Sammanfattning
En god miljö är i allra högsta grad en fråga om livskvalitet. Utan en god miljö undergrävs människors makt över sin vardag och möjligheter att förverkliga sig själva. Centerpartiets människosyn som slår fast alla människors lika rätt och värde gör att en sådan utveckling inte är acceptabel för oss. Människor ska kunna känna att miljön inte utgör ett hot mot deras frihet. En god miljö är en viktig komponent för att människor ska känna sig trygga. Ingen ska behöva vara rädd för att miljöförstöring ska hota dem eller deras barns liv och levnadsrum. Regeringen klarar tyvärr inte av att skapa förutsättningar för en miljödriven utveckling som har funktionstänkandet som grund. Den miljödrivna utveckling som Centerpartiet eftersträvar kommer att skapa möjligheter för nya generationer människor, ledare och företag.
Centerpartiet har ambitionen att skapa ett samhälle som bygger på de naturliga systemen, ett kretsloppssamhälle. För att skapa ett kretsloppssamhälle krävs att alla delar av samhället är med i arbetet, alla har ett ansvar. Miljöarbetet måste därför vara proaktivt och decentraliserat.
Teknikutvecklingen ger oss nya möjligheter men kan också ha oanade konsekvenser. Gentekniken måste kringgärdas med tydliga regler för att inte missbrukas. Centerpartiet säger nej till patent på liv. Tekniken kommer att ge oss möjlighet att få ut samma nytta ur en mindre mängd insats. Denna utveckling måste bejakas och stimuleras. Faktor 10 är ett viktigt första steg.
Vi måste våga tänka nytt och annorlunda. Det är nödvändigt att tänka i funktioner, inte produkter. Drivkraften i ekonomin måste nyttjas för att ställa om samhället. Sverige har goda förutsättningar att vara ett föredöme på miljöområdet. Centerpartiet vill att Sverige ska ta vara på denna chans att leda den globala utvecklingen. Sverige ska gå före, tänka långsiktigt och vara är ett föredöme på miljöområdet. Många av dagens miljöproblem är globala. Detta ställer nya krav på internationellt samarbete, för Sveriges del främst i Norden och EU. Centerpartiet vill nyttja den flexibla integrationen i EU för att bilda en nordisk miljöunion. Vidare vill Centerpartiet införa gemensamma miniminivåer för miljöskatter i EU och att EU:s ekonomi miljöprövas.
Mänsklighetens påverkan på den naturliga växthuseffekten kan få ödesdigra konsekvenser för både nu levande och kommande generationer. Klimatförändringar är utan tvekan en av vår tids största hot. Att hitta lösningar för att komma tillrätta med detta hot är absolut nödvändigt. Handel med utsläppsrättigheter är ett av de verktyg som finns.
Centerpartiet vill med denna motion vidga miljöpolitikens perspektiv att verkligen tänka på kommande generationer. Vi måste sätta våra barn i främsta rummet.
Innehållsförteckning
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att barnperspektivet bör finnas med i allt miljöarbete.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att försiktighetsprincipen bör gälla vid introduktion av nya byggmaterial.1
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om funktionstänkande och ekoeffektivitet.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att miljöpolitiken måste formas med funktionstänkandet som grund.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att avsluta de lokala investeringsprogrammen och använda de återstående pengarna på ett för miljön och sysselsättningen effektivare sätt.1
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om en samlad strategi för miljöexport i linje med vad som presenterats av Miljöexportutredningen.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om handel med utsläppsrättigheter.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tryggad vattenförsörjning.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om grön skatteväxling.2
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om miniminivåer för miljöskatter i EU.2
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om innehållet och hanteringen av EU:s 6:e miljöhandlingsprogram.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör vara pådrivande för att EU:s ekonomi miljöprövas.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om miljökrav vid utvidgningen av EU.3
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om bildandet av en nordisk miljöunion.3
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om handel med utsläppsrättigheter i en nordisk miljöunion.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en konsekvent märkning och aktivt arbete inom EU för att minska antibiotikaanvändning och genmodifiering av livsmedel.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att avveckla EU:s stöd och subventioner till tobaksodling.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om strikt ansvar och obligatorisk ansvarsförsäkring.4
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om fri tillgång till forskningsresultat.
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om patent på liv.4
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att miljökvalitetsnormer även skall omfatta biologisk mångfald.
22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om biologisk mångfald i det moderna samhället.
23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om uppräkning av anslag till ideella organisationer verksamma inom natur- och kulturmiljöområdet.
24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att markägare måste ges skälig ersättning för de miljöinsatser som görs vid bildandet av olika typer av reservat.
25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att medel bör reserveras för skötsel och tillsyn av de naturvårdsområden som bildas samt medel till ersättning för angränsande skog som skadas av exempelvis insektsangrepp i ett reservat.
26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om samråd mellan myndigheter och markägare vid inventering av markområden.
27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Godstransportdelegationen bör få ett tilläggsdirektiv att presentera en delrapport om miljö och transporter.5
28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att i möjligaste mån prioritera befintlig infrastruktur före nyanläggning.5
29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om införande av trängselavgifter.5
30. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda frågan om ett samlat ansvar för infrastruktur.5
31. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att söka dispens från Auto/Oil-direktivet i de delar som rör inblandning av ersättningsbränslekomponenter.
32. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skattebefrielse för biobränslen.2
33. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att avgifta kretsloppen.
34. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skärpta återvinningsmål inte får innebära högre miljöbelastning.
35. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör återkomma med förslag om ett generellt producentansvar i linje med vad som presenterats av Kretsloppsdelegationen.
36. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att riktlinjer för vad som är sorterat och osorterat avfall framarbetas.
37. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda vilka konsekvenser en skatt på förbränning av sopor skulle få för miljön och människors hälsa.2
38. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör initiera en utredning om IT och miljö.
39. Riksdagen beslutar att tillsätta en grupp som kan se över riksdagens rutiner i syfte att minimera påverkan på miljön.6
40. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör vara pådrivande inom EU för att förändra upphandlingsdirektiven så att det blir möjligt att ställa offensiva miljökrav.7
41. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ta initiativ till en internationell fosforkonvention för att uppmärksamma fosfor som en kritisk resurs.
42. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att initiera frågan om fosforhushållning i EU, där en grönbok bör utarbetas.
43. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en strategi för fosforåtervinning.
44. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en lokal utformning av strandskyddet.
45. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att nästa långtidsutredning bör ta hänsyn till klimatförändringar och uttunningen av ozonskiktet. 46. 1 Yrkandena 2 och 5 hänvisade till BoU.
2 Yrkandena 9, 10, 32 och 37 hänvisade till SKU.
3 Yrkandena 13 och 14 hänvisade till UU.
4 Yrkandena 18 och 20 hänvisade till LU.
5 Yrkandena 27-30 hänvisade till TU.
6 Yrkande 39 hänvisat till KU.
7 Yrkande 40 hänvisat till FiU.
Inledning
Ett tungt ansvar vilar på nu levande generationers axlar. Det är inte acceptabelt att kommande generationer ska drabbas negativt av att generationer innan levt över sina tillgångar, både de miljömässiga och ekonomiska. Att kommande generationers levnadsrum krymps och hotas på grund av att nuvarande och tidigare generationer agerat oansvarigt är inte acceptabelt. De nordamerikanska indianerna brukar säga att man alltid ska tänka sju generationer framåt i sina beslut. Det är en klok ledstjärna. Den miljöskuld som finns måste elimineras.
Miljöproblemen har under åren ändrat karaktär, från att ha varit lokala och väl synliga till att vara svårdefinierade och svårare att härleda. De är inte längre bara lokala företeelser utan globala. Att möta detta är en mäktig utmaning. Den miljöskuld som vi riskerar att lämna efter oss kan allvarligt inverka på kommande generationers möjligheter att påverka sin vardag. Centerpartiet accepterar inte att människors livskvalitet och makt över sin vardag undergrävs av en ohållbar utveckling. Vi står i inledningen av ett nytt årtusende. Det känns naturligt att tänka nytt. Att tänka på kommande generationer måste alltid vara en ledstjärna. Sverige ska gå före, tänka långsiktigt och vara är ett föredöme på miljöområdet.
Under nästan hela 1900-talet var miljöpolitiken fokuserad på att lösa problem; miljöpolitiken var reaktiv. Regeringens övergripande mål för miljöpolitiken är att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen i Sverige är lösta. Det är bra att regeringen intar ett generationsperspektiv, men tyvärr innebär ett sådant övergripande mål för miljöpolitiken att det fortfarande är det nationella perspektivet och problemen som är i fokus. Mål måste med nödvändighet följas upp med konkreta medel och möjligheter för individer och företag att medverka och ta sitt ansvar. Dessvärre klarar regeringen inte av att föra en politik som ens klarar av att lösa de nationella problemen. Regeringen tycks sakna handlingskraft och vilja. Regeringens insatser på miljöområdet under förra och innevarande mandatperiod begränsades i stort sett till de lokala investeringsprogrammen. Detta är inte rätt väg mot ett uthålligt samhälle.
Centerpartiet har en ambition om att utveckla ett kretsloppssamhälle. Centerpartiet vill vidga miljöpolitikens perspektiv, ge den en global utgångspunkt och fokusera på möjligheterna i det nya tusentalet. Miljöpolitiken ska vara proaktiv och decentraliserad. Det skapar möjligheter för nya generationer av människor, företag och ledare. Det är rätt väg mot ett uthålligt samhälle.
Nya generationer människor
Att vidga miljöpolitikens perspektiv till att omfatta även kommande generationer ligger i miljöpolitikens natur. Men generationsperspektivet är inte enkelt. I slutrapporten "Vår gemensamma framtid" från Världskommissionen för miljö och utveckling som presenterades av Gro Harlem Brundtland 1987 fanns ett tydligt generationsperspektiv. Brundtlandkommissionens nyckelbegrepp var hållbar utveckling. Begreppet har sedan dess haft ett kraftigt genomslag och skapat en bred medvetenhet om miljö, naturresurser och vår framtid. Med hållbar utveckling menade Brundtlandkommissionen en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att inskränka kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov. Efter Brundtlandkommissionen har fler definitioner tillkommit. Många, både företag och länder, har uppenbarligen velat definiera sin verksamhet som hållbar. Vartefter definitionerna stigit i antal har begreppet tyvärr vattnats ur och blivit otydligt.
Istället för att komma med nya definitioner på ett begrepp som kopplar ihop utvecklingsbehov hos samtida och framtida generationer är det dags att inse att den närmast framtida generationen är våra barn. Att se på miljöfrågor ur ett barnperspektiv kan hjälpa oss att fatta kloka beslut för kommande generationer. Ändå är det ovanligt att miljöfrågor sedda ur ett barnperspektiv förekommer i debatten. Barn och unga är osynliga i det mesta av det miljöarbete som sker, såväl nationellt som internationellt. Detta vill Centerpartiet ändra på.
Barn och miljö
Omfattande kunskap finns om människans hälsa och vilka faktorer, inklusive miljöfaktorer, som påverkar denna. Dock är mallen vuxna män. Specifik forskning om barn och miljö är ännu i sin linda trots att det är känt att barn i allmänhet är mer känsliga för föroreningar än vuxna. Den växande, ännu outvecklade kroppen är känslig och sårbar. Barn har bristande erfarenhet som innebär mindre möjligheter att undvika miljörisker. Barn har känsligare kroppsfunktioner. Immunförsvaret och olika organ utvecklas successivt. En dålig och förorenad miljö leder dessutom till att barn blir mer mottagliga för sjukdomar av olika slag. En god miljö är i allra största grad en livskvalitetsfråga.
Hållbar utveckling handlar om respekt för kommande generationers behov och möjligheter till utveckling. Därför måste barn och unga bli synliga och respekteras. Syftet med Agenda 21 är att skapa en hållbar utveckling för hela mänskligheten. Syftet med barnkonventionen är att skapa en hållbar uppväxt för varje barn som föds på vår jord. Det är med uppenbar tydlighet så att de båda dokumenten hör ihop. Det blir ingen uthållig utveckling om inte båda dokumenten förverkligas. Barnen är framtiden och får de inte uppleva livs- kvalitet både i form av en god naturmiljö och en god social miljö kommer de inte att vara bärare av en hållbar utveckling.
Strategin bör vara att få in ett barnfokus i miljöarbetet på alla nivåer. Barnperspektivet bör exempelvis föras in i arbetet med Agenda 21 ute i alla våra kommuner. Beslutsfattare behöver förstå hur barn drabbas till sin hälsa, att barn är särskilt utsatta och förstå barns tysta oro nu och inför framtiden. Centerpartiet har tidigare yrkat att barnperspektivet behöver synas i det i skrivande stund pågående arbetet med miljökvalitetsmålen. Barnperspektivet bör finnas med i allt miljöarbete. Vad som anförts om att barnperspektivet bör finnas med i allt miljöarbete bör ges regeringen till känna.
