Sverige och dess invånare är vana att ha god tillgång på rent
sötvatten. Stora delar av svenskt näringsliv är dessutom av
tradition uppbyggda på denna resurs. Vattenkvaliteten i
sjöar, åar och grundvatten samt tillgången på sötvatten i
Sverige är relativt god i förhållande till de flesta EU-
länderna. Per capita är Sverige ett av de vattenrikaste
länderna på jorden.
Östersjön inklusive Kattegatt och Öresund har dock fått mottaga stora
mängder föroreningar under 1900-talet varför dessa havsområdens ekosystem
är allvarligt störda. Målsättningen bör därför vara att vattenkvaliteten och
tillgången på vatten ska vara så god att såväl den enskilda individen som
näringslivet skall kunna uppleva våra inlandsvatten och hav som en säker
tillgång.
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om övergödning.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om utsläppsrätter.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om fisket i Östersjön.
4. Riksdagen begär att regeringen undersöker förutsättningarna för
nollutsläpp av olja från fartygstrafiken i Östersjön.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om bevarandet av våra älvar.1
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om miljöövervakning och forskning.
7.
1 Yrkande 5 hänvisat till BoU.
Östersjön
Östersjön, världens största innanhav, har historiskt spelat en
viktig roll för handeln i Östersjöområdet. Än i dag är vattnet
en viktig resurs för handel, turism och fiske. Även i
framtiden kommer Östersjön, med ca 80 miljoner människor
i sitt tillrinningsområde, att spela en viktig roll i kontakterna
människor emellan.
Östersjön sammanbinder ett stort antal länder, med varierande bakgrund
när det gäller såväl politisk som ekonomisk inställning och med skiftande
erfarenheter i t.ex. miljöfrågor. För att komma till rätta med Östersjöns
miljöproblem och finna lösningar för framtiden krävs ett utökat samarbete
länderna emellan i regionen. Inte minst viktigt är att så snart som möjligt få
med de forna östländerna i EU-samarbetet.
En stor del av Östersjöns miljöproblem beror på det ekonomiska system
som rådde i de gamla öststaterna, vilket byggde på rovdrift, storskalighet,
centralism och avsaknad av personligt ansvarstagande. Stora punktutsläpp i
de före detta sovjetländerna har påverkat miljön både lokalt och i stort.
Många industrier saknade helt reningsutrustning med stora utsläpp till
Östersjön som följd. Dessutom saknades i allmänhet reningsverk med
tillräckligt effektiv rening av avloppsvatten. Dessa problem kvarstår i stor
utsträckning än idag, även om bland annat Sveriges och EU:s miljöbistånd
haft som målsättning att lösa dessa problem.
Östersjöns miljöproblem
Vi vet i dag att vattenomsättningen i Östersjön är långsam,
ca 30-35 år, vilket gör att föroreningar som tillförs Östersjön
har en lång uppehållstid i havet, innan de kan transporteras
till Kattegatt, Skagerrak och Nordsjön. Huvuddelen
transporteras dock inte ut, utan hamnar i bottensedimenten
efter att de har passerat Östersjöns ekosystem. Det dåliga
vattenutbytet och den låga salthalten gör att Östersjön är ett
mycket känsligt hav för föroreningar.
Ett av de allvarligaste miljöproblemen i Östersjön är övergödningen, eller
eutrofieringen, som har sin grund i för stora utsläpp av fosfor och kväve.
Eutrofieringen, medför att det marina ekosystemet rubbas, vilket bland annat
har negativ inverkan på fiskebeståndens reproduktion. Ett annat allvarligt
problem i Östersjön är de återkommande oljeutsläppen.
Östersjöns miljöproblem är en angelägenhet för hela norra Europa. Sverige
har dock som ett rikt och välutvecklat land, som dessutom är det land som har
den längsta kuststräckan i Östersjön, ett särskilt ansvar. Sverige bör därför
vara fortsatt pådrivande för att inom Östersjösamarbetet minska de skadliga
utsläppen. Lika viktigt är det att svensk forskning och utveckling bidrar till
att
finna metoder för att på ett effektivt sätt återskapa den naturliga balansen i
Östersjöns rubbade ekosystem.
