1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av
gränsvärden för, eller hur skatt kan tas ut på, kadmium i rötslam med
syftet att styra bort det giftiga slammet från åkrarna.
2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring i
lagstiftningen som understöder systemskiftet för källsorterande va-
system och återskapad växtnäringsbalans inom jordbruket.
Motivering
Under flera år har mp i motioner upprepat kravet på att
regeringen med större allvar och långsiktighet måste hantera
problemet med förgiftningen av vår åkerjord. Även i år
återkommer vi. Det finns nämligen inga tecken som tyder på
en förbättring av situationen, tvärtom, och med de senaste
rönen är frågan mer aktuell än någonsin och kräver
skyndsam handling.
Det giftiga slammet
Slammet, som idag används till att gödsla åkrarna, innehåller
alldeles för höga halter av kadmium. Det är ett problem som
måste åtgärdas. Om slam överhuvudtaget ska användas som
gödselmedel och inte spridas enbart av kortsiktiga
kvittblivningsskäl, måste det givetvis vara fritt från
tungmetaller och miljögifter och inte kunna konkurreras ut
av konstgödsel, som absolut inte hör hemma i ett ekologiskt
inriktat jordbruk bl.a. på grund av kadmiumhalt och innehåll
av ändligt fosfor.
En rad nya rapporter visar att befolkningen nu beräknas ha njurstörningar i
stor omfattning, för närvarande ca 10.000 personer. Detta märks genom
läckage av äggvita och förlust av kalcium. Riskgrupper är kvinnor med låga
järndepåer och de som äter mycket grönsaker, samt de som är särskilt
känsliga. Detta är synnerligen allvarligt och kräver drastiska förändringar
inom livsmedelsproduktionen.
En artikel i Svensk Veterinärtidning, nr 3/99, tar upp det allvarliga läget.
En undersökning av 23 olika sorters modersmjölksersättning, välling och gröt
till barn, visar att kadmiumhalterna i dessa mjölbaserade produkter är 1,5 till
17 gånger högre än i de mjölkbaserade. Samtidigt påpekas att
djurexperimentella studier visar att kadmium kan orsaka skador på hjärnan
redan vid lågdosexponering.
Det svenska slamberget
I det svenska slamberget finns ca 350 kg kadmium. Slammet
sprids på mark nära tätorterna på några procent av
åkerarealen, inte för att jordbruket betraktar det som ett
idealiskt gödselmedel och sprider det med optimal
fosforgiva, utan för att kommunerna har ett problem och ofta
t.o.m. betalar för att bli av med slammet. Slamgivorna
anpassas då istället efter hur mycket som kan spridas inom
ramen för gränsvärden för tungmetaller, bl.a. koppar och
kadmium. Följden blir både övergödsling och anrikning av
tungmetaller i den tätortsnära åkermarken.
Vad kommer kadmiumet
ifrån
Det kadmium som omsätts i människans värld kommer från
det ständigt ökande uttaget av material från jordskorpan. En
stor del kommer från fosforit via konstgödsel och
jordbruksprodukter.
Men huvuddelen av allt kadmium i slammet eroderar på alla möjliga sätt
från samhällskroppen, där ca 5.000 ton kadmium finns inbyggt och hamnar i
slammet genom avloppssystemen. Från rör och ledningar, från disk och
tvättmaskiner, kläder som tvättas, varmvattenberedare, skurvatten, förzinkade
järndetaljer som beslag, spikar och skruvar. T.o.m. kranvattnets egen halt av
metaller räcker för att spoliera möjligheterna att upprätta ett kretslopp utan
förstörelse av miljö och hälsa.
Naturvårdsverket har angivit att mängden kadmium från kranvattnet är ca
3 ggr större än det som kommer med urin och avföring. Slutsatsen är helt klar.
Slammet från vårt avloppsnät kan aldrig inpassas i ett uthålligt kretslopp - det
är ett istället fråga om ett ohjälpligt systemfel.
Koppar och zink
Koppar är vid sidan av kadmium det stora problemet med
slammet. Allt slam har mycket höga kopparhalter - även i en
trekammarbrunn på landet. Metallen kommer i huvudsak
från ledningsnätet som korroderar, dels p.g.a. vattnets
kemiska egenskaper, dels p.g.a. slitage. Kopparhalterna i
vårt slam minskar inte heller, eftersom detta inte kan
åtgärdas utan att byta ut delar av det svenska ledningsnätet
till exempelvis rostfritt. Metallen zink är också en toxisk
metall för markfloran och zink i slammet kommer från
förzinkade vattenledningar, offeranoder av zink i
varmvattenberedare, förzinkade inredningsdetaljer samt
räcken, tak, lyktstolpar m.m. utomhus.