Inte bara miljön i vid bemärkelse har en stor påverkan på barn. Även inomhusmiljön är viktig och kan i allra högsta grad kopplas till barns hälsa. Antalet allergier har ökat och vi vet egentligen inte riktigt varför. Vi omger oss idag med långt många fler material i våra bostäder än vad vi gjorde förr. Detta tillsammans med ändrade byggmetoder kan vara en av anledningarna. Kunskapen är många gånger låg om dessa material, varför försiktighetsprincipen bör gälla vid introduktion av nya byggmaterial. Detta bör ges regeringen till känna.
Det är också viktigt att låta barn och unga komma till tals, i såväl den privata sfären som i mer officiella sammanhang. Det är viktigt att lyssna till dem och respektera deras oro och tankar. Genom att ta vara på deras klarsyn, nyfikenhet, engagemang och kraft kan vi göra utvecklingen hållbar. Ungdomens miljöriksdag är ett exempel på detta. Det behövs ett barnperspektiv inom alla politikområden. Centerpartiet har tidigare lyft fram behovet av en barnbilaga till regeringens budget.
Alla måste vara med
För att kunna nå en verkligt hållbar utveckling krävs att alla delar av samhället är delaktiga. Det går inte att skjuta ifrån sig sin del av ansvaret. Endast i samarbete mellan individer, företag, länder och olika politiska nivåer kan vi nå en hållbar utveckling. Ingen del av kedjan kan lämnas utanför. Alla delar av samhället måste se miljö som en strategisk fråga. Miljöarbetet måste vara decentraliserat, proaktivt och förebyggande. Alltför länge har miljöarbetet präglats av åtgärder och städning efter miljömisslyckanden. En miljödriven utveckling inrymmer en enorm potential för människor, företag och samhällen att utvecklas. Miljöpolitiken kan rätt utformad skapa spännande möjligheter för nya generationer av människor och företag.
Funktionstänkande och ekoeffektivitet
För att få en helhetssyn på miljöpolitiken är det nödvändigt att tänka nytt och annorlunda. Funktionstänkandet är ett sätt att verkligen ta ett helhetsgrepp på miljöpolitiken. Detta klarar regeringen inte av. I skrivelsen 1999/2000:114 En miljöorienterad produktpolitik som levererades i juni 2000 efterlyste regeringen en helhetssyn på miljöpolitiken. Trots detta uteblev funktionstänkandet i stort sett helt och hållet i den skrivelsen. Två meningar om funktionsförsäljning var allt regeringen mäktade med i en skrivelse som handlade om ett område där funktioner i allra högsta grad är det som ska vara utgångspunkten. Lika illa är det i övriga dokument från regeringen.
Det är nödvändigt att tänka i funktioner. Det är inte produkten i sig som ska efterfrågas utan det är funktionen som produkten tillhandahåller som ska efterfrågas. Som kund efterfrågar man inte kylskåpet utan funktionen kylda livsmedel. Som kund är det inte en spis man efterfrågar utan funktionen lagad mat. Listan på exempel över att människor egentligen efterfrågar funktioner, inte produkter, kan göras lång.
Funktionstänkandet gör att nya och vad som idag ses som okonventionella lösningar kommer att utvecklas. De land, samhällen och företag som tar till sig funktionssynsättet kommer att ha en stor fördel gentemot andra länder och företag när utvecklingen visar att dagens produkttänkande i längden är felaktigt. En viktig del av den miljödrivna utvecklingen är att på ett effektivt sätt tillhandahålla funktioner. Centerpartiet anser att det är att missa kärnan i miljöpolitiken att inte tänka i termer av funktioner. Miljöpolitiken måste formas med funktionstänkandet som grund.
Ekoeffektivitet och funktionstänkande hör ihop. Det ena kan ge det andra. Redan att tänka i funktioner är i sig effektivt. När uttrycken faktor 4 och faktor 10 (vilket innebär att man får ut samma nytta ur 10 procent av insatsen) först introducerades var det många som rynkade på näsan och menade att det var orealistiska mål att sträva efter. Säg det till de företag som nu inriktar sig på faktor 100, alltså att uppnå samma nytta men med bara 1 procent av den tidigare insatsen!
Precis som ett företag inte i längden kan tära på sin kapitalreserv kan inte heller mänskligheten fortsätta att tära på jordens kapitalreserv i samma takt som nu. De förnyelsebara resurserna utgör grunden för den miljödrivna utvecklingen, de ändliga gör det inte. Våra resurser måste utnyttjas effektivare. Genom att öka resurseffektiviteten kan vi få ut större nytta ur en mindre insats. Ökad resurseffektivitet minskar belastningen på vår miljö samtidigt som det är både samhälls- och företagsekonomiskt sunt. Teknikutveckling måste uppmuntras och användas på ett sådant sätt att belastningen på miljön minskar. Faktor 10 är ett viktigt första steg i den miljödrivna utvecklingen och tjänar som ett viktigt mål och instrument för att nå ett ekologiskt hållbart samhälle. Våra system måste bygga på biologiska grunder och effektivt nyttjande av de naturliga systemen. De tjänster de naturliga systemen tillhandahåller måste nyttjas varsamt för att de inte ska utarmas. Karaktären på våra produkter måste förändras för att passa in i detta system. Funktionstänkandet måste dominera.
Regeringen har i direktiv 1998:65 Strategier för utveckling av ett ekologiskt hållbart näringsliv gett Miljövårdsberedningen i uppdrag att "medverka i arbetet med att ta fram strategier för utveckling av ett ekologiskt hållbart näringsliv genom att förbereda och inleda en dialog med delar av näringslivet om dess arbete med en hållbar utveckling". Inom ramen för detta uppdrag bör arbete med ekoeffektivitet och faktor 10 ha en mycket uttalad roll. Miljövårdsberedningen bör i dialogen med näringslivet om miljöanpassning driva på och uppmuntra faktor 10-tänkande. Vad som i motionen anförts om funktionstänkande och ekoeffektivitet bör ges regeringen till känna.
Miljödriven utveckling
Den miljödrivna utvecklingen kommer att bli en drivkraft för ekonomisk tillväxt, industriell och mänsklig utveckling och samtidigt ge ett klimat för företagande och innovationer. En miljödriven utveckling är bra för våra barn.
Ett miljöanpassat näringsliv är en viktig förutsättning för att ställa om Sverige till ett ekologiskt hållbart samhälle. Den miljödrivna utvecklingen inrymmer en enorm potential, både för miljön och den ekonomiska tillväxten. Denna potential måste tas tillvara. Exempelvis beräknas den internationella marknaden för miljöteknik uppgå till cirka 4 000 miljarder kronor. Tillväxttakten för denna marknad ligger på 5-20 procent per år. En internationalisering av det miljöanpassade näringslivet kan leda till ökad försäljning av svenska tjänster och produkter med hög miljöprestanda. Det ger den tillväxt i ekonomin som Sverige behöver för att kunna uppnå en uthållig välfärd. Detta i sin tur ger resurser till skola, vård och omsorg.
Svenska miljöteknikföretag har genom bland annat miljölagstiftning och kundkrav haft ett försprång gentemot sina utländska konkurrenter. Detta försprång är numera i stort sett inhämtat av många andra länder. Sverige är idag nettoexportör av renodlad miljöteknik. Den historiska chansen att vara först och därmed kunna exploatera en ny marknad har gått förlorad. Vad som är gjort är dock gjort och nu gäller det att verkligen skapa möjligheter för svenska miljöteknikföretag att i framtiden kunna konkurrera internationellt.
Även om världsmarknaden för miljöteknik är omfattande är det i internationaliseringen av de miljödrivna företagen som den stora utmaningen och potentialen ligger. Miljödrivna företag finns inom alla branscher och ofta inom en annan verksamhet än miljö. Dessa företag hanterar miljöfrågorna som en strategisk fråga, väl förankrad i ledningen. Miljöfrågor prioriteras i varje val i företaget. Miljöarbetet är decentraliserat, proaktivt och förebyggande. Kundkrav driver utvecklingen. Företagen tillhandahåller produkter, funktioner och tjänster med hög miljöprestanda.
Samtidigt som marknaden för miljöteknik och den förväntade tillväxten för denna marknad inrymmer en enorm potential väljer regeringen att satsa på lokala investeringsprogram. Dessa program ger alldeles för små miljömässiga och arbetsmarknadsmässiga resultat i relation till de satsade pengarna. Regeringen har tidigare beslutat om 2 320 miljoner kronor i bidrag till lokala investeringsprogram för perioden 1998-2000. För perioden 2001-2003 finns totalt ca 2 miljarder kronor kvar att söka för kommunerna. Enligt kommunernas lokala investeringsprogram väntas de åtgärder som beviljats stöd under 1999 ge ca 3 500 direkta arbetstillfällen och endast 600 bestående arbetstillfällen. Det är enkelt att konstatera att vägen till ett ekologiskt uthålligt samhälle inte går genom de lokala investeringsprogrammen. Att underlätta svensk miljöteknikexport är effektivare både ur miljö- och arbetsmarknadssynpunkt. Ingångna avtal om lokala investeringsprogram bör fullföljas. I övrigt bör de lokala investeringsprogrammen avslutas och de återstående pengarna användas på ett för miljön och sysselsättningen effektivare sätt. Detta bör ges regeringen till känna.
Delar av de medel som avsatts för lokala investeringsprogram bör nyttjas för att genomföra den samlade strategi som presenterades av Miljöexportutredningen i Sustainable Sweden - a SUCCESS story (SOU 1998:118). Detta skulle kunna säkerställa ett jämnt tillflöde av nya miljöanpassade företag, lösningar och teknologier. Effekterna för miljön, sysselsättningen och näringslivet av ett genomförande av ovanstående skulle vara många gånger större än de lokala investeringsprogrammens. Dessutom till en mycket lägre kostnad vilket gör att medel frigörs till andra angelägna miljösatsningar. Strategin med SUCCESS innebär bland annat kunskapsuppbyggnad och att skapandet av gedigna nationella nätverk stimuleras. Genom att stimulera nätverksbildning mellan små och stora miljödrivna företag, myndigheter, högskolor och universitet samt bransch- och miljöorganisationer kan nätverk utvecklas, komplementära kompetenser som kan agera på utlandsmarknaden. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om en samlad strategi för miljöexport i linje med vad som presenterats av Miljöexportutredningen. Detta bör riksdagen besluta.
De förslag på insatser för en internationalisering av ett svenskt miljöanpassat näringsliv som Miljöexportutredningen presenterade i sitt slutbetänkande (SOU 1998:118) kostnadsberäknades till 64 miljoner kronor. Effekterna på näringsliv och sysselsättning av en sådan satsning är med all säkerhet mångdubbelt större än de bestående effekterna av de lokala investeringsprogrammen. Detta till en hundradel av det som regeringen totalt avser att betala ut i bidrag till lokala investeringsprogram. Ändå tvekar regeringen. I budgeten för 2000 satsades endast 5 miljoner kronor för att underlätta svenska företags export av varor och tjänster med hög miljöprestanda. Centerpartiet avsatte 25 miljoner kronor mer än regeringen. I årets budget avsatte regeringen inga medel för att underlätta svenska företags export av varor och tjänster med hög miljöprestanda. Centerpartiet anser att en fortsatt satsning är befogad och vi avsätter därför 30 miljoner kronor vardera under åren 2001 och 2002. Medlen kan omfördelas från ramanslaget för stöd till lokala investeringsprogram. Med en sådan satsning kan hela den samlade strategi som presenterades av Miljöexportutredningen i Sustainable Sweden - a SUCCESS story (SOU 1998:118) genomföras i sin helhet och säkerställa ett jämnt tillflöde av nya miljöanpassade företag, lösningar och nya teknologier.
Regeringen skriver och talar ofta om att Sverige ska ställas om till ett ekologiskt hållbart samhälle. Regeringens huvudspår till ett ekologiskt hållbart samhälle går av allt att döma via de lokala investeringsprogrammen. Det är fel väg. Riksrevisionsverket (RRV) konstaterar i en uppföljning och utvärdering av de lokala investeringsprogrammen (RRV 1999:37) att de lokala investeringsprogrammen har bidragit till att miljöprofilen förstärkts i flera, ofta redan planerade, projekt. Redan planerade miljöåtgärder inom de kommunala förvaltningarna har ofta tidigarelagts. RRV bedömer att de förväntade miljöeffekterna i många fall har överskattats. Resultatet av de lokala investeringsprogrammen har med andra ord varit klent. De lokala investeringsprogrammen har många gånger använt sig av befintlig teknik. Detta i en situation när det är ny teknik och nytänkande som behövs för att kunna avmaterialisera och resurseffektivisera kretsloppen genom att tänka i funktioner. Politiken bör skapa sådana förutsättningar för marknadsekonomin att den leder till god hushållning och stimulerar miljöansvar.
