Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av förändringar i strandskyddet.
Generell tillämpning blir
fel
De regler om det s k strandskyddet som finns stadgade i lagtexter fyller
många gånger en viktig funktion genom att bevara den möjlighet att idka
friluftsliv inom strandområden som allmänheten har enligt allemansrätten.
Strandskyddet kan även, särskilt i tätbefolkade områden, ha betydelse för den
biologiska mångfalden samt djur- och växtliv. Strandskyddslagen har alltså en
viktig funktion som nationellt instrument, men effekten blir fel då den
tillämpas generellt.
Sverige är ett stort land där befolkningen är ojämnt fördelad över landet.
Det uppenbara behov av ett starkt strandskydd som kan finnas i exempelvis
delar av Stockholms skärgård eller i specifikt attraktiva kustområden runt
Sveriges kust är inte lika uppenbart i andra mer glesbefolkade eller mindre
attraktiva kustområden. I vissa fall är till och med strandskyddet ett hinder
för
att hela landet skall kunna utvecklas. Målet måste vara, i enlighet med
tillväxtavtalet, att alla regioner skall kunna skapa tillväxt och utvecklas
utifrån egna resurser och efter egna prioriteringar och beslut. Detta bör även
vara en önskvärd utveckling såväl för landsbygden som för skärgården i dess
helhet.
Därför finns det anledning att överväga om inte reglerna rörande
strandskydd bör utvecklas så att de blir mer flexibla utifrån regionala och
lokala behov och förutsättningar.
Lagstiftningen rörande strandskyddet bör enligt vår mening förändras så
att delar av nu gällande lagstiftning utgör grunden. De regler som gäller bör
emellertid kompletteras med en möjlighet till lokal anpassning, lokalt ansvar
och därmed lokala beslut. Kommunerna som har planeringsansvaret inom
sina gränser bör få möjlighet att i kommunernas översiktsplaner medge
undantag från de generella och i många fall rigida regler som nu gäller över
hela landet. Självklart ska dessa undantag, som vi menar kan medges, göras
efter samråd med myndigheter som har att bevaka riksintressen. De
myndigheter som har att bevaka det nationella riksintresset skall dock inte
med veto kunna inskränka på den kommunala planeringen utan att detta
prövas i en högre instans.
Vad som ovan sagts om en förändrad lagstiftning kring strandskyddet bör
ges regeringen till känna.