Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett centrum för fiskforskning och utbildning inom fiskerinäringen lokaliserat till Fårösund på Gotland. Motiv för mitt förslag
Fårösund
Inom ramen för försvarsbeslutet som fattades under våren år 2000 avvecklades Fårösunds kustartilleriregemente. Verkställigheten av riksdagens beslut sker under hösten 2000 i och med att KA 3 avslutade utbildningen den 30 september och övrig verksamhet upphör den 1 november.
I Fårösund kommer staten även fortsättningsvis att behålla marinhamnen och det kommer framöver att ske viss basering av marina enheter på norra Gotland. Gotlands varv AB kommer att fortsätta verksamheten inom före detta förbandsområdet i Fårösund. Således kommer det att finnas marin verksamhet i Fårösund.
Ar
Fiskeforskningsstationen i Ar ligger ca tre km väster om Fårösund. Sedan länge har det bedrivits forskning inom fiskeområdet på denna plats. Sedan några år drivs verksamheten i huvudsak av Högskolan i Visby.
Utbildning av fiskare
Fisket är en näring som under längre tid minskat, vad gäller antalet anställda. Nu finns det behov av att återuppta utbildning för fiskare, men i dag finns det tyvärr ingen sådan utbildning i Sverige.
Statens ansvar
Regeringen har i skrivelse 1999/2000:33 gjort utfästelser för Gotland med anledning av strukturomvandling inom Försvarsmakten:
Statliga fastigheter och andra anläggningar som används för militära ändamål ställs till förfogande och omvandlas för andra verksamheter på gynnsamma affärsmässiga villkor. Högskolan använder inom befintlig ram medel för ett stort antal utbildningsplatser inom bl.a. ekonomi, IT, ekologi samt lärar- och ingenjörsutbildningar. Möjlighet till stöd till pilotprojektet Gotlands livsmedelsinstitut (ca 10 arbetstillfällen) undersöks. Cirka 90 statliga arbetstillfällen lokaliseras till Gotland. Omställningsgruppen får i uppdrag att i samarbete med Gotlands kommun, berörda myndigheter och lokalt näringsliv skapa förutsättningar för etablering av ytterligare ca 260 privata arbetstillfällen på Gotland. Vid utvecklingsprogrammets genomförande skall särskilt beaktas möjligheten att förlägga verksamheter till Fårösund.
Ett sätt för regeringen att leva upp till gjorda utfästelser, framför allt den delen som berör Fårösund, är att positivt beakta det jag anför i motionen.
En möjlighet till att göra detta är att utveckla den forskning som finns inom fiskeriområdet och att starta utbildning för fiskare.
Fiskeriutbildning Gotland
Bakgrund
Traditionellt är västkusten den dominerande svenska fiskeregionen medan ostkustfisket är mer kustnära och småskaligare. Sverige har numera en huvuddel av sitt yrkesmässiga fiske i Östersjön. Av torsk-, sill- och skarpsillfisket svarar Östersjöfisket för ca 70 procent. Från statsmaktens sida har detta uppmärksammats och en ambition att anpassa fisket till de faktiska förhållandena har uttalats, d.v.s. att utveckla det ostkustbaserade fisket.
Fisket i Östersjön domineras av fiske efter torsk, strömming, skarpsill och lax. Fångsterna av dessa arter är reglerade genom kvoter som en följd av det överfiske som skett. För torskens del har en kombination av överfiske och dåliga reproduktionsbetingelser under en lång följd av år medfört att arten är illa ute.
Strömming och skarpsill, som har gynnats av minskat predationstryck från torsk och lax, beskattas hårt genom industrifiske, fiske för fiskmjöl och oljeframställning. EU har lämnat dispens till bl.a. Sverige att fortsätta med denna typ av fiske, men målet att all fisk i första hand skall gå till konsumtion ligger kvar.
Huvuddelen av laxfisket sker på kompensationsodlad fisk som en följd av vattenkraftutbyggnaden. Detta har inneburit att de få kvarvarande vilda laxstammarna också utsatts för ett mycket hårt tryck. Under den senaste 25- årsperioden har dessutom en bristsjukdom, M74, uppträtt som slagit hårt mot såväl odlad som vild lax.
Östersjön är ett bräckvattensområde som är beroende av inflöden av friskt syrerikt saltvatten från Atlanten för att gynnsamma betingelser för de marina arterna, och då främst torsken, skall råda. Övergödningen har samtidigt medfört att stora områden har låga syrehalter eller är syrefria svavelväteområden. Men övergödningen medför också att artsammansättningar förändras vilket får effekter genom hela näringskedjan. Andra miljöhot som oljeutsläpp och giftspridning är fortfarande i hög grad aktuella men en positiv utveckling kan skönjas.
Den stora komplexitet som råder och den ensidiga inriktning fisket har, medför att det inte räcker med en frisk miljö för att uthålligt kunna utnyttja fisken i Östersjön som den betydelsefulla resurs den är. Fisket måste förändras.
Fiskenäringen har under efterkrigstiden genomgått stora tekniska förändringar som medfört ökad effektivitet och har ökat kompetenskraven. Större båtar med effektivare redskap har fångat mer. Denna strukturförändring har i första hand skett på västkusten samtidigt som en stor del av västkustflottan är hänvisad till fiske i Östersjön. Fiskenäringen är medveten om riskerna med, och effekterna av, ett alltför intensivt fiske, men sitter också i lönsamhetsfällan: Fisket måste effektiviseras för att täcka gjorda investeringar och skapa utrymme för nya. Samtidigt måste man komma ihåg att resursen, det vill säga fiskbestånden, inte följer nationsgränser och inte är en nationell tillgång, varför problemet inte kan lösas av bara ett land. Ett internationellt samarbete är nödvändigt.