Vägen till det ekologiskt hållbara Sverige handlar om att utveckla ett modernt samhälle som utnyttjar högteknologiska lösningar för att nå en hållbar tillväxt. Vi skall gemensamt växla spår och ge den ekonomiska utvecklingen en hållbar inriktning. Dit kommer man i första hand inte genom statligt styrda program, utan genom ett livskraftigt näringsliv och en väl fungerande marknadsekonomi. Att forma en tydlig vision och gemensam färdriktning är viktigt för att villkoren för företagande och investeringar ska bli långsiktiga och inbjuda till satsningar på nya, kretsloppsanpassade, lösningar.
Globala miljöhot
På många håll i världen är inte längre hotbilden andra länders militära medel. Det är istället olika sorters miljöförstöring och rovdrift på knappa resurser som kan skapa såväl mellanstatliga som inomstatliga konflikter. De mest påtagliga globala miljöhoten är klimatförändringar och uttunningen av ozonskiktet. Vattenbrist är ett annat hot som kan skapa grogrund för uppslitande konflikter. Skogsskövling och jordförstöring förstör levnadsrummet för människor, djur och växter. Att ta steget in i framtiden utan att arbeta för en lösning på dessa problem är förödande. Hållbar utveckling är en nödvändig förutsättning för att fred och säkerhet ska bli varaktiga tillstånd. Internationellt samarbete är av yttersta vikt för att komma till rätta med dessa problem. Sverige måste spela en aktiv roll i detta samarbete och aktivt arbeta med frågorna i internationella organ som EU och FN.
Klimatförändringar
Klimatfrågan är en av de absolut viktigaste frågorna på miljöområdet. Mänsklighetens påverkan på den naturliga växthuseffekten kan få ödesdigra konsekvenser för både nu levande och kommande generationer. Främst drabbas utvecklingsländerna som många gånger redan har en hårt ansträngd ekologi. Flera länder riskerar bokstavligen att försvinna när havsnivån höjs och lägger landmassor under sig. Torra områden riskerar att bli ännu torrare när medeltemperaturerna stiger. Vindar och havsströmmar kan komma att förändras med de konsekvenser det medför på klimatet. Klimatförändringar kan också betyda att växt- och djurliv blir utsatt för bestående skador.
De ekonomiska konsekvenserna av de globala förändringarna i klimatet, till följd av stormar, översvämningar och andra naturkatastrofer, är betydande. 1998 uppgick kostnaderna för väderrelaterade skador till 800 miljarder kronor. Som jämförelse kan noteras att den svenska statsbudgeten omsatte ca 700 miljarder kronor under samma år.
Koldioxid är den viktigaste växthusgasen. Även metan, dikväveoxid och freoner förstärker den naturliga växthuseffekten. Att minska utsläppen av växthusgaser är det viktigaste steget vi kan ta. Olika sätt att binda den frigjorda koldioxiden kan också vara ett bra sätt att minska mängden koldioxid i atmosfären. Jord- och skogsbruksgrödor har en viktig roll att fylla som koldioxidsänkor. Mot bakgrund av detta är det oroande att skövlingen av jordens regnskogar fortsätter samtidigt som snabbväxande eukalyptusträd planteras och introduceras på platser där de inte funnits tidigare. Samtidigt får detta förödande effekter för den biologiska mångfalden. Den diskussion som nu pågår i internationella fora om möjligheterna att genom koldioxidsänkor och förbättringar i andra länder kunna tillgodoräkna sig ökad upptagning och minskade utsläpp måste bevakas mycket noga. Det är inte acceptabelt att länder som redan har höga utsläpp gör alla sina förbättringar utomlands. Kritiker till detta synsätt brukar säga att om det vore möjligt att kostnadseffektivt minska utsläppen ytterligare i västvärlden så skulle detta redan ha skett. Det resonemanget kan jämföras med att inte plocka upp en tusenlapp från marken bara för att om den var riktig så skulle någon annan redan ha plockat upp den. Enkelt uttryckt så måste man städa framför egen dörr.
Vi måste lämna fossilsamhället bakom oss. Energiproduktion och transporter står tillsammans för ca 90 procent av de svenska utsläppen av växthusgaser. Ett hållbart energi- och transportsystem måste med nödvändighet bygga på förnyelsebara energislag.
Att komma tillrätta med utsläppen av växthusgaser är en mäktig utmaning, men det är nödvändigt att lösa detta problem. Resurseffektiviteten måste öka för att utsläppen av växthusgaser ska kunna reduceras. För att kunna minska utsläppen av växthusgaser krävs att alla tar sitt ansvar. Det främsta ansvaret ligger dock hos industriländerna. Inom ramen för Kyotoprotokollet från 1997 har EU-länderna åtagit sig att under perioden 2008-2012 minska sina utsläpp av växthusgaser med 8 procent jämfört med 1990 års nivå. Jämfört med den prognostiserade förbrukningen, om inga åtgärder vidtas, innebär detta i praktiken en minskning på 14 procent. Inom EU-ramen får Sverige öka sina utsläpp med 5 procent. Centerpartiet anser att Sverige ska minska, inte öka, utsläppen under perioden.
Ett av de medel som EU-kommissionen ser som effektivt för att nå de åtaganden EU tagit på sig är att inrätta ett system för handel med utsläppsrättigheter. Även den svenska Klimatkommittén har sett handel med utsläppsrättigheter som ett medel att minska utsläppen av växthusgaser. Centerpartiet är positivt till att ett system med utsläppsrättigheter införs.
Sverige måste ta täten och driva på världssamfundet när det gäller klimatfrågorna. Alla delar av samhället måste vara engagerade i arbetet med att minska utsläppen av växthusgaser. Regeringen har inte tagit till sig detta synsätt utan tror att enbart statliga beslut räcker för att komma till rätta med de problem som uppstått och kommer att uppstå. Människor och företag måste bli medvetna om de problem som utsläppen av växthusgaser ger upphov till, i annat fall kan vi aldrig få förståelse för de beslut som fattas på detta område. Det är nödvändigt att mycket av arbetet med att minska utsläppen av växthusgaser sker så nära människor som möjligt. Den lokala nivån spelar därför en stor roll i arbetet med att minska utsläppen. Arbetet med de så kallade utmanarkommunerna är därför mycket positivt.
Klimatpolitiska program
Klimatkommittén har föreslagit att det inrättas klimatpolitiska program för att stödja det lokala arbetet med att minska utsläppen av växthusgaser. Dessa program skulle kunna stimulera det viktiga lokala arbetet med att minska utsläppen av växthusgaser. Att arbeta lokalt med denna fråga har den stora fördelen att det kan bli mycket greppbart för människor. Kopplingen mellan livsstil och levnadsmönster och påverkan på miljön kan tydliggöras. Centerpartiet avsätter därför medel under utgiftsområde 20 Allmän natur- och miljövård för inrättandet av klimatpolitiska program.
Handel med utsläppsrättigheter
Utsläppsrättigheter kan ses som en utveckling av administrativa styrmedel inom miljöpolitiken. Hittills har utsläppsrättigheter använts (i bland annat USA) för avgränsade branscher och på stora miljöskadliga utsläpp av avgränsad karaktär. Handel med utsläppsrättigheter kan vara ett effektivt instrument för att minska utsläppen av växthusgaser med hjälp av marknadsmekanismer. Dessutom kan det vara ett bra komplement till de administrativa styrmedlen. Centerpartiet efterspråkar initiativ från regeringen på detta område. Att inte nyttja kraften i marknadsekonomin för att komma till rätta med utsläppen av växthusgaser vore olyckligt. Centerpartiet ser flera fördelar med utsläppsrättigheter, varav den främsta är att systemet förenar ekonomiskt och miljömässigt effektiva lösningar.
Utsläppsrättigheter sker genom att myndigheten gör en bedömning av hur mycket utsläpp en viss recipient tål. Den beräknade mängden utsläpp tilldelas sedan olika förorenare. Det finns i huvudsak två metoder för utsläppsrättigheter. Dels den "mjuka metoden", som innebär att myndigheten ger utsläppsrätter till dem som reducerar sina utsläpp till en viss nivå, dels den "hårda metoden", som innebär att myndigheten säljer rättigheter till förorenaren, vid ett eller flera återkommande tillfällen. Företaget ges även möjligheten att sälja dessa rättigheter vidare.
Systemet innebär flera fördelar men även nackdelar, om det införs på områden som inte lämpar sig för det. Utsläppsrättigheter kan medföra att reningen av miljöskadliga ämnen sker där det kostar minst. I ett system med handel av utsläppsrättigheter ska det även finnas inbyggt, att den totala mängden utsläpp ska minska med tiden. En väl fungerande marknad, vilket bland mycket annat innebär låga transaktionskostnader, är en förutsättning för en fungerande handel. Sverige måste vara pådrivande för att inrätta ett system för handel med utsläppsrättigheter. Vad som ovan anförts om handel med utsläppsrättigheter bör ges regeringen till känna.
Ozonskiktets uttunning
Allt liv på jorden är beroende av det skyddande ozonskiktet som filtrerar bort skadlig UV-strålning från solen. Viktiga steg har tagits i det globala arbetet med att begränsa utsläppen av ozonnedbrytande ämnen, bl a i form av Montrealprotokollet. Mycket arbete återstår dock. Företagen har ett stort ansvar att inte sälja produkter som är förbjudna i industrivärlden till utvecklingsländerna. Att minska utsläpp och läckage vid skrotning av produkter innehållande ozonnedbrytande ämnen är en annan stor utmaning. Internationellt samarbete är av yttersta vikt för att komma till rätta med de problem mänskligheten har skapat. Montrealprotokollet, som undertecknades 1988, visar på den inneboende kraft som finns i globalt samarbete. De ersättningskomponenter som används istället för de ämnen som förbjöds fungerar i många stycken lika bra eller bättre än sina företrädare. Dessutom ofta till en lägre kostnad.
Hotet är dock inte avvärjt vilket sommarens och den tidiga höstens rapporter om storleken på ozonhålet över Antarktis visar. Sambandet mellan utsläpp av växthusgaser och ozonskiktets uttunning visar också på de komplexa samband som finns och att problemet är långt ifrån löst. Fortsatt internationellt samarbete är nödvändigt för att ozonskiktet ska ha en chans att återhämta sig.
Tryggad vattenförsörjning
Rent vatten är en grundförutsättning för mänskligt liv. Att trygga vattenförsörjningen för jordens befolkning måste därför vara ett prioriterat område. Världens fattiga länder har de största problemen med att trygga sin vattenförsörjning. Vattenbrist kan på många håll i världen leda till uppslitande konflikter mellan människor, regioner och länder. En sådan utveckling måste stävjas genom olika former av samarbete och bistånd. Vad som ovan anförts om tryggad vattenförsörjning bör ges regeringen till känna.
Ekonomiska styrmedel
Att nyttja ekonomiska styrmedel kan vara effektivt för att komma till rätta med miljöproblem. Väl utformade ekonomiska styrmedel låser inte utvecklingen vid vissa tekniska lösningar eller miljömässiga delmål utan stimulerar kreativitet och utveckling. Det blir lönsamt att skydda miljön och effektivisera resursanvändningen genom ständiga förbättringar. Marknadsekonomins dynamik och utvecklingskraft verkar därmed i miljöns tjänst. För att skapa en sådan god marknad är det viktigt att också se över existerande subventioner och stöd från stat och kommun så att inte dessa motverkar en hållbar utveckling. Miljardsubventionerna till Europas kolgruvor är kanske det tydligaste exemplet på hur stöd av detta slag snedvrider ekonomin och motverkar viktiga miljömål. Skatteväxling kan rätt utformad vara ett av verktygen för att nå ett hållbart samhälle. Principen om att förorenaren ska betala (PPP) är en mycket viktigt princip. Subventioner av miljöstörande aktiviteter drabbar i förlängningen kommande generationer. Att den som förorenar också ska betala är tyvärr inte en vedertagen princip i praktiken, varför efterlevnaden inom EU måste bli bättre.
