Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett försäkringssystem vad gäller bilskrotning.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att i avvaktan på förslag om försäkringssystem bilskrotnings- premien skall höjas till 3 000 kr.
Inledning
Regeringen föreslår i sin proposition Ändringar av bilskrotningslagen 2000/01:47 bl.a. att endast auktoriserade bilskrotare får sköta skrotningar av en personbil, buss eller lastbil om fordonets totalvikt understiger 3 500 kg. Vidare föreslås i propositionen höjningar av skrotningsavgiften och skrotningspremien. Folkpartiet har länge förordat en höjning av skrotningspremien på fordon, framförallt av miljömässiga skäl. Fordon som ställs ute i naturen utgör ett reellt miljöproblem och det är av den anledningen angeläget att snabbt finna en lösning på detta problem. Åtgärder för att stimulera till att ställa av gamla och miljöovänliga bilar måste dock kombineras med att vid nyskaffning premiera köp av säkra och bränslesnåla bilar.
Kretsloppsförsäkring bättre än skrotningavgift
Sedan 1998 har vi producentansvar för bilar. Från och med 2002 kommer producentansvaret att gälla inom hela EU. Det är utmärkt av många skäl. Skrotbilar innehåller ett stort antal miljöstörande ämnen och komponenter, t.ex. oljor, lösningsmedel, PCB och bromerade flamskyddsmedel. Dessutom är övergivna skrotbilar ett växande problem.
När regeringen nu föreslår en höjning av skrotningspremien som utgår till bilägarna är det därför välkommet. Men regeringens förslag innebär en mycket blygsam höjning av skrotningsavgiften från dagens 500 kronor till 1 500 kronor. Med en sådan höjning blir nettoutfallet av att skrota sitt bilvrak förvisso positivt, men fortfarande mycket lågt. En bilägare som lämnar bilen till skrot får netto ut bara 500-600 kronor sedan skrotningen betalts. Vi menar att skrotningspremien bör höjas till 3 000 kronor. En sådan avgift skulle öka incitamenten att ta osäkra och mycket miljöfarliga bilar ur drift snabbare. Det skulle göra att vi får en renare bilpark och en renare natur. Höjningen skall gälla i avvaktan på införande av ett försäkringssystem och finansieras genom fonden.
Försäkring av producentansvaret
Sett ut lagstiftarens synvinkel borde det vara väsentligt att producentansvaret definieras som ett individuellt ansvar för varje producent. Det individuella ansvaret ger tillverkaren ekonomiska incitament att förbättra sina produkter och att intressera sig för övriga delar av återvinningsprocessen som transporter och skrotning. Om lagstiftaren formulerar ansvaret som individuellt för varje producent sätter man press på tillverkarna att ta fram en tydlig bild av återvinningskostnad för produkter inom samma område.
Höjningen av skrotningspremien är bara en liten del av de förändringar som krävs för att få miljövänligare bilar. Dagens producentansvar är mycket diffust och leder knappast till att vi på sikt får bilar som är bättre kretsloppsanpassade och innehåller färre miljöskadliga ämnen och komponenter. Producentansvaret innebär idag att alla bilar beläggs med en skrotningsavgift som tas ut som ett engångsbelopp i samband med försäljning. Avgiften går till den statliga bilskrotningsfonden som ger bidrag för skrotningskostnader i vissa fall och till utbetalning av skrotningspremier i andra fall. Så som producentansvaret utformats ger det inga incitament för den enskilde biltillverkaren att kretsloppsanpassa bilarna redan vid produktionen. Avgiften är densamma för alla bilar - oavsett hur svåra de är att omhänderta. Därmed får inte producentansvaret den viktiga dynamiska effekt som innebär att produkter ständigt anpassas till en uthållig utveckling.
Dagens producentansvar där staten tar ut generella avgifter för alla bilar bör därför ersättas med ett marknadsekonomiskt system med kretsloppsförsäkringar som ger den enskilde biltillverkaren motiv att förbättra bilarna ur miljösynpunkt. Om lagstiftaren formulerar ett individuellt producentansvar är det troligt att försäkring blir ett naturligt alternativ att överväga för tillverkare av fordon och elektroniska produkter. Det blir med denna lösning upp till producenten att avgöra för vilka produkter han väljer försäkring och för vilka han väljer andra lösningar.
Såvitt vi vet har ännu ingen försäkring tecknats som täcker producentansvaret för personbilar, men det pågår diskussioner om en sådan hos ett flertal producenter och importörer. Vårt förslag är att försäkring blir huvudalternativet inom bilindustrin, men eftersom producentansvaret gäller för bilar tillverkade från och med 1998 får skrotningen enligt det nya regelverket inte någon reell omfattning förrän om ca 5-10 år. Vi menar att försäkringslösningen har klara fördelar jämfört med andra system. En försäkring ger garanti och därtill finns fördelen att försäkringsbolagen redan har en för ändamålet anpassad verksamhet som står under kontroll av statlig myndighet. Vidare är ett försäkringsbolag en organisation med vana att upphandla de entreprenörer som behövs för att utföra reparationer och andra åtgärder när en skada har skett. Försäkringslösningen är likaså konsumentvänlig genom att konsumenternas kostnad för återvinningen blir lägsta möjliga, samtidigt som den har positiva miljöeffekter. Lösningen främjar hög återvinningsgrad genom att slutanvändaren kan lämna till skrotning utan kostnad. Ur samhällelig synvinkel är det av vikt att finansieringen av återvinningen är garanterad även om producenten eller importören inte driver verksamhet i landet när bilen skall skrotas.
Stockholm den 19 januari 2001
Harald Nordlund (fp)
Lennart Kollmats (fp)