Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utreda möjligheter om återbetalning av prövningsavgift vid
miljöprövning hos Miljödomstolen för projekt som inte godkänns.
Motivering
I fjällområdet mellan Gällivare och Jokkmokks kommuner
finns världsarvsområdet Laponia. Det omfattar
nationalparkerna Sarek, Padjelanta och Stora Sjöfallet och
naturskyddsområdena Sjaunja, Muddus och Stubba. I
anslutning till området vid Tjaktjajauremagasinet och
Suorvamagasinet utanför världsarvsgränsen, finns
långtgående planer på att i samverkan med de tre same-
byarna Jåhkågasska, Sörkaitum och Sirkas bygga
vindkraftverk.
Eftersom naturen redan är så skövlad kring dammanläggningarna och
rennäringen inte kan nyttja dessa marker som tidigare, utgör byggandet av ett
antal vindkraftverk i och utmed dessa vattenmagasin inte på något sätt någon
olägenhet vare sig för rennäringen eller utseendemässigt i landskapsbilden.
Samerna säger också i rapporten Samebyarnas Laponiaprogram att de
gärna vill medverka till att försörja Sverige genom förnybar och ekologisk
energi. Det skulle även kunna ge dem möjligheter att utveckla samebyarna
och ge kompletterande ekonomiska förutsättningar för rennäringens
fortlevnad.
Eftersom regeringen arbetar med att utveckla alternativ med anledning av
kärnkraftens avveckling är vindkraften ett med gynnsamma möjligheter just i
detta område enligt SMHI. Vindkraften är idag den snabbast ökande
energikällan i världen. I Sverige däremot är utbyggnadstakten ännu inte
särskilt hög.
De stora konstgjorda vattenreservoarerna, som dränkt många gamla
samevisten och gjort marken otjänlig som renbetesmarker, de höga och breda
dammurarna, de i bergen insprängda kraftverken och tunnlar för vattnet,
regleringen av vattendrag och andra våtmarker, de stora och milslånga
kraftledningarna genom tidigare orörd fjällnatur är en skrämmande syn. Det
är ofattbart att en sådan skövling av naturen fått äga rum. De stora
kraftledningarna går dessutom rakt igenom hjärtat på Laponia,
världsnaturarvet. Såren efter älvuppdämningarna och kraftverken ligger fullt
blottade i det som en gång var det skönaste av naturupplevelser.
Vindkraften är ständigt förnybar och vindkraftverken går att montera ner
den dag de inte längre behövs. De är mera ett med naturen än vad de tidigare
stora ingreppen i naturen är. De gamla spåren går aldrig att helt utplåna.
Allt för lite har samhället lyssnat på samernas erfarenheter och kunskaper
av att leva nära naturen och deras livsinställning att ständigt ta hänsyn till
den
miljö de levt och verkar i. Den kunskapen borde vi ta till oss och även låta
kommande generationer få del av.
För samerna skulle ett positivt svar på initiativet att bygga vindkraftverk i
redan sargad mark kunna upplevas som att staten betalar av något av den
skuld som kolonialiseringen av deras mark historiskt sett inneburit.
Man kan använda det redan befintliga kraftnätet för vidare transport av
vindkraften och göra så att ytterligare kostnader i nätverk för infrastrukturen
på så sätt minimeras.
Vindkraftverken skulle också ge Sverige den reservenergi som vårt land
behöver vid vissa tillfällen. Det skulle i princip kunna innebära att vi på sikt
kan minska våra inköp av energi från koldrivna elkraftsverk i bl a Danmark
och Polen.
Då ärenden skall prövas i Miljödomstolen måste den som ansöker om
prövning erlägga en hög prövningsavgift. Det kan vara svårt, näst intill
omöjligt, för inblandade parter, i detta fall samerna, att erlägga en sådan hög
avgift.
De höga prövningsavgifterna kan också innebära hinder för utveckling av
alternativa energikällor. Regeringen bör därför verka för att den
prövningsavgift som betalas då ett projekt prövas inför Miljödomstolen
återbetalas om ett projekt inte blir godkänt och således inte genomförs.