En god miljö är i allra högsta grad en fråga om livskvalitet.
Utan en god miljö undergrävs människors makt över sin
vardag och möjligheter att förverkliga sig själva.
Centerpartiets människosyn som slår fast alla människors
lika rätt och värde gör att en sådan utveckling inte är
acceptabel för oss. Människor ska kunna känna att miljön
inte utgör ett hot mot deras frihet. En god miljö är en viktig
komponent för att människor ska känna sig trygga. Ingen ska
behöva vara rädd för att miljöförstöring ska hota dem eller
deras barns liv och levnadsrum. Regeringen klarar tyvärr
inte av att skapa förutsättningar för en miljödriven
utveckling som har funktionstänkandet som grund. Den
miljödrivna utveckling som Centerpartiet eftersträvar
kommer att skapa möjligheter för nya generationer
människor, ledare och företag.
Centerpartiet har ambitionen att skapa ett samhälle som bygger på de
naturliga systemen, ett kretsloppssamhälle. För att skapa ett
kretsloppssamhälle krävs att alla delar av samhället är med i arbetet, alla har
ett ansvar. Miljöarbetet måste därför vara proaktivt och decentraliserat.
Teknikutvecklingen ger oss nya möjligheter men kan också ha oanade
konsekvenser. Gentekniken måste kringgärdas med tydliga regler för att inte
missbrukas. Centerpartiet säger nej till patent på liv. Tekniken kommer att ge
oss möjlighet att få ut samma nytta ur en mindre mängd insats. Denna
utveckling måste bejakas och stimuleras. Faktor 10 är ett viktigt första steg.
Vi måste våga tänka nytt och annorlunda. Det är nödvändigt att tänka i
funktioner, inte produkter. Drivkraften i ekonomin måste nyttjas för att ställa
om samhället. Sverige har goda förutsättningar att vara ett föredöme på
miljöområdet. Centerpartiet vill att Sverige ska ta vara på denna chans att leda
den globala utvecklingen. Sverige ska gå före, tänka långsiktigt och vara är ett
föredöme på miljöområdet. Många av dagens miljöproblem är globala. Detta
ställer nya krav på internationellt samarbete, för Sveriges del främst i Norden
och EU. Centerpartiet vill nyttja den flexibla integrationen i EU för att bilda
en nordisk miljöunion. Vidare vill Centerpartiet införa gemensamma
miniminivåer för miljöskatter i EU och att EU:s ekonomi miljöprövas.
Mänsklighetens påverkan på den naturliga växthuseffekten kan få
ödesdigra konsekvenser för både nu levande och kommande generationer.
Klimatförändringar är utan tvekan en av vår tids största hot. Att hitta
lösningar för att komma tillrätta med detta hot är absolut nödvändigt. Handel
med utsläppsrättigheter är ett av de verktyg som finns.
Centerpartiet vill med denna motion vidga miljöpolitikens perspektiv att
verkligen tänka på kommande generationer. Vi måste sätta våra barn i främsta
rummet.
Innehållsförteckning
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att barnperspektivet bör finnas med i allt miljöarbete.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att försiktighetsprincipen bör gälla vid introduktion av nya
byggmaterial.1
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om funktionstänkande och ekoeffektivitet.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att miljöpolitiken
måste formas med funktionstänkandet som grund.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att avsluta de lokala investeringsprogrammen och använda de
återstående pengarna på ett för miljön och sysselsättningen effektivare
sätt.1
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om en
samlad strategi för miljöexport i linje med vad som presenterats av
Miljöexportutredningen.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om handel med utsläppsrättigheter.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om tryggad vattenförsörjning.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om grön skatteväxling.2
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om miniminivåer för miljöskatter i EU.2
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om innehållet och hanteringen av EU:s 6:e
miljöhandlingsprogram.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige bör vara pådrivande för att EU:s ekonomi
miljöprövas.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om miljökrav vid utvidgningen av EU.3
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om bildandet av en nordisk miljöunion.3
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om handel med utsläppsrättigheter i en nordisk miljöunion.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en konsekvent märkning och aktivt arbete inom EU för att
minska antibiotikaanvändning och genmodifiering av livsmedel.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att avveckla EU:s stöd och subventioner till tobaksodling.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om strikt ansvar och obligatorisk ansvarsförsäkring.4
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om fri tillgång till forskningsresultat.
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om patent på liv.4
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att miljökvalitetsnormer även skall omfatta biologisk
mångfald.
22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om biologisk mångfald i det moderna samhället.
23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om uppräkning av anslag till ideella organisationer verksamma
inom natur- och kulturmiljöområdet.
24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att markägare måste ges skälig ersättning för de miljöinsatser
som görs vid bildandet av olika typer av reservat.
25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att medel bör reserveras för skötsel och tillsyn av de
naturvårdsområden som bildas samt medel till ersättning för angränsande
skog som skadas av exempelvis insektsangrepp i ett reservat.
26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om samråd mellan myndigheter och markägare vid inventering av
markområden.
27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Godstransportdelegationen bör få ett tilläggsdirektiv att
presentera en delrapport om miljö och transporter.5
28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att i möjligaste mån prioritera befintlig infrastruktur före
nyanläggning.5
29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om införande av trängselavgifter.5
30. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utreda frågan om ett samlat ansvar för infrastruktur.5
31. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att söka dispens från Auto/Oil-direktivet i de delar som rör
inblandning av ersättningsbränslekomponenter.
32. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om skattebefrielse för biobränslen.2
33. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att avgifta kretsloppen.
34. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att skärpta återvinningsmål inte får innebära högre
miljöbelastning.
35. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen bör återkomma med förslag om ett generellt
producentansvar i linje med vad som presenterats av
Kretsloppsdelegationen.
36. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att riktlinjer för vad som är sorterat och osorterat avfall
framarbetas.
37. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utreda vilka konsekvenser en skatt på förbränning av sopor
skulle få för miljön och människors hälsa.2
38. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen bör initiera en utredning om IT och miljö.
39. Riksdagen beslutar att tillsätta en grupp som kan se över riksdagens
rutiner i syfte att minimera påverkan på miljön.6
40. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen bör vara pådrivande inom EU för att förändra
upphandlingsdirektiven så att det blir möjligt att ställa offensiva
miljökrav.7
41. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ta initiativ till en internationell fosforkonvention för att
uppmärksamma fosfor som en kritisk resurs.
42. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att initiera frågan om fosforhushållning i EU, där en grönbok
bör utarbetas.
43. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en strategi för fosforåtervinning.
44. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en lokal utformning av strandskyddet.
45. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att nästa långtidsutredning bör ta hänsyn till
klimatförändringar och uttunningen av ozonskiktet.
46.
1 Yrkandena 2 och 5 hänvisade till BoU.
2 Yrkandena 9, 10, 32 och 37 hänvisade till SKU.
3 Yrkandena 13 och 14 hänvisade till UU.
4 Yrkandena 18 och 20 hänvisade till LU.
5 Yrkandena 27-30 hänvisade till TU.
6 Yrkande 39 hänvisat till KU.
7 Yrkande 40 hänvisat till FiU.
Inledning
Ett tungt ansvar vilar på nu levande generationers axlar. Det
är inte acceptabelt att kommande generationer ska drabbas
negativt av att generationer innan levt över sina tillgångar,
både de miljömässiga och ekonomiska. Att kommande
generationers levnadsrum krymps och hotas på grund av att
nuvarande och tidigare generationer agerat oansvarigt är inte
acceptabelt. De nordamerikanska indianerna brukar säga att
man alltid ska tänka sju generationer framåt i sina beslut.
Det är en klok ledstjärna. Den miljöskuld som finns måste
elimineras.
Miljöproblemen har under åren ändrat karaktär, från att ha varit lokala och
väl synliga till att vara svårdefinierade och svårare att härleda. De är inte
längre bara lokala företeelser utan globala. Att möta detta är en mäktig
utmaning. Den miljöskuld som vi riskerar att lämna efter oss kan allvarligt
inverka på kommande generationers möjligheter att påverka sin vardag.
Centerpartiet accepterar inte att människors livskvalitet och makt över sin
vardag undergrävs av en ohållbar utveckling. Vi står i inledningen av ett nytt
årtusende. Det känns naturligt att tänka nytt. Att tänka på kommande
generationer måste alltid vara en ledstjärna. Sverige ska gå före, tänka
långsiktigt och vara är ett föredöme på miljöområdet.
Under nästan hela 1900-talet var miljöpolitiken fokuserad på att lösa
problem; miljöpolitiken var reaktiv. Regeringens övergripande mål för
miljöpolitiken är att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora
miljöproblemen i Sverige är lösta. Det är bra att regeringen intar ett
generationsperspektiv, men tyvärr innebär ett sådant övergripande mål för
miljöpolitiken att det fortfarande är det nationella perspektivet och problemen
som är i fokus. Mål måste med nödvändighet följas upp med konkreta medel
och möjligheter för individer och företag att medverka och ta sitt ansvar.
Dessvärre klarar regeringen inte av att föra en politik som ens klarar av att
lösa de nationella problemen. Regeringen tycks sakna handlingskraft och
vilja. Regeringens insatser på miljöområdet under förra och innevarande
mandatperiod begränsades i stort sett till de lokala investeringsprogrammen.
Detta är inte rätt väg mot ett uthålligt samhälle.
Centerpartiet har en ambition om att utveckla ett kretsloppssamhälle.
Centerpartiet vill vidga miljöpolitikens perspektiv, ge den en global
utgångspunkt och fokusera på möjligheterna i det nya tusentalet.
Miljöpolitiken ska vara proaktiv och decentraliserad. Det skapar möjligheter
för nya generationer av människor, företag och ledare. Det är rätt väg mot ett
uthålligt samhälle.
Nya generationer
människor
Att vidga miljöpolitikens perspektiv till att omfatta även
kommande generationer ligger i miljöpolitikens natur. Men
generationsperspektivet är inte enkelt. I slutrapporten "Vår
gemensamma framtid" från Världskommissionen för miljö
och utveckling som presenterades av Gro Harlem
Brundtland 1987 fanns ett tydligt generationsperspektiv.
Brundtlandkommissionens nyckelbegrepp var hållbar
utveckling. Begreppet har sedan dess haft ett kraftigt
genomslag och skapat en bred medvetenhet om miljö,
naturresurser och vår framtid. Med hållbar utveckling
menade Brundtlandkommissionen en utveckling som
tillfredsställer dagens behov utan att inskränka kommande
generationers möjligheter att tillgodose sina behov. Efter
Brundtlandkommissionen har fler definitioner tillkommit.
Många, både företag och länder, har uppenbarligen velat
definiera sin verksamhet som hållbar. Vartefter
definitionerna stigit i antal har begreppet tyvärr vattnats ur
och blivit otydligt.
Istället för att komma med nya definitioner på ett begrepp som kopplar
ihop utvecklingsbehov hos samtida och framtida generationer är det dags att
inse att den närmast framtida generationen är våra barn. Att se på miljöfrågor
ur ett barnperspektiv kan hjälpa oss att fatta kloka beslut för kommande
generationer. Ändå är det ovanligt att miljöfrågor sedda ur ett barnperspektiv
förekommer i debatten. Barn och unga är osynliga i det mesta av det
miljöarbete som sker, såväl nationellt som internationellt. Detta vill
Centerpartiet ändra på.
Barn och miljö
Omfattande kunskap finns om människans hälsa och vilka
faktorer, inklusive miljöfaktorer, som påverkar denna. Dock
är mallen vuxna män. Specifik forskning om barn och miljö
är ännu i sin linda trots att det är känt att barn i allmänhet är
mer känsliga för föroreningar än vuxna. Den växande, ännu
outvecklade kroppen är känslig och sårbar. Barn har
bristande erfarenhet som innebär mindre möjligheter att
undvika miljörisker. Barn har känsligare kroppsfunktioner.
Immunförsvaret och olika organ utvecklas successivt. En
dålig och förorenad miljö leder dessutom till att barn blir
mer mottagliga för sjukdomar av olika slag. En god miljö är
i allra största grad en livskvalitetsfråga.
Hållbar utveckling handlar om respekt för kommande generationers behov
och möjligheter till utveckling. Därför måste barn och unga bli synliga och
respekteras. Syftet med Agenda 21 är att skapa en hållbar utveckling för hela
mänskligheten. Syftet med barnkonventionen är att skapa en hållbar uppväxt
för varje barn som föds på vår jord. Det är med uppenbar tydlighet så att de
båda dokumenten hör ihop. Det blir ingen uthållig utveckling om inte båda
dokumenten förverkligas. Barnen är framtiden och får de inte uppleva livs-
kvalitet både i form av en god naturmiljö och en god social miljö kommer de
inte att vara bärare av en hållbar utveckling.
Strategin bör vara att få in ett barnfokus i miljöarbetet på alla nivåer.
Barnperspektivet bör exempelvis föras in i arbetet med Agenda 21 ute i alla
våra kommuner. Beslutsfattare behöver förstå hur barn drabbas till sin hälsa,
att barn är särskilt utsatta och förstå barns tysta oro nu och inför framtiden.