Övergödning av
Östersjön
Övergödning eller eutrofiering är ett stort problem längs
stora delar av Sydsveriges Östersjökust. Övergödningen ger
upphov till flera negativa effekter bl.a. algblomning,
utbredning av fintrådiga grön- och brunalger, på bekostnad
av blåstången, och syrefria bottnar. Algblomning, som
dessvärre accelererat på senare år, kan orsaka akuta
hälsoproblem hos såväl människor som djur. Utbredningen
av grön- och brunalger som gör att blåstången konkurreras ut
medför att en viktig yngelplats för sillfisken försvinner. De
syrefria bottnarna leder till att bottenfaunan slås ut. Det
marina ekosystemet förändras, antalet arter minskar och
produktiva grundområden förstörs. Sentida forskning tyder
på att även torskens reproduktion hotas, då rommen förstörs
av det giftiga bottenvattnet.
Övergödningen orsakas av utsläpp av närsalterna fosfor och kväve.
Utsläppskällorna är framförallt reningsverk, läckage från skogs- och
jordbruksmark och nedfall av luftburet kväve från förbränningsprocesser. I
centrala Östersjön är det framförallt kvävet som är det tillväxtbegränsande
näringsämnet medan övergödningen i Bottenviken och de kustnära områdena
begränsas av fosfor. Fosfortillförseln från Sverige har reducerats kraftigt
genom utbyggnaden av reningsverk. Ur ett svenskt perspektiv är det därför i
första hand kväveutsläppen som måste minskas för att lösa situationen med
övergödningen.
Sverige har, generellt sett, en bra vattenrening och står enbart för 6
respektive 12% av fosfor- och kvävetillförseln i Östersjön. Det krävs dock
ytterligare åtgärder. T.ex. att anlägga olika typer av kvävefällor i
avrinningsområdena inom skogs- och jordbrukslandskapet. En
kostnadseffektiv årgärd är att även fortsättningsvis bedriva miljöbistånd, t.ex.
genom stöd till anläggande och modernisering av reningsverk i de forna
östländerna.
Vi anser att det är viktigt att gå vidare i det internationella samarbetet för
att begränsa kväve- och fosforutsläppen till Östersjön. Inom ramen för
Östersjösamarbetet vore det önskvärt att införa handel med utsläppsrätter,
avseende utsläpp av kväve och fosfor. Det kan vara svårt i samarbetet mellan
länder, som har olika traditioner och kontrollsystem, att genomföra likvärdig
kontroll och uppföljning. Vi anser dock att Sverige måste vara pådrivande för
att få till stånd ett sådant samarbete. I avvaktan på en internationell handel
bör
Sverige gå före, genom att själv införa en handel med utsläppsrätter, där
reningsverk och andra större aktörer kan ingå.
Fisket i Östersjön
Fisket i Östersjön är hotat. Främst gäller detta torskfisket.
Torskens lekbottnar, där den lägger sin rom, är på grund av
övergödningens problematik så syrefattiga att fiskens
reproduktion störs eller omöjliggörs. Det allt hårdare
fisketrycket innebär också en risk att ännu inte
reproduktionsdugliga bestånd fiskas upp.
Signaler under de senaste åren har dock visat att sillfisket också är hotat.
Orsaken är troligtvis utfiskning tillsammans med försämrade
reproduktionsförhållanden då blåtången delvis har försvunnit i Östersjön
p.g.a. övergödning. För att behålla ett uthålligt fiske måste en balans råda
mellan produktion och uttag. Övergödningen av Östersjön måste minska för
att förbättra fiskarternas reproduktionsmöjlighet. Därmed kommer
fiskeuttaget att kunna öka.
Dessutom krävs det en bättre uppföljning runt hela Östersjön av att uttaget
av tilldelade kvoter inte överutnyttjas. Det hjälper inte att ett enskilt land,
som
t.ex. Sverige, ensamt tar hänsyn till detta. Det är av avgörande betydelse att
samtliga länder samarbetar när det gäller såväl fiskekvoter som regler för
fiskemetoder.
