Motion till riksdagen
2000/01:MJ843
av Olsson, Rolf (v)

Elöverkänslighet och mobiltelefoni


1 Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att klassa elöverkänslighet som arbetsskada.1
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om forskning om elöverkänslighet.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av skärpt lagstiftning som reglerar uppförandet av
mobiltelefonmaster och fasadantenner.
4.
1 Yrkande 1 hänvisat till SfU.
2 Inledning
Relationerna mellan elektromagnetiska fält och hälsa har blivit alltmer
aktualiserade. Människan exponeras dagligen för olika typer av strålning
från mobiltelefoner, mobiltelefonmaster, bildskärmar, elektrisk utrustning
av varierande slag m.m.
Den elektromagnetiska strålningen har kopplats samman med förekomsten
av vissa cancerformer, neurologiska sjukdomar som t.ex. Alzheimer och
överkänslighetsreaktioner.
Fler och fler ställer sig frågan vilken påverkan den ökade förekomsten av
elektromagnetisk strålning och annan strålning har på hälsan.
Många människor anser att de är elöverkänsliga eller anser sig må dåligt
av att prata i mobiltelefoner eller av att befinna sig i närheten av dessa. Ändå
är den officiella uppfattningen att man inte vet om det finns någon som blir
sjuk av "normala" elektromagnetiska fält. Föreningen för el- och
bildskärmsskadade har 2 100 medlemmar. 183 personer har tvingats flytta till
följd av elöverkänslighet, 48 personer efter det att en basstation för
mobiltelefoner satts upp i närheten av deras hem.
Erfarenheten från andra områden har dessvärre visat att det är först när det
är försent som samhället förstår konsekvenserna av exponeringen av ett nytt
ämne eller substans och reagerar.
Det var många tobaksföretag i mitten av 1950-talet som hävdade att
rökningen var helt ofarlig för hälsan, och de lyckades även presentera
forskning som stödde deras påstående. I dag vet vi bättre. Vänsterpartiet anser
därför att utifrån den samlade bilden av människors vittnesmål och den
forskning som hittills bedrivits måste dessa frågor tas på allvar.
3 Elöverkänslighet
Alltfler människor upplever en elöverkänslighet av varierande grad.
Frågan om orsak till dessa symtom och besvär har debatterats livligt. Det
har ännu inte kunnat ges någon enhetlig och samstämmig förklaring. Det
har snarare framkommit att den vetenskapliga expertisen är mycket
splittrad i frågan. Samtidigt finns det många människor som upplever sig
som missförstådda och utsatta.
De elöverkänsliga måste ibland lämna sitt arbete på grund av omfattande
besvär samtidigt som de nekas sjukpenning. Elöverkänsliga kan inte vistas i
elintensiva miljöer och därmed oftast inte heller på sin arbetsplats. De är i
regel inte berättigade till sjukpenning även om elöverkänsligheten är
diagnostiserad och läkare sjukskrivit patienten. Dessa människor kan därmed
hamna mellan två regelverk.
Flera försäkringskassor godkänner inte elöverkänslighet som sjukdom.
Inledningsvis kan sjukpenning utgå, men efter utredning kan den dras in om
diagnosen är elallergi. Det betyder att personer som inte kan vistas på sin
arbetsplats hänvisas till socialbidrag. Dessa skillnader i försäkringskassornas
bedömning är oacceptabla och bör åtgärdas.
Elöverkänsliga personer kan inte heller få sin skada bedömd som
arbetsskada. De som är överkänsliga för el kan ställas inför det svåra valet att
övertala sin läkare att inte skriva elöverkänslighet som diagnos på sjukintyget
för att inte riskera sjukpenningen. Samtidigt är det viktigt utifrån
arbetsgivarens ansvar för arbetsmiljö och rehabilitering att sjukintyget visar
den rätta diagnosen. Detta är ett oacceptabelt förhållande. Symtomen på
elöverkänslighet bör betraktas som grund för bedömning av arbetsskada.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Det finns flera olika huvudaspekter för orsaken till elöverkänslighet inom
detta område och enligt Olle Johansson, docent vid enheten för experimentell
dermatologi vid Karolinska Institutet, är det inte troligt att ett
forskningsfält
ensamt skulle kunna besvara frågan om tänkbara orsaker. Frågan om
elöverkänslighet är för komplex för detta. I dag finns det tendenser till att
utgå
endast från psykologiska förklaringsmodeller till symtom på elöverkänslighet.
Vänsterpartiet anser att forskningen om elöverkänslighet måste breddas
och fördjupas. Det krävs en allsidig forskning där tekniker, medicinsk
kompetens av alla slag och människor som upplever dessa problem
samarbetar. Forskningen bör också inriktas mot att dokumentera och
utvärdera åtgärder för rehabilitering och symtomlindring. Det behövs en
fortsatt forskning för att vetenskapligt fastställa elöverkänslighet. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
4 Mobiltelefoni
Alltfler använder mobiltelefon, såväl på arbetet som i hemmet.
Användandet blir också allt vanligare bland barn och unga.
Det finns några fallrapporter om människor som utvecklat olika symtom
vid användning av mobiltelefon, främst GSM-telefoner. Utifrån detta har en
större studie gjorts med hypotesen att symtomen skulle vara vanligare hos de
med GSM-telefoner i förhållande till de med NMT-telefoner. Studien kunde
inte bekräfta detta. Vad studien fann var att den tid en person talade i
mobiltelefon hade betydelse för olika symtom som t.ex. värmekänsla vid örat
och huvudvärk.
När det gäller forskning om basstationer och människor som angett sig
vara elöverkänsliga och som upplevt symtom från dessa finns det för
närvarande inga systematiska studier.
Sammanfattningsvis kan det därför konstateras att det inom detta område
finns behov av fortsatt och fördjupad forskning.
Det har konstaterats att gränsvärdena för strålningsstyrka från
fasadantenner har överskridits. Hur vanligt det är vet vi inte.
Strålskyddsinstitutet har godtagit operatörernas försäkringar att gränsvärdena
inte överskrids. Men eftersom forskningen varken har bekräftat eller förkastat
möjligheten att strålning av denna art har effekt på hälsan måste
försiktighetsprincipen råda. I avvaktan på bättre kunskap om risker och
gränsvärden krävs det stor restriktivitet när det gäller att bevilja bygglov för
mobiltelefonmaster och fasadantenner. Så länge vi inte vet att exponeringen
från dessa är ofarliga bör de inte placeras i närheten av bebyggelse.
Vänsterpartiet menar att regeringen bör återkomma med förslag till hur man
lagtekniskt kan lösa detta. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

Stockholm den 1 oktober 2000
Rolf Olsson (v)
Ingrid Burman (v)
Ulla Hoffmann (v)
Lena Olsson (v)
Yvonne Oscarsson (v)
Sven-Erik Sjöstrand (v)
Claes Stockhaus (v)
Carlinge Wisberg (v)
Alice Åström (v)