Centerpartiet har tidigare yrkat att barnperspektivet behöver synas i det i
skrivande stund pågående arbetet med miljökvalitetsmålen. Barnperspektivet
bör finnas med i allt miljöarbete. Vad som anförts om att barnperspektivet bör
finnas med i allt miljöarbete bör ges regeringen till känna.
Inte bara miljön i vid bemärkelse har en stor påverkan på barn. Även
inomhusmiljön är viktig och kan i allra högsta grad kopplas till barns hälsa.
Antalet allergier har ökat och vi vet egentligen inte riktigt varför. Vi omger
oss idag med långt många fler material i våra bostäder än vad vi gjorde förr.
Detta tillsammans med ändrade byggmetoder kan vara en av anledningarna.
Kunskapen är många gånger låg om dessa material, varför
försiktighetsprincipen bör gälla vid introduktion av nya byggmaterial. Detta
bör ges regeringen till känna.
Det är också viktigt att låta barn och unga komma till tals, i såväl den
privata sfären som i mer officiella sammanhang. Det är viktigt att lyssna till
dem och respektera deras oro och tankar. Genom att ta vara på deras klarsyn,
nyfikenhet, engagemang och kraft kan vi göra utvecklingen hållbar.
Ungdomens miljöriksdag är ett exempel på detta. Det behövs ett
barnperspektiv inom alla politikområden. Centerpartiet har tidigare lyft fram
behovet av en barnbilaga till regeringens budget.
Alla måste vara med
För att kunna nå en verkligt hållbar utveckling krävs att alla
delar av samhället är delaktiga. Det går inte att skjuta ifrån
sig sin del av ansvaret. Endast i samarbete mellan individer,
företag, länder och olika politiska nivåer kan vi nå en hållbar
utveckling. Ingen del av kedjan kan lämnas utanför. Alla
delar av samhället måste se miljö som en strategisk fråga.
Miljöarbetet måste vara decentraliserat, proaktivt och
förebyggande. Alltför länge har miljöarbetet präglats av
åtgärder och städning efter miljömisslyckanden. En
miljödriven utveckling inrymmer en enorm potential för
människor, företag och samhällen att utvecklas.
Miljöpolitiken kan rätt utformad skapa spännande
möjligheter för nya generationer av människor och företag.
Funktionstänkande och
ekoeffektivitet
För att få en helhetssyn på miljöpolitiken är det nödvändigt
att tänka nytt och annorlunda. Funktionstänkandet är ett sätt
att verkligen ta ett helhetsgrepp på miljöpolitiken. Detta
klarar regeringen inte av. I skrivelsen 1999/2000:114 En
miljöorienterad produktpolitik som levererades i juni 2000
efterlyste regeringen en helhetssyn på miljöpolitiken. Trots
detta uteblev funktionstänkandet i stort sett helt och hållet i
den skrivelsen. Två meningar om funktionsförsäljning var
allt regeringen mäktade med i en skrivelse som handlade om
ett område där funktioner i allra högsta grad är det som ska
vara utgångspunkten. Lika illa är det i övriga dokument från
regeringen.
Det är nödvändigt att tänka i funktioner. Det är inte produkten i sig som
ska efterfrågas utan det är funktionen som produkten tillhandahåller som ska
efterfrågas. Som kund efterfrågar man inte kylskåpet utan funktionen kylda
livsmedel. Som kund är det inte en spis man efterfrågar utan funktionen lagad
mat. Listan på exempel över att människor egentligen efterfrågar funktioner,
inte produkter, kan göras lång.
Funktionstänkandet gör att nya och vad som idag ses som okonventionella
lösningar kommer att utvecklas. De land, samhällen och företag som tar till
sig funktionssynsättet kommer att ha en stor fördel gentemot andra länder och
företag när utvecklingen visar att dagens produkttänkande i längden är
felaktigt. En viktig del av den miljödrivna utvecklingen är att på ett effektivt
sätt tillhandahålla funktioner. Centerpartiet anser att det är att missa kärnan
i
miljöpolitiken att inte tänka i termer av funktioner. Miljöpolitiken måste
formas med funktionstänkandet som grund.
Ekoeffektivitet och funktionstänkande hör ihop. Det ena kan ge det andra.
Redan att tänka i funktioner är i sig effektivt. När uttrycken faktor 4 och
faktor 10 (vilket innebär att man får ut samma nytta ur 10 procent av insatsen)
först introducerades var det många som rynkade på näsan och menade att det
var orealistiska mål att sträva efter. Säg det till de företag som nu inriktar
sig
på faktor 100, alltså att uppnå samma nytta men med bara 1 procent av den
tidigare insatsen!
Precis som ett företag inte i längden kan tära på sin kapitalreserv kan inte
heller mänskligheten fortsätta att tära på jordens kapitalreserv i samma takt
som nu. De förnyelsebara resurserna utgör grunden för den miljödrivna
utvecklingen, de ändliga gör det inte. Våra resurser måste utnyttjas
effektivare. Genom att öka resurseffektiviteten kan vi få ut större nytta ur en
mindre insats. Ökad resurseffektivitet minskar belastningen på vår miljö
samtidigt som det är både samhälls- och företagsekonomiskt sunt.
Teknikutveckling måste uppmuntras och användas på ett sådant sätt att
belastningen på miljön minskar. Faktor 10 är ett viktigt första steg i den
miljödrivna utvecklingen och tjänar som ett viktigt mål och instrument för att
nå ett ekologiskt hållbart samhälle. Våra system måste bygga på biologiska
grunder och effektivt nyttjande av de naturliga systemen. De tjänster de
naturliga systemen tillhandahåller måste nyttjas varsamt för att de inte ska
utarmas. Karaktären på våra produkter måste förändras för att passa in i detta
system. Funktionstänkandet måste dominera.
Regeringen har i direktiv 1998:65 Strategier för utveckling av ett
ekologiskt hållbart näringsliv gett Miljövårdsberedningen i uppdrag att
"medverka i arbetet med att ta fram strategier för utveckling av ett ekologiskt
hållbart näringsliv genom att förbereda och inleda en dialog med delar av
näringslivet om dess arbete med en hållbar utveckling". Inom ramen för detta
uppdrag bör arbete med ekoeffektivitet och faktor 10 ha en mycket uttalad
roll. Miljövårdsberedningen bör i dialogen med näringslivet om
miljöanpassning driva på och uppmuntra faktor 10-tänkande. Vad som i
motionen anförts om funktionstänkande och ekoeffektivitet bör ges
regeringen till känna.
Miljödriven utveckling
Den miljödrivna utvecklingen kommer att bli en drivkraft
för ekonomisk tillväxt, industriell och mänsklig utveckling
och samtidigt ge ett klimat för företagande och innovationer.
En miljödriven utveckling är bra för våra barn.
Ett miljöanpassat näringsliv är en viktig förutsättning för att ställa om
Sverige till ett ekologiskt hållbart samhälle. Den miljödrivna utvecklingen
inrymmer en enorm potential, både för miljön och den ekonomiska tillväxten.
Denna potential måste tas tillvara. Exempelvis beräknas den internationella
marknaden för miljöteknik uppgå till cirka 4 000 miljarder kronor.
Tillväxttakten för denna marknad ligger på 5-20 procent per år. En
internationalisering av det miljöanpassade näringslivet kan leda till ökad
försäljning av svenska tjänster och produkter med hög miljöprestanda. Det
ger den tillväxt i ekonomin som Sverige behöver för att kunna uppnå en
uthållig välfärd. Detta i sin tur ger resurser till skola, vård och omsorg.
Svenska miljöteknikföretag har genom bland annat miljölagstiftning och
kundkrav haft ett försprång gentemot sina utländska konkurrenter. Detta
försprång är numera i stort sett inhämtat av många andra länder. Sverige är
idag nettoexportör av renodlad miljöteknik. Den historiska chansen att vara
först och därmed kunna exploatera en ny marknad har gått förlorad. Vad som
är gjort är dock gjort och nu gäller det att verkligen skapa möjligheter för
svenska miljöteknikföretag att i framtiden kunna konkurrera internationellt.
Även om världsmarknaden för miljöteknik är omfattande är det i
internationaliseringen av de miljödrivna företagen som den stora utmaningen
och potentialen ligger. Miljödrivna företag finns inom alla branscher och ofta
inom en annan verksamhet än miljö. Dessa företag hanterar miljöfrågorna
som en strategisk fråga, väl förankrad i ledningen. Miljöfrågor prioriteras i
varje val i företaget. Miljöarbetet är decentraliserat, proaktivt och
förebyggande. Kundkrav driver utvecklingen. Företagen tillhandahåller
produkter, funktioner och tjänster med hög miljöprestanda.
Samtidigt som marknaden för miljöteknik och den förväntade tillväxten för
denna marknad inrymmer en enorm potential väljer regeringen att satsa på
lokala investeringsprogram. Dessa program ger alldeles för små miljömässiga
och arbetsmarknadsmässiga resultat i relation till de satsade pengarna.
Regeringen har tidigare beslutat om 2 320 miljoner kronor i bidrag till lokala
investeringsprogram för perioden 1998-2000. För perioden 2001-2003 finns
totalt ca 2 miljarder kronor kvar att söka för kommunerna. Enligt
kommunernas lokala investeringsprogram väntas de åtgärder som beviljats
stöd under 1999 ge ca 3 500 direkta arbetstillfällen och endast 600 bestående
arbetstillfällen. Det är enkelt att konstatera att vägen till ett ekologiskt
uthålligt samhälle inte går genom de lokala investeringsprogrammen. Att
underlätta svensk miljöteknikexport är effektivare både ur miljö- och
arbetsmarknadssynpunkt. Ingångna avtal om lokala investeringsprogram bör
fullföljas. I övrigt bör de lokala investeringsprogrammen avslutas och de
återstående pengarna användas på ett för miljön och sysselsättningen
effektivare sätt. Detta bör ges regeringen till känna.
Delar av de medel som avsatts för lokala investeringsprogram bör nyttjas
för att genomföra den samlade strategi som presenterades av
Miljöexportutredningen i Sustainable Sweden - a SUCCESS story (SOU
1998:118). Detta skulle kunna säkerställa ett jämnt tillflöde av nya
miljöanpassade företag, lösningar och teknologier. Effekterna för miljön,
sysselsättningen och näringslivet av ett genomförande av ovanstående skulle
vara många gånger större än de lokala investeringsprogrammens. Dessutom
till en mycket lägre kostnad vilket gör att medel frigörs till andra angelägna
miljösatsningar. Strategin med SUCCESS innebär bland annat
kunskapsuppbyggnad och att skapandet av gedigna nationella nätverk
stimuleras. Genom att stimulera nätverksbildning mellan små och stora
miljödrivna företag, myndigheter, högskolor och universitet samt bransch-
och miljöorganisationer kan nätverk utvecklas, komplementära kompetenser
som kan agera på utlandsmarknaden. Regeringen bör återkomma till
riksdagen med förslag om en samlad strategi för miljöexport i linje med vad
som presenterats av Miljöexportutredningen. Detta bör riksdagen besluta.
De förslag på insatser för en internationalisering av ett svenskt
miljöanpassat näringsliv som Miljöexportutredningen presenterade i sitt
slutbetänkande (SOU 1998:118) kostnadsberäknades till 64 miljoner kronor.
Effekterna på näringsliv och sysselsättning av en sådan satsning är med all
säkerhet mångdubbelt större än de bestående effekterna av de lokala
investeringsprogrammen. Detta till en hundradel av det som regeringen totalt
avser att betala ut i bidrag till lokala investeringsprogram. Ändå tvekar
regeringen. I budgeten för 2000 satsades endast 5 miljoner kronor för att
underlätta svenska företags export av varor och tjänster med hög
miljöprestanda. Centerpartiet avsatte 25 miljoner kronor mer än regeringen. I
årets budget avsatte regeringen inga medel för att underlätta svenska företags
export av varor och tjänster med hög miljöprestanda. Centerpartiet anser att
en fortsatt satsning är befogad och vi avsätter därför 30 miljoner kronor
vardera under åren 2001 och 2002. Medlen kan omfördelas från ramanslaget
för stöd till lokala investeringsprogram. Med en sådan satsning kan hela den
samlade strategi som presenterades av Miljöexportutredningen i Sustainable
Sweden - a SUCCESS story (SOU 1998:118) genomföras i sin helhet och
säkerställa ett jämnt tillflöde av nya miljöanpassade företag, lösningar och
nya teknologier.
Regeringen skriver och talar ofta om att Sverige ska ställas om till ett
ekologiskt hållbart samhälle. Regeringens huvudspår till ett ekologiskt
hållbart samhälle går av allt att döma via de lokala investeringsprogrammen.
Det är fel väg. Riksrevisionsverket (RRV) konstaterar i en uppföljning och
utvärdering av de lokala investeringsprogrammen (RRV 1999:37) att de
lokala investeringsprogrammen har bidragit till att miljöprofilen förstärkts i
flera, ofta redan planerade, projekt. Redan planerade miljöåtgärder inom de
kommunala förvaltningarna har ofta tidigarelagts. RRV bedömer att de
förväntade miljöeffekterna i många fall har överskattats. Resultatet av de
lokala investeringsprogrammen har med andra ord varit klent. De lokala
investeringsprogrammen har många gånger använt sig av befintlig teknik.