Fartygstrafiken på Östersjön
Sjöfarten orsakar stora utsläpp av luftföroreningar som
påverkar det marina ekosystemet. Sjöfarten i Östersjön
svarar för stora kväve- och svaveldioxidutsläpp. Detta
hänger samman med att reningskraven är lågt satta inom
sjöfarten. Andra problem med sjöfarten för Östersjön är
oljeutsläppen. Det rapporteras 400-500 utsläpp per år. Det
innebär att det nästan dagligen förekommer oljeutsläpp i
Österjön. Omsättningen av vattnet i Östersjön är betydligt
långsammare än i Atlanten och Nordsjön, och därför får
oljeutsläppen allvarliga konsekvenser. Om det är någon
förorening som väcker starka känslor så är det just när olika
djur, t.ex. sjöfågel, drabbats av oljeutsläppen.
För att komma till rätta med problemen krävs internationella
överenskommelser om hårdare reningskrav för sjötrafiken. När det gäller
oljeutsläppen behöver framförallt hamnarna i de forna östländerna utrustas
med anläggningar för att omhänderta spillolja m.m. liknande det system som
vi har infört i Sverige. Detta skulle vi kunna bidra med inom ramen för vårt
miljöbistånd för Östersjöregionen. Inom svensk ekonomisk zon bör
regeringen undersöka förutsättningarna för ett nollutsläpp av olja från
fartygstrafiken. Dagens utsläppsgräns är på 15 ppm. Både Finland och
Danmark har infört nollutsläpp inom respektive ekonomisk zon.
Övervakningen av sjöfarten måste förbättras så att fartyg som släpper ut olja
upptäcks. Vi anser att det är angeläget att komma fram till vem som ska
ställas till svars för utsläppen. För att komma till rätta med de olagliga
oljeutsläppen krävs internationella åtgärder. Sverige måste bli mer aktivt när
det gäller detta samarbete.
Vattendrag
Bevarande av älvar
I och med att regeringen beslutat att stänga svenska
kärnkraftverk i förtid, ökar behovet av alternativ energi. För
att klara våra mål om koldioxidutsläpp är det viktigt att inte
energikällor som olja och kol ökar. Vi har redan i dag älvar
som producerar vattenkraft, vilket är bra. Däremot måste de
älvar som är orörda även fortsättningsvis bevaras. De som
finns kvar representerar i många fall omistliga naturvärden
och kräver särskilt skydd mot exploatering.
Försurning
Alltför många, en femtedel, av våra sjöar och vattendrag är
idag påtagligt försurade. Ekosystemen riskerar att slås ut om
inget görs. Den biologiska mångfalden är därmed hotad. Den
socialdemokratiska regeringen har tidigare anslagit för lite
pengar till kalkningsinsatser, vilket medfört påtagliga
försurningsskador. Nu har regeringen efter mycket kritik
skrivit upp anslagen för kalkning, vilket vi anser är på tiden.
Insatserna för fortsatt kalkning måste fortgå på en för
naturen tillräcklig nivå.
Miljöövervakning och
forskning
Miljöövervakningen har varit ett av Sveriges viktigaste
verktyg för att följa upp effekter av utsläpp och åtgärder.
Detta har under ett antal år inte prioriterats tillräckligt av
Socialdemokraterna, vilket inneburit att flera
miljöövervakningsdata har brutits. Nationella och regionala
övervakningsprogram måste vara så pass omfattande att det
går att studera såväl kortsiktiga som långsiktiga
förändringar. Miljöövervakningen utgör själva grunden för
miljövårdsarbetet. Den är nödvändig för att kunna särskilja
naturliga variationer från människans påverkan och
miljöförstöring.
Minskad miljöövervakning försvårar även för miljöforskningen. Sverige
har tidigare varit en framstående forskarnation på miljöområdet, men under
senare år förlorat viktig kompetens och inte minst tid. Det behövs nu en
kraftfull satsning på miljöforskningen. Det är viktigt att trygga försörjningen
av forskarkompetens genom att ge universiteten tillräckliga resurser för
utbildning av studenter inom miljöforskning, inte minst inom de
vattenrelaterade miljöproblemen.