1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till sådan ändring av
miljöbalken att den allmänna hänsynsregeln, stoppregeln och
lokaliseringsregeln inte tillämpas på jord- och skogsbruket inom ramen
för pågående markanvändning.
2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till sådan ändring av
lagstiftningen att markägaren får rätt att säga nej till verksamheten utifrån
äganderättens intresse.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att reglerna för rätten att ta ut miljösanktionsavgift måste ses
över.
Miljöbalken strider mot
grundlagen
Vi har en nyligen instiftad miljöbalk som strider mot
grundlagen. I samband med miljöbalksarbetet aktualiserades
frågan om skyddet för äganderätten. Trots att Lagrådet
påtalade att balkförslaget stred mot äganderättens
grundlagsskydd, beslutade riksdagsmajoriteten att anta
balkförslaget på nämnda punkt. Det privata ägandet är en
viktig hörnsten i det demokratiska systemet. Därför krävs ett
starkare grundlagsskydd för detta ägande.
Konflikten mellan äganderättsskyddet och miljöbalken berör i stor
utsträckning de areella näringarna, med urholkat äganderättsskydd som följd.
Tillämpningen av allmänna hänsynsregeln, stoppregeln och
lokaliseringsregeln kan medföra intrång i pågående markanvändning utan att
ersättning utgår. Detta är inte rimligt. Miljöbalken måste omarbetas så att
allmänna hänsynsregeln, stoppregeln och lokaliseringsregeln inte tillämpas på
jord- och skogsbruket inom ramen för pågående markanvändning.
Ett annat problem ur äganderättssynpunkt gäller den lagreglerade
tillämpningen av allemansrätten vad beträffar verksamhet på annans mark.
Det naturliga är att kommersiell eller liknande verksamhet på privat mark
alltid skall kräva markägarens tillstånd. Lagen är orimlig på den punkten, då
det är länsstyrelsen som skall pröva verksamheten ur miljösynpunkt, men
markägaren skall inte ha möjlighet att säga nej ur äganderättssynpunkt. Lagen
måste ändras så att markägaren får rätt att säga nej till verksamheten utifrån
äganderättens intresse.
Moderata Samlingspartiet var positivt till beslutet om miljösanktionsavgift,
men påtalade felaktigheten i att avgiften skulle kunna tas ut innan ett
överklagande avgjorts. Det visar sig nu vid tillämpningen av
miljösanktionsavgiften att vissa kommuner driver denna möjlighet orimligt
långt. Så kan t.ex. en kommun, utan att påminna vederbörande, kräva en
näringsidkare på flera tusen kronor i miljösanktionsavgift bara därför att
vederbörande förbisett att lämna in en årlig miljörapport i tid. Det minsta man
kan begära är att näringsidkaren får en påminnelse och därefter möjlighet att
fullgöra sin skyldighet innan någon miljösanktionsavgift krävs ut. Reglerna
för rätten att ta ut miljösanktionsavgift måste ses över.