Detta i en situation när det är ny teknik och nytänkande som behövs för att
kunna avmaterialisera och resurseffektivisera kretsloppen genom att tänka i
funktioner. Politiken bör skapa sådana förutsättningar för marknadsekonomin
att den leder till god hushållning och stimulerar miljöansvar.
Vägen till det ekologiskt hållbara Sverige handlar om att utveckla ett
modernt samhälle som utnyttjar högteknologiska lösningar för att nå en
hållbar tillväxt. Vi skall gemensamt växla spår och ge den ekonomiska
utvecklingen en hållbar inriktning. Dit kommer man i första hand inte genom
statligt styrda program, utan genom ett livskraftigt näringsliv och en väl
fungerande marknadsekonomi. Att forma en tydlig vision och gemensam
färdriktning är viktigt för att villkoren för företagande och investeringar ska
bli långsiktiga och inbjuda till satsningar på nya, kretsloppsanpassade,
lösningar.
Globala miljöhot
På många håll i världen är inte längre hotbilden andra
länders militära medel. Det är istället olika sorters
miljöförstöring och rovdrift på knappa resurser som kan
skapa såväl mellanstatliga som inomstatliga konflikter. De
mest påtagliga globala miljöhoten är klimatförändringar och
uttunningen av ozonskiktet. Vattenbrist är ett annat hot som
kan skapa grogrund för uppslitande konflikter.
Skogsskövling och jordförstöring förstör levnadsrummet för
människor, djur och växter. Att ta steget in i framtiden utan
att arbeta för en lösning på dessa problem är förödande.
Hållbar utveckling är en nödvändig förutsättning för att fred
och säkerhet ska bli varaktiga tillstånd. Internationellt
samarbete är av yttersta vikt för att komma till rätta med
dessa problem. Sverige måste spela en aktiv roll i detta
samarbete och aktivt arbeta med frågorna i internationella
organ som EU och FN.
Klimatförändringar
Klimatfrågan är en av de absolut viktigaste frågorna på
miljöområdet. Mänsklighetens påverkan på den naturliga
växthuseffekten kan få ödesdigra konsekvenser för både nu
levande och kommande generationer. Främst drabbas
utvecklingsländerna som många gånger redan har en hårt
ansträngd ekologi. Flera länder riskerar bokstavligen att
försvinna när havsnivån höjs och lägger landmassor under
sig. Torra områden riskerar att bli ännu torrare när
medeltemperaturerna stiger. Vindar och havsströmmar kan
komma att förändras med de konsekvenser det medför på
klimatet. Klimatförändringar kan också betyda att växt- och
djurliv blir utsatt för bestående skador.
De ekonomiska konsekvenserna av de globala förändringarna i klimatet,
till följd av stormar, översvämningar och andra naturkatastrofer, är betydande.
1998 uppgick kostnaderna för väderrelaterade skador till 800 miljarder
kronor. Som jämförelse kan noteras att den svenska statsbudgeten omsatte ca
700 miljarder kronor under samma år.
Koldioxid är den viktigaste växthusgasen. Även metan, dikväveoxid och
freoner förstärker den naturliga växthuseffekten. Att minska utsläppen av
växthusgaser är det viktigaste steget vi kan ta. Olika sätt att binda den
frigjorda koldioxiden kan också vara ett bra sätt att minska mängden
koldioxid i atmosfären. Jord- och skogsbruksgrödor har en viktig roll att fylla
som koldioxidsänkor. Mot bakgrund av detta är det oroande att skövlingen av
jordens regnskogar fortsätter samtidigt som snabbväxande eukalyptusträd
planteras och introduceras på platser där de inte funnits tidigare. Samtidigt
får
detta förödande effekter för den biologiska mångfalden. Den diskussion som
nu pågår i internationella fora om möjligheterna att genom koldioxidsänkor
och förbättringar i andra länder kunna tillgodoräkna sig ökad upptagning och
minskade utsläpp måste bevakas mycket noga. Det är inte acceptabelt att
länder som redan har höga utsläpp gör alla sina förbättringar utomlands.
Kritiker till detta synsätt brukar säga att om det vore möjligt att
kostnadseffektivt minska utsläppen ytterligare i västvärlden så skulle detta
redan ha skett. Det resonemanget kan jämföras med att inte plocka upp en
tusenlapp från marken bara för att om den var riktig så skulle någon annan
redan ha plockat upp den. Enkelt uttryckt så måste man städa framför egen
dörr.
Vi måste lämna fossilsamhället bakom oss. Energiproduktion och
transporter står tillsammans för ca 90 procent av de svenska utsläppen av
växthusgaser. Ett hållbart energi- och transportsystem måste med
nödvändighet bygga på förnyelsebara energislag.
Att komma tillrätta med utsläppen av växthusgaser är en mäktig utmaning,
men det är nödvändigt att lösa detta problem. Resurseffektiviteten måste öka
för att utsläppen av växthusgaser ska kunna reduceras. För att kunna minska
utsläppen av växthusgaser krävs att alla tar sitt ansvar. Det främsta ansvaret
ligger dock hos industriländerna. Inom ramen för Kyotoprotokollet från 1997
har EU-länderna åtagit sig att under perioden 2008-2012 minska sina utsläpp
av växthusgaser med 8 procent jämfört med 1990 års nivå. Jämfört med den
prognostiserade förbrukningen, om inga åtgärder vidtas, innebär detta i
praktiken en minskning på 14 procent. Inom EU-ramen får Sverige öka sina
utsläpp med 5 procent. Centerpartiet anser att Sverige ska minska, inte öka,
utsläppen under perioden.
Ett av de medel som EU-kommissionen ser som effektivt för att nå de
åtaganden EU tagit på sig är att inrätta ett system för handel med
utsläppsrättigheter. Även den svenska Klimatkommittén har sett handel med
utsläppsrättigheter som ett medel att minska utsläppen av växthusgaser.
Centerpartiet är positivt till att ett system med utsläppsrättigheter införs.
Sverige måste ta täten och driva på världssamfundet när det gäller
klimatfrågorna. Alla delar av samhället måste vara engagerade i arbetet med
att minska utsläppen av växthusgaser. Regeringen har inte tagit till sig detta
synsätt utan tror att enbart statliga beslut räcker för att komma till rätta med
de problem som uppstått och kommer att uppstå. Människor och företag
måste bli medvetna om de problem som utsläppen av växthusgaser ger
upphov till, i annat fall kan vi aldrig få förståelse för de beslut som fattas
på
detta område. Det är nödvändigt att mycket av arbetet med att minska
utsläppen av växthusgaser sker så nära människor som möjligt. Den lokala
nivån spelar därför en stor roll i arbetet med att minska utsläppen. Arbetet
med de så kallade utmanarkommunerna är därför mycket positivt.
Klimatpolitiska program
Klimatkommittén har föreslagit att det inrättas
klimatpolitiska program för att stödja det lokala arbetet med
att minska utsläppen av växthusgaser. Dessa program skulle
kunna stimulera det viktiga lokala arbetet med att minska
utsläppen av växthusgaser. Att arbeta lokalt med denna fråga
har den stora fördelen att det kan bli mycket greppbart för
människor. Kopplingen mellan livsstil och levnadsmönster
och påverkan på miljön kan tydliggöras. Centerpartiet
avsätter därför medel under utgiftsområde 20 Allmän natur-
och miljövård för inrättandet av klimatpolitiska program.
Handel med utsläppsrättigheter
Utsläppsrättigheter kan ses som en utveckling av
administrativa styrmedel inom miljöpolitiken. Hittills har
utsläppsrättigheter använts (i bland annat USA) för
avgränsade branscher och på stora miljöskadliga utsläpp av
avgränsad karaktär. Handel med utsläppsrättigheter kan vara
ett effektivt instrument för att minska utsläppen av
växthusgaser med hjälp av marknadsmekanismer. Dessutom
kan det vara ett bra komplement till de administrativa
styrmedlen. Centerpartiet efterspråkar initiativ från
regeringen på detta område. Att inte nyttja kraften i
marknadsekonomin för att komma till rätta med utsläppen av
växthusgaser vore olyckligt. Centerpartiet ser flera fördelar
med utsläppsrättigheter, varav den främsta är att systemet
förenar ekonomiskt och miljömässigt effektiva lösningar.
Utsläppsrättigheter sker genom att myndigheten gör en bedömning av hur
mycket utsläpp en viss recipient tål. Den beräknade mängden utsläpp tilldelas
sedan olika förorenare. Det finns i huvudsak två metoder för
utsläppsrättigheter. Dels den "mjuka metoden", som innebär att myndigheten
ger utsläppsrätter till dem som reducerar sina utsläpp till en viss nivå, dels
den
"hårda metoden", som innebär att myndigheten säljer rättigheter till
förorenaren, vid ett eller flera återkommande tillfällen. Företaget ges även
möjligheten att sälja dessa rättigheter vidare.
Systemet innebär flera fördelar men även nackdelar, om det införs på
områden som inte lämpar sig för det. Utsläppsrättigheter kan medföra att
reningen av miljöskadliga ämnen sker där det kostar minst. I ett system med
handel av utsläppsrättigheter ska det även finnas inbyggt, att den totala
mängden utsläpp ska minska med tiden. En väl fungerande marknad, vilket
bland mycket annat innebär låga transaktionskostnader, är en förutsättning för
en fungerande handel. Sverige måste vara pådrivande för att inrätta ett system
för handel med utsläppsrättigheter. Vad som ovan anförts om handel med
utsläppsrättigheter bör ges regeringen till känna.
Ozonskiktets uttunning
Allt liv på jorden är beroende av det skyddande ozonskiktet
som filtrerar bort skadlig UV-strålning från solen. Viktiga
steg har tagits i det globala arbetet med att begränsa
utsläppen av ozonnedbrytande ämnen, bl a i form av
Montrealprotokollet. Mycket arbete återstår dock. Företagen
har ett stort ansvar att inte sälja produkter som är förbjudna i
industrivärlden till utvecklingsländerna. Att minska utsläpp
och läckage vid skrotning av produkter innehållande
ozonnedbrytande ämnen är en annan stor utmaning.
Internationellt samarbete är av yttersta vikt för att komma till
rätta med de problem mänskligheten har skapat.
Montrealprotokollet, som undertecknades 1988, visar på den
inneboende kraft som finns i globalt samarbete. De
ersättningskomponenter som används istället för de ämnen
som förbjöds fungerar i många stycken lika bra eller bättre
än sina företrädare. Dessutom ofta till en lägre kostnad.
Hotet är dock inte avvärjt vilket sommarens och den tidiga höstens
rapporter om storleken på ozonhålet över Antarktis visar. Sambandet mellan
utsläpp av växthusgaser och ozonskiktets uttunning visar också på de
komplexa samband som finns och att problemet är långt ifrån löst. Fortsatt
internationellt samarbete är nödvändigt för att ozonskiktet ska ha en chans att
återhämta sig.
Tryggad vattenförsörjning
Rent vatten är en grundförutsättning för mänskligt liv. Att
trygga vattenförsörjningen för jordens befolkning måste
därför vara ett prioriterat område. Världens fattiga länder har
de största problemen med att trygga sin vattenförsörjning.
Vattenbrist kan på många håll i världen leda till uppslitande
konflikter mellan människor, regioner och länder. En sådan
utveckling måste stävjas genom olika former av samarbete
och bistånd. Vad som ovan anförts om tryggad
vattenförsörjning bör ges regeringen till känna.
Ekonomiska styrmedel
Att nyttja ekonomiska styrmedel kan vara effektivt för att
komma till rätta med miljöproblem. Väl utformade
ekonomiska styrmedel låser inte utvecklingen vid vissa
tekniska lösningar eller miljömässiga delmål utan stimulerar
kreativitet och utveckling. Det blir lönsamt att skydda miljön
och effektivisera resursanvändningen genom ständiga
förbättringar. Marknadsekonomins dynamik och
utvecklingskraft verkar därmed i miljöns tjänst. För att skapa
en sådan god marknad är det viktigt att också se över
existerande subventioner och stöd från stat och kommun så
att inte dessa motverkar en hållbar utveckling.
Miljardsubventionerna till Europas kolgruvor är kanske det
tydligaste exemplet på hur stöd av detta slag snedvrider
ekonomin och motverkar viktiga miljömål. Skatteväxling
kan rätt utformad vara ett av verktygen för att nå ett hållbart
samhälle. Principen om att förorenaren ska betala (PPP) är
en mycket viktigt princip. Subventioner av miljöstörande
aktiviteter drabbar i förlängningen kommande generationer.
Att den som förorenar också ska betala är tyvärr inte en
vedertagen princip i praktiken, varför efterlevnaden inom
EU måste bli bättre.
