Motion till riksdagen
2000/01:N208
av Adolfsson, Berit (m)

Näringsstöd


Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till en utredning som
visar vilka svenska näringsgrenar som erhåller statligt stöd och en plan
för hur en avveckling av stöden skall ske i enlighet med vad som anförs i
motionen.
Motivet för vårt förslag
Svensk sjöfartsnäring är bidragsberoende, dvs. den har svårt
att överleva om inte en del av svenska folkets skatter tas i
anspråk för konkurrens med världens övriga handelsflottor.
Sjöfart är en av de äldsta näringarna i världen och den svenska traditionen
är lång. Svenskt sjöfolk, både manskap och befäl, har en befäst status. Ofta
visar det sig att svenska fartyg och deras besättning gör hjältedåd vid olyckor
ute i världen. Det vore olyckligt om det bara fanns utländska flaggor i de
svenska hamnarna.
Svenska rederier har hög säkerhet på sina fartyg, både när det gäller
framfart i vatten och ur miljösynpunkt. Det fordras inte lång färd i farlederna
runt Sverige för att upptäcka hur många gamla, uruselt skötta och
undermåliga utländska skorvar det finns i svenska vatten nu.
Sjöfartsverket tar in cirka 200 miljoner kronor via "överpriser" för tjänster
man utför för svensk sjöfartsnäring och fiske. Dessa avgifter står inte i
paritet
med kostnader för motsvarande tjänster i andra länder. "Vinster" och del av
det egna kapitalet går sedan, som ett koncernbidrag, till svenska staten.
Den starkaste konkurrenten om svenskt tonnage inom Sverige är Statens
järnvägar. SJ är däremot ett mycket gynnat svenskt "företag". Det erhåller
enorma bidrag till sin verksamhet för att kunna konkurrera med t.ex.
sjötransporterna, som är billigare. Rederierna har gratis "spår" och kan lasta
tung, farlig och skrymmande last enkelt och tyst ute på vattnet i stället för
att
bullra genom landskapet ofta nattetid.
Nyligen har en utredning lämnats till regeringen med den innebörden att
det nuvarande bidraget till svensk sjöfart skall dras in. Innan man vidtar en
sådan åtgärd, borde förutsättningarna för konkurrerande inhemska
transportgrenar ges motsvarande besked. Det kan kanske vara svårt att driva
t.ex. järnvägstransporter genom utländska företag, men helt omöjligt är det
inte. Är målet att även Statens järnvägar skall bära sina egna kostnader och ge
vinst, så är det tydligen den medicin som ges konkurrensutsatta näringar.
En utredning borde ge svar på frågor rörande kostnader, t.ex.
hamnavgifter, prisnivån på Sjöfartsverkets tjänster och en plan för och
konsekvensbeskrivning av utmönstring av bidrag från staten till alla näringar i
Sverige.

Stockholm den 26 september 2000
Berit Adolfsson (m)
Inger René (m)