Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om regionala naturparker i Sverige.
Motivering
Regionala naturparker förekommer i stort antal i många europeiska
länder. De är särskilt talrika i Tyskland och Frankrike där de förekommit
under mer än 30 år. Ofta täcker parkerna stora arealer och omfattar inte
bara skog och jordbruksmark utan även tätorter.
Regionkommittén inom EU har i ett yttrande till EG-kommissionen i mars
1997 framhållit de regionala naturparkerna som en bra modell för en
ekologisk och ekonomisk hållbar utveckling av områden som innehåller höga
natur- och kulturvärden. Regionkommittén inom EU framhåller i sitt yttrande:
"Hållbar utveckling är i dag en prioriterad fråga inom Europeiska
unionen, i enlighet med Rio-överenskommelsen."
Av yttrandet framgår också:
"I dag är ett av Europeiska unionens viktigaste mål att stödja
sysselsättningen inom jordbruket och utveckla den icke jordbruksbundna
sysselsättningen, främst turistnäringen, på landsbygden, eftersom de bidrar
till de offentliga politiska åtgärdernas samstämmighet och stöder sig på
lokala resurser utan att missbruka dem."
Regionala naturparker finns inte i Sverige. Gotlands läns
Hushållningssällskap har i en förstudie studerat hur den modell för regionala
naturparker som finns ute i Europa kan passa in i ett svenskt system. Studien
har sin utgångspunkt i jord- och skogsbruket, eftersom det är den näring som i
störst utsträckning har danat och även kommer att påverka det landskap, som
regionala naturparker är avsett att bevara och utveckla. Det är också inom
jordbruksfondens ram som EU och staten främst anvisar medel för att främja
ett öppet och rikt kulturlandskap samt en extensiv och småskalig produktion.
Regionala naturparker berör emellertid inte enbart lantbrukare/markägare,
utan alla som är verksamma inom området kan beröras på ett eller annat sätt.
Det handlar inte bara om dålig lönsamhet i jordbruket utan även om en
försämrad social situation genom att affärer och annan service läggs ned och
det blir svårare att hitta jobb. Även inom Sveriges skärgårdsområden kan
modellen för regionala naturparker vara användbar.
De områden på Gotland som i första hand kan bli aktuella att ingå i en
regional naturpark berörs redan idag av olika restriktioner för skydd av
mycket höga natur- och kulturvärden. Dessa skyddade värden skulle kunna
användas som en resurs för bygdens utveckling. Olika insatser och projekt för
dessa områden som initieras av olika myndigheter skulle kunna samordnas på
ett bättre sätt inom ramen för en regional naturpark.
En regional naturpark skapas med utgångspunkt från områdets
förutsättningar, en plan tas fram och avtal tecknas mellan olika parter.
Parterna kan vara lokalbefolkningen genom sina organisationer och
föreningar, kommuner, landsting och staten. För att bilda en regional
naturpark på Gotland krävs att åtgärden är accepterad av staten på en nationell
nivå. Regionala naturparker är ett ganska okänt begrepp men när frågan
aktualiserades i samband med Hushållningssällskapets förstudie mottogs den
positivt av centrala myndigheter och organisationer, även om man ville
avvakta mer information. Under studiens gång har fortlöpande kontakter
hållits med Lantbrukarnas Riksförbund, Jordbruksdepartementet och
Jordbruksverket, och i anvisningarna till Landsbygdsutvecklingsprogrammet
(LBU) i Sverige finns nu begreppet regionala naturparker infört. Även
Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet har visat intresse.
Det finns ett intresse av att i ett fortsatt arbete se hur regionala naturparker
passar in i Sverige och överväga hur en sådan modell kan rymmas inom
Landsbygdsutvecklingsprogrammet. Arbetsmodellen är ett instrument för det
lokala inflytandet och förtjänar att bli prövad. Det behövs dock, med hänsyn
till att det ännu är ett relativt okänt begrepp, en acceptans och någon form av
insyn och stöd från statligt håll i det fortsatta arbetet.