1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av ökad efterlevnad av djurskyddslagen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att tillsätta en djurskyddsminister och inrätta en
djurskyddsmyndighet.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att behålla den svenska djurskyddstillsynen på kommunnivå.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att förändra EU:s bidragsregler för djurtransporter.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att förbättra förhållandena på våra storskaliga slakterier och
underlätta för hemslakt.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att förbjuda kastrering av griskultingar utan bedövning.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att förbättra försöksdjurens situation.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att reformera de djurförsöksetiska nämnderna.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att förbjuda pälsfarmar.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att befria cirkusdjuren.
11. Riksdagen begär att regeringen tar initiativ till en FN-konferens och en
FN-deklaration om djurens rättigheter.1
12.
1 Yrkande 11 hänvisat till UU.
Inledning
Vårt västerländska samhälle tenderar att se allt icke-
mänskligt liv som objekt, som resurser för människans
förbrukning. Djuren betraktas som maskiner som omvandlar
foder till kött, eller till päls. Detta synsätt måste förändras i
grunden.
Solidaritet med allt levande
Sedan Miljöpartiet bildades vilar vår politik på en fyrfaldig
solidaritet: Solidaritet med människor i vårt eget land;
solidaritet med världens folk; solidaritet med kommande
generationer; solidaritet med djuren, naturen och det
ekologiska systemet.
Utifrån vår solidaritet med djuren, naturen och det ekologiska systemet
kräver vi att etiska hänsyn ska tas även till djur.
Varje levande varelse har ett
egenvärde
Livets rätt till utveckling är inte något som går att kvantifiera
eller gradera så att vissa arter skulle ha större rätt till liv och
utveckling än andra. Varje enskilt levande väsen har ett
egenvärde, ett värde i sig, inte för vad de är, utan helt enkelt
för att de är. Varje enskilt levande väsen har därför en
principiell rätt till liv och utveckling.
Men denna likarättsprincip är en av flera riktlinjer för vårt handlande och
kan inte göras till den enda normen. Grundprincipen om biosfärisk
likställdhet för allt liv är en oundgänglig del av en etiskt och ekologiskt
hållbar livsfilosofi, men på samma sätt som vi är en integrerad del av
biosfären är vi också en integrerad del av samhället. Indianernas livsstil ett
bra exempel på en principiell likställdhet som kombineras med en realistisk
insikt om de egna biologiska behoven. En egalitär inställning utesluter alltså
inte dödande (i livnärande syfte), men erkänner dödandet som något ont som
bör minimeras.
Djurskyddslagen en
papperstiger
Vi människor skiljer oss från de andra djuren genom att vi
kan uppfatta andra varelsers behov och agera för att
tillfredsställa dem eller inte. Därmed har vi ett ansvar för vårt
beteende mot andra levande varelser som de omöjligen kan
ha gentemot oss eller varann. Vi påverkar också djurens liv
på ett helt annat sätt än de har möjlighet att påverka vårt. Det
är hög tid att vi börjar ta detta ansvar i verkligheten och inte
bara på papperet. Den svenska djurskyddslagens innehåll
skulle - om den verkligen tillämpades - radikalt förändra den
djurhållning vi har i landet idag. Som exempel kan nämnas
4§:
4 § Djur som föds upp eller hålls för produktion av livsmedel, ull, skinn
eller pälsar skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant
sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig
naturligt.
För många djur i lantbruket tycks denna regel inte gälla. Det
gäller kyckling (se separat motion), kor och kalvar (se separat
motion), grisar m m. Inte heller tycks den gälla för djur som
föds upp för päls, som mink. Att den per definition inte gäller
försöksdjur gör att man kan undra vilka den egentligen gäller
för, uppenbarligen ett fåtal av djuren i landet. Efterlevnaden
av djurskyddslagen måste stärkas.
Antalet försöksdjur ökar
Djurskyddslagens intentioner är att antalet försöksdjur ska
minska. Men nyligen framtagen statistik visar att
utvecklingen går åt andra hållet. Antalet försöksdjur har ökat
med närmare 60 000 djur per år, nästan 10 %.
Ett av skälen är den nya möjligheten att genmanipulera djur. Man
"tillverkar" djur som passar för olika experiment. Ibland är djuren så
manipulerade att livet från början är en plåga. De kan ha problem att äta eller
ha en gen som gör att de saknar immunförsvar, har lättare att få cancer eller
blir extremt feta.