Skatteväxling
Ekonomiska styrmedel som till exempel skatter och avgifter
ger som en sidoeffekt inkomster till statskassan. Det innebär
att staten kan sänka andra skatter och avgifter som är
störande för samhällsekonomin. Begreppet grön
skatteväxling är tydligt till sin innebörd. Grön skatteväxling
innebär sänkt skatt på arbete och höjda skatter på
miljöförstöring och användning av ändliga naturresurser.
Centerpartiet vill se en äkta grön skatteväxling i Sverige
vilket förutsätter raka rör mellan höjda miljöskatter och
sänkta arbetsgivaravgifter.
Ett väl fungerade system för handel med utsläppsrättigheter kan, på ett
bättre sätt än laborerande med skattesatser, använda marknadsekonomins
dynamik i miljöns tjänst. Handel med utsläppsrättigheter fungerar dock inte
på alla områden varför skatteväxling fortfarande är ett bra instrument för att
minska miljöförstöring och användning av ändliga naturresurser. I Sverige
finns för närvarande ett skattesystem med nedsättningar av skattebördan för
industrin. När ett system med utsläppsrättigheter är infört måste nedsättningen
upphöra för att göra handeln enkel och enhetlig. Skatteväxlingen måste därför
utformas så att handel med utsläppsrättigheter underlättas. Detta innebär att
den nedsättning som idag finns successivt måste minska.
Skatteväxlingen måste vara utformad på ett sätt som gör att en framtida
handel med utsläppsrättigheter underlättas. Det har regeringen och
samarbetspartierna inte klarat av. Istället förstärker man den befintliga
skillnaden i miljöbeskattning mellan hushåll och industri. Inga ansatser görs
för att successivt fasa ut de nedsättningar som finns och förbereda Sverige för
ett sy-
stem för handel med utsläppsrättigheter. Dessa steg måste tas.
I en tid med hög arbetslöshet, trots högkonjunktur och uppenbara
miljöproblem, anser Centerpartiet att den självklara strategin är att sänka
skatten på arbete och öka skatten på miljöförstöring och användning av
ändliga naturresurser. På så vis kan fler människor få jobb samtidigt som vi
stimulerar en effektivare resursanvändning och kretsloppsanpassad
produktion. Vad som ovan anförts om grön skatteväxling bör ges regeringen
till känna.
Hållbart Europa
Internationellt samarbete på miljöområdet är, som tidigare
nämnts i denna motion, avgörande viktigt. Utöver att gå före
och skapa en nordisk miljöunion måste Sverige vara en
pådrivare i EU vad gäller miljöfrågorna. Det svenska
ordförandeskapet under våren 2001 tillsammans med det
faktum att miljökommissionären är svensk borde ge Sverige
goda förutsättningar att ta täten och verkligen få upp
miljöfrågorna på EU-agendan. Mycket tyder dock på att
förberedelserna inför det svenska ordförandeskapet i EU inte
är tillfredsställande. Kraften kommer att läggas på att se till
att arrangemanget klaras, inte på att Sverige har chansen att
ta upp de frågor vi anser är viktiga. Det är olyckligt att så är
fallet. Ordförandeskapet skulle kunna vara en viktig del i
arbetet med miljöfrågorna i EU. Tyvärr klarar regeringen
inte av att vara den aktör som på allvar driver miljöfrågorna i
EU, trots de mycket goda förutsättningarna. Centerpartiet
bejakar EU-samarbetet och vill nyttja det för att nå en
hållbar utveckling av Europa.
Regeringen är alltför passiv vad gäller miljösamarbetet i EU, inte bara vad
gäller ordförandeskapet. Denna förlamning måste brytas. Att regeringen inte
kan eller klarar av att sätta miljöarbetet högt på dagordningen är olyckligt.
Regeringen måste våga ta stegen för att verkligen driva på EU i miljövänlig
riktning. Vi måste ha en tydlig miljöstyrning på EU-området då nationella
konkurrensvillkor allt mer ersätts av internationell konkurrens på den
gemensamma marknaden. Olika konkurrensvillkor på grund av olika
miljöregler och miljöskatter kan fungera som en drivkraft men också som ett
hinder. Ett exempel på ett sådant område där olika regler är ett hinder är det
svenska jordbrukets konkurrenssituation. Gemensamma miljöskatter är ett av
verktygen för att komma till rätta med detta problem. Sverige måste våga ta
stegen och säga att vi behöver miniminivåer för miljöskatterna i EU. Detta
vore bra för miljön och det är ett bra sätt för att skapa likvärdiga
konkurrensvillkor inom EU. Centerpartiet, som bejakar EU-samarbetet, vill se
dessa miniminivåer för miljöskatter i EU förverkligade. Sverige bör driva
frågan om miniminivåer för miljöskatter i EU. Vad som ovan anförts om
miniminivåer för miljöskatter i EU bör ges regeringen till känna.
För att nå en hållbar utveckling i Europa och EU måste den inre
marknaden utvecklas i miljövänligare riktning. Det första steget i detta arbete
är att miljö- och kretsloppsanpassa varu- och produktflödena. Fortsättningen
måste vara att stärka funktionstänkandet på EU-nivå. Dessa frågor måste vara
prioriterade och drivas av Sverige. Centerpartiet har tidigare arbetat för att
regeringen ska ta initiativ till att göra miljö- och kretsloppsanpassning av
varu- och produktflöden samt funktionstänkande till huvudfrågor vid nästa
regeringskonferens. Så blir inte fallet. Sverige måste med kraft driva denna
fråga i fortsättningen. I nuläget avstår dock Centerpartiet från att lägga ett
sådant yrkande.
En viktig del i EU:s framtida miljöarbete blir det 6:e
miljöhandlingsprogram, som EU-kommissionen presenterar under hösten
2000. Programmet läggs fram i en tid när avståndet mellan EU:s miljölagar
och deras implementering i medlemsländerna är större än någonsin, samtidigt
som Amsterdamfördragets skrivningar om en integrerering av miljöfrågorna
inom EU:s alla politikområden fortfarande inte fått tillräckligt starkt
genomslag. Därför är det av yttersta vikt att programmet inriktas mot att
komplettera de tidigare handlingsprogrammen och försöker fylla igen de
luckor som finns i EU:s miljölagstiftning. Det 6:e miljöhandlingsprogrammet
måste också ta hänsyn till att EU inom en 5-10-årsperiod får flera nya
medlemsländer. För såväl utvidgningsprocessens som miljöns skull är det
viktigt att programmet berör de särskilda problem som kan uppstå för
ansökarländerna i samband med EU-medlemskapet. Som blivande
ordförandeland kommer Sverige att kunna agera motor för att inleda
tillämpningen av det 6:e miljöhandlingsprogrammet i EU. Regeringen har ett
särskilt ansvar för att tillse att detta sker. Vad som anförts om innehållet och
hanteringen av EU:s 6:e miljöhandlingsprogram bör ges regeringen till
känna.
Det är viktigt att EU:s politik inte stödjer aktiviteter inom olika
politikområden som man i miljöpolitiska sammanhang vill bekämpa.
Miljökonsekvensbeskrivningar måste genomsyra EU:s verksamhet. Det är
helt enkelt dags att miljöpröva EU:s ekonomi. Att redan från början väga in
de miljömässiga effekterna gör att beslut som är negativa för miljön kan
undvikas eller att miljöeffekterna minimeras. Sverige bör vara pådrivande för
att EU:s ekonomi miljöprövas. Detta bör ges regeringen till känna.
Utvidgningen av EU till Östeuropa är viktig för miljön. Genom att ställa
miljökrav på ansökarländerna har och kommer deras miljöpåverkan att
minska. Detta är mycket positivt. EU ska ställa hårda miljökrav på
ansökarländerna. Kraven får dock inte bli så hårda att ansökarländerna
upplever dem som omöjliga att uppnå. Det är bättre att få in länderna i EU
och där arbeta gemensamt för att minska deras miljöpåverkan än att isolera
dem utanför EU genom alltför hårda krav. Sverige bör vara pådrivande på
detta område. Vad som ovan anförts om miljökrav vid utvidgningen av EU
bör ges regeringen till känna.
Nordisk miljöunion
Miljöproblemens gränsöverskridande karaktär gör att
samarbete över nationsgränserna är ett absolut måste. Den
tyska utrikesministern Joschka Fischer har pratat om att
vissa länder ska kunna gå före när det gäller den europeiska
integrationen. För Fishers del handlar detta främst om frågor
rörande ekonomi och handel. Centerpartiet anser att Sverige
bör ta den tyska utrikesministern på orden och tillsammans
med de övriga nordiska länderna gå före och bilda en
nordisk miljöunion. I Norden finns en likartad syn på
miljöfrågorna, vilket gör att förutsättningarna för att bilda en
miljöunion är extra goda. Bildandet av en nordisk
miljöunion skulle kunna tjäna som ett viktigt exempel på hur
nationsgränser inte stoppar miljöarbetet. Utöver att tjäna
som ett gott exempel skulle detta kunna innebära stora
affärsmöjligheter för svenska och nordiska företag. Genom
att stimulera innovation och ligga i fronten för en
framåtsyftande lagstiftning kan Norden visa att det är
ekonomiskt sunt både för företag och samhälle att skydda
miljön. Vad som ovan anförts om bildandet av en nordisk
miljöunion bör ges regeringen till känna.
En av de viktigaste frågorna för denna nordiska miljöunion är att arbeta
med klimatfrågorna. Miljöunionen skulle som en av sina första och viktigaste
uppgifter ha att införa ett system med handel av utsläppsrättigheter i Norden
och eventuellt i Baltikum. På sikt skulle sedan detta kunna utvidgas till att
gälla hela EU. Det är viktigt att handelssystemet utformas på ett sådant sätt
att
teknikutvecklingen stimuleras och inte bromsas. Vad som ovan anförts om
handel med utsläppsrättigheter i en nordisk miljöunion bör ges regeringen till
känna.
Sunda och säkra
livsmedel
Sunda och säkra livsmedel är oerhört viktigt för människors
hälsa, framför allt för våra barn. När livsmedelskvalitet
diskuteras måste barnens perspektiv bli tydligt. Barnens mat
från tidiga år får aldrig bli en experimentverkstad. Nya
metoder och nya ämnen i maten kan i vissa fall få effekter
inom en livstid. Amerikanska myndigheter hävdar att
hormonkött är ofarligt, medan EU redovisar högre
cancerrisker och t ex för tidig pubertet. I en rapport påvisas
att genmodifierad majs skadar fjärilars fortplantning. Detta
är måhända bara ännu ett skäl för att agera försiktigt på
dessa områden. Majs är vanlig i småbarnsmat och visst
måste föräldrarna få känna sig säkra på att den är hälsosam.
Likaså måste vi vara säkra på att hormonkött inte söker sig
in i burkarna med barnmat. Konsumenterna ska tillförsäkras
livsmedel av hög kvalitet, framställda på ett etiskt och
ekologiskt riktigt sätt.
Eftersom regler och beslut inom EU har mycket stor betydelse för vår
livsmedelskvalitet, måste Sveriges regering och svenska
Europaparlamentariker driva frågor som rör livsmedelskvalitet. Vi måste
gemensamt se till att EU sätter barnens hälsa i förgrunden för sin
livsmedelspolitik.
Gentekniken är en mycket viktig fråga på livsmedelsområdet. Bland
konsumenterna finns en stor skepsis och rädsla för vad den nya tekniken kan
innebära. Denna skepsis och rädsla måste tas på allvar. Vad gäller
gentekniken avhandlas Centerpartiets ståndpunkter på annan plats i denna
motion.
Flera studier visar att systematisk användning av antibiotika i djurfoder i
tillväxtsyfte leder till att resistenta bakterier är på väg att bli ett allt
större
hälsoproblem. Förutom att det är motiverat av djurskyddsskäl, är ett förbud
mot antibiotika i djurfoder det enda sättet att garantera att vi i framtiden kan
använda antibiotika för att bekämpa bakteriesjukdomar. Antibiotika ska inte
användas i tillväxtsyfte. Yrkande i detta hänseende återfinns i Centerpartiets
motion om jordbruk.
De senaste årens matskandaler i Europa har på allvar startat debatten om
säkra livsmedel. Rädslan och osäkerheten har ökat bland medborgarna.
Känslorna är berättigade. Denna utveckling måste därför tas på allvar. Att
behöva känna oro över en nödvändighet som livsmedel är inte acceptabelt.
Det förebyggande arbetet måste prioriteras. Matskandaler av den grad vi
upplevde under 1990-talet ska stoppas innan de uppstår. Med strängare och
konsumentinriktade lagar och regler kunde dioxinskandalen i Belgien,
inblandningen av avloppsslam i djurfodret i Frankrike och galna ko-sjukan
(BSE) ha förhindrats.
Centerpartiets utgångspunkt är att det inom hela EU ska finnas en sträng
tillämpning med förbud mot livsmedel och tillsatser som är farliga för
människors hälsa. Därutöver är det angeläget att förbättra märkningen av
livsmedel för att underlätta för konsumenterna att välja bra mat.
