Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att öka takten i bullerarbetet.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Naturvårdsverket får ett tydligt, långsiktigt uppdrag att kraftfullt arbeta med bullerfrågorna särskilt på det långsiktiga strategiska planet.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att man vad avser buller från markbunden trafik skall eftersträva att även ge boende tillgång till en god ljudmiljö.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att lagstiftningen behöver stärkas så att miljömyndigheter med kraft kan driva frågor om bullersanering.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att med hög prioritet driva bullerfrågorna internationellt, särskilt inom EU.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ökad vikt skall läggas vid att bevara hittills tysta miljöer.1
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att så stor del av det svenska bostadsbeståndet som möjligt blir ljudklassat enligt svensk standard. 1 8. 1 Yrkandena 6 och 7 hänvisade till BoU.
Motivering
I Sverige är ca 2 miljoner innevånare utsatta för en utomhusbullernivå överstigande 55 dB (A) mätt som s.k. ekvivalentnivå. Buller är en av de få miljöfaktorer för vilken den totala situationen inte förbättrats under de senaste decennierna. Samtidigt är buller den miljöfaktor som på det mest direkta sättet berör flest människor. Den borgerliga regeringen lät genomföra den utredning, Handlingsplan mot buller, SOU 1993:65, som lades till grund för en proposition med samma namn, 1993/94:215. Riksdagen fattade beslut i frågan den 4 juni 1994. I enlighet med propositionen beslutade riksdagen att antalet bullerstörda människor skulle kraftigt minskas. Handlingsplanens förverkligande går emellertid mycket långsamt. Det är angeläget att arbetet intensifieras.
Åtgärder mot buller är ofta billiga förutsatt att man sätter in åtgärderna i tid. Reparation av dålig bullernivå i efterhand kan däremot ofta vara dyrt; ibland kanske 100 gånger dyrare än om åtgärderna vidtagits från början. Därför krävs en mycket långsiktig och konsekvent kamp mot buller för att tillvarata varje tillfälle till ekonomiska lösningar. Härav följer också att insatserna mot buller måste drivas med konstant hög prioritet så att bullerfrågan beaktas vid varje förnyelse eller utbyggnad av den byggda miljön med dess infrastruktur, arbetsplatser etc, liksom vid bevakningen av emissionsgränser för olika typer av maskiner och fordon. Utredningen Handlingsplan mot buller, som lades till grund för propositionen med samma namn, 1993/94:215, präglades av denna långsiktighet.
Långsiktigheten kräver kraftfull samordning och uppföljning. Bullermål behöver inte komma i konflikt med andra miljömål, exempelvis koldioxidmål, utan kan samordnas med dessa i en strategisk planering. Här har Naturvårdsverket en självklart viktig roll. I propositionen 1993/94:215 lades det samordnande ansvaret på Naturvårdsverket. Naturvårdsverket har emellertid prioriterat ner sina insatser inom bullerområdet vilket är ytterst beklagligt. Detta går stick i stäv med intentionerna i riksdagens beslut om handlingsplanen.
I många fall är åtgärder mot buller samhällsekonomiskt lönsamma även i befintlig miljö i den bemärkelsen att kostnaden för bulleråtgärderna väsentligt understiger människors betalningsvilja för att få en god tyst miljö. Detta har redovisats i utredningen SOU 1993:65 Handlingsplan mot buller.
Genom den av riksdagen lagda handlingsplanen mot buller har arbetet för att minska buller förbättrats. Vägverket och Banverket har ökat sina insatser då det gäller förbättringar för de mest bullerutsatta sträckorna utmed det statliga vägnätet. Här sattes i Infrastrukturpropositionen 1997/98:56 några etappmål. Insatserna består framförallt i att man anlägger bullervallar och bygger bullerskärmar och kompletterar tidigare bullerskydd. Det satsas också på fönsterbyten för att förbättra isoleringen mot trafikbullret. Kommunernas bullersaneringsarbete har underlättats av det stöd som man fick i Infrastrukturpropositionen.
Emellertid har länsstyrelserna givits en förstärkt roll vid prioriteringen mellan olika åtgärder i den fysiska infrastrukturen. Tyvärr har i flera län länsstyrelserna prioriterat ner bulleråtgärderna vilket fått till följd att den s k etapp 1 i åtgärdsprogrammet inte kommer att nås inom i Infrastrukturpropositionen satt tidrymd.
Inom EU pågår ett viktigt arbete kring samhällsbullerfrågorna. Efter beslut i EU-parlamentet drivs detta arbete vidare med sikte på ett kommissionsdirektiv för samhällsbuller år 2002. Det föreligger nu som "Draft Directive". Detta arbete måste följas och stödjas intensivt från svensk sida eftersom europeisk samverkan är absolut nödvändig i flera bullerfrågor. Bulleremissionen från vägfordon i normal trafik förorsakad av däck/vägbanebuller och buller- emissionen från godståg är två exempel.
