Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring enligt vad i motionen anförs om ett amalgamförbud.
2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring enligt vad i motionen anförs om att amalgam skall avvecklas av såväl miljö- som hälsoskäl.
3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring enligt vad som anförs i motionen om kvicksilver som konserveringsmedel.1
4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring enligt vad i motionen anförs om en miljöavgift på amalgam.2
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om utredning angående vårdmöjligheter för amalgamskadade.1 6. 1 Yrkandena 3 och 5 hänvisade till SoU.
2 Yrkande 4 hänvisat till SkU.
Amalgamförbud
Uppskattningsvis har 5 miljoner svenskar amalgamfyllningar. Kvicksilveromsättningen har ökat kraftigt under de senaste åren i Sverige trots att vi är väl medvetna om konsekvenserna. Dessutom har regeringen i samband med tandvårdspropositionen aviserat att den avser att driva frågan om amalgamförbud efter en eventuell ändring i EU:s medicintekniska direktiv, vilket beräknas ske år 2001. Detta är ett steg i rätt riktning. Miljöpartiet anser dock att det inte finns några skäl att vänta. Vi måste våga utmana EU-systemet redan nu.
Miljö- och hälsoskäl
Som vi även tidigare redovisat har Forskningsrådsnämnden tagit fram ett mycket intressant material som belyser amalgamfrågan ur många olika infallsvinklar. I detta material finns en miljömedicinsk riskanalys utförd av professor Maths Berlin. Ur professor Berlins sammanfattning hämtas följande citat:
Kvicksilver är ett multipotent cellgift, som ingriper i cellens primära processer vilket skapar förutsättningar för ett brett spektrum av möjliga biverkningar. Prevalensen för bieffekter av kvicksilvret i amalgam på nervsystem, immunsystem och njurar synes totalt ligga mellan 10 % och 0,1 %, sannolikt omkring 1%, vilket innebär omkring 50 000 fall med ett osäkerhetsintervall mellan 500 000 och 5 000 fall i den svenska populationen. Av beskrivna effekter är det framför allt effekter från centrala nervsystemet och immunsystemsrelaterade effekter, som synes kunna väsentligt påverka den drabbades hälsotillstånd.
Riksdagen beslutade i juni 1998 att avskaffa subventionerna för amalgamfyllningar. Det var en viktig signal från den politiska nivån att det är dags att upphöra att sätta in kvicksilverhaltiga material i människokroppen. Även om amalgamanvändningen nu äntligen håller på att fasas ut så kommer människor inom överskådlig tid att vara amalgambärare. I dagsläget räknar man med att det förvaras cirka 60 ton rent kvicksilver i den svenska befolkningens munnar. Kvicksilver som på olika sätt förgiftar vår livsmiljö.
Miljöpartiet har i många år krävt att riksdagen går ett steg längre och fattar beslut om ett omedelbart amalgamförbud. Vi kräver att det skall avvecklas av både miljö- och hälsoskäl.
Vi kommer att återkomma med ett sådant krav ända tills ett amalgamförbud är infört.
Kvicksilver som konserveringsmedel
Kvicksilver är riskabelt oavsett mängd. I högre doser ses klassiska eller erkända gifteffekter. Vid lägre doser kan immunologisk påverkan och/eller överkänslighetsreaktioner ses hos vissa individer. WHO har konstaterat att det inte finns någon säker nedre gräns för immunologiska effekter. Erfarenhet finns från klinisk praxis att både thiomersal och fenylkvicksilver kan ge upphov till både lokala och allmänna reaktioner i kroppen. Trots dessa kunskaper används fortfarande flera kvicksilverföreningar som konserveringsmedel i medicinska preparat. I FASS 1997 finns följande uppräknade: Fenylkvicksilveracetat, fenylkvicksilvernitrat, thiomersal, thiomersalnatrium och timerfonatnatrium. Det lär också förekomma att kvicksilver ingår i s k ex tempore-preparat enligt en rapport från Kemikalieinspektionen 1996. Det är hög tid för en samlad aktion från landstingens sida för att få ett snabbt slut på denna onödiga kvicksilveranvändning. Både försiktighetsprincipen och substitutionsprincipen kan åberopas. När det gäller konserveringsmedel kan utbyte ske till mindre riskabla substanser eller beredningsformer alternativt förpackningsstorlekar där konserveringsmedel inte behövs. Kemikalieinspektionen har också föreslagit regeringen att ge Läkemedelsverket i uppdrag att se över användningen av kvicksilver i farmaceutiska och veterinärmedicinska preparat. Läkemedelsverket har dock ännu inte fått något sådant uppdrag av regeringen. Miljöpartiet anser att det är hög tid att detta uppdrag överlämnas till Läkemedelsverket och att ett förbud utfärdas mot användning av kvicksilver som konserveringsmedel.
Miljöavgift på amalgam
Vi anser också att amalgamet skall beläggas med en miljöavgift i enlighet med principen om att förorenaren betalar. Avgiften bör sättas så att de miljökostnader som finns i anslutning till hanteringen, rening av avlopp och luft, kremering och slutförvaring täcks.
Vårdmöjligheter
Enligt redan tagna beslut i riksdagen har patienter med sjukdom orsakad av amalgam rätt till tandvård (t ex amalgamsanering) med full ersättning. Mycket tyder på att denna rättighet inte omsatts i praktiska möjligheter för dessa patienter. En av orsakerna kan vara att tandvård och sjukdomsdiagnoser faller inom två olika grupper inom sjukvården, tandläkare respektive läkare. Det finns alltså risk för att tandläkare inte anser sig ha kompetens på diagnossidan på grund av sin specialisering och att läkare inte uppmärksammar effekter av tandmaterial på grund av att de traditionellt inte har tillräcklig fokusering på dessa orsaker (så finns det t ex inte någon bra registrering av bieffekter av tandvårdsmaterial i det biverkningsregister som läkarna normalt använder). Detta kan vara svårt att komma tillrätta med. Men svårigheten får naturligtvis inte tas som skäl till att en relativt stor grupp patienter inte får den vård de behöver. Tusentals människor får idag ingen hjälp. Endast omkring 200 personer har fått hjälp med fullständig amalgamsanering under 1999.
Miljöpartiet föreslår att frågan om i vilken utsträckning vård av amalgamskadade verkställs, vilka ev hinder som föreligger som försvårar tillgången till behandling och hur dessa i så fall skall överbryggas utreds i särskild ordning och med skyndsamhet med tanke på det lidande som orsakas i drabbade patientgrupper.
Stockholm den 1 oktober 2000
Thomas Julin (mp)
Gunnar Goude (mp)
Helena Hillar Rosenqvist (mp)
Ewa Larsson (mp)
Gudrun Lindvall (mp)
Per Lager (mp)
Birger Schlaug (mp)
Marianne Samuelsson (mp)