Skatteväxling
Ekonomiska styrmedel som till exempel skatter och avgifter ger som en sidoeffekt inkomster till statskassan. Det innebär att staten kan sänka andra skatter och avgifter som är störande för samhällsekonomin. Begreppet grön skatteväxling är tydligt till sin innebörd. Grön skatteväxling innebär sänkt skatt på arbete och höjda skatter på miljöförstöring och användning av ändliga naturresurser. Centerpartiet vill se en äkta grön skatteväxling i Sverige vilket förutsätter raka rör mellan höjda miljöskatter och sänkta arbetsgivaravgifter.
Ett väl fungerade system för handel med utsläppsrättigheter kan, på ett bättre sätt än laborerande med skattesatser, använda marknadsekonomins dynamik i miljöns tjänst. Handel med utsläppsrättigheter fungerar dock inte på alla områden varför skatteväxling fortfarande är ett bra instrument för att minska miljöförstöring och användning av ändliga naturresurser. I Sverige finns för närvarande ett skattesystem med nedsättningar av skattebördan för industrin. När ett system med utsläppsrättigheter är infört måste nedsättningen upphöra för att göra handeln enkel och enhetlig. Skatteväxlingen måste därför utformas så att handel med utsläppsrättigheter underlättas. Detta innebär att den nedsättning som idag finns successivt måste minska.
Skatteväxlingen måste vara utformad på ett sätt som gör att en framtida handel med utsläppsrättigheter underlättas. Det har regeringen och samarbetspartierna inte klarat av. Istället förstärker man den befintliga skillnaden i miljöbeskattning mellan hushåll och industri. Inga ansatser görs för att successivt fasa ut de nedsättningar som finns och förbereda Sverige för ett sy- stem för handel med utsläppsrättigheter. Dessa steg måste tas.
I en tid med hög arbetslöshet, trots högkonjunktur och uppenbara miljöproblem, anser Centerpartiet att den självklara strategin är att sänka skatten på arbete och öka skatten på miljöförstöring och användning av ändliga naturresurser. På så vis kan fler människor få jobb samtidigt som vi stimulerar en effektivare resursanvändning och kretsloppsanpassad produktion. Vad som ovan anförts om grön skatteväxling bör ges regeringen till känna.
Hållbart Europa
Internationellt samarbete på miljöområdet är, som tidigare nämnts i denna motion, avgörande viktigt. Utöver att gå före och skapa en nordisk miljöunion måste Sverige vara en pådrivare i EU vad gäller miljöfrågorna. Det svenska ordförandeskapet under våren 2001 tillsammans med det faktum att miljökommissionären är svensk borde ge Sverige goda förutsättningar att ta täten och verkligen få upp miljöfrågorna på EU-agendan. Mycket tyder dock på att förberedelserna inför det svenska ordförandeskapet i EU inte är tillfredsställande. Kraften kommer att läggas på att se till att arrangemanget klaras, inte på att Sverige har chansen att ta upp de frågor vi anser är viktiga. Det är olyckligt att så är fallet. Ordförandeskapet skulle kunna vara en viktig del i arbetet med miljöfrågorna i EU. Tyvärr klarar regeringen inte av att vara den aktör som på allvar driver miljöfrågorna i EU, trots de mycket goda förutsättningarna. Centerpartiet bejakar EU-samarbetet och vill nyttja det för att nå en hållbar utveckling av Europa.
Regeringen är alltför passiv vad gäller miljösamarbetet i EU, inte bara vad gäller ordförandeskapet. Denna förlamning måste brytas. Att regeringen inte kan eller klarar av att sätta miljöarbetet högt på dagordningen är olyckligt. Regeringen måste våga ta stegen för att verkligen driva på EU i miljövänlig riktning. Vi måste ha en tydlig miljöstyrning på EU-området då nationella konkurrensvillkor allt mer ersätts av internationell konkurrens på den gemensamma marknaden. Olika konkurrensvillkor på grund av olika miljöregler och miljöskatter kan fungera som en drivkraft men också som ett hinder. Ett exempel på ett sådant område där olika regler är ett hinder är det svenska jordbrukets konkurrenssituation. Gemensamma miljöskatter är ett av verktygen för att komma till rätta med detta problem. Sverige måste våga ta stegen och säga att vi behöver miniminivåer för miljöskatterna i EU. Detta vore bra för miljön och det är ett bra sätt för att skapa likvärdiga konkurrensvillkor inom EU. Centerpartiet, som bejakar EU-samarbetet, vill se dessa miniminivåer för miljöskatter i EU förverkligade. Sverige bör driva frågan om miniminivåer för miljöskatter i EU. Vad som ovan anförts om miniminivåer för miljöskatter i EU bör ges regeringen till känna.
För att nå en hållbar utveckling i Europa och EU måste den inre marknaden utvecklas i miljövänligare riktning. Det första steget i detta arbete är att miljö- och kretsloppsanpassa varu- och produktflödena. Fortsättningen måste vara att stärka funktionstänkandet på EU-nivå. Dessa frågor måste vara prioriterade och drivas av Sverige. Centerpartiet har tidigare arbetat för att regeringen ska ta initiativ till att göra miljö- och kretsloppsanpassning av varu- och produktflöden samt funktionstänkande till huvudfrågor vid nästa regeringskonferens. Så blir inte fallet. Sverige måste med kraft driva denna fråga i fortsättningen. I nuläget avstår dock Centerpartiet från att lägga ett sådant yrkande.
En viktig del i EU:s framtida miljöarbete blir det 6:e miljöhandlingsprogram, som EU-kommissionen presenterar under hösten 2000. Programmet läggs fram i en tid när avståndet mellan EU:s miljölagar och deras implementering i medlemsländerna är större än någonsin, samtidigt som Amsterdamfördragets skrivningar om en integrerering av miljöfrågorna inom EU:s alla politikområden fortfarande inte fått tillräckligt starkt genomslag. Därför är det av yttersta vikt att programmet inriktas mot att komplettera de tidigare handlingsprogrammen och försöker fylla igen de luckor som finns i EU:s miljölagstiftning. Det 6:e miljöhandlingsprogrammet måste också ta hänsyn till att EU inom en 5-10-årsperiod får flera nya medlemsländer. För såväl utvidgningsprocessens som miljöns skull är det viktigt att programmet berör de särskilda problem som kan uppstå för ansökarländerna i samband med EU-medlemskapet. Som blivande ordförandeland kommer Sverige att kunna agera motor för att inleda tillämpningen av det 6:e miljöhandlingsprogrammet i EU. Regeringen har ett särskilt ansvar för att tillse att detta sker. Vad som anförts om innehållet och hanteringen av EU:s 6:e miljöhandlingsprogram bör ges regeringen till känna.
Det är viktigt att EU:s politik inte stödjer aktiviteter inom olika politikområden som man i miljöpolitiska sammanhang vill bekämpa. Miljökonsekvensbeskrivningar måste genomsyra EU:s verksamhet. Det är helt enkelt dags att miljöpröva EU:s ekonomi. Att redan från början väga in de miljömässiga effekterna gör att beslut som är negativa för miljön kan undvikas eller att miljöeffekterna minimeras. Sverige bör vara pådrivande för att EU:s ekonomi miljöprövas. Detta bör ges regeringen till känna.
Utvidgningen av EU till Östeuropa är viktig för miljön. Genom att ställa miljökrav på ansökarländerna har och kommer deras miljöpåverkan att minska. Detta är mycket positivt. EU ska ställa hårda miljökrav på ansökarländerna. Kraven får dock inte bli så hårda att ansökarländerna upplever dem som omöjliga att uppnå. Det är bättre att få in länderna i EU och där arbeta gemensamt för att minska deras miljöpåverkan än att isolera dem utanför EU genom alltför hårda krav. Sverige bör vara pådrivande på detta område. Vad som ovan anförts om miljökrav vid utvidgningen av EU bör ges regeringen till känna.
Nordisk miljöunion
Miljöproblemens gränsöverskridande karaktär gör att samarbete över nationsgränserna är ett absolut måste. Den tyska utrikesministern Joschka Fischer har pratat om att vissa länder ska kunna gå före när det gäller den europeiska integrationen. För Fishers del handlar detta främst om frågor rörande ekonomi och handel. Centerpartiet anser att Sverige bör ta den tyska utrikesministern på orden och tillsammans med de övriga nordiska länderna gå före och bilda en nordisk miljöunion. I Norden finns en likartad syn på miljöfrågorna, vilket gör att förutsättningarna för att bilda en miljöunion är extra goda. Bildandet av en nordisk miljöunion skulle kunna tjäna som ett viktigt exempel på hur nationsgränser inte stoppar miljöarbetet. Utöver att tjäna som ett gott exempel skulle detta kunna innebära stora affärsmöjligheter för svenska och nordiska företag. Genom att stimulera innovation och ligga i fronten för en framåtsyftande lagstiftning kan Norden visa att det är ekonomiskt sunt både för företag och samhälle att skydda miljön. Vad som ovan anförts om bildandet av en nordisk miljöunion bör ges regeringen till känna.
En av de viktigaste frågorna för denna nordiska miljöunion är att arbeta med klimatfrågorna. Miljöunionen skulle som en av sina första och viktigaste uppgifter ha att införa ett system med handel av utsläppsrättigheter i Norden och eventuellt i Baltikum. På sikt skulle sedan detta kunna utvidgas till att gälla hela EU. Det är viktigt att handelssystemet utformas på ett sådant sätt att teknikutvecklingen stimuleras och inte bromsas. Vad som ovan anförts om handel med utsläppsrättigheter i en nordisk miljöunion bör ges regeringen till känna.
Sunda och säkra livsmedel
Sunda och säkra livsmedel är oerhört viktigt för människors hälsa, framför allt för våra barn. När livsmedelskvalitet diskuteras måste barnens perspektiv bli tydligt. Barnens mat från tidiga år får aldrig bli en experimentverkstad. Nya metoder och nya ämnen i maten kan i vissa fall få effekter inom en livstid. Amerikanska myndigheter hävdar att hormonkött är ofarligt, medan EU redovisar högre cancerrisker och t ex för tidig pubertet. I en rapport påvisas att genmodifierad majs skadar fjärilars fortplantning. Detta är måhända bara ännu ett skäl för att agera försiktigt på dessa områden. Majs är vanlig i småbarnsmat och visst måste föräldrarna få känna sig säkra på att den är hälsosam. Likaså måste vi vara säkra på att hormonkött inte söker sig in i burkarna med barnmat. Konsumenterna ska tillförsäkras livsmedel av hög kvalitet, framställda på ett etiskt och ekologiskt riktigt sätt.
Eftersom regler och beslut inom EU har mycket stor betydelse för vår livsmedelskvalitet, måste Sveriges regering och svenska Europaparlamentariker driva frågor som rör livsmedelskvalitet. Vi måste gemensamt se till att EU sätter barnens hälsa i förgrunden för sin livsmedelspolitik.
Gentekniken är en mycket viktig fråga på livsmedelsområdet. Bland konsumenterna finns en stor skepsis och rädsla för vad den nya tekniken kan innebära. Denna skepsis och rädsla måste tas på allvar. Vad gäller gentekniken avhandlas Centerpartiets ståndpunkter på annan plats i denna motion.
Flera studier visar att systematisk användning av antibiotika i djurfoder i tillväxtsyfte leder till att resistenta bakterier är på väg att bli ett allt större hälsoproblem. Förutom att det är motiverat av djurskyddsskäl, är ett förbud mot antibiotika i djurfoder det enda sättet att garantera att vi i framtiden kan använda antibiotika för att bekämpa bakteriesjukdomar. Antibiotika ska inte användas i tillväxtsyfte. Yrkande i detta hänseende återfinns i Centerpartiets motion om jordbruk.
De senaste årens matskandaler i Europa har på allvar startat debatten om säkra livsmedel. Rädslan och osäkerheten har ökat bland medborgarna. Känslorna är berättigade. Denna utveckling måste därför tas på allvar. Att behöva känna oro över en nödvändighet som livsmedel är inte acceptabelt. Det förebyggande arbetet måste prioriteras. Matskandaler av den grad vi upplevde under 1990-talet ska stoppas innan de uppstår. Med strängare och konsumentinriktade lagar och regler kunde dioxinskandalen i Belgien, inblandningen av avloppsslam i djurfodret i Frankrike och galna ko-sjukan (BSE) ha förhindrats.
