1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om åtgärder för att undanröja hoten mot kungsörnen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om märkning av drivmattor på nya snöskotrar.
Inledning
Kungsörnen är Sveriges nästa största rovfågel med ett
imponerande vingspann av ca 2 meter. Den häckar sparsamt
i inlandet, framför allt i fjälltrakterna, men några par finns på
även Gotland och i Skåne. Den återfinns i Artdatabankens
rödlista som NT (Near Threatened), Missgynnad. Det finns
ca 600 par i landet. Arten har speciella krav på sina
häckningsmiljöer och är mycket störningskänslig under
mars-april då häckningen inleds. Ofta får paret bara ut en
unge per år, lite beroende av tillgången på föda. Dödligheten
under det första året är hög. I Artdatabankens förslag till
åtgärder för kungsörnen finns krav på skydd mot störningar,
sparande av boträd och stödutfodring av ungfåglar. Men idag
är problemet även ett annat. En ökande förföljelse.
Förföljelse av örn ett nytt
problem
Under senare år har det visat sig att kungsörnen håller på att
försvinna från områden där den tidigare har haft en stark
population. Inget i miljön kan förklara tillbakagången. Det
gäller främst tre områden i fjällen: Abisko, västra Jämtland
och Härjedalen/norra Dalarna. Det paradoxala är att
kungsörnen är etablerad i skogslandet inte långt ifrån, och en
nyetablering om ett gammalt par dött vore naturlig även i
fjällen. I vissa områden är varenda gammalt revir tomt.
Det mesta pekar på förföljelse. I två av områdena har man till och med
hittat slagfällor monterade i bon eller i boträd. I ett fall var fällan gillrad
med
ett renkalvhuvud och kan rimligen inte varit avsedd för något annat än
kungsörn. Stenar i bon, skoterspår fram till boträd och dödade ungar tyder
också på att en illegal verksamhet är orsaken till tillbakagången. Enligt vissa
tar tjuvjägare fler kungsörnar än de tar björn, järv, varg och lo tillsammans.
Även Rovdjursutredningen konstaterar att kungsörnen är hotad och att
jaktbrott är det främsta skälet till tillbakagång.
Jaktbrotten svåra att
komma åt
Naturvårdsverket har ett kungsörnsprojekt och många
frivilliga ornitologer försöker ha kontroll i de kända
örnreviren. Men av naturliga skäl är det omöjligt att göra en
sådan kontroll total. Områdena är stora, resurserna
begränsade och tyvärr leder detta till att dessa jaktbrott oftast
blir opåtalade. Miljöpartiet har under motionstiden
1999/2000 argumenterat för att skotrarnas drivmattor borde
förses med märkning. Rikspolisstyrelsen vill ha märkning
liksom Naturskyddsföreningen. Några seriösa skäl mot
märkning har inte framkommit och kostnaden är bara några
hundralappar. En sådan märkning skulle öka möjligheterna
rejält att komma till rätta med jaktbrott, som ju inte bara
gäller kungsörn utan även de stora rovdjuren. Det är dags att
genomföra ett försök med märkning av drivmattor på nya
snöskotrar under en femårsperiod som ett led att komma till
rätta med jaktbrott. Detta bör ges regeringen till känna.
I en motion lagd under denna mandatperiod kräver Miljöpartiet strängare
straff för jaktbrott.
Praktiskt
åtgärdsprogram för
kungsörnen behövs
Något måste göras för att förhindra fortsatt förföljelse av
kungsörn i de svenska fjällen. Det är uppenbart att
kungsörnen klarar sig betydligt bättre i andra områden än i
de tre ovan angivna och att en förföljelse och tjuvjakt är
skälet till situationen där. Resurser i form av bevakning,
information för att klargöra vad som får och inte får göras,
ett starkare skydd runt häckplatserna, en kampanj för att få
allmänhet att känna att kungsörnen är en art som hör till
fjällen och måste finnas kvar för framtiden är exempel på
åtgärder som kan sättas in.
Det viktiga är att regeringen tar tag i situationen i syfte att få stopp på
förföljelsen av kungsörn. Det bör ges regeringen till känna.