1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en omfördelning av resurser mellan naturreservat och
biotopskydd samt naturvårdsplaner.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av beredskap och beredvillighet hos berörda
myndigheter att lösa uppkomna ersättningsanspråk utan dröjsmål.
Avsättning av skogsmark
för naturvårdsändamål
Bildandet av naturreservat, biotopskydd samt upprättandet
av naturvårdsplaner har en stor uppgift när det gäller att
säkra den biologiska mångfalden. Tillsammans med övriga
avsättningar bl a i form av nationalparker har vi nu i Sverige
kommit upp till en sammanlagd yta av 3.912.254 hektar som
är avsatt till olika naturvårdsändamål. Detta motsvarar 8,5
procent av landets yta.
I norra delen av landet har avsättningarna nått en så stor andel av
skogsmarksarealen att basen för ett rationellt skogsbruk med tillhörande
förädlingsindustri sviktar.
Idag råder på många håll i landet en resursbrist när det gäller medel för
bildande av naturvårdsplaner samt områden för biotopskydd. Det innebär för
många skogsägare långa väntetider där ofta s k interimistiska
avverkningsförbud råder. Dessa intäktsbortfall i väntan på prövning och
beslut i skyddsfrågor är inte acceptabla ur ett äganderättsperspektiv.
Med en omfördelning av tillgängliga medel så att en större andel kunde gå
till biotopskydd och naturvårdsplaner kunde ovisshet och väntetider minska
för ett stort antal skogsägare. Detta bör ges regeringen till känna.
En påtaglig utveckling som blivit följden av stora reservatsavsättningar är
risken för insektsangrepp, t ex massförökning av granbarkborre, i de
skyddade områdena. Detta gäller i första hand i Syd- och Mellansverige.
Med detta följer även en risk för angrepp i omkringliggande skogsområden
med stora skador som följd. Det måste finnas en beredskap och beredvillighet
hos berörda myndigheter att lösa uppkomna ersättningsanspråk utan dröjsmål.
Detta måste ges regeringen till känna.