1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att skyddsjakten av storskarv bör utvidgas.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att allmän jakttid på storskarv bör återinföras.
Motiven för våra förslag
Storskarven har sedan den inplanterades på egendomen
Värnanäs söder om Kalmar tillvuxit oerhört i antal. Efterhand
har skarvkolonier etablerats på alltfler platser, numera även
vid insjöar. Antalet häckande skarvpar har mera än
tiodubblats under den senaste tioårsperioden. Den starka
ökningen av antalet skarvar har lett till att skarven tagits bort
från EU:s så kallade röda lista över utrotningshotade arter.
Regeringen har trots de senaste årens utveckling varit fortsatt
passiv.
Det karaktäristiska för skarvkolonierna är att fåglarna genom sin spillning
förstör sin egen livsmiljö. Träden avlövas och dör. Spillningen gör att vissa
grynnor och skär blir omöjliga att leva på för den övriga faunan och mycket
svåra att gå iland på för människor. När ett område förstörts drar skarvflocken
vidare till nästa. Ofta övertar skarvarna hägerkolonier. Man kan med fog
hävda att den alltför stora skarvexpansionen hotar den biologiska mångfalden
inom många områden.
För yrkesfisket - särskilt ålfisket - innebär skarvarna, som gemenligen
benämns ålakråkor, ett stort avbräck. Detta talar för utökad skyddsjakt och
möjligheter att skatta beståndet genom prickning.
I den svenska jaktlagstiftningen har de båda raserna av storskarv
(Phalacrocorax carbo sinensis och Phalacrocorax c. carbo) behandlats som en
enhet. Fram till 1968 var det tillåtet att jaga skarv under hela året. Med tanke
på att antalet skarvar ständigt ökar bör allmän jakt återinföras.