Motion till riksdagen
2000/01:MJ833
av Arvidsson, Eva (s)

Strandskyddet


Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ändringar av beslutsordningen för dispenser från regeln om
strandskydd.
Motivering
Miljöbalkens paragrafer om det så kallade strandskyddet ger ett teoretiskt
mycket högt skydd mot exploatering av mark i anslutning till stränder.
Lagen har tillkommit för att säkra allmänhetens tillgång till natur vid
vatten och stränder. Speciellt i storstadsområdena är stränderna sedan
tidigare hårt exploaterade och ytterligare byggnationer riskerar att helt
privatisera möjligheterna att få tillgång till stränderna i dessa områden.
Med byggnationer försvinner också möjligheten att hävda allemansrättens
frihet att röra sig i naturen.
Strandskyddet förbjuder uppförande av byggnader inom ett avstånd av 100
meter från strandlinjen. Undantag finns i form av en frihet att uppföra
byggnader för jord-, skogs-fiske- och rennäringen. Dessutom har
länsstyrelserna möjlighet att under särskilda omständigheter bevilja dispenser.
Dessa dispenser kan också delegeras till kommunerna att handlägga.
Villkoren som måste uppfyllas för att dispens ska kunna beviljas är tydliga.
Beslut om dispenser ska rapporteras till Naturvårdsverket, som därefter har
möjlighet att överklaga.
I dagsläget har Naturvårdsverket svårt att överklaga fattade beslut om
dispens eftersom man kommer in så sent i beslutsprocessen. Många gånger
fattas beslut om dispens från kommuners sida utan att det förekommer giltig
motivering i enighet med gällande lagtext. Samtidigt är omfattningen av
övergrepp svår att se eftersom det inte förs någon heltäckande statistik över
antalet beviljade dispenser. Klart är att den exploatering som idag pågår, med
beslutade dispenser från regeln om strandskydd, allvarligt hotar allmänhetens
tillgång till stränder och vatten. Detta gäller i högsta grad i
storstadsområdena, med Stockholms skärgård som det område som kanske
utsätts för störst tryck på privatisering av strandlinjerna.
Det är uppenbart att kommunerna, av olika skäl, i många fall inte förmår
följa lagens regleringar om strandskyddet. Naturvårdsverkets möjlighet att
agera är liten efter att beslut om dispens har fattats, vilket gör det svårt att
direkt stoppa byggnationer i strid med reglerna. Därför är det nödvändigt att
centrala myndigheter, framförallt Naturvårdsverket, får en större och
framförallt tidigare roll i besluten om dispenser från strandskyddet.

Stockholm den 27 september 2000
Eva Arvidsson (s)
Tommy Waidelich (s)