Motion till riksdagen
2000/01:MJ6
av Nordlund, Harald (fp)

med anledning av prop. 2000/01:47 Ändringar i bilskrotningslagen


Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett försäkringssystem vad gäller bilskrotning.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att i avvaktan på förslag om försäkringssystem bilskrotnings-
premien skall höjas till 3 000 kr.
Inledning
Regeringen föreslår i sin proposition Ändringar av
bilskrotningslagen 2000/01:47 bl.a. att endast auktoriserade
bilskrotare får sköta skrotningar av en personbil, buss eller
lastbil om fordonets totalvikt understiger 3 500 kg. Vidare
föreslås i propositionen höjningar av skrotningsavgiften och
skrotningspremien. Folkpartiet har länge förordat en höjning
av skrotningspremien på fordon, framförallt av miljömässiga
skäl. Fordon som ställs ute i naturen utgör ett reellt
miljöproblem och det är av den anledningen angeläget att
snabbt finna en lösning på detta problem. Åtgärder för att
stimulera till att ställa av gamla och miljöovänliga bilar
måste dock kombineras med att vid nyskaffning premiera
köp av säkra och bränslesnåla bilar.
Kretsloppsförsäkring
bättre än skrotningavgift
Sedan 1998 har vi producentansvar för bilar. Från och med
2002 kommer producentansvaret att gälla inom hela EU. Det
är utmärkt av många skäl. Skrotbilar innehåller ett stort antal
miljöstörande ämnen och komponenter, t.ex. oljor,
lösningsmedel, PCB och bromerade flamskyddsmedel.
Dessutom är övergivna skrotbilar ett växande problem.
När regeringen nu föreslår en höjning av skrotningspremien som utgår till
bilägarna är det därför välkommet. Men regeringens förslag innebär en
mycket blygsam höjning av skrotningsavgiften från dagens 500 kronor till 1
500 kronor. Med en sådan höjning blir nettoutfallet av att skrota sitt bilvrak
förvisso positivt, men fortfarande mycket lågt. En bilägare som lämnar bilen
till skrot får netto ut bara 500-600 kronor sedan skrotningen betalts. Vi menar
att skrotningspremien bör höjas till 3 000 kronor. En sådan avgift skulle öka
incitamenten att ta osäkra och mycket miljöfarliga bilar ur drift snabbare. Det
skulle göra att vi får en renare bilpark och en renare natur. Höjningen skall
gälla i avvaktan på införande av ett försäkringssystem och finansieras genom
fonden.
Försäkring av producentansvaret
Sett ut lagstiftarens synvinkel borde det vara väsentligt att
producentansvaret definieras som ett individuellt ansvar för
varje producent. Det individuella ansvaret ger tillverkaren
ekonomiska incitament att förbättra sina produkter och att
intressera sig för övriga delar av återvinningsprocessen som
transporter och skrotning. Om lagstiftaren formulerar
ansvaret som individuellt för varje producent sätter man
press på tillverkarna att ta fram en tydlig bild av
återvinningskostnad för produkter inom samma område.
Höjningen av skrotningspremien är bara en liten del av de förändringar
som krävs för att få miljövänligare bilar. Dagens producentansvar är mycket
diffust och leder knappast till att vi på sikt får bilar som är bättre
kretsloppsanpassade och innehåller färre miljöskadliga ämnen och
komponenter. Producentansvaret innebär idag att alla bilar beläggs med en
skrotningsavgift som tas ut som ett engångsbelopp i samband med
försäljning. Avgiften går till den statliga bilskrotningsfonden som ger bidrag
för skrotningskostnader i vissa fall och till utbetalning av skrotningspremier i
andra fall. Så som producentansvaret utformats ger det inga incitament för
den enskilde biltillverkaren att kretsloppsanpassa bilarna redan vid
produktionen. Avgiften är densamma för alla bilar - oavsett hur svåra de är
att omhänderta. Därmed får inte producentansvaret den viktiga dynamiska
effekt som innebär att produkter ständigt anpassas till en uthållig utveckling.
Dagens producentansvar där staten tar ut generella avgifter för alla bilar
bör därför ersättas med ett marknadsekonomiskt system med
kretsloppsförsäkringar som ger den enskilde biltillverkaren motiv att förbättra
bilarna ur miljösynpunkt. Om lagstiftaren formulerar ett individuellt
producentansvar är det troligt att försäkring blir ett naturligt alternativ att
överväga för tillverkare av fordon och elektroniska produkter. Det blir med
denna lösning upp till producenten att avgöra för vilka produkter han väljer
försäkring och för vilka han väljer andra lösningar.
Såvitt vi vet har ännu ingen försäkring tecknats som täcker
producentansvaret för personbilar, men det pågår diskussioner om en sådan
hos ett flertal producenter och importörer. Vårt förslag är att försäkring blir
huvudalternativet inom bilindustrin, men eftersom producentansvaret gäller
för bilar tillverkade från och med 1998 får skrotningen enligt det nya
regelverket inte någon reell omfattning förrän om ca 5-10 år. Vi menar att
försäkringslösningen har klara fördelar jämfört med andra system. En
försäkring ger garanti och därtill finns fördelen att försäkringsbolagen redan
har en för ändamålet anpassad verksamhet som står under kontroll av statlig
myndighet. Vidare är ett försäkringsbolag en organisation med vana att
upphandla de entreprenörer som behövs för att utföra reparationer och andra
åtgärder när en skada har skett. Försäkringslösningen är likaså
konsumentvänlig genom att konsumenternas kostnad för återvinningen blir
lägsta möjliga, samtidigt som den har positiva miljöeffekter. Lösningen
främjar hög återvinningsgrad genom att slutanvändaren kan lämna till
skrotning utan kostnad. Ur samhällelig synvinkel är det av vikt att
finansieringen av återvinningen är garanterad även om producenten eller
importören inte driver verksamhet i landet när bilen skall skrotas.

Stockholm den 19 januari 2001
Harald Nordlund (fp)
Lennart Kollmats (fp)