Centerpartiets utgångspunkt är att det inom hela EU ska finnas en sträng tillämpning med förbud mot livsmedel och tillsatser som är farliga för människors hälsa. Därutöver är det angeläget att förbättra märkningen av livsmedel för att underlätta för konsumenterna att välja bra mat. Produktionsland eller -område ska framgå och därtill om livsmedlet innehåller genmodifierade produkter, antibiotika, hormoner, färgämnen eller andra tillsatser, även om innehållet bara utgör en del av livsmedlet. Genom positiv märkning stimuleras konsumenterna att köpa miljömärkta livsmedel och främjar på så sätt en miljövänlig produktion. Ursprungsmärkta och väl innehållsdeklarerade livsmedel underlättar konsumenternas fria val. En sådan märkning bidrar till att den gemensamma marknaden fungerar på ett bra sätt genom att signaler sänds till tillverkare om vad som efterfrågas. Centerpartiet kräver en konsekvent märkning och aktivt arbete inom EU för att minska antibiotikaanvändning och genmodifiering av livsmedel. Vad som ovan anförts bör ges regeringen till känna.
God djuromsorg är viktig för en god livsmedelskvalitet. EU:s subventioner och stöd till transporter av slaktdjur måste avskaffas och konsumenterna ska veta att djuren inte utsatts för lidande under uppväxttiden. Yrkande i detta hänseende återfinns i Centerpartiets motion om jordbruk.
Rökning är idag ett stort folkhälsoproblem världen över. Samtidigt illustrerar detta den kluvenhet EU uppvisar på en rad områden. Å ena sidan vill EU minska rökningen och arbetar aktivt för detta genom bland annat olika upplysningskampanjer. Å andra sidan utgår stora stöd till tobaksodling. Detta kan inte vara en riktig och rimlig politik. Ur ett folkhälsoperspektiv bör stöd och subventioner till tobaksodling inom EU avvecklas. Sverige måste vara pådrivande för att så sker, så att rökningen minskar. Vad som ovan anförts om att avveckla EU:s stöd och subventioner till tobaksodling bör ges regeringen till känna.
Fler yrkanden och mer om sunda och säkra livsmedel återfinns i Centerpartiets motion om jordbruk.
Genteknik
Centerpartiet anser att biotekniken har stor potential. Tekniken är dock förenad med risker som kan vara mycket långsiktiga och svåra att i tid upptäcka om de blir verklighet. Gentekniken måste därför vara kringgärdad av stränga regler som skyddar människan och miljön. Möjligheterna med gentekniken måste kombineras med ständig vaksamhet, en öppen och bred samhällsdebatt och tydliga gränser för vad som är tillåtet. Eftersom vår kunskap ännu är så begränsad måste prövningen ske från fall till fall vid tillämpning av modern genteknik. Den snabba utvecklingen på genteknikens område gör att tiden mellan forskning och praktisk tillämpning blir alldeles för kort för att effekterna på miljön ska vara kända och etiska problem utredda. För att undvika att GMO (genmodifierade organismer) sätts ut på marknaden av företag utan att effekterna är kända måste försiktighetsprincipen inom detta område tolkas relativt strikt. Ett strikt skadeståndsansvar ska gälla för den som önskar introducera en gentekniskt förändrad organism i begränsade försök eller på marknaden. Detta betyder att företagen görs ansvariga för de negativa effekter på miljön som utsättande av GMO kan ge upphov till. Det strikta ansvaret bör kombineras med en obligatorisk ansvarsförsäkring. Vad som ovan anförts om strikt ansvar och obligatorisk ansvarsförsäkring bör ges regeringen till känna.
Viktigt är också att forskarna får fri tillgång till forskningsresultaten kring genteknik. Forskningsresultaten får inte gömmas som några privata företags affärshemligheter. Det är mycket oroande att se hur stora multinationella företag genom genteknik vill anpassa utsäden att bli resistenta mot just dessa företags bekämpningsmedel. En stark beroendesituation skapas vilket inte är önskvärt. Detta hotar också den sedan urminnes tider rotade traditionen att bonden har rätt till sitt utsäde. Skapandet av grödor som är motståndskraftiga mot bekämpningsmedel leder jordbruket i fel riktning och bör inte godkännas. Patent på liv ska inte vara tillåtet. Vad som ovan anförts om fri tillgång till forskningsresultat och patent på liv bör ges regeringen till känna.
Det går därutöver att lägga fast vissa generella gränslinjer. Ingrepp som ger högre avkastning men samtidigt leder till lidande eller permanenta sjukdomstillstånd för våra husdjur ska inte tillåtas. Så kallade markörgener som ger antibiotikaresistens ska inte förekomma i produkter på marknaden.
Biologisk mångfald
Att bevara den biologiska mångfalden, naturtyper såväl som livsmiljöer och deras växter och djur, är vad både naturvården och miljövården eftersträvar. Biologisk mångfald används ofta synonymt med artrikedom. Begreppet har dock en vidare innebörd och omfattar även mångfalden av gener och ekosystem. Genetisk variation är mångfalden av arvsanlag eller ärftliga betingelser. Den genetiska variationen är därför grunden till all biologisk mångfald och en fortsatt evolution.
Naturen innehåller oräkneliga arter som inte nyttjas av människan direkt utan istället tillhandahåller viktiga gratistjänster. Exempel på detta är arter som pollinerar grödor eller håller skadeorganismer i schack, underhåller jordar eller bryter ner dött material så att det kan användas för att skapa nytt liv. För att behålla och utveckla livet på jorden är genetisk rikedom en grundförutsättning. Man kan anföra minst tre skäl för att slå vakt om den biologiska mångfalden. För det första handlar biologisk mångfald om etik. Människan har inte rätt att utrota livsformer. För det andra handlar det om risk. Vi vet för lite om mångfaldens betydelse för ekologisk stabilitet. Och för det tredje handlar det om nytta. Arter kan i framtiden ge mänskligheten stora vinster i form av medicin, bioteknik och gröda.
En biologisk mångfald ger även positiva effekter för människans rekreation och upplevelser. De arter som finns i kulturlandskapet är en del av vår historia som också bör förmedlas och kunna upplevas av våra barn och framtida generationer.
En hög biologisk mångfald är nödvändig för att ekosystemen bättre skall kunna klara den stress som orsakas av annan miljöpåverkan, t.ex. klimatförändringar och försurning. Genom en hög grad av variation av såväl arter, gener som ekosystem, är naturen bättre rustad för att klara förändringar. Mot bakgrund av dessa skäl är det motiverat att på alla sätt restaurera och bygga upp de naturliga systemen så att de kan fullgöra funktionen och den fysiska grunden för vår uthålliga utveckling. Där är kalkning av sjöar och vattendrag liksom av skogsmark en konkret åtgärd. Genom kalkningsverksamheten neutraliseras det försurande nedfallets påverkan så att en normal miljö för flora och fauna kan återskapas. Kalkningsverksamheten bör vara långsiktig men är inget mål i sig. Målet är att minska de försurande utsläppen vid källan så att vi inte behöver kalka i framtiden. Just nu är dock situationen så akut att kalkningen måste fortgå och för att bedriva den verksamheten behövs insatser utöver de regeringen anslagit.
Centerpartiet anser att miljökvalitetsnormer även skall omfatta biologisk mångfald. Detta är motiverat med hänsyn till utarmningen av många värdefulla biotoper och minskningen av vissa arter. Det är möjligt att ett visst antal individer, av t.ex. en särskild djurart, eller visst antal biotoper av något slag inom ett område föreskrivs som miljökvalitetsnorm. Miljökvalitetsnormer är föreskrifter om lägsta godtagbara miljökvalitet för vissa geografiska områden eller för hela landet. Regeringen bör ges till känna att miljökvalitetsnormer även skall omfatta biologisk mångfald.
Biologisk mångfald i det moderna samhället
För att bevara och kunna återskapa en hög biologisk mångfald krävs att hänsyn även tas i det moderna och urbaniserade samhället. Naturen måste få ta plats även där människan lever och verkar. På senare år har hänsyn börjat tas till artrikedom i stadsplanering i parker m m. Centerpartiet ser mycket positivt på sådan hänsyn och vill uppmuntra till projekt för att öka den biologiska mångfalden i stadsmiljön. På Centerpartiets initiativ inrättades även ett lagrum som ger möjlighet att skapa nationalstadsparker. Det går också att med relativt enkla medel medverka till den biologiska mångfalden i den traditionella infrastrukturen. Till exempel kan man ta hänsyn till florans fröspridning då man väljer tidpunkt för att slå dikeskanter och parkområden. Även artificiella våtmarker och andra naturtyper i den urbana miljön kan ge ett stort bidrag till den biologiska mångfalden. Centerpartiet anser att infrastrukturen inte skall utgöra vandringshinder och barriärer som äventyrar den biologiska mångfalden. Vad som anförts om biologisk mångfald i det moderna samhället bör ges regeringen till känna.
Ideella organisationers betydelse för biologisk mångfald
I arbetet med att bevara den biologiska mångfalden utgör organisationer verksamma inom natur- och kulturmiljöområdet stora insatser. Organisationer som Svenska Naturskyddsföreningen och Sveriges hembygdsförbund är antagligen de som har den bästa bevakningen av bevarandet av den biologiska mångfalden i kulturlandskapet. Även studieförbund och fiskevårdsföreningar spelar på många platser en stor roll i det ideella arbetet. Dessa organisationer studerar och följer vaksamt hoten mot naturen, förmedlar och medverkar i opinionsbildningen, uppmuntrar till vård av byggnader och miljöer i såväl landsbygden som i stads- och tätortsmiljöer. I många fall bidrar organisationerna till skötsel och varsam förnyelse av dessa miljöer. Organisationernas verksamhet söker påverka utvecklingen på miljöområdet i positiv riktning.
Ska Sverige vara en pådrivande kraft och ett föregångsland för ekologiskt hållbar utveckling är det nödvändigt att ta till vara de goda krafter som finns i redan verksamma organisationer. Det är dyrt för landet att låta bli. Ersättningen till de ideella krafterna är blygsam jämfört med vad tjänstemän och konsulter kostar. Centerpartiet har tidigare efterfrågat ett erkännande och ett berättigat stöd genom uppräkning av anslag till de ideella organisationerna. I budgeten finns inte ett spår av vare sig erkännande eller anslagsuppräkning. Centerpartiet föreslår att anslagen till ideella organisationer verksamma inom natur- och kulturmiljöområdet räknas upp. I vår budgetmotion anslår Centerpartiet för detta ändamål ytterligare 5 miljoner kronor till UO 20, anslaget 34:2 Miljöövervakning m.m. och föreslår därutöver en omfördelning inom ramen för anslaget. Vad som här anförts om uppräkning av anslag till ideella organisationer verksamma inom natur- och kulturmiljöområdet bör ges regeringen till känna.
Jord- och skogsbrukets betydelse för biologisk mångfald
Odlingslandskapets variation som gynnar många växt- och djurarter hotas om det svenska jordbrukets utarmning fortsätter. Att säkerställa det svenska jordbrukets fortlevnad är intimt förknippat med säkerställandet av den biologiska mångfalden. Hela 70 procent av alla hotade arter hör hemma i odlingslandskapet. Dessa hotade arter drabbas mycket hårt av nedläggningarna av svenska jordbruk. Bevarandet av den biologiska mångfalden kräver således ett levande svenskt jordbruk. Samtidigt får man inte rygga för jordbrukets miljöpåverkan. Mer om jordbrukets miljöpåverkan återfinns i Centerpartiets motion om jordbruk.
Metoderna för jord- och skogsbruket spelar stor roll för bevarandet av den biologiska mångfalden. I FSC-märkningen av skogsbruk ingår hänsynstagande till den biologiska mångfalden. Centerpartiet ser mycket positivt på den utvecklingen, då även marknadskrafter kan verka till miljöhänsyn men det är även viktigt att staten tar ett övergripande ansvar, så att inte den enskilde markägaren hamnar i kläm. Långsiktiga regler när det gäller skyddet av den biologiska mångfalden är ett måste för markägare. Markägaren måste ges skälig ersättning för de miljöinsatser som görs och vid bildandet av olika typer av reservat. Detta kan ske genom ekonomisk kompensation eller genom att ersättningsmark erbjuds. Vad som ovan anförts om att markägare måste ges skälig ersättning för de miljöinsatser som görs vid bildandet av olika typer av reservat bör ges regeringen till känna.
Centerpartiet anser att medlen för skyddsvärd skogsmark ska fördelas så att en större andel än idag kan reserveras för biotopskydd och naturvårdsplaner. Det innebär att flera små områden kan komma i fråga runt om i landet och därmed en större möjlighet att nå en biologisk mångfald. Medel bör också reserveras för skötsel och tillsyn av de naturvårdsområden som bildas samt till ersättning för angränsande skog som skadas av exempelvis insektsangrepp i ett reservat. Detta bör ges regeringen till känna.
