Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att lagregler om naturvårdsförrättning bör införas så att
hanteringen av naturreservatsbildning kan ske enklare, snabbare och till
lägre kostnad än vad nuvarande regler ger möjlighet till.
Motivering
Under de närmaste åren kommer ett stort antal naturreservat att tillskapas
för att vi skall kunna leva upp till de mål som riksdagen fastställt om
bland annat skogsskydd och biologisk mångfald. Gällande
miljökvalitetsmål säger att skogsområden med höga naturvärden ska
bevaras. Skötselkrävande biotoper med höga naturvärden vårdas så att
miljövärdena bevaras och förstärks. Det innebär enligt satta delmål att
ytterligare cirka 250 000 ha skogsmark avsätts som naturreservat till år
2010, ytterligare cirka 50 000 hektar avsätts som biotopskyddsobjekt eller
genom naturvårdsavtal till år 2010 och att arealen skogsmark som
frivilligt avsätts för naturvårdsändamål ökar till år 2010.
I budgetpropositionen föreslår regeringen en betydande förstärkning av
medlen för inköp av värdefulla naturområden, främst skogsmark. År 2001
avsätts totalt sett 635 miljoner kronor till skogsinköp samt skötsel och
förvaltning av värdefull natur.
Riksrevisionsverket (RRV) har granskat hur Naturvårdsverket och
länsstyrelserna i Kalmar, Södermanlands och Västmanlands län arbetat med
att bilda naturreservat under 1990-talet. RRV konstaterar i sin rapport
1998:62 att Naturvårdsverket och länsstyrelserna i dag inte har den
organisation och de system som behövs för att välja ut de mest värdefulla
områdena. Preciserade mål och kriterier för vad som är skyddsvärt saknas.
Naturvårdslagen är i vissa avseenden överspelad. Vidare saknas en överblick
över vad som redan skyddats. Detta behövs för att kunna bedöma
länsstyrelsernas förslag till nya reservat. Granskningen visade vidare att
myndigheternas kostnadsredovisning är ofullständig då de följdkostnader
investeringar i skyddsvärd mark för med sig inte redovisas. Dessa har uppgått
till cirka 35 procent av investeringskostnaden.
Ökningen av skyddet ställer, bland annat mot bakgrund av RRV:s
granskning, stora krav på det arbetssätt som används för att rättsligt
säkerställa naturskyddet och samtidigt ge ekonomisk kompensation till de
berörda fastighetsägarna. Mot den bakgrunden borde naturvårdsfrågor
hanteras på samma sätt som flertalet detaljplaner, järnvägsplaner,
ledningskoncessioner etcetera, det vill säga genom ett så kallat
förrättningsförfarande. Skyddet för vår skogsmark regleras i första hand i
miljöbalken. Enligt miljöbalken kan beslut meddelas om åtgärder i
naturvårdande syfte, som på olika sätt kan innebära inskränkningar i en
fastighetsägares eller andra rättighetshavares förfoganderätt över fastigheten.
I vissa situationer kan det även bli aktuellt med förvärv av den berörda
egendomen. En viktig fråga i genomförandeprocessen är tidsfaktorn. Om ett
naturreservat omfattar många markägare tar det ofta lång tid från
reservatsbeslutet till dess att alla erforderliga avtal slutits. I normalfallet
tar
det cirka tre år att genomföra ett naturreservat. I extremfall kan det ta tre
gånger så lång tid. Det är därför synnerligen angeläget att finna former för ett
mer rationellt förfarande vid genomförandet av naturskyddet och därigenom
underlätta processen för såväl berörda markägare som
naturvårdsmyndigheterna.
Förrättningsförfarande
Ett arbetssätt som leder till ökad rationalitet utan att rättssäkerheten
äventyras är förrättningsförfarandet. Själva grundtanken med en
lantmäteriförrättning är att proceduren förenar den förhandlings- och
avtalsprocess, som är en självklar komponent i en genomförandesituation
med en medlings- och beslutsfunktion för de fall där parterna har svårt att
själva nå fram till en överenskommelse. En lantmäteriförrättning har
dessutom en sakrättslig funktion, genom att de förändringar som sker av
fastighetsindelningen och av servitut och andra rättigheter automatiskt
införs i det officiella fastighetsregistret och således får rättsverkan mot
andra intressenter i egendomen. Erfarenheterna visar tydligt att den aktiva
medlings- och utredningsroll som är kärnan i ett förrättningsförfarande i
det stora flertalet fall leder fram till ett resultat som tillfredsställer de
berörda i en konfliktsituation. Antalet fall där ersättningsbeslut vid
lantmäteriförrättning överprövas av domstol är inte särskilt många. En
annan viktig faktor i sammanhanget är att de sammanlagda kostnaderna
kan minskas genom att lantmäterimyndigheten utför officialutredningar i
stället för att berörda parter tar fram var sin utredning i samma fråga.
Lantmäterimyndigheten arbetar också aktivt för att få till stånd
skadeförebyggande åtgärder, till exempel markbyten, vilket lindrar
konsekvenserna för enskilda fastighetsägare och samtidigt minskar
kostnaderna för en förvärvare. Förrättningsförfarandet är vidare tämligen
unikt i sina möjligheter att på ett samtidigt rättssäkert och effektivt sätt
hantera stora sakägargrupper. Sammantaget framstår det som angeläget
att även beslut till skydd för naturmiljön skall kunna genomföras med det
etablerade förrättningsförfarandet. En förändrad lagstiftning bör dock inte
utformas så att den helt ersätter den nu gällande ordningen.
Förrättningslösningen bör istället vara ett alternativ i de fall där antingen
berörda fastighetsägare eller berörda myndigheter finner ett sådant
förfarande mer ändamålsenligt. En inskränkning i pågående
markanvändning kan schematiskt ses som en tvåstegsprocess. I ett första
steg görs en intresseavvägning som leder till ett beslut om att en
inskränkning får ske. Denna prövning bör inte ske inom ramen för en
förrättning. Förrättningen kommer istället in i det andra skedet, det vill
säga vid det rättsliga, ekonomiska och praktiska genomförandet av
beslutet. Den av Kristdemokraterna föreslagna ordningen med en
naturvårdsförrättning kan sannolikt lagregleras på flera olika sätt. Det sätt
som förefaller enklast och som jag underhand förstått diskuteras mellan
berörda myndigheter är att utforma en särskild lag om
naturvårdsförrättning. Själva förrättningshandläggningen, som finns
reglerad i
4 kap. fastighetsbildningslagen, kan göras tillämplig med hänvisningar
och vissa smärre tillägg.