Ljudklassning av bostäder
En svensk standard för ljudklassning av bostäder har också utarbetats och fastställts. Den är ett instrument som möjliggör för dem som avser hyra eller köpa en bostad att få erforderlig konsumentupplysning beträffande bostadens ljudkvaliteter. Tyvärr kommer det antagligen att dröja länge innan man kan räkna med att en hög andel av bostadsbeståndet är ljudklassat, eftersom klassningen är frivillig och huvudsakligen antas komma till användning i nyproduktionen. Det är angeläget att intensifiera arbetet med att ljudklassa även bostäder i det befintliga beståndet åtminstone vad avser utomhusbullret.
Insatserna mot buller får emellertid inte stanna vid att man bygger vallar, skärmar etc. och byter fönster. Insatsernas effekt både vad gäller bullernivå och upplevd miljöförbättring för de berörda människorna måste följas upp ordentligt. Denna uppföljning är idag otillräcklig. Eftersom de totala investeringarna i enskilda fall kan vara höga är erfarenhetsåterföringen i form av kontrollprogram en mycket viktig del av bullerskyddsåtgärderna.
Vägtrafikbuller
I fråga om vägtrafikbuller har vi i Sverige sedan flera decennier tillbaka haft som långsiktigt mål att nå en utomhusnivå i bostadsområden lägre än 55 dB räknat som s.k. A-vägd ekvivalentnivå. Detta är ett mål som man försöker arbeta efter även i många andra länder. I proposition 1993/94:215 anges också detta värde som gränsvärde vid nybyggnad eller ombyggnad av väg eller vid ny bebyggelse. I proposition 1997/98:145 Svenska miljömål, anges en ekvivalentnivå om 55 dB som mål för det yttre samhällsbullret och att detta mål skall vara generellt uppnått inom en generation. Det framgår av propositionen att därmed avses en tidsperiod om ca 25 år. Arbetet för att uppfylla detta mål måste intensifieras. Ju längre man väntar desto omöjligare blir det att nå målet.
Samtidigt som man tyvärr måste konstatera att det är en mycket långsiktig uppgift att överallt uppfylla denna målsättning - det lär under åtskilliga decennier framöver fortfarande finnas många bostäder med högre utomhusnivå än 55 dB - skall man ha klart för sig att 55 dB inte är en god miljö; det är långt ifrån tyst. I utredningen SOU 1993:65 definierades den goda miljön som en ekvivalentnivå om högst 40-45 dBA i urban bostadsbebyggelse. Vid riksdagens behandling av Handlingsplanen instämde den dåvarande regeringens talesman i denna bedömning: "I propositionens bakgrundsavsnitt, avsnitt 3.2, återges dock utredningens bedömning att en god yttre miljö i tätort innebär en medelljudnivå understigande 40-45 dBA. Därför kan man förutsätta att det är detta som avses med god ljudmiljö."
Självklart är denna lägre nivå än svårare att nå ner till generellt, men dessbättre kan den ofta innehållas i bebyggelse som inte direkt vetter mot trafikleder. Detta bör komma till uttryck på ett tydligt sätt i det långsiktiga arbetet. Det gör det emellertid inte på något sätt i de propositioner som lagts fram efter 1994 av den socialdemokratiska regeringen. Alldeles särskilt i de fall när man inte kan innehålla 55 dBA vid fasad mot trafikled av tekniskt/ekonomiska skäl är det viktigt att tillse att de boende därför också får tillgång till en tyst sida med god ljudmiljö, dvs en ekvivalentnivå understigande 40-45 dBA. Den ger de boende en god ljudmiljö inom räckhåll i den egna bostaden. Det går bra att ha öppet fönster mot den tysta sidan utan att bullret blir särskilt besvärande; det går däremot inte vid ett utomhusbuller om 55 dB. I proposition 1993/94:215 Handlingsplan mot buller togs principen om den tysta sidan upp och den har tilldragit sig stort intresse både nationellt i Sverige och internationellt. Det blir vidare alltmer ont om områden som är tysta och där människor således kan uppleva tystnad utomhus. En viktig aspekt av det långsiktiga bullerbekämpningsarbetet är därför att slå vakt om kvarvarande tysta områden, icke minst sådana som kan finnas i tätorternas närhet. I det nu föreliggande förslaget till EU-direktiv om samhällsbuller tas skyddet av "tyst sida" i urban bostadsbebyggelse och skyddet av tysta områden upp som viktiga delar i bullerskyddsarbetet.
Skyddet av tysta områden i den urbana bebyggelsen handlar i väsentlig grad om att hålla gårdar i den slutna kvartersbebyggelsen och andra motortrafikfria delar av bostadsområden fria från annat buller, särskilt buller från ventilationsanläggningar och liknande. Sådant buller är mycket lättare att tekniskt och till låg kostnad dämpa än vad det är att komma till rätta med trafikbullret. Många bostadsmiljöer och delar av sådana, som skulle kunna vara tysta, har emellertid fått tystnaden ödelagd av ventilationsanläggningar. Här är en snabb sanering mycket angelägen som en dellösning på bullerproblemet i städer. I några svenska städer, bl a Stockholm och Göteborg, driver miljöförvaltningarna ett arbete med att söka åstadkomma en sådan bullersanering. Arbetet försvåras emellertid av att lagstiftningen är för svag. Man har svårt att hävda några krav på åtgärder.
Stockholm den 5 oktober 2000
Harald Nordlund (fp)