1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en forsknings- och utvecklingsfond för potatisodlingen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en anpassning av den svenska koldioxidbeskattningen och
därmed avveckling av 0,8-procentsregeln samt att den svenska
trädgårdsnäringen också i övrigt ges samma konkurrensvillkor som inom
det övriga EU och inom våra viktigaste konkurrentländer.1
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en utredning om återföring av växthusodlingens
koldioxidbeskattning till stöd för energibesparande investeringar.1
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om arbetsgivar- och sociala avgifter för säsongsanställd personal.2
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en utredning om trädgårdsnäringens säsongsmässiga
arbetskraftsbehov.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om REKO-stödet.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att stöd för ekologisk odling inom EU också skall innefatta
stöd till ekologisk växthusodling.
8.
1 Yrkandena 2 och 3 hänvisade till SkU.
2 Yrkande 4 hänvisat till SfU.
Bakgrund
Trädgårdsnäringen sysselsätter idag ca 27 000 personer och omfattar ca 3
500 företag med frilandsodling och/eller växthusodling. Till sin karaktär
är näringen en typisk småföretagarbransch med relativt små
produktionsenheter. Medelarealen växthusyta t.ex. är i Sverige ca 2 400
m2 medan den i Danmark är ca 5 000 m2 och i Holland ca 10 000 m2.
Potatisodlingen omsluter ca 8 500 företag med en sammanlagd areal av ca
25 000 ha och således med en medelareal per företag på ca 3 ha. Inom
båda dessa sektorer är företagen väl spridda över landet och utgör därför
en väsentlig resurs för att bibehålla en levande landsbygd och för att
skapa sysselsättningstillfällen av både permanent och tillfälligt slag över
hela landet. En inhemsk produktion av potatis och trädgårdsprodukter är
också en förutsättning för att generellt kunna erbjuda svenska
konsumenter produkter av hög kvalitet baserade på uthålliga och
miljövänliga produktionssystem.
Sektorernas utsatthet för importkonkurrens har såväl positiva som negativa
inslag. Samtidigt som vi slår vakt om en marknadsanpassning av produktions-
och marknadsförhållandena innebär småskaligheten inom dessa sektorer att
företagen har relativt svårt att möta de ojämlika konkurrensförhållanden som i
flera avseenden råder i relation till de viktigaste konkurrentländerna. Liksom
inom jordbruket bär trädgårdsnäringen och potatisodlingen på sina
konkurrenssnedvridande skatter och problem. Nedan vill vi fästa riksdagens
uppmärksamhet på några av dessa problem.
Branschfond för trädgårdsnäringen och
potatisodlingen
Samtidigt som vi med tillfredsställelse noterar att regeringen i
budgetpropositionen visat lyhördhet för Kristdemokraternas begäran om
ett förslag om en forsknings- och utvecklingsfond för trädgårdsnäringen
konstaterar vi med förvåning att potatisodlingen ställs utanför
motsvarande möjlighet att finansiera forsknings- och
utvecklingsverksamhet. Potatisodlingen är liksom trädgårdsodlingen en
strukturellt småskalig företagarbransch med en begränsad
produktionsandel som kanaliseras via egna utbudsorganisationer.
Branschen möter därför samma svårigheter som trädgårdsodlingen när det
gäller att på frivillig basis organisera resurser för tillämpad forskning och
utvecklingsverksamhet. Vi ser det därför som angeläget att
potatisodlingen ges tillgång till budgetmedel i en motsvarande omfattning
som regeringen nu föreslår för trädgårdsodlingen, och har därför i vår
budgetmotion föreslagit ett ökat anslag med 5 miljoner kronor för detta
ändamål.
Återföring av växthusodlingens skatt på
bränsle för uppvärmning
Regeringen har i budgetpropositionen och i anslutning till denna klargjort
att man avser att återföra jordbrukets gödselmedels- och
bekämpningsmedelsskatter till näringen och också se över möjligheterna
att undanta jordbrukets arbetsmaskiner från dieselbeskattning. I det
sammanhanget ser vi det som självklart att även växthusodlingens
beskattning av bränsle för uppvärmning blir föremål för en motsvarande
översyn om återföring till branschen.
På samma sätt som beträffande jordbrukets produktionsskatter utgör
energibeskattningen av växthusodlingen en tung kostnad att bära, och skatten
står inte alls i rimlig proportion till den skatt som belastar växthusodlingen i
konkurrentländerna. Medan koldioxidskatten för den svenska
växthusodlingen tas ut med ett belopp som varierar mellan företag med
mellan ca 200 och 529 kr per kbm olja, är skatten för danska växthusföretag
ca 10 kr per kbm och för holländska växthusföretag ca 16 kr per kbm. För de
holländska växthusföretagen återförs dessutom skatten till branschen för
energibesparande investerings- och utvecklingsåtgärder. Anledningen till den
stora variationen i skatteuttaget för den svenska växthusodlingen beror på att
skatten är relaterad till företagets omsättning enligt den s.k. 0,8-
procentsregeln.
