Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att allmän jakt på skarv skall medges.
Skarvproblemet breder ut
sig
Återigen har det hänt. En ny skärgårdsö har blivit helt
ödelagd och steril av skarvar. 5 000 skarvar har invaderat
Jungfruholmen i Gamlebyviken. Holmen tillhör
fågelskyddsområdet inom ett naturreservat och står där nu
som ett sterilt pinnlandskap utan någon som helst grönska
kvar. Skarvarna tar inte hänsyn till att området är
naturreservat. De tar inte hänsyn till något. Bit för bit och
undan för undan tillåts skarven breda ut sig, ödelägga
skärgårdsöar och utradera det kustnära fisket. Såväl i vårt
land som i övriga Europa har utbredningen av mellanskarv
ökat explosionsartat. I Sverige har ökningen varit störst i
Kalmar län, men den geografiska expansionen är nu stor även
i övriga delar av landet. Så kan det inte få fortsätta. Allmän
jakt på mellanskarv bör införas.
Det svenska beståndet av skarv uppgår nu till nära 30.000 häckande par.
De beräknas konsumera 3 000 ton fisk per år. Det europeiska beståndet
uppskattas till storleksordningen 200.000 par. Ökningstakten i Sverige har
varit extremt snabb sedan 1980. Denna ökning av skarv i Sverige har lett till
ett stort antal klagomål om att skarvarna gör skada på fiskbestånden, skapar
andra olägenheter för fisket och förstör skogen på de öar där de häckar.
Inom stora delar av den svenska skärgården är skarven numera en av de
vanligaste fågelarterna. Det är synnerligen svårförståeligt att allmän jakttid
inte längre medges för en fågel som förekommer i mycket stora och ständigt
ökande antal. När bestämmelser, inom det jordnära område som jakt och
viltvård utgör, inte kan förstås och inte heller har någon verklighetsbakgrund
är risken påtaglig att respekten för lagstiftningen på det jaktliga området
urholkas. En allmän jakttid bör därför medges på skarv. Detta måste anses
fullt berättigat då fågeln aldrig varit talrikare än den är nu. Vad som ovan
anförts om allmän jakttid på skarv bör ges regeringen till känna.