Sammanfattning
Sverige och dess invånare är vana att ha god tillgång på rent sötvatten. Stora delar av svenskt näringsliv är dessutom av tradition uppbyggda på denna resurs. Vattenkvaliteten i sjöar, åar och grundvatten samt tillgången på sötvatten i Sverige är relativt god i förhållande till de flesta EU- länderna. Per capita är Sverige ett av de vattenrikaste länderna på jorden.
Östersjön inklusive Kattegatt och Öresund har dock fått mottaga stora mängder föroreningar under 1900-talet varför dessa havsområdens ekosystem är allvarligt störda. Målsättningen bör därför vara att vattenkvaliteten och tillgången på vatten ska vara så god att såväl den enskilda individen som näringslivet skall kunna uppleva våra inlandsvatten och hav som en säker tillgång.
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om övergödning.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utsläppsrätter.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om fisket i Östersjön.
4. Riksdagen begär att regeringen undersöker förutsättningarna för nollutsläpp av olja från fartygstrafiken i Östersjön.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om bevarandet av våra älvar.1
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om miljöövervakning och forskning. 7. 1 Yrkande 5 hänvisat till BoU.
Östersjön
Östersjön, världens största innanhav, har historiskt spelat en viktig roll för handeln i Östersjöområdet. Än i dag är vattnet en viktig resurs för handel, turism och fiske. Även i framtiden kommer Östersjön, med ca 80 miljoner människor i sitt tillrinningsområde, att spela en viktig roll i kontakterna människor emellan.
Östersjön sammanbinder ett stort antal länder, med varierande bakgrund när det gäller såväl politisk som ekonomisk inställning och med skiftande erfarenheter i t.ex. miljöfrågor. För att komma till rätta med Östersjöns miljöproblem och finna lösningar för framtiden krävs ett utökat samarbete länderna emellan i regionen. Inte minst viktigt är att så snart som möjligt få med de forna östländerna i EU-samarbetet.
En stor del av Östersjöns miljöproblem beror på det ekonomiska system som rådde i de gamla öststaterna, vilket byggde på rovdrift, storskalighet, centralism och avsaknad av personligt ansvarstagande. Stora punktutsläpp i de före detta sovjetländerna har påverkat miljön både lokalt och i stort. Många industrier saknade helt reningsutrustning med stora utsläpp till Östersjön som följd. Dessutom saknades i allmänhet reningsverk med tillräckligt effektiv rening av avloppsvatten. Dessa problem kvarstår i stor utsträckning än idag, även om bland annat Sveriges och EU:s miljöbistånd haft som målsättning att lösa dessa problem.
Östersjöns miljöproblem
Vi vet i dag att vattenomsättningen i Östersjön är långsam, ca 30-35 år, vilket gör att föroreningar som tillförs Östersjön har en lång uppehållstid i havet, innan de kan transporteras till Kattegatt, Skagerrak och Nordsjön. Huvuddelen transporteras dock inte ut, utan hamnar i bottensedimenten efter att de har passerat Östersjöns ekosystem. Det dåliga vattenutbytet och den låga salthalten gör att Östersjön är ett mycket känsligt hav för föroreningar.
Ett av de allvarligaste miljöproblemen i Östersjön är övergödningen, eller eutrofieringen, som har sin grund i för stora utsläpp av fosfor och kväve. Eutrofieringen, medför att det marina ekosystemet rubbas, vilket bland annat har negativ inverkan på fiskebeståndens reproduktion. Ett annat allvarligt problem i Östersjön är de återkommande oljeutsläppen.
Östersjöns miljöproblem är en angelägenhet för hela norra Europa. Sverige har dock som ett rikt och välutvecklat land, som dessutom är det land som har den längsta kuststräckan i Östersjön, ett särskilt ansvar. Sverige bör därför vara fortsatt pådrivande för att inom Östersjösamarbetet minska de skadliga utsläppen. Lika viktigt är det att svensk forskning och utveckling bidrar till att finna metoder för att på ett effektivt sätt återskapa den naturliga balansen i Östersjöns rubbade ekosystem.