Produktionsland eller
-område ska framgå och därtill om livsmedlet innehåller genmodifierade
produkter, antibiotika, hormoner, färgämnen eller andra tillsatser, även om
innehållet bara utgör en del av livsmedlet. Genom positiv märkning
stimuleras konsumenterna att köpa miljömärkta livsmedel och främjar på så
sätt en miljövänlig produktion. Ursprungsmärkta och väl innehållsdeklarerade
livsmedel underlättar konsumenternas fria val. En sådan märkning bidrar till
att den gemensamma marknaden fungerar på ett bra sätt genom att signaler
sänds till tillverkare om vad som efterfrågas. Centerpartiet kräver en
konsekvent märkning och aktivt arbete inom EU för att minska
antibiotikaanvändning och genmodifiering av livsmedel. Vad som ovan
anförts bör ges regeringen till känna.
God djuromsorg är viktig för en god livsmedelskvalitet. EU:s subventioner
och stöd till transporter av slaktdjur måste avskaffas och konsumenterna ska
veta att djuren inte utsatts för lidande under uppväxttiden. Yrkande i detta
hänseende återfinns i Centerpartiets motion om jordbruk.
Rökning är idag ett stort folkhälsoproblem världen över. Samtidigt
illustrerar detta den kluvenhet EU uppvisar på en rad områden. Å ena sidan
vill EU minska rökningen och arbetar aktivt för detta genom bland annat olika
upplysningskampanjer. Å andra sidan utgår stora stöd till tobaksodling. Detta
kan inte vara en riktig och rimlig politik. Ur ett folkhälsoperspektiv bör stöd
och subventioner till tobaksodling inom EU avvecklas. Sverige måste vara
pådrivande för att så sker, så att rökningen minskar. Vad som ovan anförts om
att avveckla EU:s stöd och subventioner till tobaksodling bör ges regeringen
till känna.
Fler yrkanden och mer om sunda och säkra livsmedel återfinns i
Centerpartiets motion om jordbruk.
Genteknik
Centerpartiet anser att biotekniken har stor potential.
Tekniken är dock förenad med risker som kan vara mycket
långsiktiga och svåra att i tid upptäcka om de blir verklighet.
Gentekniken måste därför vara kringgärdad av stränga regler
som skyddar människan och miljön. Möjligheterna med
gentekniken måste kombineras med ständig vaksamhet, en
öppen och bred samhällsdebatt och tydliga gränser för vad
som är tillåtet. Eftersom vår kunskap ännu är så begränsad
måste prövningen ske från fall till fall vid tillämpning av
modern genteknik. Den snabba utvecklingen på
genteknikens område gör att tiden mellan forskning och
praktisk tillämpning blir alldeles för kort för att effekterna på
miljön ska vara kända och etiska problem utredda. För att
undvika att GMO (genmodifierade organismer) sätts ut på
marknaden av företag utan att effekterna är kända måste
försiktighetsprincipen inom detta område tolkas relativt
strikt. Ett strikt skadeståndsansvar ska gälla för den som
önskar introducera en gentekniskt förändrad organism i
begränsade försök eller på marknaden. Detta betyder att
företagen görs ansvariga för de negativa effekter på miljön
som utsättande av GMO kan ge upphov till. Det strikta
ansvaret bör kombineras med en obligatorisk
ansvarsförsäkring. Vad som ovan anförts om strikt ansvar
och obligatorisk ansvarsförsäkring bör ges regeringen till
känna.
Viktigt är också att forskarna får fri tillgång till forskningsresultaten kring
genteknik. Forskningsresultaten får inte gömmas som några privata företags
affärshemligheter. Det är mycket oroande att se hur stora multinationella
företag genom genteknik vill anpassa utsäden att bli resistenta mot just dessa
företags bekämpningsmedel. En stark beroendesituation skapas vilket inte är
önskvärt. Detta hotar också den sedan urminnes tider rotade traditionen att
bonden har rätt till sitt utsäde. Skapandet av grödor som är motståndskraftiga
mot bekämpningsmedel leder jordbruket i fel riktning och bör inte godkännas.
Patent på liv ska inte vara tillåtet. Vad som ovan anförts om fri tillgång till
forskningsresultat och patent på liv bör ges regeringen till känna.
Det går därutöver att lägga fast vissa generella gränslinjer. Ingrepp som
ger högre avkastning men samtidigt leder till lidande eller permanenta
sjukdomstillstånd för våra husdjur ska inte tillåtas. Så kallade markörgener
som ger antibiotikaresistens ska inte förekomma i produkter på marknaden.
Biologisk mångfald
Att bevara den biologiska mångfalden, naturtyper såväl som
livsmiljöer och deras växter och djur, är vad både
naturvården och miljövården eftersträvar. Biologisk
mångfald används ofta synonymt med artrikedom.
Begreppet har dock en vidare innebörd och omfattar även
mångfalden av gener och ekosystem. Genetisk variation är
mångfalden av arvsanlag eller ärftliga betingelser. Den
genetiska variationen är därför grunden till all biologisk
mångfald och en fortsatt evolution.
Naturen innehåller oräkneliga arter som inte nyttjas av människan direkt
utan istället tillhandahåller viktiga gratistjänster. Exempel på detta är arter
som pollinerar grödor eller håller skadeorganismer i schack, underhåller
jordar eller bryter ner dött material så att det kan användas för att skapa nytt
liv. För att behålla och utveckla livet på jorden är genetisk rikedom en
grundförutsättning. Man kan anföra minst tre skäl för att slå vakt om den
biologiska mångfalden. För det första handlar biologisk mångfald om etik.
Människan har inte rätt att utrota livsformer. För det andra handlar det om
risk. Vi vet för lite om mångfaldens betydelse för ekologisk stabilitet. Och för
det tredje handlar det om nytta. Arter kan i framtiden ge mänskligheten stora
vinster i form av medicin, bioteknik och gröda.
En biologisk mångfald ger även positiva effekter för människans
rekreation och upplevelser. De arter som finns i kulturlandskapet är en del av
vår historia som också bör förmedlas och kunna upplevas av våra barn och
framtida generationer.
En hög biologisk mångfald är nödvändig för att ekosystemen bättre skall
kunna klara den stress som orsakas av annan miljöpåverkan, t.ex.
klimatförändringar och försurning. Genom en hög grad av variation av såväl
arter, gener som ekosystem, är naturen bättre rustad för att klara förändringar.
Mot bakgrund av dessa skäl är det motiverat att på alla sätt restaurera och
bygga upp de naturliga systemen så att de kan fullgöra funktionen och den
fysiska grunden för vår uthålliga utveckling. Där är kalkning av sjöar och
vattendrag liksom av skogsmark en konkret åtgärd. Genom
kalkningsverksamheten neutraliseras det försurande nedfallets påverkan så att
en normal miljö för flora och fauna kan återskapas. Kalkningsverksamheten
bör vara långsiktig men är inget mål i sig. Målet är att minska de försurande
utsläppen vid källan så att vi inte behöver kalka i framtiden. Just nu är dock
situationen så akut att kalkningen måste fortgå och för att bedriva den
verksamheten behövs insatser utöver de regeringen anslagit.
Centerpartiet anser att miljökvalitetsnormer även skall omfatta biologisk
mångfald. Detta är motiverat med hänsyn till utarmningen av många
värdefulla biotoper och minskningen av vissa arter. Det är möjligt att ett visst
antal individer, av t.ex. en särskild djurart, eller visst antal biotoper av
något
slag inom ett område föreskrivs som miljökvalitetsnorm.
Miljökvalitetsnormer är föreskrifter om lägsta godtagbara miljökvalitet för
vissa geografiska områden eller för hela landet. Regeringen bör ges till känna
att miljökvalitetsnormer även skall omfatta biologisk mångfald.
Biologisk mångfald i det moderna
samhället
För att bevara och kunna återskapa en hög biologisk
mångfald krävs att hänsyn även tas i det moderna och
urbaniserade samhället. Naturen måste få ta plats även där
människan lever och verkar. På senare år har hänsyn börjat
tas till artrikedom i stadsplanering i parker m m.
Centerpartiet ser mycket positivt på sådan hänsyn och vill
uppmuntra till projekt för att öka den biologiska mångfalden
i stadsmiljön. På Centerpartiets initiativ inrättades även ett
lagrum som ger möjlighet att skapa nationalstadsparker. Det
går också att med relativt enkla medel medverka till den
biologiska mångfalden i den traditionella infrastrukturen.
Till exempel kan man ta hänsyn till florans fröspridning då
man väljer tidpunkt för att slå dikeskanter och parkområden.
Även artificiella våtmarker och andra naturtyper i den
urbana miljön kan ge ett stort bidrag till den biologiska
mångfalden. Centerpartiet anser att infrastrukturen inte skall
utgöra vandringshinder och barriärer som äventyrar den
biologiska mångfalden. Vad som anförts om biologisk
mångfald i det moderna samhället bör ges regeringen till
känna.
Ideella organisationers betydelse
för biologisk mångfald
I arbetet med att bevara den biologiska mångfalden utgör
organisationer verksamma inom natur- och
kulturmiljöområdet stora insatser. Organisationer som
Svenska Naturskyddsföreningen och Sveriges
hembygdsförbund är antagligen de som har den bästa
bevakningen av bevarandet av den biologiska mångfalden i
kulturlandskapet. Även studieförbund och
fiskevårdsföreningar spelar på många platser en stor roll i
det ideella arbetet. Dessa organisationer studerar och följer
vaksamt hoten mot naturen, förmedlar och medverkar i
opinionsbildningen, uppmuntrar till vård av byggnader och
miljöer i såväl landsbygden som i stads- och tätortsmiljöer. I
många fall bidrar organisationerna till skötsel och varsam
förnyelse av dessa miljöer. Organisationernas verksamhet
söker påverka utvecklingen på miljöområdet i positiv
riktning.
Ska Sverige vara en pådrivande kraft och ett föregångsland för ekologiskt
hållbar utveckling är det nödvändigt att ta till vara de goda krafter som finns
i
redan verksamma organisationer. Det är dyrt för landet att låta bli.
Ersättningen till de ideella krafterna är blygsam jämfört med vad tjänstemän
och konsulter kostar. Centerpartiet har tidigare efterfrågat ett erkännande och
ett berättigat stöd genom uppräkning av anslag till de ideella
organisationerna. I budgeten finns inte ett spår av vare sig erkännande eller
anslagsuppräkning. Centerpartiet föreslår att anslagen till ideella
organisationer verksamma inom natur- och kulturmiljöområdet räknas upp. I
vår budgetmotion anslår Centerpartiet för detta ändamål ytterligare 5 miljoner
kronor till UO 20, anslaget 34:2 Miljöövervakning m.m. och föreslår
därutöver en omfördelning inom ramen för anslaget. Vad som här anförts om
uppräkning av anslag till ideella organisationer verksamma inom natur- och
kulturmiljöområdet bör ges regeringen till känna.
Jord- och skogsbrukets betydelse
för biologisk mångfald
Odlingslandskapets variation som gynnar många växt- och
djurarter hotas om det svenska jordbrukets utarmning
fortsätter. Att säkerställa det svenska jordbrukets fortlevnad
är intimt förknippat med säkerställandet av den biologiska
mångfalden. Hela 70 procent av alla hotade arter hör hemma
i odlingslandskapet. Dessa hotade arter drabbas mycket hårt
av nedläggningarna av svenska jordbruk. Bevarandet av den
biologiska mångfalden kräver således ett levande svenskt
jordbruk. Samtidigt får man inte rygga för jordbrukets
miljöpåverkan. Mer om jordbrukets miljöpåverkan återfinns
i Centerpartiets motion om jordbruk.
Metoderna för jord- och skogsbruket spelar stor roll för bevarandet av den
biologiska mångfalden. I FSC-märkningen av skogsbruk ingår
hänsynstagande till den biologiska mångfalden. Centerpartiet ser mycket
positivt på den utvecklingen, då även marknadskrafter kan verka till
miljöhänsyn men det är även viktigt att staten tar ett övergripande ansvar, så
att inte den enskilde markägaren hamnar i kläm. Långsiktiga regler när det
gäller skyddet av den biologiska mångfalden är ett måste för markägare.
Markägaren måste ges skälig ersättning för de miljöinsatser som görs och vid
bildandet av olika typer av reservat. Detta kan ske genom ekonomisk
kompensation eller genom att ersättningsmark erbjuds. Vad som ovan anförts
om att markägare måste ges skälig ersättning för de miljöinsatser som görs
vid bildandet av olika typer av reservat bör ges regeringen till känna.
Centerpartiet anser att medlen för skyddsvärd skogsmark ska fördelas så
att en större andel än idag kan reserveras för biotopskydd och
naturvårdsplaner. Det innebär att flera små områden kan komma i fråga runt
om i landet och därmed en större möjlighet att nå en biologisk mångfald.
Medel bör också reserveras för skötsel och tillsyn av de naturvårdsområden
som bildas samt till ersättning för angränsande skog som skadas av
exempelvis insektsangrepp i ett reservat. Detta bör ges regeringen till känna.
