Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om hanteringen av stödsystem för landsbygdens elförsörjning.
Motivering
Riksdagen beslöt 1999 om ett nytt stödsystem för
landsbygdens elförsörjning. Programmet omfattade i ett
första steg 10 miljoner kronor per år under en femårsperiod.
Svenska kraftnät, som beslutar om och utbetalar bidragen, har
hittills utbetalat 20 miljoner kronor i två omgångar.
Totalt har det under 1999 och 2000 inkommit 97 ansökningar varav 45
erhållit bidrag. De flesta ansökningarna, 24 stycken, kommer från Jämtlands
län. Endast sex av dessa har fått stöd. Av kvarvarande 52 ansökningar har 18
fått avslag då villkoren i förordningen inte varit uppfyllda. Återstår alltså 34
ansökningar varav knappt hälften i Jämtlands län.
Svenska kraftnäts policy har hittills varit att prioritera objekt som ger ett
lågt bidrag per fastighet eller anslutna boende. Det har för Jämtlands läns del
inneburit att projekt som prioriterats högst inte erhållit stöd medan projekt
där
man kan förutse att ett fortsatt permanentboende blir kortvarigt har fått stöd.
Svenska kraftnät har i augusti 2000 redovisat erfarenheter från den
hittillsvarande bidragsgivningen och föreslår att ytterligare
prioriteringsregler
införs genom att det införs ett tak för hur stort bidrag som en enskild
fastighet
skall kunna erhålla. Det är ett helt oacceptabelt synsätt då det inte tar hänsyn
till antalet boende i fastigheten, vilket tidigare varit ett kriterium, och ej
heller
till att det bedrivs näringsverksamhet i fastigheten vilket vi anser har stor
betydelse för samhällsnyttan av investeringarna och borgar för att
investeringen har en acceptabel livslängd.
För att förbättra och effektivisera stödsystemet är det angeläget att:
- hitta lösningar så att alla rimliga projekt av de resterande 34 ansökningarna
kan få bidrag
- alla ansökningar behandlas samlat vid ett och samma tillfälle, det ger
förutsättningar för en helhetsbedömning och underlättar administrationen
- näringsverksamhet och långsiktig användning av fastigheten bör ges större
tyngd i bedömningen