Övergödning av Östersjön
Övergödning eller eutrofiering är ett stort problem längs stora delar av Sydsveriges Östersjökust. Övergödningen ger upphov till flera negativa effekter bl.a. algblomning, utbredning av fintrådiga grön- och brunalger, på bekostnad av blåstången, och syrefria bottnar. Algblomning, som dessvärre accelererat på senare år, kan orsaka akuta hälsoproblem hos såväl människor som djur. Utbredningen av grön- och brunalger som gör att blåstången konkurreras ut medför att en viktig yngelplats för sillfisken försvinner. De syrefria bottnarna leder till att bottenfaunan slås ut. Det marina ekosystemet förändras, antalet arter minskar och produktiva grundområden förstörs. Sentida forskning tyder på att även torskens reproduktion hotas, då rommen förstörs av det giftiga bottenvattnet.
Övergödningen orsakas av utsläpp av närsalterna fosfor och kväve. Utsläppskällorna är framförallt reningsverk, läckage från skogs- och jordbruksmark och nedfall av luftburet kväve från förbränningsprocesser. I centrala Östersjön är det framförallt kvävet som är det tillväxtbegränsande näringsämnet medan övergödningen i Bottenviken och de kustnära områdena begränsas av fosfor. Fosfortillförseln från Sverige har reducerats kraftigt genom utbyggnaden av reningsverk. Ur ett svenskt perspektiv är det därför i första hand kväveutsläppen som måste minskas för att lösa situationen med övergödningen.
Sverige har, generellt sett, en bra vattenrening och står enbart för 6 respektive 12% av fosfor- och kvävetillförseln i Östersjön. Det krävs dock ytterligare åtgärder. T.ex. att anlägga olika typer av kvävefällor i avrinningsområdena inom skogs- och jordbrukslandskapet. En kostnadseffektiv årgärd är att även fortsättningsvis bedriva miljöbistånd, t.ex. genom stöd till anläggande och modernisering av reningsverk i de forna östländerna.
Vi anser att det är viktigt att gå vidare i det internationella samarbetet för att begränsa kväve- och fosforutsläppen till Östersjön. Inom ramen för Östersjösamarbetet vore det önskvärt att införa handel med utsläppsrätter, avseende utsläpp av kväve och fosfor. Det kan vara svårt i samarbetet mellan länder, som har olika traditioner och kontrollsystem, att genomföra likvärdig kontroll och uppföljning. Vi anser dock att Sverige måste vara pådrivande för att få till stånd ett sådant samarbete. I avvaktan på en internationell handel bör Sverige gå före, genom att själv införa en handel med utsläppsrätter, där reningsverk och andra större aktörer kan ingå.
Fisket i Östersjön
Fisket i Östersjön är hotat. Främst gäller detta torskfisket. Torskens lekbottnar, där den lägger sin rom, är på grund av övergödningens problematik så syrefattiga att fiskens reproduktion störs eller omöjliggörs. Det allt hårdare fisketrycket innebär också en risk att ännu inte reproduktionsdugliga bestånd fiskas upp.
Signaler under de senaste åren har dock visat att sillfisket också är hotat. Orsaken är troligtvis utfiskning tillsammans med försämrade reproduktionsförhållanden då blåtången delvis har försvunnit i Östersjön p.g.a. övergödning. För att behålla ett uthålligt fiske måste en balans råda mellan produktion och uttag. Övergödningen av Östersjön måste minska för att förbättra fiskarternas reproduktionsmöjlighet. Därmed kommer fiskeuttaget att kunna öka.
Dessutom krävs det en bättre uppföljning runt hela Östersjön av att uttaget av tilldelade kvoter inte överutnyttjas. Det hjälper inte att ett enskilt land, som t.ex. Sverige, ensamt tar hänsyn till detta. Det är av avgörande betydelse att samtliga länder samarbetar när det gäller såväl fiskekvoter som regler för fiskemetoder.