Det är viktigt med samrådsförfaranden redan vid inventeringar av
markområden. Inventeringarna vid Natura 2000 var i detta hänseende inte
tillfredsställande. Många markägare kan vittna om att det offentliga
inventerade marker utan att markägarna var medvetna om det. Utan en öppen
och bred dialog blir det svårt att nå förståelse för eventuellt skydd av
markområden. Mot bakgrund av detta är det befogat med samråd mellan
myndigheter och markägare vid inventering av markområden. Detta bör ges
regeringen till känna.
I och med beslutet om EU:s långtidsbudget för perioden 2000-2006 slogs
regelverket för stöd till mindre gynnade områden,
miljöersättningsprogrammen, samt andra kompletterande åtgärder samman
till en landsbygdsagenda i en särskild landsbygdsförordning.
Landsbygdsagendan är, till skillnad från jordbrukspolitiken, ett till stora
delar
frivilligt och delfinansierat program. När dessa medel i början av hösten
fördelades länderna emellan erhöll Sverige en mycket dålig tilldelning av EU-
resurser. Sveriges tilldelning av EU-medel blev cirka 1,3 miljarder kr/år d v s
cirka 3,4 procent av den totala budgeten. För svensk del innebär det att vi
förlorar cirka 0,5 miljarder kr/år i utebliven EU-finansiering. Med hänsyn till
att beslutet om fördelning är kopplat till en sjuårsbudget blir de ackumulerade
effekterna avsevärda om inte särskilda åtgärder vidtas. Konsekvenserna kan
då bli att ambitionen i det svenska miljöprogrammet för jordbruket måste dras
ned, vilket innebär minskade möjligheter att hålla landskapet öppet och
därmed bevara den biologiska mångfalden i jordbrukslandskapet. Yrkande i
detta hänseende återfinns i Centerpartiets motion om jordbruk.
Grönt transportsystem
Att miljöanpassa transportsystemet är en nödvändighet för
att nå en hållbar utveckling. Både transportslag och bränslen
har en avgörande roll. Dagens transportsystem är inte
hållbart. Till nästan 100 procent baseras dagens
transportsystem, järnväg undantaget, på fossila bränslen som
vid förbränning åstadkommer skador på människor och
miljö. Det är viktigt att skapa ett "grönare" transportsystem.
Användningen av fossila bränslen måste minska och på lång
sikt helt fasas ut. En anpassning av transportsystemet i
hållbar riktning kräver åtgärder på både kort och lång sikt.
Omställningen till ett hållbart transportsystem måste ske på
ett sådant sätt att det är möjligt att bo och verka på
landsbygden, i småorter och i större städer. Kollektivtrafiken
måste förbättras i alla delar av landet och mer gods måste
flyttas från lastbil till järnväg och sjöfart.
Godstransporterna på lastbil förväntas öka med närmare 40 procent under
de kommande tio åren. Att lastbilstrafiken ökar så mycket är oroande. Över
huvud taget är det utomordentligt viktigt att godstransporterna miljöanpassas.
Godstransportdelegationen (dir. 1998:51) har till uppgift att öka samverkan
mellan godstransportsystemets aktörer och staten samt att förtydliga statens
roll i detta system. Delegationen skall också följa utvecklingen på
godsområdet samt utveckla ett trafikslagsövergripande synsätt med syftet att
effektivisera godstransportsystemet och göra det säkert och ekologiskt
hållbart. Det ekologiska perspektivet verkar dock svagt så här långt.
Centerpartiet anser att Godstransportdelegationen bör få ett tilläggsdirektiv
att
presentera en delrapport om miljö och transporter. Detta bör ges regeringen
till känna.
Planeringen av infrastruktur har en avgörande betydelse för att man skall
kunna skapa ett grönt och därmed hållbart transportsystem. De investeringar
som görs av nuvarande generationer ska lämnas över till våra barn och då är
det viktigt att vi inte byggt fast oss i sådana system som till sin natur är
miljöovänliga. Infrastrukturplanering måste ha en långsiktig horisont med
tanke på att de kommer att existera under lång tid. Nya
transportinfrastrukturanläggningar innebär omfattande intrång i natur- och
kulturmiljöer. Mot bakgrund av detta är det naturligt för Centerpartiet att i
möjligaste mån prioritera befintlig infrastruktur före nyanläggning. Vad som
ovan anförts om att i möjligaste mån prioritera befintlig infrastruktur före
nyanläggning bör ges regeringen till känna.
Centerpartiet är positivt till att inrätta system med trängselavgifter i
storstäder. Dessa trängselavgifter kan sedan föras tillbaka till den berörda
regionen för att förbättra kollektivtrafiken. I storstadsområdena finns
utmärkta möjligheter att förbättra kollektivtrafiken, vilket minskar behovet av
biltrafik. Forskning och erfarenhet visar att det inte går att bygga bort
trafikproppar; andra lösningar måste till. Trängselavgifter kan vara ett sådant
alternativ. Statens institut för kommunikationsanalys, SIKA, har exempelvis
konstaterat att det är omöjligt att komma tillrätta med trängseln i
Stockholmstrafiken utan någon form av vägavgifter. Vad som ovan anförts
om införande av trängselavgifter bör ges regeringen till känna.
Helhetssyn och tvärsektoriell planering är ett måste i transportsystemet
både för att hitta de bästa transportlösningarna och för att resurser ska
användas på ett kostnadseffektivt sätt. Även ur miljösynpunkt är tvärsektoriell
planering positiv och en helhetssyn på transportsystemet måste ske. I dagens
läge optimerar ofta statliga verk trafiklösningar inom det egna verkets område
utan att se till vad som är bäst för helheten. Dagens uppdelning i olika verk
för de olika transportslagen motverkar med största säkerhet en god långsiktig
och hållbar transportplanering. På sikt kan ett samlat ansvar för fysisk
infrastruktur vara att föredra. Frågan om ett samlat ansvar för infrastruktur
bör därför utredas. Detta bör ges regeringen till känna.
Sverige har en av Europa äldsta bilparker. De sämsta bilarna drar mycket
bensin eller diesel. Det skiljer cirka en halv liter per mil i
bränsleförbrukning
mellan de äldsta och de nyare bilarna. Det är ofta barnfamiljer som kör
storförbrukande bilar. En energisnålare bil skulle betyda mycket för
familjeekonomin, för trafiksäkerheten och för miljön. Som en åtgärd utanför
UO 20 föreslår Centerpartiet i sin budgetmotion därför en tillfällig höjning av
skrotningspremien till 8 000 kr under år 2001. Syftet är att få bort gamla
bensinslukande bilar som är dåliga både för miljön och för trafiksäkerheten.
Höjningen av skrotningspremien till 8 000 kr skall finansieras ur
bilskrotningsfonden och fördelas över en femårsperiod.
Biodrivmedel
Nya miljövänliga drivmedel är en av förutsättningarna för att
skapa ett grönare transportsystem. Fossilbränslen måste
fasas ut. EU:s så kallade Auto/Oil-direktiv är delvis
olyckligt. Delar av direktivet är bra för att kraven på EU-
länder med sämre kvalitet på drivmedel skärps. Den del av
direktivet som förbjuder 5-30 procents inblandning av
ersättningsbränslekomponenter i bensin och diesel är dock
direkt olycklig i arbetet med att minska utsläppen från
transportsektorn. Direktivets del som förbjuder 5-30
procents inblandning av ersättningsbränslekomponenter
måste förändras. Att blanda in främst etanol i bensin och
diesel är ett bra sätt att minska miljöpåverkan från
vägtrafiken. I Sverige fanns innan Auto/Oil-direktivet trädde
i kraft en mycket positiv utveckling och utbyggnad av E10-
pumpar. Detta skedde på helt frivillig väg. Att regeringen
inte vill främja denna utveckling är olyckligt.
Riksdagen har tidigare i ett tillkännagivande uppmanat regeringen att
lämna in en svensk dispensansökan för att även fortsättningsvis kunna blanda
in mer än 5 procent ersättningsbränslekomponenter (främst etanol) i bensin
och diesel. Hittills har regeringen inte gjort det, varför vi anser att
riksdagen
återigen bör ge regeringen i uppdrag att lämna in en dispensansökan. Det är
anmärkningsvärt att regeringen ännu inte tagit detta steg för att kunna minska
utsläppen av miljöskadliga ämnen från transportsektorn. Med anledning av
vad som ovan anförts bör riksdagen ge regeringen i uppdrag att söka dispens
från Auto/Oil-direktivet i de delar som rör inblandning av
ersättningsbränslekomponenter.
Regeringens brist på strategi och tydliga riktlinjer för en fortsatt
introduktion av biobränslen är mycket tydlig när det gäller beskattningen av
biodrivmedel. Inom EU regleras beskattning av fordonsbränslen av det så
kallade mineraloljedirektivet. Direktivet anger att det ska finnas vissa
minimiskattenivåer för samtliga fordonsbränslen, alltså även för förnyelsebara
drivmedel. Mineraloljedirektivet ger dock medlemsstaterna möjlighet att
medge skattelättnader för bränslen som används inom ramen för pilotprojekt
som syftar till att utveckla mer miljövänliga bränslen. Med stöd av denna
möjlighet har regeringen beviljat ett tjugotal företag skattenedsättning för
vissa biodrivmedel.
Om vi på allvar ska kunna minska koldioxidutsläppen från vägtrafiken
måste fler företag få möjlighet att producera och sälja biodrivmedel som är
skattebefriade. Trots att flera företag står på kö, beviljar regeringen sedan
februari 1998 inga fler pilotprojekt. Regeringens agerande leder till en
industristruktur med inhemska monopol. Dessutom är reglerna ryckiga på ett
område som behöver långsiktighet. Denna industristruktur gynnar knappast
den långsiktiga utvecklingen av branschen.
Anledningen till att regeringen inte beviljar fler pilotprojekt är att man
anser att skattebortfallet skulle bli så omfattande att det skulle få allvarliga
statsfinansiella konsekvenser och att en "subventionering" av storskalig
etanolinblandning i bensin därmed inte skulle vara ett kostnadseffektivt sätt
att bedriva miljöpolitik. Regeringen vill bredda skattebasen genom att ta ut
energiskatt på biobränslen. En fullt logisk följd av detta resonemang är att
regeringen tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet avser att börja ta
ut skatt på biodrivmedel från 2004.
Centerpartiet vill släppa fram biodrivmedel som exempelvis etanol och
rapsmetylester (RME) genom att gynna dem skattemässigt även efter 2003.
Det minskar Sveriges oljeberoende, är miljömässigt bättre än fossilbränslen
och ger samtidigt arbetstillfällen och inkomster på landsbygden. Regeringen
vill uppenbarligen inte att biodrivmedel ska vara konkurrenskraftiga alternativ
till bensin och diesel, eftersom det riskerar att minska statens
skatteinkomster.
Att låsa fast Sverige i ett fortsatt oljeberoende med motivet att det ger staten
skatteinkomster är ett osolidariskt agerande mot kommande generationer.
Samtidigt finns det fog att tro att skattebefrielsen inte alls skulle leda till
minskade totala skatteinkomster för staten. Inhemsk produktion av
biobränslen ger ett ökat skatteunderlag som med stor sannolikhet skulle
uppväga det direkta bortfallet av energi- och koldioxidskatterna. Vad som
ovan anförts om skattebefrielse för biobränslen bör ges regeringen till känna.
En ny generation
kretsloppstänkande
Grunden för en uthållig utveckling bygger på biologiska
grunder och ett effektivt nyttjande av de naturliga systemen.
Genom att återanvända varor, återvinna material och tänka i
funktioner kan kretsloppet slutas. Konsumtion som skadar
miljön måste successivt minskas. Det är en utmaning för
Sverige och övriga västvärlden att gå före och visa att en
hållbar livsstil går att förena med hög levnadsstandard.
Centerpartiet vill se kretsloppsarbetet gå in i en nya fas; en fas präglad av
funktionstänkande. Det är dags att förändra produktionen så att funktionen,
inte produkten, sätts i fokus. En ny generation kretsloppstänkande kommer att
bli drivkraft för ekonomisk tillväxt, industriell utveckling och ge ett klimat
för
företagande och innovationer. Det nya kretsloppstänkandet innebär en mäktig
förnyelse av varje del i samhället. Det är grunden för medveten
resurshushållning och för ökad användning av förnybara resurser, samt
återvinning av lagerresurser. Det kommer att stimulera forskningen, hela
utbildningssamhället och den tekniska utvecklingen.
En ny generation kretsloppstänkande kan sammanfattas i tre begrepp med
funktionstänkande som grund. För det första behöver vi ökad
resurseffektivitet genom funktions- och faktor 10-tänkande. För det andra
måste vi eliminera själva begreppet avfall och utveckla ett funktions- och
produktionssystem utifrån biologiska grunder. På så sätt förändrar vi själva
karaktären på våra produkter och möjliggör därmed slutna kretslopp. För det
tredje måste vi på alla sätt restaurera och bygga upp de naturliga systemen så
att de kan utgöra den fysiska grunden för vår uthålliga utveckling.
