
lagstiftningen som reglerar det svenska strandskyddet. Vad som ovan anförts
bör ges regeringen till känna.