Exempel på sätt att förändra fisket och resursutnyttjandet mot målet ett uthålligt fiske är att förbättra utbildning, att utveckla nya redskap och metoder som är mer selektiva och att utnyttja de befintliga resurserna bättre, t.ex. genom att diversifiera fisket mot fler arter som i dag har litet kommersiellt värde.
Utbildning i dag
Den dåliga lönsamhet som råder för många fiskeföretag i dag, och fiskerinäringens låga status, något näringen delar med andra areella näringar, gör att nyrekryteringen till yrket är låg. Detta är ett internationellt problem. I Sverige finns i dag fiskeriutbildning på gymnasie- och komvuxnivå. Högre utbildning ges vissa år vid Göteborgs universitet med inriktning främst mot administration.
Som jämförelse finns flera högre (högskolenivå) utbildningar i Norge, Danmark och Finland. Utbildningarna i Danmark och Norge, liksom i de flesta andra länder, är inriktade mot storskaligt fiske, trålfiske. Finland, som är en mindre fiskerination än Sverige, har en yrkeshögskoleutbildning för ca 180 elever som kan leda fram till en iktyonomexamen (iktyos är grekiska för fisk). Utbildningen tycks vara den enda som även utbildar i småskaligt och uthålligt fiske och omfattar i stort sett allt från biologi över fisket och teknik till att sälja fisk. Skolan är även öppen för svenska elever.
Internationellt sett fattas det utbildning med inriktning mot ett uthålligt och resursbevarande fiske.
Förslag till fiskeriutbildning
Mot bakgrund av Östersjöns betydelse för svensk fiskerinäring, behovet av strukturförändringar, behovet av utbildning för att nå ett uthålligt fiske, den ökade internationaliseringen genom EU-medlemskap och att flera Östersjöländer står på tur att ansluta sig till EU samt Gotlands centrala position i Östersjön och den infrastruktur som finns, väcks tanken att skapa en internationell fiskeriutbildning på Gotland.
Utbildningen tänks bestå av flera nivåer:
- Vidareutbildningar i form av kortare kurser för, i första hand, "äldre" fiskare (över 30 år), utbildningar som omfattar dels kurser i ett gemensamt språk, engelska, dels kurser eller kursmoment på ett av tre huvudspråk: svenska (skandinaviska), engelska och ryska. Exempel på ämnen är kvalitet, befogenhetsbevis, säkerhet, nya redskap och tekniker, produktutveckling.
- Vidareutbildning för, i första hand, yngre fiskare (under 30 år) av större omfattning där huvuddelen av kurserna ges på engelska. Utbildning i engelska ingår som ett basämne utifrån förkunskaper. Kursexempel som ovan. Möjlighet att även fungera som komplettering av behörighet till basutbildning.
- Basutbildning (yrkeshögskola) med gymnasiekompetens (motsvarande) som förkunskapskrav. Kursen ges på engelska i första hand. Utbildningen omfattar allt från fysiska och kemiska processer, biologi och ekologi, fiske, redskap, teknik, hygien och kvalitet, vidareförädling och beredning till försäljning med hjälp av IT och över disk. I basutbildningen ingår självständiga arbeten, t.ex. fallstudier och fältstudier, som kan utföras i studenternas hemländer. Åter i skolan sker redovisning som är kunskapskontroll samtidigt som det berikar skolan och hjälper studenterna att se möjligheterna i hemmiljön.
- Högre (akademisk) utbildning med specialisering inom vissa områden.
Det är inte nödvändigt att bygga upp utbildning på Gotland från början, utan det gäller att utnyttja och samordna det som redan finns. Tanken är att som grund utnyttja de resurser som finns i t.ex. gymnasie- och högskola, fiskforskning, varvskapacitet, fiskenäring, livsmedelsinstitut, IT-kompetens m.m. Till detta kommer ett nationellt och internationellt samarbete med etablerade resurser, t.ex. att utveckla de kontakter som i dag finns mellan Gotland, fiskeriskolan i Finland och college i Skottland och Shetland både vad gäller att utnyttja lärare som kommer till Gotland som att elever åker till andra platser. Det kan t.ex. gälla Atlantfiske, konservindustri, försäljning och marknadsföring. Ett samarbete med fisket på västkusten är naturligt.
Utbildningen avses bedrivas i internatform med primärt upptagningsområde runt Östersjön. Det kan dock förväntas att huvuddelen av eleverna kommer från Sverige och de baltiska staterna. Till "icke mätbara effekter" kommer då de nätverk och kontaktnät som bildas genom personer från olika länder. För Gotlands del kan det bl.a. innebära att fisket utvecklas, t.ex. genom att underlaget för fiskberedningsindustri förbättras såväl genom ökade landningar som genom produktutveckling, att fiskenäringen påverkas positivt genom kontakterna t.ex. med praktikanter, att underlaget för bibehållen infrastruktur inom fisket förbättras m.m. En utbildning förlagd till Gotland får också en "spjutspetsfunktion" i fiskets omställning mot ett resursbevarande och uthålligt fiske.
Lokalisering av en fiskeriskola skulle med fördel kunna göras till Fårösund, där det vid en nedläggning av KA3 frigörs lokaler för boende och utbildning, hamnutrymmen och även varvskapacitet för fiskeriteknik. I omedelbar närhet finns forskningsstationen vid Ar, som tillhör Högskolan på Gotland, och där etablerad ekosystem- och fiskforskning finns sedan nära 20 år. En internatutbildning omfattande 100 elever motsvarar hälften av en värnpliktskull och skulle ge sysselsättning till en stor del av dagens civilanställda personal, likväl som lärararbetstillfällen.
Stockholm den 3 oktober 2000
Roy Hansson (m)