Motion till riksdagen
2000/01:MJ913
av Sjölund, Anders (m)

Lokal förvaltning av småviltsjakten


Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av ett försök med lokal förvaltning av småviltsjakten.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av en samordnad starttid för småviltsjakten i de tre
nordligaste länen.
Motiv för våra förslag
Sedan reglerna för småviltjakt ändrats, har jakten kommit att
bli tillgänglig för det stora flertalet av våra aktiva jägare.
Enkelheten kring jakträtten och det förhållandevis låga priset
för jaktkorten har gjort att svenska jägare frekvent nyttjar
våra fjäll och fjällnära marker i stor utsträckning. På samma
sätt finner många utländska jägare de svenska markerna och
reglerna attraktiva.
Det som förenar alla jägare och lokalbefolkningen är vetskapen om
betydelsen av att hålla vår faunas mångfald intakt, eller att den till och med
utvecklas. En grundinställning är att ingen art skall brandskattas så att
avskjutningen blir större än vad arten klarar av. Varje produktionsområde
måste upprätthålla en balans mellan avskjutning och artens reproduktion.
Förutom jägarnas och lokalbefolkningens värn om mångfald i faunan bör
också nödvändig hänsyn tas till renägarnas produktionsmöjligheter.
Renägarnas självklara rätt till bete kan ibland stå i kontrast till jägarnas
intresse. Avlysning av stora markområden görs formellt av länsstyrelsen och
upplevs inte sällan som omständligt och med för stor säkerhetsmarginal i tid
och till yta. Önskemålet är naturligtvis att ett positivt samarbete och
ömsesidig respekt kan finnas mellan de olika intressegruppernas specifika
önskemål och behov.
Småviltjakten har sedan nuvarande system infördes fått en explosionsartad
utveckling. Bara i Västerbotten såldes 1999 14 000 jaktkort. Motsvarande
siffra för Jämtland och Härjedalen, var 13 300 jaktkort (ett jaktkort = en
manjaktdag).
Småviltjakten innebär ett icke oväsentligt tillskott till turistekonomin för
länen. Försäljningen av jaktkort, resor, övernattningar, guidningar, matinköp,
transporter m.m. innebär redan i dag miljontals kronor i intäkt för de aktuella
byarna och regionerna. En snäv beräkning av vilken ekonomisk omsättning
jakten medför enbart i de två länen under några korta jaktveckor, ger vid
handen att summan 30 miljoner kronor inte är orealistisk. Summan är då
beräknad lågt efter 1 000 kronor per jaktdag. Sannolikt ligger
dagsomsättningen per jägare betydligt över detta.
Småviltjakten ovan odlingsgränsen, framför allt ripjakten, innehåller
således en stark, utvecklingsbar ekonomisk potential som bör tillvaratas.
Jakten innebär på några områden en ansträngning i relationerna mellan
jägarna och renägarna. På några håll kan man också säga att trasslet mellan
jägare och renägare påverkar både renskötseln och turistnäringen på ett
negativt sätt.
Sedan föregående år har starttiderna för jakten differentierats så att länen i
norr inte håller samma starttid för premiärjakten för utländska jägare. Detta
innebär en hårdare belastning på de län som har tidigare jaktstart än andra.
Detta är olyckligt, varför en samtida jaktstart åter bör införas. I dag
fastställs
jaktkortens pris centralt och avgifterna fördelas enligt centrala direktiv.
Länsstyrelsens roll som myndighet för avlysning av renbetesland och
prissättare kan ifrågasättas ur rationalitetssynpunkt.
Med utgångspunkt i en stor potential i småviltjakten bör ett system med
lokal förvaltning kunna prövas. En grundförutsättning för ett lokalt försök är
att det föreligger samförstånd mellan lokala turistföretagare och rennäringen.
Härvidlag bör lokala prissättningar på jaktkort kunna iakttagas.
Paketlösningar med boende och jakt med sikte på såväl den inhemska som
den utländska marknaden kan skapas med prissättning som anpassas till
tillgång och efterfrågan.
Beslut om avlysning av renbetesområden, aktuella jaktområden och
prissättning av jakten, läggs till den lokala nivån med lokala företrädare för
turistföretagare och renägande företag i förening. Samråd mellan intressenter
bör vara vägledande för försöket. Tidigare arbete med lokal förvaltning i
Tosåsen i Jämtland kan här tjäna som förebild.
Med föreslaget försök bör de motsättningar som finns mellan
intressegrupperna kunna biläggas och jakten som turistföreteelse utvecklas
positivt och till nytta för inlandet i stort. För jägaren, turisten, innebär
förslaget att utbudet av jaktföretag med utvecklade, differentierade produkter
till olika pris ökar, vilket är positivt. Länsstyrelsens roll reduceras i
försöket
till att vara den initierande och godkännande parten av försökets uppläggning.

Stockholm den 30 september 2000
Anders Sjölund (m)
Ola Sundell (m)