Fartygstrafiken på Östersjön
Sjöfarten orsakar stora utsläpp av luftföroreningar som påverkar det marina ekosystemet. Sjöfarten i Östersjön svarar för stora kväve- och svaveldioxidutsläpp. Detta hänger samman med att reningskraven är lågt satta inom sjöfarten. Andra problem med sjöfarten för Östersjön är oljeutsläppen. Det rapporteras 400-500 utsläpp per år. Det innebär att det nästan dagligen förekommer oljeutsläpp i Österjön. Omsättningen av vattnet i Östersjön är betydligt långsammare än i Atlanten och Nordsjön, och därför får oljeutsläppen allvarliga konsekvenser. Om det är någon förorening som väcker starka känslor så är det just när olika djur, t.ex. sjöfågel, drabbats av oljeutsläppen.
För att komma till rätta med problemen krävs internationella överenskommelser om hårdare reningskrav för sjötrafiken. När det gäller oljeutsläppen behöver framförallt hamnarna i de forna östländerna utrustas med anläggningar för att omhänderta spillolja m.m. liknande det system som vi har infört i Sverige. Detta skulle vi kunna bidra med inom ramen för vårt miljöbistånd för Östersjöregionen. Inom svensk ekonomisk zon bör regeringen undersöka förutsättningarna för ett nollutsläpp av olja från fartygstrafiken. Dagens utsläppsgräns är på 15 ppm. Både Finland och Danmark har infört nollutsläpp inom respektive ekonomisk zon. Övervakningen av sjöfarten måste förbättras så att fartyg som släpper ut olja upptäcks. Vi anser att det är angeläget att komma fram till vem som ska ställas till svars för utsläppen. För att komma till rätta med de olagliga oljeutsläppen krävs internationella åtgärder. Sverige måste bli mer aktivt när det gäller detta samarbete.
Vattendrag
Bevarande av älvar
I och med att regeringen beslutat att stänga svenska kärnkraftverk i förtid, ökar behovet av alternativ energi. För att klara våra mål om koldioxidutsläpp är det viktigt att inte energikällor som olja och kol ökar. Vi har redan i dag älvar som producerar vattenkraft, vilket är bra. Däremot måste de älvar som är orörda även fortsättningsvis bevaras. De som finns kvar representerar i många fall omistliga naturvärden och kräver särskilt skydd mot exploatering.
Försurning
Alltför många, en femtedel, av våra sjöar och vattendrag är idag påtagligt försurade. Ekosystemen riskerar att slås ut om inget görs. Den biologiska mångfalden är därmed hotad. Den socialdemokratiska regeringen har tidigare anslagit för lite pengar till kalkningsinsatser, vilket medfört påtagliga försurningsskador. Nu har regeringen efter mycket kritik skrivit upp anslagen för kalkning, vilket vi anser är på tiden. Insatserna för fortsatt kalkning måste fortgå på en för naturen tillräcklig nivå.
Miljöövervakning och forskning
Miljöövervakningen har varit ett av Sveriges viktigaste verktyg för att följa upp effekter av utsläpp och åtgärder. Detta har under ett antal år inte prioriterats tillräckligt av Socialdemokraterna, vilket inneburit att flera miljöövervakningsdata har brutits. Nationella och regionala övervakningsprogram måste vara så pass omfattande att det går att studera såväl kortsiktiga som långsiktiga förändringar. Miljöövervakningen utgör själva grunden för miljövårdsarbetet. Den är nödvändig för att kunna särskilja naturliga variationer från människans påverkan och miljöförstöring.
Minskad miljöövervakning försvårar även för miljöforskningen. Sverige har tidigare varit en framstående forskarnation på miljöområdet, men under senare år förlorat viktig kompetens och inte minst tid. Det behövs nu en kraftfull satsning på miljöforskningen. Det är viktigt att trygga försörjningen av forskarkompetens genom att ge universiteten tillräckliga resurser för utbildning av studenter inom miljöforskning, inte minst inom de vattenrelaterade miljöproblemen.
Stockholm den 4 oktober 2000
Ingvar Eriksson (m)
Carl G Nilsson (m)
Catharina Elmsäter-Svärd (m)
Ulf Melin (m)
Lars Lindblad (m)
Per-Samuel Nisser (m)
Berit Adolfsson (m)
Inger René (m)
Anders G Högmark (m)
Patrik Norinder (m)
Lars Björkman (m)
Ola Sundell (m)