Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av lagen om kärnteknisk verksamhet med innebörden att 6 § tas bort ur lagen. Motivering
Renässansen var en tid av sällsamma framsteg inom konst och vetenskap. Dess förutsättning var den fria tanken. Men vetenskapen levde på nåder och tolererades endast så länge dess tankar inte stred mot maktutövningens dogmatik. Att rubba tusenåriga cirklar genom att påstå att jorden snurrar runt solen blev för mycket för makten, som i ett försök att kväsa tanken och det fria ordet satte Galilei i arrest.
6 § i Kärntekniklagen uppfattas av många som en markering mot just tankefriheten. Även om lagen vore korrekt i sin bokstav är den stötande i sin anda. Dess resultat kan bli tvåfaldigt negativa för Sverige. För det första tappar vi kompetens på kärnteknikområdet där vi varit bland de främsta i världen. En sådan utveckling drabbar många samhällsområden, inte minst det medicinska, där idag även kärnreaktorer används för behandling av patienter. För det andra tenderar svenska forskare att se vårt land som vetenskapligt intolerant. Detta i sig är ett skäl att söka sig dit där forskningen har bättre förutsättningar. Naturvetenskapen är ju universell och kan därför utövas varhelst goda förutsättningar ges.
Att brännmärka den fria tanken är därför inte endast ett demokratiskt fattigdomsbevis. Det kan slå tillbaka. Eller för att fritt citera Shakespeare:
Ord, sagda i upphetsningen,
går ofelbart igen och drabbar främst uppfinnaren.
Historien visar, att tanken är fri som fågeln. Den dör inte i husarrest med sin upphovsman. Någon annan tar över stafetten. Samma år som Galilei dog i sin husarrest föddes Newton. Solen gick ner över den italienska renässansen, men den gick upp i England och Nederländerna. Det tog ett antal hundra år för inkvisitionen att inse sitt missgrepp.
Det bör kunna gå oändligt mycket fortare att ta bort en plump i svensk rättsutövning.
6 § i Kärntekniklagen är onödig, intolerant och arrogant. Den fyller inte heller något rimligt syfte och bör därför tas bort.
Stockholm den 28 september 2000
Harald Bergström (kd)
Ulf Nilsson (fp)