Ett annat skäl är att kontrollen av försök och om de medför lidande - ett
oacceptabelt sådant, för lida får de enligt lagen (!) - är i det närmaste
obefintlig. De djurförsöksetiska nämnderna har kommit att nyttjas som alibi
och i princip stoppas inga försök. De forskare som finns i nämnderna
bedömer ju kollegor och de flesta politiska representanter har svårt att gå
emot Expertisen.
Något måste göras
För Miljöpartiet är det viktigt både att förändra den
djurhantering vi har i dag och hela synsättet på djur. Det är
dags för en mänsklighetens besinning! Det brukar hävdas att
Sverige går före, och visst finns det länder där det är ändå
värre. Många bilder ur filmen "Some lie dying", som kom
under våren och visades i sin helhet i riksdagen, var
fruktansvärda i sin brutalitet och grymhet. Men det betyder
inte att det är bra i Sverige - framför allt inte alls så bra som
man kan lockas tro av djurskyddslagens stolta formuleringar.
Lagen tillämpas ju inte i praktiken där djuren finns, eller så
tolkas den till ett näst intill obefintligt minimum. Dessutom
tycks diskussioner om vad som är naturliga beteenden
tendera att aldrig ta slut. För många djur har "naturligt
beteende" reducerats till att gälla behoven att äta, sova och
växa i de uttolkningar som gjorts av lagen i förordningar och
föreskrifter. Att röra sig är ännu inte ett naturligt beteende för
många svenska djur trots att bristen på rörelse ger sjukdomar,
skador och stereotypa beteenden. Märkligt och
beklämmande!
Här följer tio punkter med konkreta förslag på åtgärder för att minska de
övergrepp och det onödiga lidande som vi utsätter våra medvarelser för:
Tillsätt en djurskyddsminister och inrätta en
djurskyddsmyndighet
Det saknas idag en samlad kraft när det gäller skyddet av
djuren i stort, en myndighet som ser till att djurskyddslagen
följs och som fungerar som en spjutspets i arbetet med
utredningar, utvärderingar, forskning och
kunskapsinhämtning. Varje år slaktas ungefär 76 miljoner
djur i det svenska lantbruket. Till största delen är det djur
som har fötts upp i trånga utrymmen. Detta trots att vi har en
djurskyddslag som säger att djur ska hållas på ett sätt som
"ger dem möjlighet att bete sig naturligt".
Låt en av de första uppgifterna för den nya myndigheten vara att göra en
utvärdering av hur djurskyddslagen efterlevs.
Behåll den svenska djurskyddstillsynen på
kommunnivå
För att missförhållanden inom djurhållningen ska upptäckas i
tid krävs lokal kännedom. Den finns inte på länsnivå. Överge
därför tanken på att föra över djurskyddstillsynen till
länsstyrelserna, och låt Jordbruksverket, fram till dess att en
speciell djurskyddsmyndighet inrättas, ta sitt ansvar för att
djurskyddslagen uppfylls på ett bättre sätt än idag.
Förändra EU:s bidragsregler för djurtransporter
EU:s regler innebär att högre bidrag ges till frakt av levande
djur. De många och långa transporterna är oacceptabla.
Djuren har rätt att slippa detta onödiga lidande. Kontrollerna
på importerade djur och animaliska produkter måste också
skärpas, både på grund av salmonellarisken och för att vi inte
med vår konsumtion ovetande ska stödja djurplågeri
utomlands.
Djur ska inte ses som varor och den fria rörligheten därför inte omfatta
dem. Förbjud transporten av svenska kalvar till länder där de föds upp till
"vitt" kalvkött.
Förbättra förhållandena på våra storskaliga
slakterier och underlätta för hemslakt
Också i Sverige är förhållandena i många fall oacceptabla.
Djur transporteras i upp till 8-11 timmar och slaktas på
storskaliga slakterier där grisar drivs framåt med elstötar och
kycklingar hängs levande i benen. Dessa förhållanden måste
ses över och förbättras. Endast slaktmetoder som kan
betraktas som respektfulla mot djuren bör godtas. Ett
underlättande av villkoren för små slakterier och hemslakt
skulle kunna leda till minskade djurtransporter.
Förbjud kastrering av griskultingar utan
bedövning
Dagens praxis är mycket smärtsamt för grisarna.
Förbättra försöksdjurens situation!
Varje år påbörjas försök med ca 700 000 djur i Sverige.
