Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en lokal anpassning av strandskyddet.
Ett anpassat strandskydd
Gällande strandskyddsbestämmelser har hindrat att strand-
och kustområdena runt våra storstäder exploaterats med
fritidshus. Tyvärr har bestämmelserna även varit till hinders
för olika utvecklingsmöjligheter för de helårsboende. De
innebär också att strandområden med ett lågt
exploateringstryck har samma skydd som stränder med ett
högt exploateringstryck.
Frågan om strandskyddet är särskilt angelägen för befolkningen i gles- och
landsbygden och i skärgården. Strandskyddet måste anpassas så att det lokala
näringslivet och fastboende, som för sin verksamhet är beroende av
strandnära lägen, kan uppföra anläggningar, lokaler och bostäder. Det är för
många bygder en överlevnadsfråga. I glest befolkade områden med miltals
med stränder per invånare är det inte befogat att ha samma
strandskyddsbestämmelser för fritidshus som inom kommuner med ett stort
antal invånare. Trycket på tillgång till orörda stränder från friluftslivet och
efterfrågan från fritidshusägare på strandtomter skiljer sig avsevärt mellan
landets olika kommuner. Det är därför inte rimligt att samma bestämmelser
skall gälla i hela landet.
För att tillgodose samtliga intressen på ett rimligt sätt och anpassa
strandskyddet efter de skilda förutsättningar som råder vore det riktigare att
föra över planeringsansvaret för strandskyddet på lokala och regionala
myndigheter. Strandskyddets omfattning skulle exempelvis kunna regleras i
de kommunala översiktsplanerna. Därmed skulle olika intressen få komma till
tals vid avgränsningen av skyddade områden. Det skulle kunna innebära att
ett av många hinder, för att kunna leva och verka på landsbygden och i vår
skärgård, undanröjdes.