Det är viktigt med samrådsförfaranden redan vid inventeringar av markområden. Inventeringarna vid Natura 2000 var i detta hänseende inte tillfredsställande. Många markägare kan vittna om att det offentliga inventerade marker utan att markägarna var medvetna om det. Utan en öppen och bred dialog blir det svårt att nå förståelse för eventuellt skydd av markområden. Mot bakgrund av detta är det befogat med samråd mellan myndigheter och markägare vid inventering av markområden. Detta bör ges regeringen till känna.
I och med beslutet om EU:s långtidsbudget för perioden 2000-2006 slogs regelverket för stöd till mindre gynnade områden, miljöersättningsprogrammen, samt andra kompletterande åtgärder samman till en landsbygdsagenda i en särskild landsbygdsförordning. Landsbygdsagendan är, till skillnad från jordbrukspolitiken, ett till stora delar frivilligt och delfinansierat program. När dessa medel i början av hösten fördelades länderna emellan erhöll Sverige en mycket dålig tilldelning av EU- resurser. Sveriges tilldelning av EU-medel blev cirka 1,3 miljarder kr/år d v s cirka 3,4 procent av den totala budgeten. För svensk del innebär det att vi förlorar cirka 0,5 miljarder kr/år i utebliven EU-finansiering. Med hänsyn till att beslutet om fördelning är kopplat till en sjuårsbudget blir de ackumulerade effekterna avsevärda om inte särskilda åtgärder vidtas. Konsekvenserna kan då bli att ambitionen i det svenska miljöprogrammet för jordbruket måste dras ned, vilket innebär minskade möjligheter att hålla landskapet öppet och därmed bevara den biologiska mångfalden i jordbrukslandskapet. Yrkande i detta hänseende återfinns i Centerpartiets motion om jordbruk.
Grönt transportsystem
Att miljöanpassa transportsystemet är en nödvändighet för att nå en hållbar utveckling. Både transportslag och bränslen har en avgörande roll. Dagens transportsystem är inte hållbart. Till nästan 100 procent baseras dagens transportsystem, järnväg undantaget, på fossila bränslen som vid förbränning åstadkommer skador på människor och miljö. Det är viktigt att skapa ett "grönare" transportsystem. Användningen av fossila bränslen måste minska och på lång sikt helt fasas ut. En anpassning av transportsystemet i hållbar riktning kräver åtgärder på både kort och lång sikt. Omställningen till ett hållbart transportsystem måste ske på ett sådant sätt att det är möjligt att bo och verka på landsbygden, i småorter och i större städer. Kollektivtrafiken måste förbättras i alla delar av landet och mer gods måste flyttas från lastbil till järnväg och sjöfart.
Godstransporterna på lastbil förväntas öka med närmare 40 procent under de kommande tio åren. Att lastbilstrafiken ökar så mycket är oroande. Över huvud taget är det utomordentligt viktigt att godstransporterna miljöanpassas. Godstransportdelegationen (dir. 1998:51) har till uppgift att öka samverkan mellan godstransportsystemets aktörer och staten samt att förtydliga statens roll i detta system. Delegationen skall också följa utvecklingen på godsområdet samt utveckla ett trafikslagsövergripande synsätt med syftet att effektivisera godstransportsystemet och göra det säkert och ekologiskt hållbart. Det ekologiska perspektivet verkar dock svagt så här långt. Centerpartiet anser att Godstransportdelegationen bör få ett tilläggsdirektiv att presentera en delrapport om miljö och transporter. Detta bör ges regeringen till känna.
Planeringen av infrastruktur har en avgörande betydelse för att man skall kunna skapa ett grönt och därmed hållbart transportsystem. De investeringar som görs av nuvarande generationer ska lämnas över till våra barn och då är det viktigt att vi inte byggt fast oss i sådana system som till sin natur är miljöovänliga. Infrastrukturplanering måste ha en långsiktig horisont med tanke på att de kommer att existera under lång tid. Nya transportinfrastrukturanläggningar innebär omfattande intrång i natur- och kulturmiljöer. Mot bakgrund av detta är det naturligt för Centerpartiet att i möjligaste mån prioritera befintlig infrastruktur före nyanläggning. Vad som ovan anförts om att i möjligaste mån prioritera befintlig infrastruktur före nyanläggning bör ges regeringen till känna.
Centerpartiet är positivt till att inrätta system med trängselavgifter i storstäder. Dessa trängselavgifter kan sedan föras tillbaka till den berörda regionen för att förbättra kollektivtrafiken. I storstadsområdena finns utmärkta möjligheter att förbättra kollektivtrafiken, vilket minskar behovet av biltrafik. Forskning och erfarenhet visar att det inte går att bygga bort trafikproppar; andra lösningar måste till. Trängselavgifter kan vara ett sådant alternativ. Statens institut för kommunikationsanalys, SIKA, har exempelvis konstaterat att det är omöjligt att komma tillrätta med trängseln i Stockholmstrafiken utan någon form av vägavgifter. Vad som ovan anförts om införande av trängselavgifter bör ges regeringen till känna.
Helhetssyn och tvärsektoriell planering är ett måste i transportsystemet både för att hitta de bästa transportlösningarna och för att resurser ska användas på ett kostnadseffektivt sätt. Även ur miljösynpunkt är tvärsektoriell planering positiv och en helhetssyn på transportsystemet måste ske. I dagens läge optimerar ofta statliga verk trafiklösningar inom det egna verkets område utan att se till vad som är bäst för helheten. Dagens uppdelning i olika verk för de olika transportslagen motverkar med största säkerhet en god långsiktig och hållbar transportplanering. På sikt kan ett samlat ansvar för fysisk infrastruktur vara att föredra. Frågan om ett samlat ansvar för infrastruktur bör därför utredas. Detta bör ges regeringen till känna.
Sverige har en av Europa äldsta bilparker. De sämsta bilarna drar mycket bensin eller diesel. Det skiljer cirka en halv liter per mil i bränsleförbrukning mellan de äldsta och de nyare bilarna. Det är ofta barnfamiljer som kör storförbrukande bilar. En energisnålare bil skulle betyda mycket för familjeekonomin, för trafiksäkerheten och för miljön. Som en åtgärd utanför UO 20 föreslår Centerpartiet i sin budgetmotion därför en tillfällig höjning av skrotningspremien till 8 000 kr under år 2001. Syftet är att få bort gamla bensinslukande bilar som är dåliga både för miljön och för trafiksäkerheten. Höjningen av skrotningspremien till 8 000 kr skall finansieras ur bilskrotningsfonden och fördelas över en femårsperiod.
Biodrivmedel
Nya miljövänliga drivmedel är en av förutsättningarna för att skapa ett grönare transportsystem. Fossilbränslen måste fasas ut. EU:s så kallade Auto/Oil-direktiv är delvis olyckligt. Delar av direktivet är bra för att kraven på EU- länder med sämre kvalitet på drivmedel skärps. Den del av direktivet som förbjuder 5-30 procents inblandning av ersättningsbränslekomponenter i bensin och diesel är dock direkt olycklig i arbetet med att minska utsläppen från transportsektorn. Direktivets del som förbjuder 5-30 procents inblandning av ersättningsbränslekomponenter måste förändras. Att blanda in främst etanol i bensin och diesel är ett bra sätt att minska miljöpåverkan från vägtrafiken. I Sverige fanns innan Auto/Oil-direktivet trädde i kraft en mycket positiv utveckling och utbyggnad av E10- pumpar. Detta skedde på helt frivillig väg. Att regeringen inte vill främja denna utveckling är olyckligt.
Riksdagen har tidigare i ett tillkännagivande uppmanat regeringen att lämna in en svensk dispensansökan för att även fortsättningsvis kunna blanda in mer än 5 procent ersättningsbränslekomponenter (främst etanol) i bensin och diesel. Hittills har regeringen inte gjort det, varför vi anser att riksdagen återigen bör ge regeringen i uppdrag att lämna in en dispensansökan. Det är anmärkningsvärt att regeringen ännu inte tagit detta steg för att kunna minska utsläppen av miljöskadliga ämnen från transportsektorn. Med anledning av vad som ovan anförts bör riksdagen ge regeringen i uppdrag att söka dispens från Auto/Oil-direktivet i de delar som rör inblandning av ersättningsbränslekomponenter.
Regeringens brist på strategi och tydliga riktlinjer för en fortsatt introduktion av biobränslen är mycket tydlig när det gäller beskattningen av biodrivmedel. Inom EU regleras beskattning av fordonsbränslen av det så kallade mineraloljedirektivet. Direktivet anger att det ska finnas vissa minimiskattenivåer för samtliga fordonsbränslen, alltså även för förnyelsebara drivmedel. Mineraloljedirektivet ger dock medlemsstaterna möjlighet att medge skattelättnader för bränslen som används inom ramen för pilotprojekt som syftar till att utveckla mer miljövänliga bränslen. Med stöd av denna möjlighet har regeringen beviljat ett tjugotal företag skattenedsättning för vissa biodrivmedel.
Om vi på allvar ska kunna minska koldioxidutsläppen från vägtrafiken måste fler företag få möjlighet att producera och sälja biodrivmedel som är skattebefriade. Trots att flera företag står på kö, beviljar regeringen sedan februari 1998 inga fler pilotprojekt. Regeringens agerande leder till en industristruktur med inhemska monopol. Dessutom är reglerna ryckiga på ett område som behöver långsiktighet. Denna industristruktur gynnar knappast den långsiktiga utvecklingen av branschen.
Anledningen till att regeringen inte beviljar fler pilotprojekt är att man anser att skattebortfallet skulle bli så omfattande att det skulle få allvarliga statsfinansiella konsekvenser och att en "subventionering" av storskalig etanolinblandning i bensin därmed inte skulle vara ett kostnadseffektivt sätt att bedriva miljöpolitik. Regeringen vill bredda skattebasen genom att ta ut energiskatt på biobränslen. En fullt logisk följd av detta resonemang är att regeringen tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet avser att börja ta ut skatt på biodrivmedel från 2004.
Centerpartiet vill släppa fram biodrivmedel som exempelvis etanol och rapsmetylester (RME) genom att gynna dem skattemässigt även efter 2003. Det minskar Sveriges oljeberoende, är miljömässigt bättre än fossilbränslen och ger samtidigt arbetstillfällen och inkomster på landsbygden. Regeringen vill uppenbarligen inte att biodrivmedel ska vara konkurrenskraftiga alternativ till bensin och diesel, eftersom det riskerar att minska statens skatteinkomster. Att låsa fast Sverige i ett fortsatt oljeberoende med motivet att det ger staten skatteinkomster är ett osolidariskt agerande mot kommande generationer. Samtidigt finns det fog att tro att skattebefrielsen inte alls skulle leda till minskade totala skatteinkomster för staten. Inhemsk produktion av biobränslen ger ett ökat skatteunderlag som med stor sannolikhet skulle uppväga det direkta bortfallet av energi- och koldioxidskatterna. Vad som ovan anförts om skattebefrielse för biobränslen bör ges regeringen till känna.
En ny generation kretsloppstänkande
Grunden för en uthållig utveckling bygger på biologiska grunder och ett effektivt nyttjande av de naturliga systemen. Genom att återanvända varor, återvinna material och tänka i funktioner kan kretsloppet slutas. Konsumtion som skadar miljön måste successivt minskas. Det är en utmaning för Sverige och övriga västvärlden att gå före och visa att en hållbar livsstil går att förena med hög levnadsstandard.
Centerpartiet vill se kretsloppsarbetet gå in i en nya fas; en fas präglad av funktionstänkande. Det är dags att förändra produktionen så att funktionen, inte produkten, sätts i fokus. En ny generation kretsloppstänkande kommer att bli drivkraft för ekonomisk tillväxt, industriell utveckling och ge ett klimat för företagande och innovationer. Det nya kretsloppstänkandet innebär en mäktig förnyelse av varje del i samhället. Det är grunden för medveten resurshushållning och för ökad användning av förnybara resurser, samt återvinning av lagerresurser. Det kommer att stimulera forskningen, hela utbildningssamhället och den tekniska utvecklingen.
En ny generation kretsloppstänkande kan sammanfattas i tre begrepp med funktionstänkande som grund. För det första behöver vi ökad resurseffektivitet genom funktions- och faktor 10-tänkande. För det andra måste vi eliminera själva begreppet avfall och utveckla ett funktions- och produktionssystem utifrån biologiska grunder. På så sätt förändrar vi själva karaktären på våra produkter och möjliggör därmed slutna kretslopp. För det tredje måste vi på alla sätt restaurera och bygga upp de naturliga systemen så att de kan utgöra den fysiska grunden för vår uthålliga utveckling.
