Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om konflikten mellan kulturmiljövård och naturvård.
Motivering
Ett prioriterat område inom naturvården är att bevara och skydda skogar
med höga naturvärden. Det arbetet måste ges fortsatt stöd. Men det finns
en aspekt som inte har ägnats tillräcklig uppmärksamhet. Det är den
konflikt som inte så sällan uppstår mellan skydd av skogsmark och
kulturmiljövården.
Ett exempel från Kalmar län är de 15-tal nya skogsreservat som ska bildas
på Öland under den närmaste treårsperioden. Merparten är ädellövskog.
Reservatsbildningen innebär att skogen skall lämnas orörd.
Men i drygt 2/3 av de föreslagna reservaten finns utöver de stora
naturvärdena också mycket höga kulturmiljövärden. Det gäller framför allt
lämningar från den äldre järnålderns bondekultur, vilka är unika i ett
internationellt perspektiv. Här finns husgrunder, gravfält, hägnadssystem och
odlingsytor. De ligger i områden som uppfattas som skyddsvärd naturskog
men som i själva verket utgör igenväxande inägomarker med flertusenåriga
hävdtraditioner.
Det är viktigt att medvetenheten ökar om den här konflikten mellan två
angelägna intressen. Det behövs mer av helhetssyn och samverkan mellan
naturvården och kulturmiljövårdens företrädare, både på nationell och
regional nivå. Det kan ske på bl.a. följande sätt:
- Idag är det uppenbart så att större hänsyn tas till naturvården än till
kulturmiljövården vid t.ex. skydd av skogsmark. Det är nödvändigt att
skapa en balans så att kulturmiljövårdens intresse bättre tillgodoses.
- Det måste klarläggas hur natur- och kulturmiljövården i ett föreslaget
reservat skall värderas i förhållande till varandra. Som det nu ser ut är
utgångspunkterna för bevarande av respektive värden helt olika.
- Flera av de aktuella skogsskyddsområdena har föreslagits ingå i närverket
Natura 2000. Det bör utredas vilka konsekvenser det får för
kulturmiljövärdena i sådana områden.