Silver och andra farliga
metaller mäts inte ens
Det har visat sig att många riskabla metaller i slam inte mäts
upp eller regleras. Det handlar om silver, volfram, platina
och uran. Bara silverhalten i åkerjord kan dubbleras på
mindre än tio år, vilket är ytterst oroande, då silver är
extremt toxiskt för mikroorganismerna i åkern.
Naturvårdsverket bekräftar nu i en ny undersökning att
resultaten för ett år sedan var riktiga. Det allvarliga är att
verket fortfarande inte anser sig ha resurser för att vidta
några åtgärder. Vid en SCB-jämförelse av metallhalterna i
det svenska slammet 1995 och 1998 visar sig att 4 av 7
uppmätta metaller ökar. Förhoppningen om att
metallhalterna skulle sjunka i framtiden har alltså ingen
grund. Istället ser problemet ut att förvärras.
Smitta kan spridas med
slammet
Dagens vattenburna avloppssystem kan i värsta fall fungera
som en storskalig spridare av smittoämnen om inte dessa är
helt avdödade. Tyvärr är t.ex. infektionsklinikernas avlopp
anslutna till reningsverken och det är tveksamt om
sjukhusens smittreningsutrustning är permanent i funktion.
I Sverige desinficeras inte slam som sprids i livsmedelsproduktionen. Den
osäkerhet som detta leder till kan få bekymmersamma konsekvenser.
Vad kan vi göra?
Om vi vill fortsätta en framgångsrik kamp mot spridning av
koppar, zink, silver, volfram, platina, uran och inte minst
den ökande kadmiumhalten i våra njurar, är det nödvändigt
att styra bort det giftiga slammet från åkern. I stället måste
våra näringsämnen källsepareras från annat avloppsvatten.
Då sjunker kadmiumhalten kraftigt och näringsämnena kan
inpassas i ett kretslopp värt namnet. Fram för källsortering
och inget annat! Det bästa sättet att slippa rena är att aldrig
blanda. Och blandar man inte näringsämnen i urin med
avloppsvatten finns det inga miljögifter att vara rädd för.
Ju tidigare alla inser detta, desto mindre skada sker. Samhället måste ta
ansvar och hindra nya onödiga fall av njurskada på grund av kadmium. Det är
viktigt att kretsloppet i livsmedelsproduktionen - om det skall fungera - inte
får påspädning av olika gifter utifrån. Då får principen motsatt verkan.
Använd
försiktighetsprincipen och
produktvalsprincipen!
Enligt produktvalsprincipen skall vi välja det gödselmedel
som är det "renaste" och bl.a. ger det minsta bidraget till
kadmiumökningen i åkermark och njurar. I ett ekologiskt
inriktat jordbruk är detta inget större problem, eftersom där
används de naturliga metoderna att gödsla, vilket också
underlättas av balans mellan spannmålsproduktion och
djurhållning.
Dagens situation inom jordbruket är tyvärr en annan och
konstgödselanvändningen är fortfarande utbredd, vilket till stor del är en följd
av lågt pris på energi och konstgödsel och högbeskattning av arbete och andra
ekologiska metoder. I Miljödepartementets egen utredning om kadmium
konstateras att slam innehåller 66 mg/kg fosfor jämfört med 5 mg/kg fosfor
för handelsgödsel. Det är en olycklig utveckling om konstgödsel, just på
grund av t.ex. lägre kadmiumhalt, är att föredra framför naturlig näring i
kretsloppet. För att få en ekologiskt anpassad inriktning borde man därför
släppa fokus på att slammet från våra reningsverk långsiktigt ska användas i
vårt jordbruk. Näringen till åkern är inte detsamma som slammet till åkern.
Till dess vi antagit en långsiktigt hållbar hållning till problemet, i enlighet
med de av riksdagen beslutade övergripande miljömålen för det framtida
miljöarbetet (1999) och genomfört ett systemskifte mot systemfelet, är det
bättre att deponera eller bränna rötslammet. Ett slutförvaringsproblem måste
betraktas som ett sådant och inte prånglas ut på jordar och i
livsmedelsförsörjningen för att det är politiskt obehagligt att se det växande
slamberg som just är beviset eller symtomet på en otidsenlig teknik, utan
möjlighet till kretsloppsinpassning. Försiktighetsprincipen och
produktvalsprincipen måste gälla. Det är hög tid att införa kadmiumskatt
också på avloppsslammet, som hittills varit befriat.