Avgifta kretsloppen
I ett ekologiskt uthålligt samhälle finns inte längre någon oro för att kemikalier hotar människa eller natur. Det har åter blivit självklart att kunna dricka vatten, äta mat och andas luft utan att för den skull riskera hälsan. Mammor känner sig trygga att barnet via modersmjölken får den bästa starten i livet. Ofödda barn utsätts inte för farliga ämnen under graviditeten. Både djur och människor kan leva utan att långsamt förgiftas av den miljö de befinner sig i. Men idag känns visionen fortfarande avlägsen. Människan är snarare på väg att undergräva de grundläggande förutsättningarna för liv på jorden.
Den tekniska utvecklingen har skapat nästan obegränsade möjligheter att framställa nya, naturfrämmande ämnen. Vår förmåga att utvinna och anrika naturens egna ämnen ur jordskorpan har mångdubblats på några få decennier. Nya ämnen och material har bidragit till ökad levnadsstandard, skapat effektivare transporter och underlättat många andra funktioner i samhället, exempelvis lagring av värme och kyla. Människans uppfinningsrikedom på kemikalieområdet är på många sätt grundläggande för vår moderna livsstil.
Medaljen har en baksida. Utvecklingen har skett utan tanke på kemikaliernas vidare öde i naturen. De flesta av de ämnen vi använder sprids förr eller senare med vind och vatten, och kan i vissa fall förflyttas över hela jordens yta eller miltals upp i atmosfären. Fettlösliga och långlivade ämnen lagras upp i näringskedjorna, och hamnar i våra livsmedel. Livet igenom samlas ett förråd av tungmetaller och långlivade, naturfrämmande ämnen i vår vävnad. Redan det ofödda barnet drabbas av sådana via mammans blod.
Konsekvenserna av denna globala kemikaliespridning är i stort sett okända. Hittills har vi framför allt kunnat utläsa effekter inom djurvärlden, där ämnen visat sig ha förmåga att påverka livets känsligaste processer: De kan framkalla cancer, försvaga immunförsvaret och ge upphov till allergier och andra sjukdomar. Vissa av dem påverkar hormonsystemen med konsekvenser för intelligens, parningsbeteende och fertilitet. Erfarenheterna av klassiska miljögifter, som DDT och PCB, visar tydligt att kemikalier har förmåga att hota hela artbestånd. Effekter har visat sig uppstå även vid extremt låga halter, i synnerhet under ömtåliga skeden i livet. Även människan påverkas. Vad som anförts om att avgifta kretsloppen bör ges regeringen till känna.
En kemikaliepolitik för nya generationer
När riksdagen fattade beslut om generationsmålet "Giftfri miljö" antog man på en och samma gång ett både radikalt och operativt mål för kemipolitiken. Miljökvalitetsmålet innebär att inom en generation ska halterna av farliga ämnen som förekommer naturligt i miljön vara nära bakgrundsnivåerna och halterna av farliga naturfrämmande ämnen i naturen ska ha minskat till halter nära noll. Med detta beslut ratificerade Sverige som första land Esbjergdeklarationen från Nordsjökonferensen 1995. I och med Esbjergdeklarationen valde Västeuropa att helt anamma försiktighetsprincipen. Man beslutade att alla utsläpp av farliga ämnen ska elimineras inom en generation. Målet Giftfri miljö innebär till och med en skärpning av Esbjergdeklarationens tidsram. Enligt deklarationen räcker det med att utsläppen har upphört inom en generation. Generationsmålet stadgar att nära-noll-nivåer ska ha uppnåtts inom en generation. Det betyder att utsläppen måste upphöra i god tid före 2020.
Genom miljömålet Giftfri miljö är den långa diskussionen kring fara och riskbegreppens användning i kemikaliepolitiken till ända. Nollnivåer ska nu bilda norm för kemikaliepolitiken. Inneboende egenskaper skall i fortsättningen utgöra grunden för åtgärder. Försiktighetsprincipen ska fungera som utgångspunkt för kemikaliepolitiken. Centerpartiet kommer att lägga yrkanden på detta område i samband med regeringens proposition med anledning av miljömålen.
Om vi lyckas ta fram lämpliga delmål och handlingsvägar har Sverige stora möjligheter att omdana inte bara den svenka kemikaliepolitiken utan hela EU:s kemikaliepolitik. Vi har en svensk miljökommissionär som sätter reformer inom kemikaliepolitiken som första prioritet. EU-kommissionen kommer strax innan (senast den 31 december 2000) det svenska ordförandeskapet tar sin början att föra fram sitt förslag till kemikaliepolitik. Detta ger Sverige möjlighet att initiera och driva på beslut inom ministerrådet under vår ordförandeperiod. Det är något av en beslutsmässig drömsituation. Vi har alla möjligheter att forma en kemikaliepolitik för nya generationer.
Slut kretsloppen
Regeringen ger tyvärr inte någon samlad bild för den framtida hanteringen av de stora materialflödena i samhället. Stora materialflöden såsom sand och grus, olja, fosfor och livsmedel diskuteras inte. De resonemang och analyser som Kretsloppsdelegationen presenterat saknas i regeringens politik. Regeringen hamnar i ett traditionellt soptänkande som saknar de framåtsyftande linjer och förslag som är nödvändiga. Centerpartiet för en miljöpolitik där naturen brukas utan att förbrukas. I första hand bör avfall undvikas, i andra hand återanvändas eller återvinnas och som tredje alternativ energiutvinnas. Visst material måste omhändertas för destruktion på ett säkert sätt. Materialåtervinning bör prioriteras framför energiutvinning när detta är miljömässigt motiverat. För att behålla vår levnadsstandard i framtiden och ha ett uttag av naturresurser som är hållbart måste resurseffektiviteten öka drastiskt. Vi måste få ut mer nytta av varje insatt resurs.
För att få med de enskilda individerna i kretsloppsarbetet är det viktigt att det är enkelt att agera miljövänligt. Tillgängligheten till miljöstationer för att lämna avfall och servicen hos miljöbolagen för omhändertagande av avfall måste vara god. För att ytterligare driva på kretsloppsarbetet finns det anledning att se över och skärpa de återvinningsmål som uppnåtts. Centerpartiet anser att det inom en sådan översyn bör tas hänsyn till regionala aspekter och långa transportavstånd. Skärpta återvinningsmål får inte innebära högre miljöbelastning. Detta bör ges regeringen till känna.
Producentansvar
Producentansvar är ett viktigt verktyg för att få miljöanpassade produkter och tjänster. Just producentansvaret kan driva på mot mer funktionstänkande. Detta är i sådana fall en mycket positiv utveckling.
Regeringens tänkande och agerande har alltför mycket kommit att handla om enbart återvinning. Stegen innan för att minimera energianvändning, välja rätt material, reducera materialinsatsen och andra åtgärder för att miljöanpassa produkter och funktioner har helt glömts bort av regeringen. Att komma förbi detta tänkande är absolut nödvändigt. Den bakomliggande tanken med producentansvaret är att göra funktioner och produkter så miljövänliga som möjligt redan från början. Miljöpolitiken måste anpassas efter detta och inte efter att återvinning skulle vara det enda steget. Det är olyckligt att regeringen slarvat bort chansen att fullfölja det som Centerpartiet startade under regeringsåren 1991-1994.
Centerpartiet är positivt till att vidga producentansvaret jämfört med de grupper som nu är aktuella. Att införa ett generellt producentansvar skulle stimulera producenterna att utnyttja resurser på ett effektivare sätt. Detta är mycket positivt ur miljösynpunkt. Ett generellt producentansvar skulle leda till ett ökat funktionstänkande.
Regeringen har under våren 2000 gett en särskild utredare i uppdrag att se över producentansvaret (dir. 2000:28). I regeringens direktiv ges utredaren i uppdrag att "undersöka om ytterligare varugrupper skulle kunna omfattas av producentansvar samt lämna förslag till varugrupper". Regeringens uppdrag signalerar på ett tydligt sätt sitt ointresse av ett generellt producentansvar. Att Kretsloppsdelegationen tidigare genom ett gediget arbete utrett ett generellt producentansvar väljer regeringen att bortse från. Istället ges ett nytt uppdrag som begränsar sig till vissa produktgrupper. Centerpartiet anser att uppdraget vad avser eventuellt utökat producentansvar borde ha varit större om det är så att det ska utredas igen. Ett generellt producentansvar bör införas. Regeringen bör återkomma med förslag om ett generellt producentansvar i linje med vad som presenterats av Kretsloppsdelegationen. Detta bör ges regeringen till känna.
Avfall
Sverige står inför en stor utbyggnad av kapaciteten för att bränna avfall. I stora stycken är det oklart hur denna ökade förbränning påverkar människan och miljön. Främst rör det sig om ökade dioxinutsläpp. Och återigen är det våra barn som är mest utsatta. En av grundförutsättningarna för att avfalls- och sopförbränning inte ska påverka människor och miljö på ett negativt sätt är att ha klara definitioner på vad som är att räkna som sorterat och osorterat avfall. I dagsläget är detta oklart. För att skapa långsiktiga regler till gagn för människor, miljö och avfallsaktörer måste riktlinjer för vad som är sorterat och osorterat avfall framarbetas. Detta bör ges regeringen till känna.
Sedan den 1 januari 2000 finns en skatt på deponering av avfall. Detta är positivt för att stimulera en minskning av avfall som läggs på deponi. Samtidigt har detta lett till att förbränningen av avfall kommit i avsevärt bättre dager då detta inte är belagt med skatt. Istället för att deponera avfall går allt större mängder till förbränning. Ofta är miljö- och hälsoriskerna i samband med denna förbränning okända. Centerpartiet anser det angeläget att utreda vilka konsekvenser en skatt på förbränning av sopor skulle få för miljön och människors hälsa. Detta bör ges regeringen till känna.
IT ger nya möjligheter
Den snabba IT-utvecklingen skapar stora möjligheter att kunna ställa om samhället i mer miljövänlig riktning. Väl fungerande och väl utbyggd IT-infrastruktur är en viktig ingrediens i att skapa ett ekologiskt uthålligt samhälle. Denna potential måste tas tillvara. Tyvärr riskerar delar av Sverige att bli utan denna teknik på grund av den ofullständiga politik för utbyggnad av bredband som regeringen för.
IT kan på ett mycket påtagligt sätt bidra till att avmaterialisera samhället samt till ett ökat funktionstänkande. Transporter kan samordnas och effektiviseras. Så kallade intelligenta hus kan med sina smarta och välanpassade lösningar spara energi och få människor att känna sig tryggare. Distansarbete och distansutbildning möjliggörs med hjälp av IT med de fördelar det har både för miljön och människors livskvalitet. Telefon- och bildkonferenser minskar antalet resor. Potentialen för att hämta hem miljövinster med hjälp av IT är i stort sett okända. Hoten mot miljön är också dåligt kartlagda. Regeringen bör därför initiera en utredning om IT och miljö. Detta bör ges regeringen till känna.
Riksdag och regering bör föregå med gott exempel
Det är mycket viktigt för miljöpolitikens trovärdighet att riksdag och regering föregår med gott exempel. Den miljöcertifiering av statliga institutioner som just nu pågår är mycket positiv. Här tjänar Mälardalens högskola som ett föredöme. Centerpartiet har som första politiska parti beslutat att införa ett miljöledningssystem. Det är vårt sätt att kartlägga vår miljöpåverkan som parti och systematisera våra rutiner. För oss är det viktigt att föregå med gott exempel.
Riksdagen måste förbättra sina rutiner för att minimera påverkan på miljön. Centerpartiet föreslår därför att en grupp tillsätts som kan se över riksdagens rutiner i syfte att minimera påverkan på miljön. Detta bör riksdagen besluta.
Miljökrav vid offentlig upphandling
Staten kan använda flera instrument för att förstärka näringslivets miljöanpassning. Ett instrument är skatte- och avgiftssystemet som stegvis bör förändras så att miljökostnaden blir synlig i priset på marknaden. Ett annat instrument är den offentliga upphandlingen som kan användas till att stödja introduktion av ny miljöteknik. Den offentliga sektorn upphandlar årligen produkter och tjänster för omkring 200-250 miljarder kronor. Staten bör föregå med gott exempel vad gäller miljökrav i offentlig upphandling. Regeringen bör vara pådrivande inom EU för att förändra upphandlingsdirektiven så att det blir möjligt att ställa offensiva miljökrav vid offentlig upphandling. Detta bör ges regeringen till känna.
Miljöbalken
Den 1 januari 1999 trädde miljöbalken i kraft. Syftet med miljöbalken (MB) är att samla, samordna, skärpa och bredda miljölagstiftningen för hållbar utveckling. När den socialdemokratiska regeringen tillträdde år 1994 drog man tillbaka det förslag till miljöbalk som den borgerliga fyrpartiregeringen lanserat. Trots att man på så sätt vann ytterligare tid är det anmärkningsvärt att balken från början var långtifrån fulländad. Redan nu har balken blivit föremål för en parlamentarisk översyn. Centerpartiet kommer att aktivt delta i detta arbete i syfte att förbättra den ofullständighet som nu råder.