Avgifta kretsloppen
I ett ekologiskt uthålligt samhälle finns inte längre någon oro
för att kemikalier hotar människa eller natur. Det har åter
blivit självklart att kunna dricka vatten, äta mat och andas
luft utan att för den skull riskera hälsan. Mammor känner sig
trygga att barnet via modersmjölken får den bästa starten i
livet. Ofödda barn utsätts inte för farliga ämnen under
graviditeten. Både djur och människor kan leva utan att
långsamt förgiftas av den miljö de befinner sig i. Men idag
känns visionen fortfarande avlägsen. Människan är snarare
på väg att undergräva de grundläggande förutsättningarna
för liv på jorden.
Den tekniska utvecklingen har skapat nästan obegränsade möjligheter att
framställa nya, naturfrämmande ämnen. Vår förmåga att utvinna och anrika
naturens egna ämnen ur jordskorpan har mångdubblats på några få decennier.
Nya ämnen och material har bidragit till ökad levnadsstandard, skapat
effektivare transporter och underlättat många andra funktioner i samhället,
exempelvis lagring av värme och kyla. Människans uppfinningsrikedom på
kemikalieområdet är på många sätt grundläggande för vår moderna livsstil.
Medaljen har en baksida. Utvecklingen har skett utan tanke på
kemikaliernas vidare öde i naturen. De flesta av de ämnen vi använder sprids
förr eller senare med vind och vatten, och kan i vissa fall förflyttas över hela
jordens yta eller miltals upp i atmosfären. Fettlösliga och långlivade ämnen
lagras upp i näringskedjorna, och hamnar i våra livsmedel. Livet igenom
samlas ett förråd av tungmetaller och långlivade, naturfrämmande ämnen i
vår vävnad. Redan det ofödda barnet drabbas av sådana via mammans blod.
Konsekvenserna av denna globala kemikaliespridning är i stort sett
okända. Hittills har vi framför allt kunnat utläsa effekter inom djurvärlden,
där ämnen visat sig ha förmåga att påverka livets känsligaste processer: De
kan framkalla cancer, försvaga immunförsvaret och ge upphov till allergier
och andra sjukdomar. Vissa av dem påverkar hormonsystemen med
konsekvenser för intelligens, parningsbeteende och fertilitet. Erfarenheterna
av klassiska miljögifter, som DDT och PCB, visar tydligt att kemikalier har
förmåga att hota hela artbestånd. Effekter har visat sig uppstå även vid
extremt låga halter, i synnerhet under ömtåliga skeden i livet. Även
människan påverkas. Vad som anförts om att avgifta kretsloppen bör ges
regeringen till känna.
En kemikaliepolitik för nya
generationer
När riksdagen fattade beslut om generationsmålet "Giftfri
miljö" antog man på en och samma gång ett både radikalt
och operativt mål för kemipolitiken. Miljökvalitetsmålet
innebär att inom en generation ska halterna av farliga ämnen
som förekommer naturligt i miljön vara nära
bakgrundsnivåerna och halterna av farliga naturfrämmande
ämnen i naturen ska ha minskat till halter nära noll. Med
detta beslut ratificerade Sverige som första land
Esbjergdeklarationen från Nordsjökonferensen 1995. I och
med Esbjergdeklarationen valde Västeuropa att helt anamma
försiktighetsprincipen. Man beslutade att alla utsläpp av
farliga ämnen ska elimineras inom en generation. Målet
Giftfri miljö innebär till och med en skärpning av
Esbjergdeklarationens tidsram. Enligt deklarationen räcker
det med att utsläppen har upphört inom en generation.
Generationsmålet stadgar att nära-noll-nivåer ska ha
uppnåtts inom en generation. Det betyder att utsläppen måste
upphöra i god tid före 2020.
Genom miljömålet Giftfri miljö är den långa diskussionen kring fara och
riskbegreppens användning i kemikaliepolitiken till ända. Nollnivåer ska nu
bilda norm för kemikaliepolitiken. Inneboende egenskaper skall i
fortsättningen utgöra grunden för åtgärder. Försiktighetsprincipen ska fungera
som utgångspunkt för kemikaliepolitiken. Centerpartiet kommer att lägga
yrkanden på detta område i samband med regeringens proposition med
anledning av miljömålen.
Om vi lyckas ta fram lämpliga delmål och handlingsvägar har Sverige
stora möjligheter att omdana inte bara den svenka kemikaliepolitiken utan
hela EU:s kemikaliepolitik. Vi har en svensk miljökommissionär som sätter
reformer inom kemikaliepolitiken som första prioritet. EU-kommissionen
kommer strax innan (senast den 31 december 2000) det svenska
ordförandeskapet tar sin början att föra fram sitt förslag till
kemikaliepolitik.
Detta ger Sverige möjlighet att initiera och driva på beslut inom ministerrådet
under vår ordförandeperiod. Det är något av en beslutsmässig drömsituation.
Vi har alla möjligheter att forma en kemikaliepolitik för nya generationer.
Slut kretsloppen
Regeringen ger tyvärr inte någon samlad bild för den
framtida hanteringen av de stora materialflödena i samhället.
Stora materialflöden såsom sand och grus, olja, fosfor och
livsmedel diskuteras inte. De resonemang och analyser som
Kretsloppsdelegationen presenterat saknas i regeringens
politik. Regeringen hamnar i ett traditionellt soptänkande
som saknar de framåtsyftande linjer och förslag som är
nödvändiga. Centerpartiet för en miljöpolitik där naturen
brukas utan att förbrukas. I första hand bör avfall undvikas, i
andra hand återanvändas eller återvinnas och som tredje
alternativ energiutvinnas. Visst material måste omhändertas
för destruktion på ett säkert sätt. Materialåtervinning bör
prioriteras framför energiutvinning när detta är miljömässigt
motiverat. För att behålla vår levnadsstandard i framtiden
och ha ett uttag av naturresurser som är hållbart måste
resurseffektiviteten öka drastiskt. Vi måste få ut mer nytta av
varje insatt resurs.
För att få med de enskilda individerna i kretsloppsarbetet är det viktigt att
det är enkelt att agera miljövänligt. Tillgängligheten till miljöstationer för
att
lämna avfall och servicen hos miljöbolagen för omhändertagande av avfall
måste vara god. För att ytterligare driva på kretsloppsarbetet finns det
anledning att se över och skärpa de återvinningsmål som uppnåtts.
Centerpartiet anser att det inom en sådan översyn bör tas hänsyn till regionala
aspekter och långa transportavstånd. Skärpta återvinningsmål får inte
innebära högre miljöbelastning. Detta bör ges regeringen till känna.
Producentansvar
Producentansvar är ett viktigt verktyg för att få
miljöanpassade produkter och tjänster. Just
producentansvaret kan driva på mot mer funktionstänkande.
Detta är i sådana fall en mycket positiv utveckling.
Regeringens tänkande och agerande har alltför mycket kommit att handla
om enbart återvinning. Stegen innan för att minimera energianvändning, välja
rätt material, reducera materialinsatsen och andra åtgärder för att
miljöanpassa produkter och funktioner har helt glömts bort av regeringen. Att
komma förbi detta tänkande är absolut nödvändigt. Den bakomliggande
tanken med producentansvaret är att göra funktioner och produkter så
miljövänliga som möjligt redan från början. Miljöpolitiken måste anpassas
efter detta och inte efter att återvinning skulle vara det enda steget. Det är
olyckligt att regeringen slarvat bort chansen att fullfölja det som
Centerpartiet
startade under regeringsåren 1991-1994.
Centerpartiet är positivt till att vidga producentansvaret jämfört med de
grupper som nu är aktuella. Att införa ett generellt producentansvar skulle
stimulera producenterna att utnyttja resurser på ett effektivare sätt. Detta är
mycket positivt ur miljösynpunkt. Ett generellt producentansvar skulle leda
till ett ökat funktionstänkande.
Regeringen har under våren 2000 gett en särskild utredare i uppdrag att se
över producentansvaret (dir. 2000:28). I regeringens direktiv ges utredaren i
uppdrag att "undersöka om ytterligare varugrupper skulle kunna omfattas av
producentansvar samt lämna förslag till varugrupper". Regeringens uppdrag
signalerar på ett tydligt sätt sitt ointresse av ett generellt producentansvar.
Att
Kretsloppsdelegationen tidigare genom ett gediget arbete utrett ett generellt
producentansvar väljer regeringen att bortse från. Istället ges ett nytt uppdrag
som begränsar sig till vissa produktgrupper. Centerpartiet anser att uppdraget
vad avser eventuellt utökat producentansvar borde ha varit större om det är så
att det ska utredas igen. Ett generellt producentansvar bör införas. Regeringen
bör återkomma med förslag om ett generellt producentansvar i linje med vad
som presenterats av Kretsloppsdelegationen. Detta bör ges regeringen till
känna.
Avfall
Sverige står inför en stor utbyggnad av kapaciteten för att
bränna avfall. I stora stycken är det oklart hur denna ökade
förbränning påverkar människan och miljön. Främst rör det
sig om ökade dioxinutsläpp. Och återigen är det våra barn
som är mest utsatta. En av grundförutsättningarna för att
avfalls- och sopförbränning inte ska påverka människor och
miljö på ett negativt sätt är att ha klara definitioner på vad
som är att räkna som sorterat och osorterat avfall. I dagsläget
är detta oklart. För att skapa långsiktiga regler till gagn för
människor, miljö och avfallsaktörer måste riktlinjer för vad
som är sorterat och osorterat avfall framarbetas. Detta bör
ges regeringen till känna.
Sedan den 1 januari 2000 finns en skatt på deponering av avfall. Detta är
positivt för att stimulera en minskning av avfall som läggs på deponi.
Samtidigt har detta lett till att förbränningen av avfall kommit i avsevärt
bättre dager då detta inte är belagt med skatt. Istället för att deponera avfall
går allt större mängder till förbränning. Ofta är miljö- och hälsoriskerna i
samband med denna förbränning okända. Centerpartiet anser det angeläget att
utreda vilka konsekvenser en skatt på förbränning av sopor skulle få för
miljön och människors hälsa. Detta bör ges regeringen till känna.
IT ger nya möjligheter
Den snabba IT-utvecklingen skapar stora möjligheter att
kunna ställa om samhället i mer miljövänlig riktning. Väl
fungerande och väl utbyggd IT-infrastruktur är en viktig
ingrediens i att skapa ett ekologiskt uthålligt samhälle.
Denna potential måste tas tillvara. Tyvärr riskerar delar av
Sverige att bli utan denna teknik på grund av den
ofullständiga politik för utbyggnad av bredband som
regeringen för.
IT kan på ett mycket påtagligt sätt bidra till att avmaterialisera samhället
samt till ett ökat funktionstänkande. Transporter kan samordnas och
effektiviseras. Så kallade intelligenta hus kan med sina smarta och
välanpassade lösningar spara energi och få människor att känna sig tryggare.
Distansarbete och distansutbildning möjliggörs med hjälp av IT med de
fördelar det har både för miljön och människors livskvalitet. Telefon- och
bildkonferenser minskar antalet resor. Potentialen för att hämta hem
miljövinster med hjälp av IT är i stort sett okända. Hoten mot miljön är också
dåligt kartlagda. Regeringen bör därför initiera en utredning om IT och miljö.
Detta bör ges regeringen till känna.
Riksdag och regering bör
föregå med gott exempel
Det är mycket viktigt för miljöpolitikens trovärdighet att
riksdag och regering föregår med gott exempel. Den
miljöcertifiering av statliga institutioner som just nu pågår är
mycket positiv. Här tjänar Mälardalens högskola som ett
föredöme. Centerpartiet har som första politiska parti
beslutat att införa ett miljöledningssystem. Det är vårt sätt att
kartlägga vår miljöpåverkan som parti och systematisera
våra rutiner. För oss är det viktigt att föregå med gott
exempel.
Riksdagen måste förbättra sina rutiner för att minimera påverkan på
miljön. Centerpartiet föreslår därför att en grupp tillsätts som kan se över
riksdagens rutiner i syfte att minimera påverkan på miljön. Detta bör
riksdagen besluta.
Miljökrav vid offentlig
upphandling
Staten kan använda flera instrument för att förstärka
näringslivets miljöanpassning. Ett instrument är skatte- och
avgiftssystemet som stegvis bör förändras så att
miljökostnaden blir synlig i priset på marknaden. Ett annat
instrument är den offentliga upphandlingen som kan
användas till att stödja introduktion av ny miljöteknik. Den
offentliga sektorn upphandlar årligen produkter och tjänster
för omkring 200-250 miljarder kronor. Staten bör föregå
med gott exempel vad gäller miljökrav i offentlig
upphandling. Regeringen bör vara pådrivande inom EU för
att förändra upphandlingsdirektiven så att det blir möjligt att
ställa offensiva miljökrav vid offentlig upphandling. Detta
bör ges regeringen till känna.
