Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att snarast införa ett utökat våtmarksskydd, omfattande hela Jönköpings län. Motivering
De orörda våtmarksarealerna är bevaransvärda. De opåverkade våtmarkerna utgör i Jönköpings län endast cirka 1 %. Våtmarkerna exploateras för skogsproduktion, skogsbilvägar och är föremål för utfyllnad med överskottsmassor med mera. Trots det som ännu sker på våtmarkernas bekostnad så har denna marktyp ändå kommit att omvärderas under senare år. Utdikningarna har ej genomförts på grund av ett stärkt lagskydd för våtmarken i stora delar av landet. Miljömålet "myllrande våtmark" har etablerats. Vi har även kunnat se positiva exempel på hur våtmarker både återställts och nyanlagts. Bakgrunden till omvärderingen är bland annat att våtmarkerna visat sig ha stor betydelse för vårt nyttjande av landskapet. Hydrologiskt oskadade våtmarker fungerar naturligt som vattenreservoarer och utjämningsmagasin. De fungerar vidare som filter för många kemiska föreningar som kommer med det förorenade luftburna nedfallet. Lokalt har arbete genomförts för att värna våtmarker och därigenom våra fågelarter. Ett exempel är Kroppsjön, som ligger utmed Getaryggarna i Värnamo kommun. Även EU:s fågeldirektiv, artdirektiv och habitatdirektiv har tillkommit.
Frågan om behovet av ett utökat våtmarksskydd för hela Jönköpings län har jag tidigare aktualiserat, och frågan kom att behandlas av riksdagen under förra mandatperioden. Efter en fortsatt dialog så kom regeringen den 1 juli att ge länsstyrelserna i Jönköpings och Hallands län uppdraget att analysera och redovisa förhållandena beträffande våtmarkerna vad avser påverkan genom olika ingrepp. Främst gäller det hydrologiska förhållanden, men även närings- och försurningsaspekter beaktas samt vad som i övrigt är väsentligt för att ge en samlad beskrivning av påverkan. De gäller kommunerna Sävsjö, Nässjö, Vaggeryd, Gnosjö, Värnamo, Gislaved och Hylte i två län som ännu inte helt omfattas av förbud mot markavvattning.
Enligt min mening så skulle ett förbud mot markavvattning sannolikt endast marginellt påverka skogens produktionsförmåga, medan däremot ett stort antal hotade eller sällsynta arter skulle få fortsatta livsbetingelser. Särskilt utsatta är de våtmarker som är mindre än 10 ha. Vid prövningstillstånd enligt 18 § naturvårdslagen har mindre våtmarker särskilt missgynnats då deras naturvärde inte varit dokumenterat. Anspråken på våtmarken är många och därför krävs en tydligare prioritering till förmån för bevarande av biologisk mångfald, långsiktig resurshushållning och motståndskraft mot ändringar av näringsbalansen i ekosystemet.
Stockholm den 19 september 2000
Carina Hägg (s)