1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att öka takten i bullerarbetet.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Naturvårdsverket får ett tydligt, långsiktigt uppdrag att
kraftfullt arbeta med bullerfrågorna särskilt på det långsiktiga strategiska
planet.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att man vad avser buller från markbunden trafik skall
eftersträva att även ge boende tillgång till en god ljudmiljö.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att lagstiftningen behöver stärkas så att miljömyndigheter med
kraft kan driva frågor om bullersanering.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att med hög prioritet driva bullerfrågorna internationellt,
särskilt inom EU.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ökad vikt skall läggas vid att bevara hittills tysta miljöer.1
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att så stor del av det svenska bostadsbeståndet som möjligt blir
ljudklassat enligt svensk standard. 1
8.
1 Yrkandena 6 och 7 hänvisade till BoU.
Motivering
I Sverige är ca 2 miljoner innevånare utsatta för en
utomhusbullernivå överstigande 55 dB (A) mätt som s.k.
ekvivalentnivå. Buller är en av de få miljöfaktorer för vilken
den totala situationen inte förbättrats under de senaste
decennierna. Samtidigt är buller den miljöfaktor som på det
mest direkta sättet berör flest människor. Den borgerliga
regeringen lät genomföra den utredning, Handlingsplan mot
buller, SOU 1993:65, som lades till grund för en proposition
med samma namn, 1993/94:215. Riksdagen fattade beslut i
frågan den 4 juni 1994. I enlighet med propositionen
beslutade riksdagen att antalet bullerstörda människor skulle
kraftigt minskas. Handlingsplanens förverkligande går
emellertid mycket långsamt. Det är angeläget att arbetet
intensifieras.
Åtgärder mot buller är ofta billiga förutsatt att man sätter in åtgärderna i
tid. Reparation av dålig bullernivå i efterhand kan däremot ofta vara dyrt;
ibland kanske 100 gånger dyrare än om åtgärderna vidtagits från början.
Därför krävs en mycket långsiktig och konsekvent kamp mot buller för att
tillvarata varje tillfälle till ekonomiska lösningar. Härav följer också att
insatserna mot buller måste drivas med konstant hög prioritet så att
bullerfrågan beaktas vid varje förnyelse eller utbyggnad av den byggda miljön
med dess infrastruktur, arbetsplatser etc, liksom vid bevakningen av
emissionsgränser för olika typer av maskiner och fordon. Utredningen
Handlingsplan mot buller, som lades till grund för propositionen med samma
namn, 1993/94:215, präglades av denna långsiktighet.
Långsiktigheten kräver kraftfull samordning och uppföljning. Bullermål
behöver inte komma i konflikt med andra miljömål, exempelvis
koldioxidmål, utan kan samordnas med dessa i en strategisk planering. Här
har Naturvårdsverket en självklart viktig roll. I propositionen 1993/94:215
lades det samordnande ansvaret på Naturvårdsverket. Naturvårdsverket har
emellertid prioriterat ner sina insatser inom bullerområdet vilket är ytterst
beklagligt. Detta går stick i stäv med intentionerna i riksdagens beslut om
handlingsplanen.
I många fall är åtgärder mot buller samhällsekonomiskt lönsamma även i
befintlig miljö i den bemärkelsen att kostnaden för bulleråtgärderna väsentligt
understiger människors betalningsvilja för att få en god tyst miljö. Detta har
redovisats i utredningen SOU 1993:65 Handlingsplan mot buller.
Genom den av riksdagen lagda handlingsplanen mot buller har arbetet för
att minska buller förbättrats. Vägverket och Banverket har ökat sina insatser
då det gäller förbättringar för de mest bullerutsatta sträckorna utmed det
statliga vägnätet. Här sattes i Infrastrukturpropositionen 1997/98:56 några
etappmål. Insatserna består framförallt i att man anlägger bullervallar och
bygger bullerskärmar och kompletterar tidigare bullerskydd. Det satsas också
på fönsterbyten för att förbättra isoleringen mot trafikbullret. Kommunernas
bullersaneringsarbete har underlättats av det stöd som man fick i
Infrastrukturpropositionen.
Emellertid har länsstyrelserna givits en förstärkt roll vid prioriteringen
mellan olika åtgärder i den fysiska infrastrukturen. Tyvärr har i flera län
länsstyrelserna prioriterat ner bulleråtgärderna vilket fått till följd att den
s k
etapp 1 i åtgärdsprogrammet inte kommer att nås inom i
Infrastrukturpropositionen satt tidrymd.
Inom EU pågår ett viktigt arbete kring samhällsbullerfrågorna. Efter beslut
i EU-parlamentet drivs detta arbete vidare med sikte på ett
kommissionsdirektiv för samhällsbuller år 2002. Det föreligger nu som "Draft
Directive". Detta arbete måste följas och stödjas intensivt från svensk sida
eftersom europeisk samverkan är absolut nödvändig i flera bullerfrågor.
Bulleremissionen från vägfordon i normal trafik förorsakad av
däck/vägbanebuller och buller-
emissionen från godståg är två exempel.
