1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring enligt vad
i motionen anförs om ett amalgamförbud.
2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring enligt vad
i motionen anförs om att amalgam skall avvecklas av såväl miljö- som
hälsoskäl.
3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring enligt vad
som anförs i motionen om kvicksilver som konserveringsmedel.1
4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring enligt vad
i motionen anförs om en miljöavgift på amalgam.2
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om utredning angående vårdmöjligheter för
amalgamskadade.1
6.
1 Yrkandena 3 och 5 hänvisade till SoU.
2 Yrkande 4 hänvisat till SkU.
Amalgamförbud
Uppskattningsvis har 5 miljoner svenskar amalgamfyllningar.
Kvicksilveromsättningen har ökat kraftigt under de senaste åren i Sverige
trots att vi är väl medvetna om konsekvenserna. Dessutom har regeringen
i samband med tandvårdspropositionen aviserat att den avser att driva
frågan om amalgamförbud efter en eventuell ändring i EU:s
medicintekniska direktiv, vilket beräknas ske år 2001. Detta är ett steg i
rätt riktning. Miljöpartiet anser dock att det inte finns några skäl att vänta.
Vi måste våga utmana EU-systemet redan nu.
Miljö- och hälsoskäl
Som vi även tidigare redovisat har Forskningsrådsnämnden tagit fram ett
mycket intressant material som belyser amalgamfrågan ur många olika
infallsvinklar. I detta material finns en miljömedicinsk riskanalys utförd
av professor Maths Berlin. Ur professor Berlins sammanfattning hämtas
följande citat:
Kvicksilver är ett multipotent cellgift, som ingriper i cellens primära
processer vilket skapar förutsättningar för ett brett spektrum av möjliga
biverkningar. Prevalensen för bieffekter av kvicksilvret i amalgam på
nervsystem, immunsystem och njurar synes totalt ligga mellan 10 % och
0,1 %, sannolikt omkring 1%, vilket innebär omkring 50 000 fall med ett
osäkerhetsintervall mellan 500 000 och 5 000 fall i den svenska
populationen. Av beskrivna effekter är det framför allt effekter från
centrala nervsystemet och immunsystemsrelaterade effekter, som synes
kunna väsentligt påverka den drabbades hälsotillstånd.
Riksdagen beslutade i juni 1998 att avskaffa subventionerna för
amalgamfyllningar. Det var en viktig signal från den politiska nivån att
det är dags att upphöra att sätta in kvicksilverhaltiga material i
människokroppen. Även om amalgamanvändningen nu äntligen håller på
att fasas ut så kommer människor inom överskådlig tid att vara
amalgambärare. I dagsläget räknar man med att det förvaras cirka 60 ton
rent kvicksilver i den svenska befolkningens munnar. Kvicksilver som på
olika sätt förgiftar vår livsmiljö.
Miljöpartiet har i många år krävt att riksdagen går ett steg längre och fattar
beslut om ett omedelbart amalgamförbud. Vi kräver att det skall avvecklas av
både miljö- och hälsoskäl.
Vi kommer att återkomma med ett sådant krav ända tills ett
amalgamförbud är infört.
Kvicksilver som konserveringsmedel
Kvicksilver är riskabelt oavsett mängd. I högre doser ses klassiska eller
erkända gifteffekter. Vid lägre doser kan immunologisk påverkan
och/eller överkänslighetsreaktioner ses hos vissa individer. WHO har
konstaterat att det inte finns någon säker nedre gräns för immunologiska
effekter. Erfarenhet finns från klinisk praxis att både thiomersal och
fenylkvicksilver kan ge upphov till både lokala och allmänna reaktioner i
kroppen. Trots dessa kunskaper används fortfarande flera
kvicksilverföreningar som konserveringsmedel i medicinska preparat. I
FASS 1997 finns följande uppräknade: Fenylkvicksilveracetat,
fenylkvicksilvernitrat, thiomersal, thiomersalnatrium och
timerfonatnatrium. Det lär också förekomma att kvicksilver ingår i s k ex
tempore-preparat enligt en rapport från Kemikalieinspektionen 1996. Det
är hög tid för en samlad aktion från landstingens sida för att få ett snabbt
slut på denna onödiga kvicksilveranvändning. Både försiktighetsprincipen
och substitutionsprincipen kan åberopas. När det gäller
konserveringsmedel kan utbyte ske till mindre riskabla substanser eller
beredningsformer alternativt förpackningsstorlekar där
konserveringsmedel inte behövs. Kemikalieinspektionen har också
föreslagit regeringen att ge Läkemedelsverket i uppdrag att se över
användningen av kvicksilver i farmaceutiska och veterinärmedicinska
preparat. Läkemedelsverket har dock ännu inte fått något sådant uppdrag
av regeringen. Miljöpartiet anser att det är hög tid att detta uppdrag
överlämnas till Läkemedelsverket och att ett förbud utfärdas mot
användning av kvicksilver som konserveringsmedel.
Miljöavgift på amalgam
Vi anser också att amalgamet skall beläggas med en miljöavgift i enlighet
med principen om att förorenaren betalar. Avgiften bör sättas så att de
miljökostnader som finns i anslutning till hanteringen, rening av avlopp
och luft, kremering och slutförvaring täcks.
Vårdmöjligheter
Enligt redan tagna beslut i riksdagen har patienter med sjukdom orsakad
av amalgam rätt till tandvård (t ex amalgamsanering) med full ersättning.
Mycket tyder på att denna rättighet inte omsatts i praktiska möjligheter
för dessa patienter. En av orsakerna kan vara att tandvård och
sjukdomsdiagnoser faller inom två olika grupper inom sjukvården,
tandläkare respektive läkare. Det finns alltså risk för att tandläkare inte
anser sig ha kompetens på diagnossidan på grund av sin specialisering
och att läkare inte uppmärksammar effekter av tandmaterial på grund av
att de traditionellt inte har tillräcklig fokusering på dessa orsaker (så finns
det t ex inte någon bra registrering av bieffekter av tandvårdsmaterial i det
biverkningsregister som läkarna normalt använder). Detta kan vara svårt
att komma tillrätta med. Men svårigheten får naturligtvis inte tas som skäl
till att en relativt stor grupp patienter inte får den vård de behöver.
Tusentals människor får idag ingen hjälp. Endast omkring 200 personer
har fått hjälp med fullständig amalgamsanering under 1999.
Miljöpartiet föreslår att frågan om i vilken utsträckning vård av
amalgamskadade verkställs, vilka ev hinder som föreligger som försvårar
tillgången till behandling och hur dessa i så fall skall överbryggas utreds i
särskild ordning och med skyndsamhet med tanke på det lidande som orsakas
i drabbade patientgrupper.