1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om allmän jakt på skarv.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om skyddsjakt på sädgås, kanadagås och grågås vid fält med vall-
odling.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om skyddsjakt på grågås i samma utsträckning som nu gällande
bestämmelser för sädgås.
Jakt på skarv och gås
Jakt har många olika dimensioner. Från början var
huvudsyftet att skaffa mat och/eller päls för att överleva.
Dagens jakt har betydligt flera dimensioner. Jakt är
avkoppling, naturupplevelser och kamratskap. Viltvård,
hundträning och skytteträning är andra viktiga inslag i jakten.
Viss jakt är också nödvändig för att begränsa de skador som
viltet kan ställa till med, exempelvis trafikskador, skador på
skog och gröda.
En art som vållar stor skada för yrkesfisket är mellanskarven. Skarven har
få naturliga fiender. Det svenska beståndet beräknas vara i storleksordningen
100.000 individer fördelade på förhållandevis begränsade kustvatten i landet.
Skarvens dagliga födointag är ca 600 gram vilket, med 100.000 individer,
skulle innebära att de varje dygn konsumerar 60 ton fisk.
Skarvens negativa betydelse för ålfisket är ett faktum. SFR (Sveriges
Fiskares Riksförbund) är mycket tydligt i sin uppfattning att skarvarna
orsakar allvarliga problem för det kustnära fisket och insjöfisket. I tider där
det ekonomiska läget för många kust- och insjöfiskare är kärvt, kan det gissel
som skarvarnas framfart innebär betyda skillnaden mellan att fortsatt kunna
bedriva fiske eller att behöva ägna sig åt annan verksamhet. De
undersökningar som Fiskeriverket utfört i Kalmarsund bekräftar att skarvens
expansion är ett stort problem för fisket. Det är därför angeläget att det
införs
en allmän jakt på skarven.
S.k. skyddsjakt är tillåten på vissa arter. Sädgås som uppträder vid fält
besådda med höstgrödor i Blekinge och Skåne län får jagas om det behövs för
att förebygga skada (1 januari-15 mars). Samma gäller för kanadagås under
tiden 1 januari-31 mars i hela landet, med undantag för Gävleborgs-,
Västernorrlands-, Jämtlands-, Västerbottens- och Norrbottens län. Denna
skyddsjakt behövs och anses fylla sin uppgift.
Ett problem är att skyddsjakten på sädgås och kanadagås är begränsad till
höstgrödor. Nu gällande rätt till skyddsjakt gäller inte för vallodlingar där
dessa båda arter i dag orsakar stora skador. Skyddsjakten på sädgås och
kanadagås bör därför utökas till att gälla även vid fält besådda med vall.
Ett växande problem för många lantbrukare är grågåsen. Denna
förekommer i dag i stora mängder på vissa platser. I t.ex. östra Blekinge
ställer den till stora problem för lantbruket. Grågåsen omfattas inte av
bestämmelserna om skyddsjakt. De skador som grågåsen åstadkommer på
grödor, där den uppträder i stora mängder, är helt jämförbara med de skador
som sädgåsen och kanadagåsen ställer till med. Bestämmelser om skyddsjakt
på grågås bör därför införas i Blekinge och Skåne län.