Ljudklassning av
bostäder
En svensk standard för ljudklassning av bostäder har också
utarbetats och fastställts. Den är ett instrument som
möjliggör för dem som avser hyra eller köpa en bostad att få
erforderlig konsumentupplysning beträffande bostadens
ljudkvaliteter. Tyvärr kommer det antagligen att dröja länge
innan man kan räkna med att en hög andel av
bostadsbeståndet är ljudklassat, eftersom klassningen är
frivillig och huvudsakligen antas komma till användning i
nyproduktionen. Det är angeläget att intensifiera arbetet med
att ljudklassa även bostäder i det befintliga beståndet
åtminstone vad avser utomhusbullret.
Insatserna mot buller får emellertid inte stanna vid att man bygger vallar,
skärmar etc. och byter fönster. Insatsernas effekt både vad gäller bullernivå
och upplevd miljöförbättring för de berörda människorna måste följas upp
ordentligt. Denna uppföljning är idag otillräcklig. Eftersom de totala
investeringarna i enskilda fall kan vara höga är erfarenhetsåterföringen i form
av kontrollprogram en mycket viktig del av bullerskyddsåtgärderna.
Vägtrafikbuller
I fråga om vägtrafikbuller har vi i Sverige sedan flera
decennier tillbaka haft som långsiktigt mål att nå en
utomhusnivå i bostadsområden lägre än 55 dB räknat som
s.k. A-vägd ekvivalentnivå. Detta är ett mål som man
försöker arbeta efter även i många andra länder. I
proposition 1993/94:215 anges också detta värde som
gränsvärde vid nybyggnad eller ombyggnad av väg eller vid
ny bebyggelse. I proposition 1997/98:145 Svenska miljömål,
anges en ekvivalentnivå om 55 dB som mål för det yttre
samhällsbullret och att detta mål skall vara generellt uppnått
inom en generation. Det framgår av propositionen att
därmed avses en tidsperiod om ca 25 år. Arbetet för att
uppfylla detta mål måste intensifieras. Ju längre man väntar
desto omöjligare blir det att nå målet.
Samtidigt som man tyvärr måste konstatera att det är en mycket långsiktig
uppgift att överallt uppfylla denna målsättning - det lär under åtskilliga
decennier framöver fortfarande finnas många bostäder med högre
utomhusnivå än 55 dB - skall man ha klart för sig att 55 dB inte är en god
miljö; det är långt ifrån tyst. I utredningen SOU 1993:65 definierades den
goda miljön som en ekvivalentnivå om högst 40-45 dBA i urban
bostadsbebyggelse. Vid riksdagens behandling av Handlingsplanen instämde
den dåvarande regeringens talesman i denna bedömning: "I propositionens
bakgrundsavsnitt, avsnitt 3.2, återges dock utredningens bedömning att en
god yttre miljö i tätort innebär en medelljudnivå understigande 40-45 dBA.
Därför kan man förutsätta att det är detta som avses med god ljudmiljö."
Självklart är denna lägre nivå än svårare att nå ner till generellt, men
dessbättre kan den ofta innehållas i bebyggelse som inte direkt vetter mot
trafikleder. Detta bör komma till uttryck på ett tydligt sätt i det långsiktiga
arbetet. Det gör det emellertid inte på något sätt i de propositioner som lagts
fram efter 1994 av den socialdemokratiska regeringen. Alldeles särskilt i de
fall när man inte kan innehålla 55 dBA vid fasad mot trafikled av
tekniskt/ekonomiska skäl är det viktigt att tillse att de boende därför också
får
tillgång till en tyst sida med god ljudmiljö, dvs en ekvivalentnivå
understigande 40-45 dBA. Den ger de boende en god ljudmiljö inom räckhåll
i den egna bostaden. Det går bra att ha öppet fönster mot den tysta sidan utan
att bullret blir särskilt besvärande; det går däremot inte vid ett utomhusbuller
om 55 dB. I proposition 1993/94:215 Handlingsplan mot buller togs principen
om den tysta sidan upp och den har tilldragit sig stort intresse både nationellt
i
Sverige och internationellt. Det blir vidare alltmer ont om områden som är
tysta och där människor således kan uppleva tystnad utomhus. En viktig
aspekt av det långsiktiga bullerbekämpningsarbetet är därför att slå vakt om
kvarvarande tysta områden, icke minst sådana som kan finnas i tätorternas
närhet. I det nu föreliggande förslaget till EU-direktiv om samhällsbuller tas
skyddet av "tyst sida" i urban bostadsbebyggelse och skyddet av tysta
områden upp som viktiga delar i bullerskyddsarbetet.
Skyddet av tysta områden i den urbana bebyggelsen handlar i väsentlig
grad om att hålla gårdar i den slutna kvartersbebyggelsen och andra
motortrafikfria delar av bostadsområden fria från annat buller, särskilt buller
från ventilationsanläggningar och liknande. Sådant buller är mycket lättare att
tekniskt och till låg kostnad dämpa än vad det är att komma till rätta med
trafikbullret. Många bostadsmiljöer och delar av sådana, som skulle kunna
vara tysta, har emellertid fått tystnaden ödelagd av ventilationsanläggningar.
Här är en snabb sanering mycket angelägen som en dellösning på
bullerproblemet i städer. I några svenska städer, bl a Stockholm och
Göteborg, driver miljöförvaltningarna ett arbete med att söka åstadkomma en
sådan bullersanering. Arbetet försvåras emellertid av att lagstiftningen är för
svag. Man har svårt att hävda några krav på åtgärder.