Vi har till riksdagen under tidigare riksmöten framhållit den orättvisa som
0,8-procentsregeln innebär för växthusföretagen och den ytterligare orättvisa
som tillämpningen av EG:s minimiskattesats för mineraloljeprodukter innebär
för företag som måste utnyttja olja för uppvärmning i förhållande till de
företag som kan utnyttja naturgas. Det svenska beskattningssystemet innebär
således inte bara en avsevärd konkurrensnackdel i förhållande till
växthusföretagen i andra EU-länder utan innebär också att systemet skapar
ojämlika beskattningsförhållanden mellan svenska växthusföretag. Dessa
missförhållanden måste skyndsamt åtgärdas.
De senaste två årens drastiska prisutveckling på eldningsolja, vilket kan
tydliggöras med att växthusodlingens avtalspriser på eldningsolja stigit från
ca 800 kr per kbm i januari 1999 till ca 2 900 kr per kbm i september 2000,
har ytterligare accentuerat de konkurrensnackdelar för branschen som
energibeskattningen innebär. Inför en situation med oförändrade
kostnadsnivåer på olja under nästa produktionsår, 2001, kommer
energikostnaden att i de flesta växthusföretag överstiga 30 % av den totala
kostnadsmassan. Detta kommer att innebära ett sådant kostnadsmässigt
risktagande att många företag inte kommer att klara att gå in i en ny
produktionssäsong eller kommer att drastiskt inskränka produktionen för att
begränsa det uppenbara negativa resultatet av kommande säsong.
Växthusodlingen har under hela 90-talet utvecklat produktionen i en
riktning som innebär en stark energieffektivisering och en ökad produktion
per energienhet. För att ytterligare intensifiera detta arbete har branschen
introducerat flera program för ett fortsatt sådant arbete, t.ex. Energihusesyn,
Miljödatabas, IP-system. Miljöhusesyn m.m. För att denna utveckling skall
kunna fortsätta krävs emellertid förutsättningar för att företagen skall kunna
göra större investeringar i energibesparande teknik och i modernare
energisnålare växthuskonstruktioner. Med nuvarande energipriser och
skattebelastning på energin och de svårigheter som den internationella
konkurrensen innebär för att täcka dessa kostnader genom ett högre pris på
produkterna dräneras företagen på det nödvändiga investeringskapitalet och
på möjligheten att bära räntekostnader för sådana investeringar.
Vi kan samtidigt konstatera att de investeringsstöd som fastlagts i den nu
inledda programperioden för landsbygdsutveckling inte kommer att kunna ge
växthusodlingen över landet det stöd som vi här förutser kommer att behövas.
Detta dels på grund av den knappa ramen dels på grund av de mycket
skiftande prioriteringar för stödet som olika länsstyrelser kommer att göra.
Som den enda möjligheten ser vi därför att skatten för växthusnäringen
antingen återförs t.ex. som en avräkning mot kapitalkostnader för utförda
energibesparande investeringar, som en kollektiv återföring i ett förstärkt
investeringsstöd för sektorn eller direkt genom en skattenedsättning till nivå
med konkurrentländernas skattenivå. Vi vill framhålla att koldioxidskatten i
dagsläget motverkar sitt syfte som en styrande skatt mot ett mindre
energiberoende. Redan energikostnaden i sig har idag en tillräcklig sådan
effekt på branschen.
Vi hemställer således att växthusodlingens skatt på bränsle återförs till
näringen med ett belopp motsvarande 20 miljoner kronor. Detta krav återfinns
i partiets budgetmotion.
Sättet för återföringen bör utredas i anslutning till frågan om jordbrukets
produktionsskatter.
Arbetskostnad - årsavstämning av
arbetsgivaravgiften m.m.
Kostnaden för arbetskraften utgör vid sidan av kapitalkostnader, och i
växthusodlingen energikostnader, den största enskilda kostnadsposten i
trädgårdsproduktionen. Kostnaden för tillfälligt anställd arbetskraft,
skördearbetskraft, är den ur strukturell synpunkt mest betydelsefulla
kostnaden.
Näringen har ett ökande problem att rekrytera svensk arbetskraft till sitt
skördearbete. Därför har ett stort antal personer från andra länder fått
rekryteras under skördeperioderna 15 maj-15 oktober. Under en följd av år
har medgetts en kvot på 5 000 arbetstillstånd för arbetskraft utanför EU/EES-
området. För denna arbetskraft har de svenska odlarna att erlägga såväl lön
som arbetsgivaravgifter som för svensk arbetskraft. Detta är anmärkningsvärt
enär de erlagda avgifterna inte har något större värde för vare sig den
utländska arbetskraften eller säsongsanställd svensk ungdom.