Tiotusentals av dessa utsätts för smärtor. Vi vill att djurförsök
som innebär onödigt lidande för djuren ska stoppas, liksom
djurförsök med genmanipulerade djur och djurförsök inom
kosmetika- och hygienindustrin. Försvarets djurförsök ska
omedelbart förbjudas. Djurtestade produkter ska märkas så
att konsumenterna kan välja bort dem.
Men det är inte bara själva försöken som är plågsamma. Många av de
råttor och möss som används lever sina liv på ett sätt som är etiskt
oacceptabelt. Vi vill därför att djurskyddslagens 4 § (se ovan) även ska
innefatta försöksdjur så att de ges möjlighet till naturligt beteende.
Reformera de djurförsöksetiska nämnderna
Alla djurförsök som utförs måste ha godkänts av en
djurförsöksetisk nämnd. I dessa nämnder kommer hälften av
ledamöterna från forskningsvärlden, och många av dem
sysslar själva med djurförsök. Vi vill att de djurförsöksetiska
nämnderna ska ha tillgång till experter på alternativa
metoder, och att endast folkvalda ledamöter i nämnden ska ha
rösträtt. Djurskyddsorganisationer ska ges möjlighet att
överklaga besluten, till skillnad från idag då bara forskarna
kan överklaga. Alla ledamöter i nämnden ska dessutom få
obligatorisk utbildning i djuretik och alternativ till djurförsök.
De ska också ha rätt att närvara vid de djurförsök som de
godkänt. I varje nämnd måste ingå en utbildad etolog (etologi
är läran om beteenden). För att uppmuntra forskare att ta fram
alternativa metoder till djurförsök vill vi ta ut en avgift på
försöksdjur.
Förbjud pälsfarmar
Varje år dödas ungefär 1,2 miljon minkar, 15 000 rävar och
ett okänt antal chinchillor i svenska pälsfarmar för sina
pälsars skull. På grund av de trånga burarna får dessa djur
inte utlopp för sina naturliga beteenden, utan får i stället
beteendestörningar. Päls är en vara som människan inte
behöver, det är endast ett lyxplagg som orsakar onödigt
lidande.
Befria cirkusdjuren
Bestämmelsen i djurskyddslagen om att djur ska ha rätt att
"bete sig naturligt" gäller inte för cirkusdjur, eftersom det då
inte skulle vara lagligt att låta cirkusdjuren leva ett
kringflackande liv, instängda i trånga burar. Vi vill därför att
djurskyddslagen ska utvidgas så att även cirkusdjur får rätt att
bete sig naturligt, och införa ett förbud mot användning av
djur på cirkus som inte finns i tamt tillstånd i Sverige.
Ta initiativ till en FN-konferens och en FN-
deklaration om djurens rättigheter
Frågan om djurens rättigheter är, precis som frågan om
mänskliga rättigheter, ingen nationell angelägenhet; därför är
det angeläget att även verka internationellt för att förbättra
djurens villkor.
Djurs rättigheter och
människans hybris
Att värna om djurens rätt till rimliga livsförhållanden, att
likställa människor och djur i så måtto att bådadera
tillerkänns ett värde i sig, devalverar inte på något sätt
människovärdet. Om vi ska kunna ta vårt ansvar för djuren
och det ekosystem vi själva är en del av, om vi ska kunna
byta dagens härskarmentalitet mot en herdementalitet, räcker
det inte med humanism. Vad vi behöver är en kombination av
det humanistiska och det ekologiska perspektivet.
Humanismens styrka är att det är alla människors väl som
värnas, dess svaghet är att det bara är människors väl som
värnas.
Den grundläggande principiella rätten till liv och utveckling kan inte vara
avhängig av tillhörigheten till en viss art. Vad är det för samhälle vi lever i
när levande varelser dagligen förtrycks, utnyttjas och utsätts för övergrepp?
Vad är rättvisa när man syr igen ögonen på kattungar i forskningssyfte,
transporterar kor land och rike runt för att kunna slakta dem på billigaste sätt
och föder upp kycklingar och grisar i trånga, stressande djurfabriker? Rätten
till liv och utveckling tillkommer inte bara människan, utan måste också
tillerkännas djuren. Djuren är våra medvarelser, inte några icke-kännande
produktionsfaktorer. De må vara underlägsna oss i intelligens, men i lidandet
är de våra jämlikar och eftersom de inte kan föra sin egen talan, måste vi
människor göra det åt dem. En av våra många skyldigheter är att värna om
djurens rättigheter.