Fosforåtervinning
Av olika växtnäringsämnen intar fosfor en nyckelposition såväl i odlingen som i kretsloppet stad-land vad gäller hushållning med ändliga naturresurser. Detta beror på att fosfor mer än andra växtnäringsämnen är en ändlig och icke förnybar resurs. Man räknar med att världens brytbara fosforreserver räcker i några hundra år med nuvarande teknik och ekonomi. I diskussionen om en långsiktigt hållbar samhällsutveckling intar därför hushållningen med fosfor en viktig roll. Kväveföreningar är inte en ändlig resurs. Det är därför inte ett absolut villkor för uthållighet att de kväveföreningar som finns i avlopp och avfall återförs till odlingsmarken.
En fosforanvändning där fosfor förs med livsmedel till städerna och sedan går till spillo genom att den släpps ut med avloppsvattnen eller läggs på avfallsdeponi är självfallet inte uthållig. Fosforflödet måste slutas och fosforn återföras till odlingsmarken. Ett absolut villkor för uthållighet är dock att återföringen av fosfor kan ske på ett sådant sätt att man inte irreversibelt skadar åkermarken genom att förorena den med metaller, hormonförändrande ämnen eller långlivade naturfrämmande föreningar.
Betydande mängder avloppsslam produceras oavbrutet i våra reningsverk. Varje person i Sverige producerar ca 100 kg slam (= 1 kg fosfor) per år. Inriktningen hittills, aviserad från regering, riksdag och Naturvårdsverket, har varit att slammet skall återanvändas i jordbruket om angivna kvalitetskriterier uppnås. Ett exempel på denna inriktning är att regeringen, i sitt gröna nyckeltal som ska belysa hur vi hushållar med fosfor, mäter hur mycket fosfor som återförs till åkermark genom användning av slam som näringsämne.
I perspektivet "hållbar utveckling" finns dock skäl att ifrågasätta det lämpliga i att långsiktigt - säg flera tiotal, femtio, hundra år - tillföra marken de föroreningar som slammet trots kvalitetskriterierna innehåller. Bedömningen gäller då särskilt metaller, som stannar kvar och anrikas i jorden. Även framtida generationer ska kunna bruka åkermarken.
En mer "långsiktigt hållbar slamhantering" är att separera slammet i olika nyttiga produkter, som var för sig kan återanvändas, organiskt material för sig, metaller för sig och fosfor i lämplig ren fraktion för jordbruksanvändning för sig. I Stockholm, Malmö och Helsingborg arbetar man parallellt med den nuvarande hanteringen av slammet med en alternativ utvecklingslinje där slammet separeras i olika nyttiga produkter. Det behövs ett omfattande forsknings- och utvecklingsarbete inom detta område. Så länge signalerna från såväl central politisk nivå som Naturvårdsverket entydigt anvisar att fosfor ska återföras till åkermark via slammet är det dock svårt att med kraft driva en alternativ utvecklingslinje och, framför allt, att finansiera en sådan.
Mot bakgrund av den avfallsskatt som införts från och med 1 januari 2000 och det generella förbud mot deponering av organiskt avfall som införs från och med 2005 är det angeläget att uppmärksamma frågan om hushållning med fosfor. Knappheten på fosfor är ett stort resursproblem. Alternativet till återvinning är förbränning. För att möjliggöra en långsiktigt hållbar slamhantering måste riksdagen erkänna hushållningen av fosfor som en principiellt viktig fråga för utvecklingen mot ett ekologiskt hållbart samhälle.
Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att ta initiativ till en internationell fosforkonvention för att uppmärksamma fosfor som en kritisk resurs.
Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att initiera frågan om fosforhushållning i EU, där en grönbok bör utarbetas.
Riksdagen bör i övrigt besluta om att arbeta efter följande strategi för fosforåtervinning: Riksdagen bör frångå sitt tidigare ställningstagande om spridning av slam på åkermark, och slamöverenskommelsen mellan LRF, VAV och Naturvårdsverket bör omarbetas. Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att återkomma med förslag på utformning av ekonomiska styrmedel för att prioritera återvunnen fosfor framför jungfrulig fosfor. Riksdagen bör ge regeringen och dess myndigheter i uppdrag att ta initiativ till överläggningar med kommunerna (Kommunförbundet) om hur en kursändring i slamhanteringen kan komma till stånd.
Energiförsörjning för nya generationer
Ett hållbart energisystem måste bygga på förnybara energikällor. Sverige bör vara föregångare med höga ambitioner vad gäller att fasa ut kärnkraft och fossila bränslen. Under 1999 stängdes den första av Barsebäcks två reaktorer. Därmed inleddes den kärnkraftsavveckling som Centerpartiet så länge kämpat för och som svenska folket röstade fram i folkomröstningen 1980. Den kärnkraftsavveckling som påbörjats ska fullföljas. Centerpartiet kommer att arbeta för att denna omställning ska ske fullt ut, inte minst på grund av att det i dagsläget inte finns någon acceptabel och säker lösning på avfallsproblematiken. I takt med att kärnkraft och fossilbränslen avvecklas bör de ersättas av ett decentraliserat, miljövänligt och kretsloppsanpassat energisystem. Även internationellt börjar kärnkraftsavvecklingen ta fart. I juni beslutade Tyskland att deras samtliga 19 kärnkraftverk ska avvecklas.
Biobränslen minskar utsläppen och är miljöteknikmässigt och näringspolitiskt bra. Biobränslen ska vara fria från beskattning. Detta är en uppfattning som inte delas av regeringen och samarbetspartierna Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Dessa ämnar börja ta ut energiskatt på biobränslen. Detta motverkar möjligheterna för en positiv utveckling av miljömässigt riktiga bränslen.
I arbetet med omställningen av energisystemet har en särskild arbetsgrupp tillsatts för att ta fram en nationell handlingsplan för lokalisering av vindkraft. Stödet till vindkraften ökas för att skapa ordentliga förutsättningar för en utbyggnad av vindkraften i Sverige. Under året har ABB presenterat ett vindkraftverk som är avsevärt effektivare än befintliga verk. Detta visar att denna bransch är en framtidsbransch.
Principer för ett nytt system av energiskatter
Generellt sett ska ett väl fungerande system med energiskatter vara uppbyggt så att skatterna ska styra marknadspriset för att spegla energislagens totala kostnad för samhället. I en fungerande marknadsekonomi ska priset på en vara eller tjänst dels spegla konsumenters och producenters värdering, dels de kostnader som framtagning och användning av varan orsakar. Råoljepriset speglar exempelvis inte de kostnader i form av försurning och växthuseffekt som oljeanvändningen orsakar. Därför korrigeras marknadspriset så att inte oljeanvändningen blir för hög, med miljö- och hälsoproblem som följd. Vidare är en grundläggande princip att det är förorenaren som ska betala för utsläpp och resursutnyttjande.
Väl utformade ekonomiska styrmedel låser inte utvecklingen vid vissa tekniska lösningar eller miljömässiga delmål utan stimulerar kreativitet och utveckling. Det blir lönsamt att skydda miljön och effektivisera resursanvändningen genom ständiga förbättringar. Marknadsekonomins dynamik och utvecklingskraft verkar därmed i miljöns tjänst. För att skapa en sådan god marknad är det viktigt att också se över existerande subventioner och stöd från stat och kommun så att inte dessa motverkar en hållbar utveckling.
Centerpartiet anser att ett system för energibeskattning bör byggas från grunden. Att fortsätta lappandet på dagens inkonsekventa och otydliga system av energiskatter är en omväg till ett ekologiskt hållbart samhälle. Principerna för ett nytt system bör vara att förorenaren betalar och att de olika energislagens marknadspris ska spegla samhällets totala kostnader. Detta innebär att regering och riksdag ska sätta tydliga miljömässiga ramar för energisystemet. Inom dessa ramar ska sedan marknadsekonomins dynamik och utvecklingskraft verka i miljöns tjänst.
Miljömålen
I juni 2000 presenterade Miljömålskommittén sitt betänkande (SOU 2000:52) kring 14 av de 15 miljömålen. Klimatkommittén behandlade frågan om klimatpåverkan. Miljömålskommitténs arbete är ett avgörande startskott för ett långtgående miljöarbete i Sverige. Detta arbete kommer under lång tid att medföra en rad nödvändiga och viktiga förändringar av det svenska samhället. Arbetet är bara påbörjat och kommer att sätta igång en viktig process som framför allt måste verka och ske underifrån och ha ett tydligt barnperspektiv. Centerpartiet återkommer med en motion på detta område när regeringen lägger fram sin proposition om miljömålen.
Strandskydd
Centerpartiet anser att strandskyddet bör ges en mer lokal utformning. I tätortsnära områden och utefter landets kuster behövs ett strikt strandskydd. Detsamma gäller över huvud taget där det finns ett besökstryck. Strandskyddet är utformat efter behoven i Stockholms skärgård där ett strikt strandskydd är motiverat. Samtidigt finns det områden i landet där ett uppluckrat strandskydd är till fördel för den befolkning som bor i området och därmed möjliggör en positiv utveckling för hela bygden utan att denna uppluckring utgör något hinder för det rörliga friluftslivet. Lagstiftningen rörande strandskydd bör förändras så att den ger möjlighet till lokal anpassning. Detta bör kunna ske i kommunernas översiktsplaner efter samråd med myndigheter som har att bevaka riksintressen. Vad som anförts om en lokal utformning av strandskyddet bör ges regeringen till känna.
Långtidsutredningen
I Långtidsutredningen 1999/2000 konstateras att Sverige bedöms ha en hållbar utveckling, om vissa miljöhot utelämnas ur beräkningarna. Bland de utelämnade hoten finns klimatförändringar och uttunning av ozonskiktet. Vad en sådan bedömning egentligen är värd för oss och speciellt för våra barn med tanke på vilka hot som utelämnats kan starkt ifrågasättas. I utredningen finns ett snävt nationellt synsätt. Konsumtion i Sverige kan på många olika sätt påverka miljön i andra delar av världen då konsumtion och tillverkning sker i helt olika delar av världen. Kopplingen mellan konsumtion och miljöpåverkan i tillverknings- och transportledet måste tydliggöras. Att göra dessa ekologiska fotavtryck synliga gör att dold export av miljöpåverkan lättare kan undvikas. För att kunna göra detta måste miljökostnaderna synliggöras. Principen om att förorenaren ska betala (Polluter Pays Principle) ska gälla. Den svenska politiken måste utformas på ett sådant sätt att vi bidrar till att lösa de globala miljöproblemen.
Om Långtidsutredningen verkligen ska kunna göra anspråk på att vara en utredning som beskriver den långsiktiga utvecklingen kan inte klimatförändringar och uttunningen av ozonskiktet utelämnas. Nästa Långtidsutredning bör därför ta hänsyn till klimatförändringar och uttunningen av ozonskiktet. Detta bör ges regeringen till känna.
Regeringens förda politik
Under fyrpartiregeringen utvecklade regeringen en tydlig strategi för kretsloppsanpassning av samhället. Miljöpolitiken har sedan Socialdemokraterna övertagit regeringsmakten präglats av brist på strategi. Det räcker inte med övergripande miljömål. Det behövs handlingskraft och vilja också. Bidrag och subventioner kan inte vara en huvudstrategi för att utveckla ett hållbart samhälle. Tyvärr har regeringens politik alltför ofta haft den inriktningen inom miljöområdet.
Det är olyckligt att regeringen endast förmår peta lite här och där när det gäller miljöpolitiken. Regeringen är fast i gamla tankar. De miljöproblem vi ärvt och de som kan komma att skapas i framtiden löses inte med gamla tankar. Att vara fast i gamla tankar kan komma att få förödande konsekvenser. Miljöpolitiken måste vara sammanhållen för att komma tillrätta med gårdagens, dagens och morgondagens miljöproblem. Miljöarbetet måste vara decentraliserat, proaktivt och förebyggande, inte centraliserat och reaktivt. Att tro att vägen till ett hållbart samhälle går genom lokala investeringsprogram är att lura sig själv. Och ändå är det i stort sett vad regeringen åstadkommit under föregående och innevarande mandatperiod.
Stockholm den 26 september 2000
Lennart Daléus (c)
Agne Hansson (c)
Margareta Andersson (c)
Birgitta Carlsson (c)
Rolf Kenneryd (c)
Kenneth Johansson (c)
Lena Ek (c)