Den nedsättning av arbetsgivaravgiften som riksdagen beslutade i juni
1997 efter förslag från regeringen (prop. 1996/97:150) för att stimulera
nyanställningar inom framförallt de små och medelstora företagen kan inte
fullt ut utnyttjas av företag med säsongssysselsättning. I finansutskottets
ställningstagande till regeringens förslag har utskottet förutsatt att
regeringen
överväger möjligheten av en årlig avstämning, som skulle göra det möjligt att
fullt ut utnyttja nedsättningen även för företag med säsongssysselsättning.
Någon åtgärd i dylik riktning har ännu inte vidtagits från regeringens sida. I
detta fall missgynnas trädgårdsnäringens småföretagare på grund av sitt
säsongsmässigt betingade arbetskraftsbehov.
En jämförelse mellan arbetskraftskostnaderna för skördearbetskraften i
EU-länderna visar att arbetsgivaravgifterna för säsongspersonal är reducerad i
de flesta länder. Den s.k. Björkska utredningen (SOU 1997:167) framhöll
också att andra länders reducering av arbetskraftskostnaden för säsongsarbete
är en betydande konkurrensnackdel för den svenska trädgårdsnäringen.
Utredningen konstaterar också att en reducering av motsvarande kostnader för
den svenska trädgårdsodlingen skulle, förutom en generellt positiv
konkurrenseffekt, även kunna ha en positiv inverkan på förutsättningarna att
rekrytera svensk arbetskraft, t.ex. ferieledig skolungdom.
Riksdagen bör mot den bakgrunden ge regeringen i uppdrag att återkomma
med förslag som syftar till att minska arbetsgivar- och socialavgifter för
säsongsanställd personal samt att ge företag med säsongssysselsättning
möjlighet att utnyttja den tidigare beslutade nedsättningen av
arbetsgivaravgifterna.
I detta sammanhang vill vi också att riksdagen ger regeringen tillkänna
behovet av en mer vittomfattande analys av trädgårdsnäringens arbetskrafts-
situation mot bakgrund av de ökande svårigheter som näringen kommer att
möta när det gäller att tillgodose behovet av säsongsarbetskraft i en situation
där sysselsättningen i samhället generellt förbättras och därigenom ytterligare
minskar incitamentet att ta tillfällig anställning i denna sektor.
Även de av massmedia uppmärksammade missförhållanden som
förekommit beträffande anställnings- och arbetssituationen för den utländska,
tillfälliga arbetskraften bör motivera regeringen till en översyn av nuvarande
arbetstillståndsregler i syfte att möjliggöra för sektorn att finna en stabil
lösning som tillgodoser näringens varierande arbetskraftsbehov över året men
också ställer berättigade och kontrollerbara krav på företagen vad gäller lön,
sociala anställningsvillkor och arbetsvillkor.
Stöd till resurshållande konventionell
trädgårdsodling och ekologisk odling i
växthus
I det nationella programmet för landsbygdsutveckling för perioden 2000-
2006 har stödet till resurshållande konventionell odling tagits bort. I
programmet finns inte heller möjlighet för stöd vid övergång till
ekologisk växthusproduktion. Vi beklagar denna brist i programmet
eftersom vi i stödet till resurshållande konventionell odling sett en
möjlighet till stora miljövinster för samhället och i ett ekologiskt
växthusodlingsstöd sett ett starkt incitament för branschen att ta ett viktigt
steg i en ekologisk riktning.
Trädgårdsnäringens produktionsformer är arealintensiva och produktionen
bedrivs i förhållandevis små brukningsarealer. Detta gör att ett arealstöd för
miljöförbättrande åtgärder utgör en viktig stimulans till förändring av
produktionsmetodik och produktionsuppläggning. Ofta är kostnaderna och
riskerna, särskilt vad gäller sjukdomsbekämpning i intensiva kulturer, stora
och företagen väljer av trygghet att bibehålla en konventionell metodik istället
för att pröva ny.
För växthusodlingens del bedrivs idag en alltför begränsad, av samhället
stödd, forsknings- och utvecklingsverksamhet för att ge vägledning för
företag som önskar att utveckla produktionen efter ekologiska principer. De
växthusföretag som väljer att ställa om produktionen i denna riktning påtar
sig därmed ett stort eget arbete och en stor egen kostnad. De erfarenheter som
genereras blir därmed till vägledning för andra företag vilka inte behöver
möta samma kostnader och risker. Ett stöd får därmed en stor betydelse för att
minska riskerna i företagen men utgör också en berättigad ersättning för det
forsknings- och utvecklingsarbete som borde varit ett generellt åtagande från
samhällets sida.
Vi yrkar därför på att miljöstöden i landsbygdsprogrammen byggs ut med
dels ett konventionellt stöd för resurshållande trädgårdsodling dels ett stöd
för
ekologisk växthusodling.