Motion till riksdagen
2000/01:MJ814
av Carlsson, Birgitta (c)

Kalkningens betydelse för skog och vatten


Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om den stora samhällsnytta som kalkningsverksamheten utgör.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av att ha en stabilitet i budgetmedlen till
kalkningsverksamhet för att uppnå största möjliga nytta med anslaget till
kalkning.
Ett nytt långsiktigt bra sätt att kalka
För att minska försurningen och bevara den biologiska mångfalden i våra
sjöar och vattendrag har vi under många år bedrivit kalkningsverksamhet
och detta har visat sig vara mycket positivt. Det är viktigt att vi långsiktigt
motarbetar den pågående försurningen av våra sjöar och vattendrag och
att pågående kalkningsprojekt ej tvingas avbrytas i förtid.
I statens finanser ses kalkningen som en kostnad. Men det är faktiskt
tvärtom, kalkningen är en åtgärd som är lönsam och som genererar både
arbetstillfällen och inkomster inom många områden utanför det rena
kalkningsarbetet. Man glömmer i sammanhanget de positiva synergieffekter,
som kalkningen ger i vårt land. Det finns utredningar som visar att samhället
får tillbaka 3-4 kronor på varje satsad "kalkningskrona". Ekoturismen är en av
våra snabbast växande branscher, där många ofta lokala företag med
framgång använder sig av våra naturresurser som bas för sin näring. Det rör
sig om uthyrning i stugbyar, kanotuthyrning, försäljning av fiskekort,
vildmarkscamping, forsränning m.m. Dessa näringar bidrar också till att hålla
glesbygden vid liv. Vi har dessutom sportfisket, som förutom rekreation
också betyder stora inkomster. Det viktigaste av allt i detta sammanhang,
människors livskvalité, går naturligtvis inte att sätta pris på. Dessutom är
produkterna och tjänsterna i stort helsvenska, svensk kalk, svenska
transportföretag, svenska entreprenörer. Kalkningsanslagen snurrar alltså runt
i svensk ekonomi. Det är viktigt att vi belyser den totala samhällsnyttan med
kalkningsanslaget.
Den ryckighet som varit inom kalkningsverksamheten, där anslaget har
pendlat upp och ner, har påverkat verksamheten i negativ riktning.
Kompetens försvinner genom att duktiga konsulenter och handläggare i
kommuner och hos länsstyrelser byter till annat arbete.
Det är mycket viktigt att samordning sker mellan kommuner, länsstyrelser
och Naturvårdsverket för att uppnå största möjliga nytta av
kalkningsverksamheten.
För att kalkningsbranschen i framtiden skall vara effektiv, behövs en
stabilitet med ej för stora och snabba svängningar mellan åren eller mellan
olika produkter och metoder.
Det behövs långsiktighet för att de skall utvecklas och våga investera. En
god framförhållning är viktig för att de skall kunna planera och leverera i rätt
tid och utnyttja produktions-, transport- och spridningsresurser på ett optimalt
sätt.
Använd kalken två gånger
Genom att kalka avrinningsområden till stora sjöar så binds aluminium i
marken innan det förs ut i vattnet där såväl fiskarnas liv som
dricksvattenkvaliteten står på spel. Senaste rön visar att kalkning även gör
att kadmium binds i skogsmarken och inte förs ut t ex i Östersjön där
sillens liv är i fara.
Genom att tillföra kalk tillsammans med aska så tillgodogörs viktiga
näringsämnen - framför allt mikronäring - och vi får en vitalisering av
skogen. Kalken gör alltså nytta två gånger, både för skog och vatten.
Praktiska erfarenheter visar att bokskog slår skott tre år efter kalkning och
skägglaven kommer igen, inte bara mossa i granskogen.
Framtidens behov av skyddsvärda
markområden
När det gäller medel för skyddsvärd skogsmark är det viktigt att dessa
fördelas så att en större andel kan reserveras för biotopskydd och
naturvårdsplaner. För att vi skall nå en biologisk mångfald behöver vi
många små olika områden väl spridda över landet. Det är också viktigt att
medel reserveras för skötsel och tillsyn av de naturvårdsområden som
bildas. Även medel till ersättning för skador som kan uppstå i
angränsande skog som kan skadas av in-
sektsangrepp bör finnas.

Stockholm den 5 oktober 2000
Birgitta Carlsson (c)
Eskil Erlandsson (c)