1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om revidering och förtydligande av lagen om flyttning av fordon i
vissa fall.
2. Riksdagen begär att regeringen skyndsamt låter utreda en höjning av
skrotningspremien för bilar.
Motivering
Övergivna personbilar utefter våra vägar och ute i markerna har sedan
bilskrotningspremien sänktes 1996 blivit ett växande problem, inte minst
för kommunerna.
En hel del av dessa bilar kan från början se relativt användbara ut och kan
därför inte betraktas som fordonsvrak. Allt eftersom tiden går blir de
emellertid många gånger allt mer demolerade av personer som av en eller
annan anledning tycker sig ha skäl att "slakta" bilarna. Detta sker naturligtvis
främst om de står uppställda skyddade från insyn eller långt från bebyggelse.
I dessa fall kan de bortforslas efter polisiärt eller kommunalt beslut som
hänvisar till naturvårdsskäl, lag (1982:129) om flyttning av fordon i vissa
fall.
De fordon däremot som i oförstört skick blir stående mycket länge utefter
vägkant eller på annan plats är betydligt svårare att få bortforslade med
hänvisning till nämnda lag. Anledningen är att så länge fordonet inte kan
betraktas som vrak har polis eller kommunal myndighet, om inte trafikfara,
hinder för snöröjning eller liknande föreligger på grund av uppställningen,
små möjligheter att se till att det försvinner från platsen. Först sedan
fordonet
demolerats till vrak kan hänvisning till naturskyddsaspekten göras.
Det är naturligtvis inte alls tillfredsställande att det här beskrivna sättet
att
göra sig av med sin gamla bil blir allt vanligare. Polisen och kommunerna
borde därför få utökade möjligheter att på ett tidigt stadium genom
vitesföreläggande till ägaren inom viss tidsfrist kunna få bort fordonet från
platsen. Det är dock i många fall omöjligt att få tag på bilens ägare. Andra
åtgärder är därför också nödvändiga.
De ökande problemen förorsakar både kommuner, markägare och polisen
tid, kraft och kostnader som det allmänna får stå för. Ett sätt att förbättra
situa-
tionen väsentligt skulle kunna vara att höja skrotningspremien till en nivå på
ca 2 000 kr per bil. Det är mycket troligt att myndigheternas och
kommunernas kostnader för skrotbilshanteringen skulle minska drastiskt till
följd av en premiehöjning. Nettokostnaden för samhället skulle därför bli
mindre än vad en premiehöjning skulle kosta. Regeringen bör snabbutreda en
premiehöjning och hur den i så fall ska finansieras.
Jag anser det angeläget ur kommunal, polisiär och inte minst
miljösynpunkt att revidera och förtydliga lagen om flyttning av fordon i vissa
fall samt att snabbutreda höjning av skrotningspremien för bilar.