Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av förstärkt skydd för sjö- och åslandskapet vid
Romeleåsen.
Motivering
Det s.k. sjö- och åslandskapet vid Romeleåsen i Skåne är ett unikt
landskap. Det finns ingen motsvarighet någon annanstans i vårt land. Det
är oerhört varierande mellan öppna jordbruksmarker och till stor del
lövskogsbevuxna områden. Landskapet är till stor del småkuperat och har
formats när inlandsisen drog sig tillbaka. Det finns också flera sjöar inom
området. Det är det enda naturområde i vårt land som naturgeografiskt
hör till Mellaneuropa. Motsvarande områden på kontinenten utarmades
dessutom under de båda världskrigen, vilket innebär att området även ur
ett europeiskt perspektiv är unikt.
I samband med den fysiska riksplaneringen som inleddes på 1970-talet
utpekades området som ett s.k. primärt rekreationsområde. I miljöbalkens
4 kap. utpekas området i sin helhet av riksintresse, med hänsyn till natur- och
kulturvärdena. Vidare anges att turismens och friluftslivets, främst det rörliga
friluftslivets, intressen särskilt skall beaktas vid bedömningen av
tillåtligheten
av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön.
Romeleåsen och backlandskapet med sina skogar och sjöar i södra Skåne
har mycket stora värden ur naturvårds- och kulturmiljösynpunkt.
Omväxlingen i landskapet innebär också att det är oerhört viltrikt med bl a
kronvilt - det skånska landskapsdjuret - och speciellt dovvilt som
förekommer i stora stammar samt rådjur. När det gäller fågellivet så finns de
flesta svenska arter här antingen som häckande, rastande eller övervintrande.
Området är också landets mest utpräglade slottslandskap med ett 15-tal slott
från Torup i väster till Snogeholm i öster, vilket naturligtvis satt sin prägel
på
landskapet.
Romeleåsen med omgivningar är det mest närbelägna området för
befolkningen i Malmö-Lundregionen. Mer än halva Skånes befolkning kan
nå området inom en halvtimme med bil. Öresundsbron innebär också att de
flesta invånare i Köpenhamn kan nå området inom en timme med bil. Det
innebär naturligtvis att områdets betydelse för rekreation och friluftsliv är
oerhört stort och det kommer självklart att öka i framtiden.
Berörda kommuner, Region Skåne och länsstyrelsen samverkar i en
kommitté, Romeleås- och sjölandskapskommittén, RÅSK, när det gäller
planeringen för friluftsliv inom området. Kommittén har dock inte hittills haft
något reell möjlighet att påverka de förändringar av t ex natur- och
kulturmiljön som pågår.
Själva grunden för värdena i området är omväxlingen mellan öppen
jordbruksmark - åker, betesmark - och de lövskogsbevuxna områdena.
Lövskogsbrynen, som ofta består av gamla träd, är oerhört värdefulla för
landskapsbilden och för den biologiska mångfalden. Gamla vidkroniga träd
som vuxit upp i betesmarker utgör värdefulla och nödvändiga biotoper -
livsmiljöer - för många hotade arter. Men eftersom många betesmarker har
skogsplanterats eller växer igen så försvinner dessa gamla träd.
Omvandlingen inom skogs- och jordbruk har inneburit stora
landskapsförändringar. Mycket granskog planterades framförallt under 1950-,
1960- och 1970-talen inom detta område. Det innebar att
levnadsbetingelserna för växt- och djurlivet starkt försämrades och
landskapsbilden förändrades i negativ riktning. En successiv återplantering av
de för området naturliga trädslagen bör vara inriktningen för framtiden. För
att detta skall vara möjligt bör regeringen utfärda de anvisningar som är
nödvändiga till berörda statliga myndigheter.
Beslut när det gäller jord- och skogsbruk fattas på nationell nivå, numera
också på EU-nivå. Till exempel kan stöd av olika slag betalas ut till
markägare för olika åtgärder. Genom stöden utförs ibland åtgärder som hotar
de naturvärden som vi vill bevara. Det klaraste exemplet på detta är den s.k.
omställning 90. Det stödet innebar att markägare kunde söka medel för
plantering av åkermark hos Jordbruksverket. De markägare som kom först i
kön fick bidrag, men bidragen betalades ut till markägarna utan hänsyn till
kommunala eller regionala planer. Kommunerna tillfrågades över huvud taget
inte.
Det resulterade i ytterligare skogsplanteringar inom områden där det redan
fanns relativt mycket skog, t.ex. på och kring Romeleåsen. Ur miljösynpunkt
hade det varit mycket bättre att det i första hand satsats på skogsplanteringar
i
de rena slättbygderna, t.ex. längs åarna för att bidra till minskat
kväveläckage.
När nu skogsplanteringarna i huvudsak skedde i anslutning till områden som
redan till stor del var skogbevuxna utarmades landskapet. Landskapsbilden
förändras i negativ riktning, de gamla skogsbrynen kom att beskuggas och
livsmiljöerna försämrades för bl.a. många insektsarter.
En samordnad politik, där man tar hänsyn till natur- och kulturvärden,
allmänhetens behov av friluftsliv m.m., är naturligtvis också
samhällsekonomiskt lönsam. Samråd med kommunala och regionala
myndigheter när det gäller hur skogs- och jordbrukspolitiken skall tillämpas,
är nödvändig om viktiga natur- och kulturvärden skall kunna bevaras. Det är
nödvändigt med regional anpassning om man ska kunna värna värdena i de
områden som är utpekade i miljöbalken.
Inriktning av jord- och skogsbruk måste anpassas till miljöbalkens
bestämmelser för området. Så har inte varit fallet hittills. Regionala statliga
myndigheter bör få i uppdrag att föra en dialog och samråda med berörda
kommuner och Region Skåne i frågor som kan påverka natur- och
kulturvärdena i området. Regeringen bör också överväga ett starkare generellt
skydd för området med hänvisning till de värden som finns för naturvård,
kulturmiljö samt områdets ökande betydelse för friluftsliv och rekreation.