Miljöbalken
Den 1 januari 1999 trädde miljöbalken i kraft. Syftet med
miljöbalken (MB) är att samla, samordna, skärpa och bredda
miljölagstiftningen för hållbar utveckling. När den
socialdemokratiska regeringen tillträdde år 1994 drog man
tillbaka det förslag till miljöbalk som den borgerliga
fyrpartiregeringen lanserat. Trots att man på så sätt vann
ytterligare tid är det anmärkningsvärt att balken från början
var långtifrån fulländad. Redan nu har balken blivit föremål
för en parlamentarisk översyn. Centerpartiet kommer att
aktivt delta i detta arbete i syfte att förbättra den
ofullständighet som nu råder.
Fosforåtervinning
Av olika växtnäringsämnen intar fosfor en nyckelposition
såväl i odlingen som i kretsloppet stad-land vad gäller
hushållning med ändliga naturresurser. Detta beror på att
fosfor mer än andra växtnäringsämnen är en ändlig och icke
förnybar resurs. Man räknar med att världens brytbara
fosforreserver räcker i några hundra år med nuvarande
teknik och ekonomi. I diskussionen om en långsiktigt hållbar
samhällsutveckling intar därför hushållningen med fosfor en
viktig roll. Kväveföreningar är inte en ändlig resurs. Det är
därför inte ett absolut villkor för uthållighet att de
kväveföreningar som finns i avlopp och avfall återförs till
odlingsmarken.
En fosforanvändning där fosfor förs med livsmedel till städerna och sedan
går till spillo genom att den släpps ut med avloppsvattnen eller läggs på
avfallsdeponi är självfallet inte uthållig. Fosforflödet måste slutas och
fosforn
återföras till odlingsmarken. Ett absolut villkor för uthållighet är dock att
återföringen av fosfor kan ske på ett sådant sätt att man inte irreversibelt
skadar åkermarken genom att förorena den med metaller, hormonförändrande
ämnen eller långlivade naturfrämmande föreningar.
Betydande mängder avloppsslam produceras oavbrutet i våra reningsverk.
Varje person i Sverige producerar ca 100 kg slam (= 1 kg fosfor) per år.
Inriktningen hittills, aviserad från regering, riksdag och Naturvårdsverket, har
varit att slammet skall återanvändas i jordbruket om angivna kvalitetskriterier
uppnås. Ett exempel på denna inriktning är att regeringen, i sitt gröna
nyckeltal som ska belysa hur vi hushållar med fosfor, mäter hur mycket fosfor
som återförs till åkermark genom användning av slam som näringsämne.
I perspektivet "hållbar utveckling" finns dock skäl att ifrågasätta det
lämpliga i att långsiktigt - säg flera tiotal, femtio, hundra år - tillföra
marken
de föroreningar som slammet trots kvalitetskriterierna innehåller.
Bedömningen gäller då särskilt metaller, som stannar kvar och anrikas i
jorden. Även framtida generationer ska kunna bruka åkermarken.
En mer "långsiktigt hållbar slamhantering" är att separera slammet i olika
nyttiga produkter, som var för sig kan återanvändas, organiskt material för
sig, metaller för sig och fosfor i lämplig ren fraktion för jordbruksanvändning
för sig. I Stockholm, Malmö och Helsingborg arbetar man parallellt med den
nuvarande hanteringen av slammet med en alternativ utvecklingslinje där
slammet separeras i olika nyttiga produkter. Det behövs ett omfattande
forsknings- och utvecklingsarbete inom detta område. Så länge signalerna
från såväl central politisk nivå som Naturvårdsverket entydigt anvisar att
fosfor ska återföras till åkermark via slammet är det dock svårt att med kraft
driva en alternativ utvecklingslinje och, framför allt, att finansiera en sådan.
Mot bakgrund av den avfallsskatt som införts från och med 1 januari 2000
och det generella förbud mot deponering av organiskt avfall som införs från
och med 2005 är det angeläget att uppmärksamma frågan om hushållning
med fosfor. Knappheten på fosfor är ett stort resursproblem. Alternativet till
återvinning är förbränning. För att möjliggöra en långsiktigt hållbar
slamhantering måste riksdagen erkänna hushållningen av fosfor som en
principiellt viktig fråga för utvecklingen mot ett ekologiskt hållbart samhälle.
Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att ta initiativ till en internationell
fosforkonvention för att uppmärksamma fosfor som en kritisk resurs.
Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att initiera frågan om
fosforhushållning i EU, där en grönbok bör utarbetas.
Riksdagen bör i övrigt besluta om att arbeta efter följande strategi för
fosforåtervinning: Riksdagen bör frångå sitt tidigare ställningstagande om
spridning av slam på åkermark, och slamöverenskommelsen mellan LRF,
VAV och Naturvårdsverket bör omarbetas. Riksdagen bör ge regeringen i
uppdrag att återkomma med förslag på utformning av ekonomiska styrmedel
för att prioritera återvunnen fosfor framför jungfrulig fosfor. Riksdagen bör
ge regeringen och dess myndigheter i uppdrag att ta initiativ till
överläggningar med kommunerna (Kommunförbundet) om hur en
kursändring i slamhanteringen kan komma till stånd.
Energiförsörjning för nya
generationer
Ett hållbart energisystem måste bygga på förnybara
energikällor. Sverige bör vara föregångare med höga
ambitioner vad gäller att fasa ut kärnkraft och fossila
bränslen. Under 1999 stängdes den första av Barsebäcks två
reaktorer. Därmed inleddes den kärnkraftsavveckling som
Centerpartiet så länge kämpat för och som svenska folket
röstade fram i folkomröstningen 1980. Den
kärnkraftsavveckling som påbörjats ska fullföljas.
Centerpartiet kommer att arbeta för att denna omställning
ska ske fullt ut, inte minst på grund av att det i dagsläget inte
finns någon acceptabel och säker lösning på
avfallsproblematiken. I takt med att kärnkraft och
fossilbränslen avvecklas bör de ersättas av ett
decentraliserat, miljövänligt och kretsloppsanpassat
energisystem. Även internationellt börjar
kärnkraftsavvecklingen ta fart. I juni beslutade Tyskland att
deras samtliga 19 kärnkraftverk ska avvecklas.
Biobränslen minskar utsläppen och är miljöteknikmässigt och
näringspolitiskt bra. Biobränslen ska vara fria från beskattning. Detta är en
uppfattning som inte delas av regeringen och samarbetspartierna Miljöpartiet
och Vänsterpartiet. Dessa ämnar börja ta ut energiskatt på biobränslen. Detta
motverkar möjligheterna för en positiv utveckling av miljömässigt riktiga
bränslen.
I arbetet med omställningen av energisystemet har en särskild arbetsgrupp
tillsatts för att ta fram en nationell handlingsplan för lokalisering av
vindkraft.
Stödet till vindkraften ökas för att skapa ordentliga förutsättningar för en
utbyggnad av vindkraften i Sverige. Under året har ABB presenterat ett
vindkraftverk som är avsevärt effektivare än befintliga verk. Detta visar att
denna bransch är en framtidsbransch.
Principer för ett nytt system av
energiskatter
Generellt sett ska ett väl fungerande system med
energiskatter vara uppbyggt så att skatterna ska styra
marknadspriset för att spegla energislagens totala kostnad
för samhället. I en fungerande marknadsekonomi ska priset
på en vara eller tjänst dels spegla konsumenters och
producenters värdering, dels de kostnader som framtagning
och användning av varan orsakar. Råoljepriset speglar
exempelvis inte de kostnader i form av försurning och
växthuseffekt som oljeanvändningen orsakar. Därför
korrigeras marknadspriset så att inte oljeanvändningen blir
för hög, med miljö- och hälsoproblem som följd. Vidare är
en grundläggande princip att det är förorenaren som ska
betala för utsläpp och resursutnyttjande.
Väl utformade ekonomiska styrmedel låser inte utvecklingen vid vissa
tekniska lösningar eller miljömässiga delmål utan stimulerar kreativitet och
utveckling. Det blir lönsamt att skydda miljön och effektivisera
resursanvändningen genom ständiga förbättringar. Marknadsekonomins
dynamik och utvecklingskraft verkar därmed i miljöns tjänst. För att skapa en
sådan god marknad är det viktigt att också se över existerande subventioner
och stöd från stat och kommun så att inte dessa motverkar en hållbar
utveckling.
Centerpartiet anser att ett system för energibeskattning bör byggas från
grunden. Att fortsätta lappandet på dagens inkonsekventa och otydliga system
av energiskatter är en omväg till ett ekologiskt hållbart samhälle. Principerna
för ett nytt system bör vara att förorenaren betalar och att de olika
energislagens marknadspris ska spegla samhällets totala kostnader. Detta
innebär att regering och riksdag ska sätta tydliga miljömässiga ramar för
energisystemet. Inom dessa ramar ska sedan marknadsekonomins dynamik
och utvecklingskraft verka i miljöns tjänst.
Miljömålen
I juni 2000 presenterade Miljömålskommittén sitt
betänkande (SOU 2000:52) kring 14 av de 15 miljömålen.
Klimatkommittén behandlade frågan om klimatpåverkan.
Miljömålskommitténs arbete är ett avgörande startskott för
ett långtgående miljöarbete i Sverige. Detta arbete kommer
under lång tid att medföra en rad nödvändiga och viktiga
förändringar av det svenska samhället. Arbetet är bara
påbörjat och kommer att sätta igång en viktig process som
framför allt måste verka och ske underifrån och ha ett tydligt
barnperspektiv. Centerpartiet återkommer med en motion på
detta område när regeringen lägger fram sin proposition om
miljömålen.
Strandskydd
Centerpartiet anser att strandskyddet bör ges en mer lokal
utformning. I tätortsnära områden och utefter landets kuster
behövs ett strikt strandskydd. Detsamma gäller över huvud
taget där det finns ett besökstryck. Strandskyddet är utformat
efter behoven i Stockholms skärgård där ett strikt
strandskydd är motiverat. Samtidigt finns det områden i
landet där ett uppluckrat strandskydd är till fördel för den
befolkning som bor i området och därmed möjliggör en
positiv utveckling för hela bygden utan att denna
uppluckring utgör något hinder för det rörliga friluftslivet.
Lagstiftningen rörande strandskydd bör förändras så att den
ger möjlighet till lokal anpassning. Detta bör kunna ske i
kommunernas översiktsplaner efter samråd med
myndigheter som har att bevaka riksintressen. Vad som
anförts om en lokal utformning av strandskyddet bör ges
regeringen till känna.
Långtidsutredningen
I Långtidsutredningen 1999/2000 konstateras att Sverige
bedöms ha en hållbar utveckling, om vissa miljöhot
utelämnas ur beräkningarna. Bland de utelämnade hoten
finns klimatförändringar och uttunning av ozonskiktet. Vad
en sådan bedömning egentligen är värd för oss och speciellt
för våra barn med tanke på vilka hot som utelämnats kan
starkt ifrågasättas. I utredningen finns ett snävt nationellt
synsätt. Konsumtion i Sverige kan på många olika sätt
påverka miljön i andra delar av världen då konsumtion och
tillverkning sker i helt olika delar av världen. Kopplingen
mellan konsumtion och miljöpåverkan i tillverknings- och
transportledet måste tydliggöras. Att göra dessa ekologiska
fotavtryck synliga gör att dold export av miljöpåverkan
lättare kan undvikas. För att kunna göra detta måste
miljökostnaderna synliggöras. Principen om att förorenaren
ska betala (Polluter Pays Principle) ska gälla. Den svenska
politiken måste utformas på ett sådant sätt att vi bidrar till att
lösa de globala miljöproblemen.
Om Långtidsutredningen verkligen ska kunna göra anspråk på att vara en
utredning som beskriver den långsiktiga utvecklingen kan inte
klimatförändringar och uttunningen av ozonskiktet utelämnas. Nästa
Långtidsutredning bör därför ta hänsyn till klimatförändringar och
uttunningen av ozonskiktet. Detta bör ges regeringen till känna.
Regeringens förda politik
Under fyrpartiregeringen utvecklade regeringen en tydlig
strategi för kretsloppsanpassning av samhället.
Miljöpolitiken har sedan Socialdemokraterna övertagit
regeringsmakten präglats av brist på strategi. Det räcker inte
med övergripande miljömål. Det behövs handlingskraft och
vilja också. Bidrag och subventioner kan inte vara en
huvudstrategi för att utveckla ett hållbart samhälle. Tyvärr
har regeringens politik alltför ofta haft den inriktningen
inom miljöområdet.
Det är olyckligt att regeringen endast förmår peta lite här och där när det
gäller miljöpolitiken. Regeringen är fast i gamla tankar. De miljöproblem vi
ärvt och de som kan komma att skapas i framtiden löses inte med gamla
tankar. Att vara fast i gamla tankar kan komma att få förödande
konsekvenser. Miljöpolitiken måste vara sammanhållen för att komma
tillrätta med gårdagens, dagens och morgondagens miljöproblem.
Miljöarbetet måste vara decentraliserat, proaktivt och förebyggande, inte
centraliserat och reaktivt. Att tro att vägen till ett hållbart samhälle går
genom
lokala investeringsprogram är att lura sig själv. Och ändå är det i stort sett
vad
regeringen åstadkommit under föregående och innevarande mandatperiod.