med anledning av prop. 2000/01:47 Ändringar i bilskrotningslagen
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen bör avvakta utredningen för översyn av
producentansvaret innan beslut fattas om formerna för det utökade
producentansvaret fr.o.m. 2007.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om tillfälligt höjd skrotningspremie för bilar som släppts ut på
marknaden före 1989.
Inledning
Med anledning av Europaparlamentets och rådets direktiv
(2000/53/EG) av den 18 september 2000 om uttjänta fordon
har regeringen föreslagit ändringar i bilskrotningslagen
(1975:343). De föreslagna lagändringarna innebär att endast
auktoriserade bilskrotare får sköta skrotning av en personbil,
buss eller lastbil om fordonets totalvikt understiger 3500 kg.
En mängd miljöproblem är förknippade med uttjänta fordon om dessa inte
hanteras på ett miljömässigt riktigt sätt. Enligt Naturvårdsverket förekommer
brister i bilskrotningsverksamheten, bland annat slarv med farliga kemikalier.
För att minska den negativa miljöpåverkan från bilskrotningen och för att
skärpa tillsynen över denna verksamhet, menar Kristdemokraterna att ett krav
på auktorisering av bilskrotare är angeläget.
För att tillmötesgå EG-direktivets föreskrifter aviserar regeringen i
propositionen också ett antal förordningsändringar gällande bland annat det
ekonomiska producentansvaret och förändringar av skrotningsavgiften och
skrotningspremien.
Producentansvaret
De förändrade former för producentansvaret som regeringen
aviserar kräver ingen lagändring. Föreskrifter regeringen
skall utfärda för att uppfylla EG-direktivet kan meddelas
med stöd av de bemyndiganden som finns i miljöbalken.
Regeringen redogör ändå i propositionen för sin bedömning
av hur det partiella ekonomiska producentansvaret skall
utformas.
EG- direktivet fastslår inga bestämda former för producentansvaret, men
säger att producenterna skall stå för alla eller en betydande del av kostnaderna
för skrotningens genomförande. För bilar satta på marknaden från och med
1998 gäller i Sverige redan idag ett producentansvar som medför en
skyldighet att för skrotning ta emot uttjänta bilar som producenten tillverkat i
eller fört in i Sverige. Ansvaret innebär att producenten ersätter bilskrotaren
för de kostnader som uppstår vid skrotningen.
De förändringar regeringen aviserar gäller i första hand bilar som
registrerats för första gången före 1998. Regeringen bedömer att det från och
med 1 januari 2007 bör inträda ett ekonomiskt producentansvar som uppgår
till 50 procent av den fastställda ersättningen för omhändertagande av bilar.
Resterande 50 procent skall täckas av bilskrotningsfonden. Sverige har sedan
1975 en bilskrotningsfond för finansieringen av skrotning. Pengarna i fonden
härrör från den skrotningsavgift som tas ut som engångsbelopp i samband
med uppbörden av försäljningsskatt.
Genom den höjning av bilskrotningspremien till bilens siste ägare, som
regeringen också aviserar, ökar den totala kostnaden för skrotningen. Det är i
praktiken fördelningen av denna kostnadsökning som regeringen redovisar sin
bedömning av i propositionen, när det ekonomiska producentansvarets
omfattning preciseras.
Regeringens bedömning av dessa kostnadsfrågor borde vara avhängig
resultatet av den utredning som tillsatts för att göra en bred översyn av
producentansvaret (Dir. 2000:28). Utredningen skall generellt analysera
förutsättningar, möjligheter och hinder för den ansvariga producentens
omhändertagande av produkter, liksom uppskatta kostnaderna för
omhändertagandet. Inte minst viktig i detta sammanhang är utredarens roll att
belysa för- och nackdelar med olika former av ekonomiska garantier för
framtida omhändertagande, såsom försäkringar och privata eller statliga
fonder. Utredaren skall redovisa uppdraget till regeringen senast den 31 juli
2001. Regeringen har dock valt att redan nu redovisa sin bedömning vad
gäller producenternas ansvar för bilskrotningen.
