Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om allemansrätten.
Motivering
Allemansrätten är en del i vår kultur och en del av vårt kulturarv. Den ger
oss rätt att röra oss i naturen med en frihet som saknas i andra länder, men
den kräver också att vi tar ansvar och visar hänsyn, att vi respekterar
privat egendom, att vi inte skräpar ner i naturen.
Turister från andra länder som besöker oss uppskattar den frihet som
allemansrätten ger. Att kunna röra sig fritt i naturen, att kunna plocka vilda
blommor, svamp och bär. Men det finns också en oroande utveckling som
accelererat starkt under de senaste åren, där allemansrätten utnyttjas för
oseriös kommersiell vinning. Natur och friluftsliv är de viktigaste
beståndsdelarna för svensk turistnäring. Hittills har naturen av turistnäringen
närmast betraktats som en "fri nyttighet" som har stått gratis till förfogande.
Många turistföretag drar kommersiell nytta av allemansrätten. Sådana synsätt
kan inte accepteras. Frågan om hur vi skall förvalta och utveckla det kulturarv
som allemansrätten utgör, hur vi skall kunna skydda oss mot risker som hotar
vår kultur, vår frihet och våra naturresurser och hur vi skall kunna skapa en
humanekologisk tillväxt, som motverkar social utslagning och miljöförstöring
är en nationalekonomisk och politisk fråga som måste lyftas upp både till
riksplanet och till EU.
Liberal politik utgår från den enskilda människan. Den enskilda människan
är också utgångspunkten för liberal miljö- och naturresurspolitik. Naturens
skönhet och rikedom är viktig för vår livskvalitet. Den biologiska mångfalden
är en förutsättning för människans överlevnad, men också en ständig källa till
inspiration och rekreation. Att bevara orörd natur, ostörda rekreationsområden
och biologisk mångfald är därför ett viktigt mål för liberal miljö- och natur-
resurspolitik.
Vår allemansrätt är inte lagreglerad. Den är en gammal sedvanerätt. Den
stora rörelsefriheten i naturen som vi alla har enligt allemansrätten är mycket
värdefull. Detta är något unikt för vårt land. Här kan man fritt ströva i skog
och mark, slå upp sitt tält över natten, grilla sin korv över öppen eld om
brandrisken det tillåter. Det är också fritt att plocka bär och svamp, utom i
inhägnade områden eller i trädgårdar. Allemansrätten är en nationell tillgång,
något vi skall värna och slå vakt om.
Den nya miljöbalkens förslag utgår från att kommersiellt organiserade
former av friluftsliv på annans mark ingår i allemansrätten. Detta framstår i
förslaget om anmälan för samråd. Innebörden av detta förslag är att
samrådsmyndigheten och organisatören av en friluftsverksamhet (som är en
annan än markägaren) över markägarens huvud kan bestämma hur dennes
mark ska användas för det tilltänkta friluftsändamålet.
Det är viktigt att värna allemansrätten. För att kunna göra det är det
avgörande att den inte missbrukas. Kommersiellt organiserad form av
friluftsliv på annans mark är därför något som bör ligga utanför vad
allemansrätten tillåter.
Jag anser att det rättsläge som fastslogs genom Högsta domstolens dom
den 27 september 1996 i mål T 3651/95 - enligt domstolen föreligger inte
hinder mot att allemansrätten utnyttjas kommersiellt - måste ändras.