Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att snarast införa ett utökat våtmarksskydd, omfattande hela
Jönköpings län.
Motivering
De orörda våtmarksarealerna är bevaransvärda. De
opåverkade våtmarkerna utgör i Jönköpings län endast cirka
1 %. Våtmarkerna exploateras för skogsproduktion,
skogsbilvägar och är föremål för utfyllnad med
överskottsmassor med mera. Trots det som ännu sker på
våtmarkernas bekostnad så har denna marktyp ändå kommit
att omvärderas under senare år. Utdikningarna har ej
genomförts på grund av ett stärkt lagskydd för våtmarken i
stora delar av landet. Miljömålet "myllrande våtmark" har
etablerats. Vi har även kunnat se positiva exempel på hur
våtmarker både återställts och nyanlagts. Bakgrunden till
omvärderingen är bland annat att våtmarkerna visat sig ha
stor betydelse för vårt nyttjande av landskapet. Hydrologiskt
oskadade våtmarker fungerar naturligt som vattenreservoarer
och utjämningsmagasin. De fungerar vidare som filter för
många kemiska föreningar som kommer med det förorenade
luftburna nedfallet. Lokalt har arbete genomförts för att
värna våtmarker och därigenom våra fågelarter. Ett exempel
är Kroppsjön, som ligger utmed Getaryggarna i Värnamo
kommun. Även EU:s fågeldirektiv, artdirektiv och
habitatdirektiv har tillkommit.
Frågan om behovet av ett utökat våtmarksskydd för hela Jönköpings län
har jag tidigare aktualiserat, och frågan kom att behandlas av riksdagen under
förra mandatperioden. Efter en fortsatt dialog så kom regeringen den 1 juli att
ge länsstyrelserna i Jönköpings och Hallands län uppdraget att analysera och
redovisa förhållandena beträffande våtmarkerna vad avser påverkan genom
olika ingrepp. Främst gäller det hydrologiska förhållanden, men även
närings- och försurningsaspekter beaktas samt vad som i övrigt är väsentligt
för att ge en samlad beskrivning av påverkan. De gäller kommunerna Sävsjö,
Nässjö, Vaggeryd, Gnosjö, Värnamo, Gislaved och Hylte i två län som ännu
inte helt omfattas av förbud mot markavvattning.
Enligt min mening så skulle ett förbud mot markavvattning sannolikt
endast marginellt påverka skogens produktionsförmåga, medan däremot ett
stort antal hotade eller sällsynta arter skulle få fortsatta livsbetingelser.
Särskilt utsatta är de våtmarker som är mindre än 10 ha. Vid
prövningstillstånd enligt 18 § naturvårdslagen har mindre våtmarker särskilt
missgynnats då deras naturvärde inte varit dokumenterat. Anspråken på
våtmarken är många och därför krävs en tydligare prioritering till förmån för
bevarande av biologisk mångfald, långsiktig resurshushållning och
motståndskraft mot ändringar av näringsbalansen i ekosystemet.