Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om en långsiktigt
hållbar handlingsplan för återföring av växtnäringsämnen i avloppsslam.
Föregångsland
En långsiktig handlingsplan för återföring av växtnäringsämnen i slam
bör tas fram. Regeringen bör få riksdagens uppdrag att tillsätta en
utredning tillsammans med inblandade parter om hur en sådan plan ska
förverkligas.
Sverige bör sträva efter att vara ett föregångsland i omställningen till
hållbar utveckling. Denna utmaning kräver insatser som förenar
miljöpolitiken med ekonomi, sysselsättning och social välfärd. Lokala
initiativ måste stimuleras och kretsloppstänkandet befästas. Det är en ytterst
viktig och angelägen strävan. Den angivna inriktningen äger inte minst
tillämpning då det gäller hanteringen av slam och dess värde som resurs.
De näringsämnen som finns i slam från de kommunala avloppsverken bör
nyttiggöras i så hög grad som möjligt. Användningen av slam i jordbruket är
därför ett viktigt steg mot en miljöanpassad avloppsrening. VA-verksamheten
i Sverige utgår från det nationella miljömålet att skapa ett slutet kretslopp
mellan samhälle och jordbruk för näringsämnen i slam. Huvuduppgift måste
vara att leverera dricksvatten samt att avleda och rena avloppsvatten vilket
ger slam som en biprodukt.
Betydande mängder avloppsslam produceras oavbrutet i våra reningsverk.
Varje person i Sverige producerar cirka 100 kg slam per år. Inriktningen
hittills, aviserad från regering, riksdag och naturvårdsverk, har varit att
slammet skall återanvändas i jordbruket om angivna kvalitetskriterier uppnås.
Ett
exempel på denna inriktning är att regeringen, i sitt gröna nyckeltal som ska
belysa hur vi hushållar med fosfor, mäter hur mycket fosfor som återförs till
åkermark genom användning av slam som näringsämne.
I perspektivet "hållbar utveckling" finns dock skäl att ifrågasätta det
lämpliga i att långsiktigt - säg flera tiotal, femtio, hundra år - tillföra
marken
de föroreningar som slammet trots kvalitetskriterier innehåller. Bedömningen
gäller då särskilt metaller, som stannar kvar och anrikas i jorden. Även
framtida generationer ska bruka åkermarken.
Naturlig resurs
Å andra sidan finns det en naturlig resurs som inte utnyttjas på grund av
den blockering i frågan som råder genom det slammspridningsstopp som
finns. Slammhögarna växer. För att tillförsäkra VA-verksamheten
erforderlig långsiktighet överväger flera kommuner nu att införa
slamförbränning. Slamförbränningsanläggningar kräver stora
investeringar. Det innebär att de av ekonomiska skäl kommer att drivas i
flera decennier. Därmed blir kretsloppen inte effektiva. Om så vore
möjligt är en användning av slam på odlad mark att föredra och det som
bäst skulle vara i samklang med nationella och lokala miljömål.
Ytterligare ansträngningar för att nå långsiktigt hållbara lösningar enligt
en fullvärdig kretsloppsprincip bör därför göras. Även inblandade parter
bör ha intresse av att medverka i den riktningen.
Vid de utredningar som tidigare gjorts har slutsatserna varit att slam är ett
värdefullt näringstillskott och att det på kort sikt är problemfritt men att den
samlade tungmetalltillförseln till svensk åkermark långsiktigt kan utgöra ett
problem. Olika fakta och argument står mot varandra. Långsiktiga lösningar
av tungmetallsproblemen saknas. Olika vägar att lösa detta bör prövas för att
hitta en väg ur det stillestånd och den blockering som nu finns och som
innebär att värdefulla näringsämnen inte sätts in i ett naturligt
kretsloppsammanhang.
Mot bakgrund härav är det nu nödvändigt att starta om på nytt och härvid
måste alla intressenter vara involverade hela vägen för att det skall kunna
skapas tilltro till en återföring av växtnäringsämnen i slam. För att nå
acceptabla lösningar förutsätts att bedömningen av
slambehandlingsalternativen ska vara baserade på vetenskaplig grund och ha
en så bred förankring att slutsatserna är långsiktigt hållbara.
Utredningsuppdrag
Ett sätt att starta om på nytt är att tillsätta en utredning som
förutsättningslöst värderar alla aspekter på användning av slam på odlad
mark. Den skall ta upp kortsiktiga och långsiktiga aspekter med avseende
på tungmetaller, naturliga och syntetiserade organiska föreningar samt
hygieniska frågor.
Kärnfrågan måste vara vilka halter som är acceptabla i mark, vilken
tillförsel och bortförsel som sker och vilka koncentrationer som kan väntas i
ett fortfarighetstillstånd. Med tanke på att eventuella risker ligger i ett
långt
tidsperspektiv och att en långsiktig balans eftersträvas, måste utredningen
bedöma miljökonsekvenser på mycket lång sikt. Utredningen bör bedöma när
en balanssituation kan uppnås. Vidare måste källorna till tillförsel av
tungmetaller och andra oönskade ämnen klarläggas och prognoser för hur
tillförseln kan utvecklas över tiden upprättas.
Förutsättningarna för att begränsa kemikalieflödet och stoppa införandet
av nya olämpliga produkter som kan påverka avloppsvatten och slam bör ingå
i utredningen. Utredningen bör vidare ge förslag på de ytterligare åtgärder och
undersökningar som behövs samt vilken uppföljning som bedöms nödvändig.
Utredningen bör samverka på lämpligt sätt med det omfattande MISTRA-
projektet som startats för att finna svar på bland annat frågan hur framtida
uthålliga VA-system i tätorter ska utformas och drivas. Svaret på dessa
frågeställningar bör också innehålla förslag till en framtida omställning till
källsortering av avloppsvattenflödena.
Mot bakgrund av den avfallsskatt som nu införts och det generella förbud
mot deponering av organiskt avfall som införs från och med 2005 är det
angeläget att uppmärksamma frågan om hushållning med fosfor. Knappheten
på fosfor är ett stort resursproblem. Alternativet till återvinning är
förbränning. För att möjliggöra en långsiktigt hållbar slamhantering måste
riksdagen erkänna hushållningen av fosfor som en principiellt viktig fråga för
utvecklingen mot ett ekologiskt hållbart samhälle.