Mot bakgrund av att Sverige har till och med 21 april 2002 på sig att
genomföra EG-direktivet om uttjänta fordon i den nationella rätten, menar
Kristdemokraterna att det finns anledning att invänta utredningen innan beslut
fattas om producentansvarets utformning. Underlaget för beslut torde då vara
bättre. Likaså är osäkerheten som råder kring de andra EU-ländernas
utformning av producentansvaret en anledning till att ur konkurrenssynpunkt
avvakta. Om Sverige uppställer högre krav på producenternas ekonomiska
ansvar än övriga länder, inverkar detta negativt på de producenter som har
och har haft en stor försäljning i Sverige.
Det finns alternativ till hur den höjda premien för skrotningen av bilar
äldre än 1998 kan finansieras. Istället för att uteslutande belasta
nybilspriserna, genom att 50 procent täcks direkt av producenten och 50
procent av skrotningsavgiften, kan delar av finansieringen knytas till
användningen av de fordon som gör störst skada på miljön. Utvecklingen går
mot allt renare och ur miljösynpunkt bättre bilar. Detta gäller såväl
bränsleförbrukning som möjligheterna till återanvändning och återvinning av
en så stor del av fordonen som möjligt. En föryngring av den svenska
bilparken är därför önskvärd ur miljöhänseende. De högre nybilspriser som
blir konsekvensen av regeringens modell för producentansvaret torde inte
stimulera skrotningen av äldre bilar. Därför finns det anledning att överväga
en finansieringsform för bilskrotningen som i högre grad belastar
användningen av äldre bilar.
Ett alternativ är att bilar äldre än 1998 beläggs med en miljöavgift från och
med 2007. En av EG-direktivets ledande principer är att förorenaren skall
betala. Detta uppnås i Sverige sedan 1998 genom att producenterna, och då i
förlängningen bilköparna, ansvarar för skrotningens kostnader. Denna princip
åsidosätts inte vid en lösning som gör att delar av den totala
skrotningskostnaden täcks av användarna av äldre, mindre miljövänliga
fordon.
Kristdemokraterna anser därför att regeringen bör avvakta den utredning
som pågår om producentansvaret innan beslut fattas om formerna för det
producentansvar för fordon som EG-direktivet kräver från och med 2007.
Skrotningspremien
Också andra åtgärder än ett utökat producentansvar krävs för
att stimulera och förbättra skrotningen av äldre bilar.
Regeringen föreslår en höjning av skrotningspremien från
dagens 500 kronor till en nivå på i genomsnitt 1500 kronor.
Det föreslagna systemet för ekonomisk ersättning i samband
med skrotning innebär att bilägaren alltid får en premie på
700 kronor. Denna generella höjning av skrotningspremien,
liksom omvandlingen av bilskrotningsfonden till en
räntebärande fond förvaltad av Kammarkollegiet, välkomnas
av Kristdemokraterna.
För att komma till rätta med det faktum att Sverige näst Grekland har
Europas äldsta bilpark krävs dock att särskilda åtgärder vidtas. Även om
nybilsförsäljningen ökat under senare år, kommer det att dröja många år innan
vi får bort de gamla och ur miljösynpunkt mycket dåliga bilarna från vägarna.
Mot bakgrund av de svenska bilarnas åldersstruktur har Kristdemokraterna
redan tidigare föreslagit en kraftigt höjd skrotningspremie för bilar äldre än
1989 års modell, då katalysatorn blev obligatorisk.
Enligt den utredning som gjorts om skrotningspremien (SOU 1997:126)
torde en kraftig höjning, även under en begränsad period, innebära att många
gamla bilar med dåliga säkerhets- och miljöegenskaper försvinner ur trafik
förhållandevis snabbt. Det finns ett behov av ett ökat ekonomiskt incitament
för att driva på skrotningen av äldre bilar, som inte bara i drift utgör ett
miljöhot utan dessutom riskerar att överges och som vrak orsaka än
allvarligare skador genom att de rostar och miljöförstörande ämnen läcker ut i
den omgivande miljön. Vårt förslag är därför att under en period av fem år
höja skrotningspremien till 3000 kronor för bilar som släppts ut på marknaden
före 1989. För att inte hämma försäljningen av nya bilar bör inte de höjda
premien återverka på den skrotningsavgift som tas ut vid nybilsförsäljningen.
Eftersom förslaget begränsar perioden med höjd premie, och på sikt minskar
kostnaderna kopplade till kommunala bilskrotningskampanjer, bör detta vara
möjligt att finansiera genom bilskrotningsfonden.
Kristdemokraterna anser att regeringen bör höja skrotningspremien enligt
ovanstående modell.