Organisationen av skogsnäringens forskning och universitetsutbildning
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att den skogliga forskningen och utbildningen frigörs från
SLU och tillåts bilda egna enheter vid universitet som profilerat sig inom
området.
Motivering
Lantbruksuniversitetet (SLU) har hittills haft en nyckelroll
för både lantbruks- och skogsnäringens forskning, utveckling
och framtida konkurrenskraft. För den skogliga fakulteten
kan konstateras att verksamheten hämmats av otydliga och
splittrade organisationslösningar. Inom SLU:s ram finns för
skogen tre tunga centrumbildningar i Umeå, Uppsala och
Alnarp. Enligt vad vi erfarit finns det också planer på något
slags nätverksbildning med avsikten att andra lärosäten skall
få möjlighet att anslutas i något slags löslig form.
SLU:s ambition tycks också vara att förbli moderuniversitet med intagning
och en grundläggande utbildning innan studenterna, efter sina önskemål,
fördelas till de olika lärosätena. Förhoppningen är då att stundernas val
sammanfaller med det enskilda lärosätets profil.
Det har kommit till vår kännedom att SLU:s styrelse tillsatt en utredare
som skall genomlysa och försöka hitta en för studenterna tilltalande lösning
på den högre skogliga utbildningens organisatoriska problem.
Skogen är den råvara vars produkter ger Sverige det största exportnettot.
Skogsnäringen är en i allra högsta grad konkurrensutsatt näring som en av
aktörerna på världsmarknaden. Vi är många som åtskilliga gånger hört att vi i
Sverige måste öka förädlingsgraden, dvs sälja en större andel färdiga
produkter av trä, istället för träråvara som förädlas utomlands. Vi behöver
också öka och bredda forskningen till andra användningsområden för trä- och
bioråvara och initiera utveckling av nya tekniska produkter för dessa
verksamheter.
Det är otvetydigt så att om vi ska nå dessa mål måste vi öka både bredden
och mångfalden av forskningen och utbildningen inom det skogliga området.
Kan någon tänka sig att det skulle finnas endast en teknisk högskola i vårt
land? Eller ett enda universitet dit alla lärarkandidater måste söka sig för
utbildning?
Det enda rimliga är naturligtvis att skog och lantbruk delas och var för sig
bildar fristående akademiska enheter på flera av de universitet som redan
profilerat sig på områdena. Det kommer snabbt att betyda ökad mångfald och
fördjupad forskning.
Så har t ex Växjö universitet förberett sig för en utveckling i denna
riktning. Där finns redan institutioner inom områdena bioenergi och träteknik.
Näringslivet, staten och universitet har gemensamt satsat 120 miljoner kronor
att användas för träteknisk forskning och utveckling. I närområdet finns Asa
skogsvårdsskola och försöksgård med väl etablerad forskning inom sin
enheter.
Av det ovan sagda framgår att det borde vara en nationell angelägenhet att
den högre skogliga utbildningen och forskningen lokaliseras till olika
universitet belägna i de delar av landet där skogsnäringen har stor betydelse
för den regionala utvecklingen.
En delning av jord och skog till var för sig fristående enheter motsvarar det
faktum att skogsnäringen har betydligt mer gemensamt med den
konkurrensutsatta industrin och det internationellt inriktade näringslivet än
den genomreglerade och på EU-bidrag uppbyggda jordbruksnäringen.
Vi förutsätter att det utredningsarbete som nu pågår kring SLU och den
högre skogliga utbildningen tar upp dessa centrala frågeställningar om
fristående enheter för den skogliga utbildningen på flera olika lärosäten.
Sådana överväganden och förslag bör sedan kunna ligga till grund för
regeringens förslag till riksdagen om en reformering av SLU och den högre
skogliga utbildningen i enlighet med vad som anförts i motionen.